I förra veckan gästade Stephan Rössner, professor vid Karolinska Institutet och en av de professorer som har haft mest makt över våra kostråd, Tomas Tengby i P1:s program Meny. Med anledning av det har en läsare, Nils, skickat följande mejl:
”Har med stor behållning läst din bok och kommer att läsa om den för det det är mycket att fundera över. Har tidigare läst Martin Ingvars böcker som också skriver om socker och kolhydrater och det fick mig att tappa runt 8 kg men nu får jag ny inspiration och skall nog försöka minska på ”smågodis”.
Lyssnade häromdagen på Meny i P1 Stephan Rössner säger då att ”mycket fett ger fettavlagringar i kärlen” och om jag läst rätt i din bok så är det ett för förenklat uttalande eller har jag missförstått allt? Samtidigt säger han att det spelar ingen roll varifrån kalorierna kommer det är totala mängden som avgör. Det låter logiskt men jag jag vet inte om jag missförstått att det faktiskt har det.”
Svar: åderförkalkning är en mycket mer komplicerad process
Du har absolut inte missförstått någonting. Uttalanden som ”fett ger fettavlagringar i kärlen” baserar sig på forskning från 1950-1970-talen. Modern forskning visar att den bilden är alldeles för förenklad. Rössner borde snarare säga: ”Socker och andra snabba kolhydrater höjer dina blodsocker och rubbar dina blodfetter. Din kropp blir inflammerad. Åderförkalkning är en inflammation i ådrorna”.
Som jag skriver i boken upptäckte en annan professor på Karolinska Institutet, Göran Hansson, att åderförkalkning är en komplicerad process där immunförsvaret reagerar på blodådrorna. När du äter socker och andra snabba kolhydrater, kommer storleken på dina onda LDL-kolesterolpartiklar att bli mindre. Detta leder till, menar vissa forskare, att de lättare tränger in i blodkärlen och fastnar i cellväggen. Dessa små partiklar ”rostar” också lättare; de kommer att oxidera. Immunförsvaret reagerar på dessa oxiderade partiklar.
Stephan Rössner gör också en annan felaktig förenkling. Han menar att det fett vi äter blir till det fett vi har i kroppen. Det är sedan länge känt att socker och snabba kolhydrater också omvandlas till fett i kroppen. I de tre senaste stora genomgångarna av forskning kring mättat fett hittar man ingen som helst koppling till hjärtsjukdom. Jag citerar alla dessa tre studier i boken.
Stephan Rössner har också fel när det gäller kalorierna. I kapitlet om vikten skriver jag till exempel om en alldeles ny studie, publicerad i JAMA (en av de bästa medicinska tidskrifterna), som visar att man generellt bränner cirka 300 kalorier mer per dag om man äter en strikt lågkolhydratdiet, jämfört med en lågfettdiet. Det är en halvtimmes joggingrunda per dag.
Det finns många etablerade forskare som har ändrat sin bild av vilka kostråd som är bäst för oss. Tyvärr syns de alldeles för sällan i media. Det är ett stort problem.
Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Faktakoll av media, Okategoriserade, Frågor och svar. Stötta mitt arbete via Patreon.
Maria ∙ 12 december, 2012 kl. 14:37
Så enkelt och begripligt du förklarade det där 🙂
≪ | ≫ |
Gäst ∙ 12 december, 2012 kl. 20:10
Jag håller med dig, det var ett riktigt bra och begripligt inlägg av Ann F.
≪ | ≫ |
Ann Fernholm ∙ 12 december, 2012 kl. 14:46
Tack!
≪ | ≫ |
Märta ∙ 12 december, 2012 kl. 15:19
Tack för en mycket bra och upplysande blogg! Jag läste din bok med stor behållning. Du lyckas med konststycket att vara stringent och redogöra för komplicerade processer på ett enkelt sätt – utan att det blir simpelt eller för propagerande. Snyggt gjort! Själv är jag en nybliven fyrbarnsmamma som provat diverse dieter – men med slutresultatet att man efter ett tag känner sig insnörjd i någon löjlig affärsidé med förenklade budskap. Nu rasar kilona fort. Lågkolhydratkost känns mer och mer som viktnedgång för intellektuella eftersom det finns en helhet som stämmer mer överens med hur man funkar som människa.
