stamp

Recept och mattips

Om matlycka, fett och mättnadshormoner

Att slippa räkna kalorier är en av de saker jag uppskattar med att ha lagt om kosten. Av riktig mat blir jag mätt och nöjd. Om detta skrev jag för fyra år sedan i ett förord till Birgitta Höglunds kokbok Långkok för LCHF och Paleo. Höglunds recept och mitt förord har nu fått nytt liv i nyutkomna Gammeldags husmanskost på nytt sätt. Här är förordet som handlar om matlycka, fett och hormoner som ger mättnad: 

”Daddy, daddy – can I have the tail to play with”. Pappan hugger snabbt av svansen och kastar till den sex år gamla flickan, som lycklig börjar leka tillsammans med sin lika gamla kompis. De vispar i den röda jorden med svansens penselaktiga topp. Pappan fortsätter att flå och stycka kon. Det måste gå fort. Det är hett ute och köttet förfars snabbt. Det öra som är märkt skär han av och slänger ut i bushen. Ingen får se vem som ägde det döda djuret. Det är grannens ko som har förvirrat sig in på markerna till Hayfield Shenandoah Cattelstation. Köttet är alltså helt gratis. På markerna betar annars över tjugotusen djur. De anställda äter biff till frukost.

Detta minne från norra Australiens stora vidder kommer över mig när jag 30 år senare står i en saluhall i Stockholm. Biträdet i köttdisken har just plockat fram en förpackning med oxsvans från frysen. Den är skuren i åtta bitar. Att det är en svans syns tydligt. Bitarna blir allt tunnare ju längre bort från svansroten man kommer. Jag skrattar för mig själv. I min frys finns mest kycklingfilé och lax. Aldrig har jag köpt oxsvans. Köttet är fettsprängt och mitt i varje bit sitter svansbenet. Det här är början på något nytt, tänker jag, och knallar hem. Det är ett steg mot ett mål som jag har satt upp för mig själv: att utforska nya smaker.

Skär ner på sockret – upptäck en ny värld

Alla recept i den här kokboken innehåller väldigt lite kolhydrater och Birgitta Höglund snålar inte på fettet. Sedan jag började äta lågkolhydratkost har intressant nog min känsla för olika smaker förändrats. Efter något år upptäckte jag att bullar och kakor inte är så goda längre. Den söta smaken blir för intensiv. Saker jag förut älskade, faller nu ganska platt i munnen. Annat har istället börjat smaka mer. Varje krydda har på något vis fått fler dimensioner.

Insikten om att fet mat vare sig påverkar min vikt eller risken att drabbas av hjärtinfarkt, har också bidragit till att jag tycker att det är roligare att laga mat. Förut var varje kalori ett dåligt samvete. Nu njuter jag av varje tugga och mår bra. Dessutom: maten blir mycket godare när man slipper snåla på fettet. Jag byter gärna bullar mot gräddsåser. Allt detta har väckte ett intresse för matlagning och kryddor. När jag fick uppdraget att skriva förordet till den här kokboken blev jag därför väldigt glad. Det är avsparken till ett nytt äventyr: att lära mig långkoka. Jag vill upptäcka nya råvaror, nya kryddor och nya ingredienser. Som oxsvans.

Men till långkok duger inga vanliga kastruller. Min man hittade en stekgryta från Skeppshults i en second handbutik. 375 kronor. I den brynte jag steklök och vitlök, första steget i Birgitta Höglunds ”Oxsvans Stifado”. När tomatpurén fick puttra med löken kom den första ljuvliga doftsensationen. Sedan följde: apelsin, kanel, nejlikor och lagerblad. Mumma för näsan. Oxsvansbitarna stekte jag i en vanlig panna innan allt fick landa tillsammans i stekgrytan. Under åtta timmar fick sedan alla kryddiga smaker gifta sig med varandra i ugnen. Temperatur: 100 °C.

Det kändes väldigt franskt på något vis när jag på kvällen plockade fram grytan. Den mörka färgen, det möra köttet och de mustiga kryddorna gav associationer till en julig variant av boeuf bourguignon. Jag bad mina barn beskriva vad det smakade. ”Pepparkakor, men med riktig peppar i”, svarade min sexåriga son. Min dotter, som verkligen gillade grytan, plockade upp apelsinsmaken och kanelen. Oxsvans Stifado nådde en extra dimension när jag blandade grytan med den rekommenderade myntayoghurten. Smakerna rundades till och landade mjukt på tungan. Först kom apelsinen, sedan nejlika och kanel, efter det den kraftiga smaken av köttet. Tillsammans med rödvinet gav det ett lugn i själen.

