Cirka 3 månader efter jag börjat med låghydratkost började jag tappa massor av hår. Når jag googlade om detta visar det sig att det inte alls är ovanligt. Dessutom blev jag jättedålig i magen om jag drack 1-2 glas rödvin någon gång. Tålde inte alls alkohol, ens i små mängder. Nu utesluter jag vetemjöl och socker men äter potatis ibland och framförallt så äter jag frukt och grönsaker. Håret har slutat falla (men något nytt har inte kommit 🙁 ) och magen är bättre. Som sagt, en strikt låghydratkost och mycket fett kanske passar en del men långt ifrån alla…

Märker att många som säger sig äta LCHF sitter och smaskar i sig en ask keso till lunch. har aldrig förstått vad keso har med LCHF att göra?!

Det kanske ligger något i Peter D`Adamos Blodgruppsdiet?!

Strikt LCHF funkar inte för mig heller. Däremot har jag minskat mängden kolhydrater avsevärt. Din uppmaning att prova sig fram instämmer jag helt i. Alla är inte lika känsliga för kolhydrater.

Min egen erfarenhet är annorlunda. Jag tog god tid på mig för att lägga om kosten till lågkolhydratkost, så det blev en gradvis övergång, så att säga – jag ändrade mer och mer, minskade mer och mer på kolhydraterna och ökade på proteinet och fettet, bytte ut solrosolja mot olivolja, införde kokosolja osv. Hela övergången tog ungefär två år att genomföra. Så jag hann anpassa mig väldigt bra. Ibland kan det vara bättre att börja med små ändringar.

Hursomhelst, av vad jag har läst i diverse bloggar kan jag komma på flera anledningar till varför några kan må dåligt av lågkolhydratkost:

1. Vad de äter är inte en väl formulerad (well formulated) lågkolhydratkost. Det innebär inte bara att minska på kolhydraterna, utan också att öka på fettet, välja bra fetter och äta tillräckligt med protein. Man kan exempelvis titta på vad Eric Westman, Steve Phinney och Jeff Volek rekommenderar när det gäller protein (det finns en tabell här: http://www.ketogenic-diet-resource.com/daily-protein-requirement.html).

2. Man måste ge den nya kosten tid. Alla hinner inte anpassa sig lika snabbt, några behöver en längre period.

3. Man behöver experimentera med olika mängder kolhydrater/fett/protein för att se vad som passar en. Det kan till exempel vara allt från 20 g kolhydrater per dag till 100 g. Dessutom kan mejeriprodukter vara problematiska för många (om de vill gå ner i vikt), även om de inte direkt känner av det på magen.

4. Man ska inte bara äta muskelkött (muscle meat), utan andra delar av djuret också såsom lever, tunga, hjärna, njurar, hjärta. Här hos oss (i Bulgarien) är det inte så ovanligt att man äter kokta lammhuvuden (när de alltså finns att köpa i affärerna, dvs. på våren) – på så sätt kan man äta olika delar av djuret som är mycket näringsrika, bl.a. ögonen och hjärnan. Djurkroppens olika delar innehåller olika näringsämnen och vår kropp behöver alla, inte bara det som finns i muskelköttet.

5. Ibland kan man behöva ta tillskott för att skaffa sig allt kroppen behöver, t.ex. magnesium, för maten innehåller inte tillräckligt stora mängder.

6. Det kan vara bra att inte motionera förrän kroppen har hunnit anpassa sig. Några tränar för mycket och tror att de behöver mer kolhydrater för att träna, men det kan också vara så att kroppen behöver ett par månader för att anpassa sig, om man tränar hårt. Man ska alltså ge sig själv tid och inte överanstränga sig.

Ja, det stämmer, som du Ann skriver, att de som direkt märker stor skillnad av kostomläggningen är framför allt personer med metabola sjukdomar. Men ändå tror jag att de flesta kan må bra av lågkolhydratkost.

Keso innehåller inte så speciellt mycket kolhydrater. Det kan absolut ingå i en lågkolhydratdiet om man gillar det. Däremot kan man ju behöva äta något mer för att bli mätt.

Vissa som börjar med LCHF verkar sluta äta grönsaker också. Gjorde du det? Det låter lite som näringsbrist.

Det tar tid att ställa om till fettförbränning och många som styrketränar känner sig ”svagare” i början – men det går över och en anpassning av fysiologin kanske tar två-tre månader men sedan kroppen ställt om sig har man inte så mycket problem. Särskilt de olika idrottsutövare som ställt om har det lättare vid längre idrottspass eftersom dom har skafferiet med sig på turen. När man anpassat sig så brukar också fettförbränningens acetonlukt klart minska.
Ge tid för anpassning är min rekommendation

Om man kompletterar keso med räkor, avocado och olivolja blir det bra lchf-lunch. Bara keso är för magert.

Jag har gjort en gradvis övergång och nu landat på strikt (mindre än 2 % kolhydrater) lchf, vilket gör att jag tappar i vikt, men också massor av hår. Ingen näringsbrist, jag äter smör, kokosfett, ägg, lever, makrill och annan fisk, kompletterat med citron och lime i mitt vatten. Ibland äter jag sparris, spenat och paprika. Jag har sett att många andra får tunt hår av lchf. Hellre tunt hår och tunn kropp, än tjockt hår och tjock kropp 😉

..och glöm inte att äta mycket grönsaker gärna med mycken god olivolja (som skall lukta som nyslaget hö eller gräs) ringlad över.. viktigt för mineraltillskott som vi alltid behöver bl.a. för att inte få håravfall och ät för guds skull inte mat som har sprutats med Round-Up från giftcentralen Monsanto.

Det var jag som mejlade dig om muntorrhet och annat.

Känner mig väldigt kluven till LCHF just nu. Å ena sidan verkar forskning och rön peka åt det hållet ganska ordentligt. Å andra sidan har jag själv inte fått det att funka trots flerårigt försök. Dessutom har ju forskningen haft fel förut och det med väldigt dåliga resultat som följd (fett är farligt).

Visserligen har jag upplevt flera hälsoförbättringar genom att dra ner på kolhydraterna. Framförallt bröd, pasta, ris och socker. Men jag har också upplevt som jag uppfattar det kraftiga hälsoförsämringar. Bland annat en icke övergående acetonandedräkt, permanent muntorrhet och äcklig smak i munnen, kronisk seghet och tunghet både mentalt och fysiskt.

Liksom att min mage pajade ihop fullständigt och totalt kring nyårshelgen och jag drabbades av magkatarren från helvetet. Det var helt fasansfullt och jag äter fortfarande medicin för att reparera min mage. Tyvärr tror jag det berodde på maten eftersom min mage nu reagerar när jag äter för mycket åt LCHF-hållet, vilket fortfarande händer av ren vana.

Hursomhelst så försöker jag hitta en balans. Äter fortfarande lågkolhydratkost eftersom jag i grunden tror på detta med att hålla ett lågt och stabilt blodsocker. Men nu ligger jag på mellan 100 och 200 gram kollisar om dagen. Har även testat fasta (hoppar över frukosten) och det funkar bra.

Kan väl slutligen säga att jag personligen tror att det finns en eller flera x-faktorer där ute. Att det bara skulle beror på hur vi äter kolhydrater och fett är en alldeles för simpel förklaring. Jag tvivlar också på att vi med friska kroppar ska nolla kolhydraterna. Kanske är det rent av ohälsosamt. Så har i alla fall jag upplevt det.