≪ | ≫ |
Ann Fernholm ∙ 12 december, 2012 kl. 16:30
Tack så jättemycket!
≪ | ≫ |
Brittis ∙ 12 december, 2012 kl. 15:41
Visst är det Rössner som också har sagt att det inte spelar någon roll varifrån kalorierna kommer så länge man äter färre kalorier än man förbrukar och att dessa kalorier till och med kan komma från hallonbåtar!! Skulle jag öht överleva om hela mitt dagliga kaloriintag kom från hallonbåtar under en längre tid? Jag vill också tacka dig för det arbete du lägger ned på att informera om sockrets negativa hälsoeffekter. Det känns ibland som en omöjlig uppgift när media så ensidigt väljer att låta den andra sidan komma till tals.
≪ | ≫ |
Ann Fernholm ∙ 12 december, 2012 kl. 16:32
Jag vet inte om Rössner har sagt så. Men det låter smått onyttigt 🙂
≪ | ≫ |
Ulla ∙ 13 december, 2012 kl. 07:24
Ja, han har faktiskt sagt det, men det var nog gelehallon. Det var för ett par år sedan på ett ”morgonprogram”, jag såg det själv och blev upprörd att en sådan ”auktoritet” kunde säga en sådan sak.
≪ | ≫ |
Ann Fernholm ∙ 13 december, 2012 kl. 08:12
Hmmm. Här kan man se vad som hände med Malous blodsocker när hon åt tio gelehjärtan.
≪ | ≫ |
Professor Göran ∙ 12 december, 2012 kl. 20:15
Jag har precis börjat läsa din bok!
Jag förstår av denna första del att du har gått igenom samma ”paradigmskifte” som jag själv gick igenom för tre år sedan då jag och min fru upplevde de dramatiska förbättringarna av vår hälsa som LCHF innbär.
Det är egentligne otroligt vad verkligheten kan åstadkomma när det gäller att förändra våra idéer om den.
≪ | ≫ |
Ann Fernholm ∙ 12 december, 2012 kl. 20:50
Paradigmskifte är rätt ord. Jag tycker hela kostdebatten är intressant från ett filosofiskt perspektiv. Hoppas du finner boken intressant!
≪ | ≫ |
Professor Göran ∙ 13 december, 2012 kl. 20:43
Helt rätt!
Nu har jag de facto forskat hela mitt liv inom naturvetenskapen (metallurgin) men jag har som de flesta forskare inom olika specialområden egentligen funderat väldigt lite på vad ”vetenskapfilosofi” egentligen innebär.
I och med mitt ”paradigmskifte” och inte minst genom min läsning av Gary Taubes bok ”Good Calories and Bad Calories” väcktes mitt intresse för att förstå hur kostvetenskapen hade kunnat hamna så fundamentalt ”fel” och detta intresse har också lett mig in i ett oerhört stimulerande kunskapssökande inom den grundläggande filosofin och helt plötsligt har efter bara ett par år jag fått ett helt annat perspektiv på min egen forskning inom metallurgin. Jag önskar att jag hade dykt i detta filosofiska ”hav” för fyrtio år sedan och i början av min karriär. Nu försöker jag istället lura mina egna doktorander att smaka på detta med vetenskapspfilosofi.
För mig är hela frågan om vetenskap faktiskt en fråga om orsakssammanhang (den franske fysilogen Claude Bernard klargjorde detta på ett alldeles suveränt sätt inom medicinen för mer än hundrafemtio år sedan) och just nu så studerar jag Schopenhauers mycket vassa kritik av Kants ”kausalitetsbegrepp”. Otroligt intressant!
Det är nog ingen tillfällighet att Einstein lär ha inspirerats av just Schopenahuer.
≪ | ≫ |
Thomas Jansson ∙ 12 december, 2012 kl. 22:38
Den eviga diskussionen om kalori in – ut har inte kommit så långt under de senaste åren.