Fett – en nyupptäckt sjätte smak på vår tunga

Att vi blir lugna av god och fet mat kan delvis ha att göra med små molekylära mottagare för fett som forskare har upptäckt på våra smaklökar. I skolan lärde vi oss att tungan bär på fyra grundsmaker: sött, salt, surt och beskt. Sedan upptäckte forskare att vi också kan känna av aminosyran glutamat, som är en del av proteinrik mat. Denna smak kallas för umami efter det japanska ordet för ”god smak”.

Men detta är alltså inte slutet på berättelsen om vårt sinne för smak. Fett har visserligen egentligen ingen riktig smak. Forskarna menar därför att det kanske är fel att kalla den nyupptäckta mottagaren på tungan för en smak. Men den gör helt klart att vi känner av att det finns fett i maten. Det är som en liten registrator. När vi stoppar fett i munnen kommer mottagaren se till att nervsignaler skickas upp i hjärnan. Forskning tyder på att både dopamin och endorfiner frisätts; signalämnen som leder till en avslappnad känsla i kroppen.

När jag äter Oxsvans Stifado händer alldeles säkert detta. Endorfinerna far ut i blodet. Men så upptäcker jag att jag äter allt långsammare och långsammare. Kroppen börjar tycka att det får räcka med mat.

Fett – gör dig nöjd under längre tid

Vid det laget har oxsvansen spridit sig i magen och en rad andra hormoner är på väg ut i mitt blod. Det finns en uppsjö molekyler som påverkar hur mätta vi känner oss: leptin, ghrelin, peptid YY, glukagonlik peptid-1 och cholecystokinin. Du behöver absolut inte lägga alla dessa på minnet, men jag nämner dem för att visa att kroppen tar det här med mättnadskänslor på allvar. Hormoner far kors och tvärs mellan mage, tarmar, fettväv, muskler och hjärna. Allt för att se till att vi tar hand om alla näringsämnen på bästa vis.

Ett av dessa mättnadshormon är dock värt lite extra uppmärksamhet, framförallt om man betänker de råd som vi har fått kring att äta fettsnålt. Hormonet heter oleoyletanolamid. Forskarna förkortar det OEA. Så här fungerar det: exakt samma smakmottagare som känner fett på vår tunga, finns också i våra tarmar. Men här har mottagaren en annan funktion. När fettet kopplar till mottagaren i tarmarna frisätts OEA. Detta mättnadshormon är alltså specifikt för fett och forskning visar att det har en speciell egenskap: det ger en långvarig nöjdhet. När forskare har sprutat in OEA i möss äter de mer sällan och går ner i vikt. De verkar helt enkelt stå sig längre på maten som de äter.

När jag åt den rekommenderade lågfettdieten blev jag ofta hungrig bara några timmar efter lunchen. Under fikastunden på eftermiddagen kunde det bli både två och tre kakor. På väg hem från jobbet kurrade magen så att det nästan gjorde ont. Jag fick skynda mig att laga mat.

Mindre hunger på lågkolhydratkost

På en lågkolhydratkost håller sig hungern borta under en längre tid. Jag kan inte påstå att jag är mätt hela tiden. Men jag är liksom inte längre lika upptagen av att tänka på hunger och mat. Det är många som vittnar om de här känslorna. En förklaring kan vara att mer OEA frisätts i kroppen när man äter mer fett. Frånvaron av kolhydrater håller också blodsockret på en låg och jämn nivå. Runt en miljon människor i Sverige har idag så kallat metabolt syndrom. Det är en rubbning i ämnesomsättningen som gör att man lätt får höga blodsocker och dessutom rubbade blodfetter. Ett kännetecken på metabolt syndrom är bukfetma, men ganska många normalviktiga människor är också drabbade. Höga blodsocker göra att kroppen blir inflammerad. Forskarna kallar det för en ”låggradig inflammation”. Det pyr ständigt från immunförsvaret och det leder till en sjukdomskänsla och trötthet, framförallt mot eftermiddagen. Många får värk i sin kropp och blir lätt deprimerade.

Länge har vi trott att enda vägen ut ur detta har varit att snåla på kalorierna och att banta. Forskare har tänkt, kanske helt logiskt, att mängden energi som vi äter är avgörande för hur mycket fett vi lagrar på oss. Men de har aldrig utvärderat detta antagande med vetenskapliga metoder, förrän under senare år. Nu visar forskning istället att personer som får rådet att kraftigt begränsa mängden kolhydrater, automatiskt äter lagom mycket och går ner i vikt. Kanske för att den feta maten bland annat gör att mer OEA frisätts från våra tarmar. När Livsmedelsverket gav oss råd om att dra ner på fettet på 1970-talet, var det så mycket man inte visste om kroppen. Man tänkte till exempel inte på att våra mättnadskänslor påverkas olika av olika former av mat.

