En läsare har hört av sig och undrar om det här med lågkolhydratdiet verkligen kan vara bra i längden. Ett sötare blod fick henne att tappa sugen på kolhydrater och hon och hennes man la om kosten för sju veckor sedan. De tycker att maten är god och båda har gått ner i vikt. Men att äta mer fett känns ändå konstigt. Så här står det:

”Jag anser mig vara frisk förutom högt blodtryck och övervikt. Annars mår jag bara finfint och jag älskar att träna. Min man mår också bra förutom en ganska rejäl övervikt med stor mage. Vi har aldrig haft problem med något sockervärde.

Mitt problem är att jag ibland ändå blir så himla orolig. Är det verkligen bra att äta så här i längden? Läser ibland om att personer som har ätit så här en längre tid får problem med att tåla kolhydrater överhuvudtaget, som typ diskussionen som man kan hitta här: http://forum.kostdoktorn.se/topic/507-insulink%C3%A4nslighet-och-lchf/. Det är nog fler än jag som är lite fundersamma. Har du något att säga om det här?”.

Mitt svar: kroppen anpassar sig till mindre socker

Länken du skickade till kostdoktorns forum innehåller en fråga om man kan börja reagera sämre på hormonet insulin av att äta mindre kolhydrater. Det finns inga vetenskapliga studier på detta, så jag kan absolut inte säga någonting säkert. Men väldigt mycket forskning kopplar samman bukfett med att man reagerar sämre på insulin. Går du ner i vikt, förbättrar du mycket sannolikt också din insulinkänslighet. Får du dessutom upp ditt goda HDL-kolesterol, är det ett gott tecken på att allting går åt rätt håll.

En annan fråga i diskussionstråden handlar om magen och kolhydrater. Många magar mår bättre när de inte utsätts för så mycket kolhydrater. I Ett sötare blod refererar jag till fem magexperter som förklarar varför det blir så. MEN. En del upplever att det gör värre ont än någonsin tidigare, när de sedan är bortbjudna eller går på restaurang och då äter lite kolhydrater igen. Kan en lågkolhydratdiet göra att man får mer magbesvär?

Svaret på kort sikt är ja. Det finns forskning som tyder på att när du till exempel inte äter lika mycket vitt socker längre, nedreglerar tarmarna sin förmåga att ta hand om fruktos (som ju är en del av vitt socker). Kroppen anpassar sig helt enkelt till vad du äter. Äter du inte en massa fruktos, kommer kroppen inte lägga energi på att hålla det systemet uppe. Äter du sedan plötsligt en stor dos fruktos, kommer tarmarna inte klara av att ta hand om det. Sockret fortsätter då genom tarmsystemet och föder alla bakterier där. Det leder till all sköns magproblem med en massa gaser och annat.

Men kroppen är inte sämre än att den kan anpassa sig tillbaka. Börjar du äta fruktos igen, kommer den sätta igång sitt system för detta. Jag har inte tagit reda på om detta även gäller sockerarten glukos, som ju finns i både vitt socker och i stärkelse. Men jag skulle gissa att samma sak gäller här. Om du vill börja äta kolhydrater igen, ska du kanske därför stegvis anpassa kroppen så att den blir beredd.

Det är värre med fett på magen än fett i maten

När du frågar ”Är det verkligen bra att äta så här i längden?” gissar jag att det handlar om fett och blodfetter. Om du är orolig för blodfetterna föreslår jag att du går till läkaren och mäter dem. Be läkaren att titta på kvoten mellan det onda LDL-kolesterolet och det goda HDL-kolesterolet. Det goda kolesterolet tar nästan alltid ett ordentlig hopp uppåt när man lägger om dieten och det är bra. Om läkaren, som många läkare gör, istället tittar på totalkolesterolet kan det bli högt just för att det goda kolesterolet går upp. Men då tolkar de ett högt gott kolesterol som något dåligt. Jag har personligen svårt att förstå varför vården gör så. Det är helt förvirrat. Därför är det viktigt att ha koll som patient. Det finns en faktaruta i kapitel 4 av Ett sötare blod där du får tips om vilka blodfetter du ska titta på och hur du ska tolka dem. Läs på innan du går till läkaren och be hen att framför allt fokusera på HDL-kolesterolet och kvoten mellan LDL/HDL.

Vill du inte dra ner så mycket på kolhydraterna, kan du alltid äta en GI-diet. Då äter man långsammare kolhydrater som quionoa, bulgur, råris och riktigt fullkornsbröd. Men då ska det verkligen vara hela korn i brödet.

Att ni har gått ner i vikt är annars ett gott tecken. Bukfett förkortar generellt livet. Det finns idag ingen forskning som visar att det skulle vara farligt att ha fett i maten. Läs de tre citaten högst upp i kapitel 3 av Ett sötare blod. Det är direktcitat från den senaste vetenskapliga litteraturen. Det finns ingen koppling mellan mättat fett i maten och hjärtinfarkt. Däremot finns det starka kopplingar mellan bukfett och hjärtinfarkt.

Det är alltså värre att ha fett på magen än fett i maten.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Okategoriserade, Frågor och svar. Stötta mitt arbete via Patreon.