”Därför blir det ingen sockerskatt i Sverige” är rubriken på ett debattinlägg från folkhälsominister Gabriel Wikström på aftonbladet.se idag, där han med anledning av införandet av en sockerskatt i Storbritannien diskuterar möjligheterna att genomföra en liknande åtgärd i Sverige. Så här skriver han: Det ska bli intressant att följa utvecklingen och resultaten av den sockerskatt som Storbritannien nu inför. Samtidigt vet vi att skatter av den typen kan vara problematiska. Just nu är det därför inte aktuellt att införa någon särskild skatt på socker.
Sedan skuldbelägger han förra regeringen för barnfetmans utveckling: ”…efter åtta år med en borgerlig regering som har blundat för utvecklingen och lagt allt ansvar på individen. Till skillnad från den tidigare regeringen är jag övertygad om att det här är en fråga där hela samhället behöver ta ansvar.”
Som om inte tidigare socialdemokratiska regeringar har en lika stor skuld i den ökning av barnfetma som har pågått under flera decennier.
Vad tänker då Gabriel Wikström göra åt problemet? Han ska ta ett helhetsgrepp. Regeringen förbereder därför att ge Folkhälsomyndigheten i uppdrag att ta fram underlag till insatser för minskad ohälsa relaterad till övervikt och fysisk inaktivitet.
Det låter mycket pragmatiskt. Som något vi inte har prövat tidigare.
Jag önskar att Gabriel Wikström kunde ta till sig den brittiske finansministerns ord:
’I am not prepared to look back at my time here in this Parliament, doing this job and say to my children’s generation: ‘I’m sorry – we knew there was a problem with sugary drinks. We knew it caused disease. But we ducked the difficult decisions and we did nothing’.
Att utan närmare förklaring avfärda en sockerskatt med att ”den typen av skatter kan vara problematiska” är just att ducka. Det är fegt. Vi har skatt på alkohol, vi har skatt på cigaretter, vi har skatt på bensin. Varför skulle det vara mer problematiskt att införa en skatt på socker?
Personligen tycker jag att det är bra mycket mer problematiskt att en av fyra tioåringar har övervikt och att vi idag fetmaopererar tonåringar i Sverige. Det behövs en skatt på läsk och godis, ordentlig information till föräldrar och att vårt Livsmedelsverk slutar att nyckelhålsmärka yoghurtar som är rena sockerbomber. Det kan så lätt misstolkas som att socker skulle vara nyttigt.
Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Om socker, Övrigt. Stötta mitt arbete via Patreon.
David Lundqvist ∙ 21 mars, 2016 kl. 23:51
Credit Suisse bedömer sockret som ett av de största hoten. https://publications.credit-suisse.com/tasks/render/file/index.cfm?fileid=780BF4A8-B3D1-13A0-D2514E21EFFB0479
≪ | ≫ |
Gäst ∙ 22 mars, 2016 kl. 09:25
Skulle man verkligen nå sitt mål att minska på sockret med skatt? Hur skulle det gå till, eftersom det är så mycket dolt socker i allt möjligt, som inte ens syns?
Bensinskatt gör ju inte att man kör bil mindre, skatt på cigaretter gör ju inte att folk röker mindre, inte heller har alkoholskatt någon effekt på att folk dricker mindre. Numer är ju också gränserna helt öppna vad gäller både alkohol och tobak till ett billigare pris än i Sverige.
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 22 mars, 2016 kl. 12:52
Du får gärna presentera källor till dessa påståenden. I Mexiko har en skatt på söt dryck minskat försäljningen av läsk och ökat försäljning av vatten. En avgift på att köra bil i Stockholms innerstad ledde också till exempel till att biltrafiken minskade väsentligt. Vad finns det för underlag för att säga att en skatt på bensin inte gör att vi kör mindre?
≪ | ≫ |