Äter med gott samvete

När jag nu har gått över till en lågkolhydratkost upplever jag en stor befrielse. Det är så skönt att slippa räkna kalorier. Att få äta med gott samvete är en ny upplevelse. För Birgitta Höglund har lågkolhydratkost betytt än mer. Hon har sluppit inflammation och värk i sin kropp och är mycket piggare. Det är bra det. För då har hon ork att skriva sina läckra kokböcker som gör att alla vi andra kan ge oss ut på smakäventyr. Om du ska prova en lågkolhydratkost för första gången, tänk inte bara att du ska banta eller få ner ditt blodsocker. Då är det lätt att fokusera på alla sötsaker som man inte längre får äta. Tänk istället på allt det nya du nu kan uppleva. I fettsnål mat blommar aldrig kryddorna ut på samma vis. Nu kan du med gott samvete nå de högre höjderna.

God mat är lycka. Nu ska jag gå iväg till saluhallen för att inhandla älgstek och pumpa. I helgen kommer stekgrytan att få jobba igen.”

Ett tillägg

Det har gått fyra år sedan jag skrev detta förord, men det gäller fortfarande. En sak vill jag lägga till: den fettsyra som gör att OEA frisätts i kroppen är oljesyra, en enkelomättad omega-9-fettsyra. Det finns rikligt av oljesyra i exempelvis olivolja, mandel, olika former av nötter, grisfett (fläsk) och avokado. Ungefär en fjärdedel av fettet i mjölk är oljesyra.

Blir du sugen på att laga Oxsvans Stifado? Här hittar du receptet: Gammeldags husmanskost på nytt sätt.

Dela & kommentera comments 4

En sen sommarhälsning med tips om krämig yoghurt och smarrig räkförrätt

Kära bloggläsare! Det är en klyscha, men jag säger det ändå: hur kan en sommar gå så fort? Jag hann inte ens önska er glad sommar innan den var över. Först tänkte jag göra semesteruppehåll med att tipsa om att Erik på Löt gårdsmejeri (ni ser honom ovan) nu har börjat göra yoghurt på sin getmjölk. Och nu snackar vi inte om någon rinnig yoghurt i tetrapack, utan en krämig variant med underbar smak. Vi åt den till frukost på min mors födelsedag, med en fruktsallad och en klick honung. Bättre start på en födelsedag kan man inte få.

Det är ju inte semestertider längre, men om ni bor i närheten av Linköping eller Mjölby (eller råkar befinna er på E4:an mitt emellan dessa två metropoler, typ i höjd med Mantorp), måste ni besöka Löt och hamstra smör, ost och grädde. Annars kanske ni dör utan att ha fått smaka världens godaste smör. Det skulle vara synd.

Efter det hade jag en idé om att önska er glad sommar med vår bästa sommarförrätt:

Det här behöver du: en saftig stor grapefrukt, räkor (vi brukar lyxa till det med färdigskalade finräkor), mâchesallad, olivolja, rosépeppar och havssalt.

Så här gör du: filéa grapefrukten så att du fort bort allt beskt skal. Se till att du samlar in så mycket av saften som möjligt och krama saften ur det som blir kvar av grapefrukten när du skurit fram fruktköttet. Blanda grapesaften med en god olivolja och lite havsalt till en dressing. Mortla rosépepparen. Precis innan du ska servera förrätten blandar du räkor, mâchesallad och dressing. Lägg upp på förrättstallrikarna. Dekorera med grapéfrukten och strö den krossade rosépepparen över.

Det är svårt att tro, men smaken av rosépeppar och grape fungerar utmärkt tillsammans med räkor.

Det blev aldrig något inlägg om det heller. Barnen ville hellre bada, spela spel och läsa böcker – och jag också. Nu har skolan börjat och jag får istället önska er en fin början på hösten! Som tur är har Löt gårdsmejeri öppet året runt och räkor smakar gott även när det är sensommar.

Dela & kommentera comments

Over Power-kakor – en mycket mör kompromiss

Det är mitt i middagsstöket. Plötsligt står han framför er, den lille 10-åringen. Luggen hänger över ögonen och hans blick säger: ”Snälla mamma, bara den här gången”. I handen håller han senaste numret av Bamse. På baksidan finns receptet på Teddys Schackrutor.

Ni känner att ni har sagt nej så många gånger under den lille killens liv. Nej till glass på badhuset, nej till fredagsmys, nej till sockervadd på Grönan, nej till fler än tre kakor under fikat på skolan (när alla andra äter minst fem). Nej till läsk och godis så många gånger att ungen helt har slutat tjata och själv valt godisförbud (för att i alla fall få pengar).

Ni ser på hans blick att om ni säger nej även denna gång kommer hela tonårsupproret handla om en enda sak: att baka Teddys Schackrutor från morgon till kväll.

Så ni säger: okej, men då får det bli en kompromiss.