Hittade detta på nätet:
How Nutritionists Measure Calories
Nutritionists substitute the word calorie for kilocalorie, which is really 1/1000 of a kilocalorie. Your body burns food to produce energy in the form of heat. Nutritionists measure the amount of heat produced by metabolizing food in units called kilocalories.
A kilocalorie is the amount of energy it takes to raise the temperature of 1 kilogram of water 1 degree on a Centigrade (Celsius) thermometer at sea level.
Nutrition scientists measure the number of calories in food by actually burning the food in a bomb calorimeter, which is a box with two chambers, one inside the other. The researchers weigh a sample of the food, put the sample on a dish, and put the dish into the inner chamber of the calorimeter.
They fill the inner chamber with oxygen and then seal it so the oxygen can’t escape. The outer chamber is filled with a measured amount of cold water, and the oxygen in the first chamber (inside the chamber with the water) is ignited with an electric spark. When the food burns, an observer records the rise in the temperature of the water in the outer chamber. If the temperature of the water goes up 1 degree per kilogram, the food has 1 calorie; 2 degrees, 2 calories; and 235 degrees, 235 calories — or one 8-ounce chocolate malt!
Sometimes foods that seem to be equally low-calorie really aren’t. You have to watch all the angles, paying attention to fat in addition to protein and carbohydrates. Here’s a good example: A chicken breast and a hamburger are both high-protein foods. Both should have the same number of calories per ounce. But if you serve the chicken without its skin, it contains very little fat, while the hamburger is (sorry about this) full of it. A 3-ounce serving of skinless chicken provides 140 calories, while a 3-ounce burger yields 230 to 245 calories, depending on the cut of the meat.
Hur kan man förvänta sig att prata kaloriinnehåll med denna definition – att elda upp maten är väl knappast något som liknar den process som sker i kroppen?
Rimligen borde kroppens reaktion på kostens energiinnehåll variera beroende på förhållandet mellan fett, protein och kolhydrater (för att inte tala om alkohol) samt dessutom i vilken ordning de intas – det är väl här som felet Rössner och många andra energitänkare in – ut, gör det stora misstaget – en kalori är knappas en kalori på det sätt som energin mäts idag.
Frågan är om det någonsin går att göra en vettig energitabell då ju ett livsmedel får helt olika verkan beroende på vem som äter det,,,
Vet du om det finns någon forskning inom detta område – har letat och inte hittat den på nätet – den är kanske i sin linda, men någon måste forskare måste ju ändå varit inne på dessa tankar?
≪ | ≫ |
Ann Fernholm ∙ 13 december, 2012 kl. 08:17
Man kan ju på ett vis se GI-tabeller som ett sådant försök. Ju mer ett livsmedel driver upp blodsockret, desto mer insulin kommer kroppen behöva för att få ner blodsockret och desto mer fettinlagring blir det i kroppen. Sen kompliceras ju allting av att olika personer får väldigt olika insulinpåslag. Och så verkar en hel rad andra hormoner spela roll också, till exempel könshormoner. Det finns mycket kvar att lära på det området!
≪ | ≫ |
Thomas Jansson ∙ 13 december, 2012 kl. 09:44
Som tekniker är jag van att betrakta omvärlden med modeller av varierande komplexitet och jag tycker inte alls det är så konstigt att man tittar på energi in och ut.
De som förkastar kaloritänkandet gör det på fel grunder, man kan inte mäta energin i mat genom att elda upp den och beräkningen torde bli mycket komplicerad om hänsyn till alla hormoner som snurrar runt i våra kroppar,,,
Dessbättre behöver man inte räkna kalorier om man äter rätt sorts mat – det är svårt att överäta på naturlig mat då ju kroppen faktiskt signalerar mättnad till skillnad mot om man äter fabrikstillverkad kolhydratmat,,,,
Finns många bra engelska forum på nätet, det var länge sedan jag surfade runt aktivt men gjorde det under någon timme igår – många sajter både i England och USA ligger ett steg före oss, det finns mycket användbar information att hämta om det metabola syndromet (och då i synnerhet för pre-diabeteiker) som jag aldrig har sett beröras hos oss – vi verkar ha fastnat lite här hemma och tuggar på samma ställe men det kanske börjar röra på sig igen när nya aktörer kommer in på arenan,,,
Du gör mycket bra TV-program!
