Under arbetet med Smakäventyret önskade jag ofta att jag hade haft en egen liten bebis att testa alla teser på. Jag menar – det är en sak att ge en massa råd utifrån vad vetenskapliga studier och forskare säger. En annan att våga vägra välling och pulvergröt och istället ge riktig mat i verkligheten.
MEN. Min man sa tvärnej. Han tyckte att det fick finnas gränser för mitt researcharbete.
Oliver ställde upp
Så i julas kom chansen. Vi träffade Oliver, 11 månader. När jag kvällen före handlade, letade jag mig så långt bort från vällinghyllan som möjligt. Och vad fanns där? Jo, hummer. Oliver fick den gratinerad med fänkål. Dra på ljudet och se hur det gick:
Det enda som grämde mig under den lilla middagen var:
- Att mina egna barn aldrig fick uppleva detta. Inte en enda gång fick de gnaga på en hummerklo, eller ens en liten kräftstjärt. Varför höll jag hela tiden de där barnmatsburkarna i handen?
- Att jag inte hejdade Oliver i tid. Försent insåg jag att han hade ätit upp precis allt. Som tur var kunde han inte knäcka klon, så den snodde Olivers pappa och jag åt oss.
Vill du ställa till smakfest för någon bebis? Passa på nu när affärerna säljer ut nyårets överblivna hummer. Här är receptet: Gratinerad hummer med fänkålssmör (men stryk saltet till bebisen).
Ett sista tips. Hoppa över flugan. Den luktade typ skunk efteråt.
Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Bebisar & mat, Okategoriserade, Smakäventyret – om bebisar och mat. Stötta mitt arbete via Patreon.
Gäst ∙ 15 januari, 2016 kl. 08:48
Förmodligen var det min dator som inte var tillräcklig 🙁
Jag såg bara en svart ruta men när jag klickade på den så hörde jag glädjetjut och musik.
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 15 januari, 2016 kl. 13:15
Va – vad konstigt! Måste kolla upp det…
≪ | ≫ |
Lisa ∙ 15 januari, 2016 kl. 17:55
Min dotter på snart två år har aldrig smakat välling och inte heller mat från burk. Hon äter det mesta som vi lägger på hennes tallrik, nu gäller det bara att ge varierade smaker. Hon älskar avokado och svarta oliver! Finns smörpaketet framme på bänken kan hon krafsa loss lite och käka om hon är hungrig medan jag lagar maten. Ost är också en favorit.
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 15 januari, 2016 kl. 18:15
Härligt! Min dotter är också helt galen i svarta oliver.
≪ | ≫ |
Michèle Wilcox ∙ 16 januari, 2016 kl. 21:54
Underbart! Blir sugen att läsa boken fast den tiden är förbi för oss. Vi har aldrig lagat ”barnmat” till vår dotter, av övertygelse om att det är bra om hon får testa allt (samt att vi är lite lata och vill inte själva äta barnmat). Ibland kändes det lite tufft att säga att det är det här som serveras idag, men de få ”grejor” hon haft om maten visade sig komma från någonting en kompis sagt/gjort och försvunnit när de blivit avslöjade. Vi försöker aldrig gömma någonting i maten utan frågar hon så får hon veta exakt vad rätten innehåller. Hon är nu 7 år, äter så gott som allting och är stolt över det. Det är en fröjd att ha med henne på restaurang och skönt att veta att hon kan äta hemma hos andra utan att det blir jobbigt för någon part. Hon smakar på allt och om hon inte gillar behöver hon inte äta.
Ett gott råd som vi fick av en slump men som vi tog till oss kom en gång när vi köpte glass. Dottern var riktigt liten och hade valt en smak som inte var ”barnvänlig”. Vi kanske såg lite skeptiska ut men lät henne välja. Då sa ägaren: ”I hate it when I hear parents tell their children ’You won’t like that flavor'”. Hon har rätt! Hur kan man veta i förväg vad en annan människa kommer att tycka om?
≪ | ≫ |