≪ | ≫ |
Per Wikholm ∙ 13 december, 2012 kl. 09:24
Som sagt kanonbra bok och bra blogg, inte minst senaste om Rössner. Och, jodå Rössner har i olika sammanhang sakt att man lika gära kan banta genom att äta hallonbåter och gå på händerna. I en annan variant sa han äta hallonbåtar och joddla.
Kul att du vågar ta ordet paradigmskifte i munnen! Jag brukar i föreläsningar gå så långt att jag säger att när stridsdammet väl har lagt sig om sisådär 10 år så kommer dessa sockerstinna kostråd – framför allt de till diabetikerna men även till feta, hjärtsjuka och cancerpatienter att framstå som medicinhistoriens kanske största skandal. Skulle vara intressant at höra din syn på det.
≪ | ≫ |
Ann Fernholm ∙ 13 december, 2012 kl. 09:44
Det är inte utan att jag har tänkt den tanken. Samtidigt vägrar jag tro att någon forskare försvarar de gamla kostråden för att de är illvilliga. Jag tror att det är djupt mänskligt att försvara vad man har hållit på med de senaste 20-30 åren. De flesta läkare blev läkare för att de ville hjälpa människor.
≪ | ≫ |
Thomas Jansson ∙ 13 december, 2012 kl. 10:02
En riktig forskare måste ju ständigt vara beredd att byta uppfattning – enligt min uppfattning är den mest grundläggande egenskapen för att få kalla sig för forskare,,,,
Rössner vet nog om att han har fel, han avfärdar ju LCHF med att det skulle vara en tråkig kost,,,
Värre skada gör nog Claude Marcus som gång på gång förkastar LCHF som mer eller mindre ”livsfarligt” diet och han påstår dessutom besitta forskning som stödjer honom – doch har vi aldrig fått ta del av dessa rapporter – helt skandalöst att en professor verksam på Karolinska Institutet beter sig på detta sätt – jag begriper inte hur KI-ledning tolererar hans beteende, han undergräver ju förtroendet för hela dess verksamhet,,,
≪ | ≫ |
Thomas Jansson ∙ 13 december, 2012 kl. 09:55
Rössner har ju rent teoretiskt rätt, om någon skulle prova med att äta enbart 20 gram hallonbåtar dagligen så kommer personen ifråga garanterat att gå ned i vikt – självklart går det fortare om man joddlar eller går på händerna men få personer klarar i praktiken av denna extremdiet – då tror jag det är betydligt enklare att helt och hållet fasta,,,,
Rössner betraktar tydligen kroppen som en mycket enkel ångmaskin, att insulinet upptäcktes (i praktiken, dess verkningar har man ju vetat om mycket längre,,,,) redan 1921 verkar ha gått honom spårlöst förbi,,,,
≪ | ≫ |
Per Wikholm ∙ 13 december, 2012 kl. 10:29
Jo, jag tror inte heller att det handlar om illvilliga läkare eller forskare… vilket lite grand är temat i min och L-E Litsfedlts bok ”Idelogin och pengarna bakom kostråden”. Det handlar mer om att det är djupt mänskligt att anamma en bunkermentalitet där man bara lyssnar till budksap från människor som man vet alltid har bekräftat ens egna föreställningar/dogmer.
≪ | ≫ |
Thomas Jansson ∙ 13 december, 2012 kl. 10:46
Vid högertrafikomläggningen började folk köra på höger sida – hur skulle det ha sett ut om yrkescahufförena fortsatt köra på vänsterkanten,,,,
Att förneka nya fakta och åberopa studier som bevisligen inte finns (då borde vi rimligt få se dem?) som i fallet med Claude Marcus jämställer jag med att fortsätta köra på fel sida – det är helt enkelt inte ett professionellt förhållningssätt om man vill göra anspråk på att vara forskare,,,
Tyvärr sväljer massmedia detta lurendrejeri gång på gång – kanske borde en duracelljournalist av typen Janne Josefsson kopplas in för att utkräva de utlovade forkningsrapporterna?
≪ | ≫ |