Den lille killen blir sprudlande glad och sätter genast igång. Han rotar fram en bunke, decilitermått, mjöl, socker och smör. Sedan enas ni kring följande ändringar:

Att ni stryker hälften av allt socker har sonen full förståelse för. Efter hans uppväxt är en hel deciliter stjärnstopp mycket. Vaniljsocker lyckas han visserligen hitta i ett mörkt hörn av skafferiet, men när ni visar att bäst-före-datumet passerades för fyra år sedan går han utan protester med på att byta mot äkta vaniljpulver. Sedan ersätter ni nästan hälften av allt vetemjöl mot en blandning av mandel-, durra- och teffmjöl. Mandel för att det är grymt gott i kakor. Durra för att det är sex gånger järnrikare än vete (och grymt gott). Teff för att durramjölet tog slut och det är tio gånger järnrikare än vete.

Ni väljer 200 gram smör (faktum är att ni inte ens såg att margarin var ett alternativ förrän ni skrev det här blogginlägget). Sedan knådar ni in kakao i hälften av degen. Sonen formar nöjd sina kakor, helt enligt serien på baksidan. Det blir perfekta schackrutor. Utom en som blir ett T, som i Tor.

Efter middagen tar hela familjen varsin kaka. De är mörare än de möraste kakor som er farmor någonsin bakat. De smälter i munnen och är alldeles lagom söta. Efter första tuggan döper sonen dem till Minecraft-kakor, men efter andra kommer han på något bättre: OP-kakor. OP som i Over Power.

Epilog. Av de cirka 30 kakor som bakades för ett par veckor sedan, ligger minst 22 i frysen och väntar. På vad vet vi inte riktigt än. Kanske på påsk? 

Dela & kommentera comments

Food Pharmacy – smart och inspirerande om tarmfloran

När jag kom hem från semestern låg boken nedan innan för dörren: FoodPharmacy. Har med spänning sett fram emot att läsa den! Författarna, Lina Nertby Aurell och Mia Clase, som också ligger bakom bloggen Food Pharmacy, och jag käkade lunch för första gången för typ två år sedan och jag kände att kärlek uppstod. De kan liksom flabba och prata hälsa på en och samma gång. Bra egenskaper.

foodpharmacy

Eftersom jag tycker att deras blogg är både snygg och rolig var jag grymt nyfiken på hur boken skulle vara utformad. Utan tvekan: den håller stilen. Formgivaren Anna Lindelöw är helt enkelt grym. Tillsammans med Linas och Mias speciella ton – smart, glad, självironisk, peppande och seriös – blir boken otroligt inspirerande.

Det krävs bra mat för att må bra

Innan vi fortsätter vill jag vara öppen med att jag inte helt och hållet håller med Lina och Mia om allting. Exempelvis tycker jag det vetenskapliga underlaget för att påstå att animaliskt fett och rött kött är inflammationsdrivande är svagt. Däremot står jag helt och fullt bakom huvudbudskapen i deras bok:

  1. Att alla är värda att må bra och att det kräver bra mat.
  2. Cut the crap (dvs socker, snabba kolhydrater och processad mat)
  3. Vårda ömt bakterierna i din tarm
  4. Se till att maten blir näringstät…
  5. …och boosta kroppen med mycket antioxidanter.

Gurkmeja – förgyller livet

En riktigt bra sak är att Lina och Mia lyfter gurkmeja till skyarna. I våras köpte nämligen min man ett par burkar gurkmeja på extrapris. Eftersom vi redan hade en (i princip) orörd burk gurkmeja hemma, och eftersom vi bor i en trea med ytterst begränsade skafferiutrymmen, undrade jag lite hur han tänkte. Skulle han dränka oss i gurkmeja? Det är en krydda jag har haft lite svårt att få in i matlagningen. I Smakäventyret besöker jag visserligen Raseq Boustani från Afganistan, som lagar sin favoriträtt: långkokt fårskalle rikligt kryddad (och då menar jag rikligt) med gurkmeja. Men poängen i Smakäventyret är att vi vänjer oss att äta den mat som våra föräldrar äter, och eftersom mina föräldrar under min uppväxt vare sig odlade gurkmeja eller kokade fårskalle kommer det inte heller att bli vardagsmat för mig (man ska visserligen aldrig säga aldrig, men jag känner mig ändå rätt säker på det).

Så vad ska vi med all denna gurkmeja till?

Jo, se du. Jag ska göra Food Pharmacys hälsobringande välkomstshot:
välkomstshot

Det ska få bli en överraskning åt min man. Den innehåller även kryddnejlika (massor med antioxidanter) och kanel (blodsockersänkande). Kryddor som jag, som kommer från en pepparkakskultur, har lättare att ta till mig.

Släng aldrig morotsblasten

En annan sak jag gillar med boken är att den inspirerar till att ta vara på flera delar av allt grönt vi äter. Vem visste till exempel att avokadokärnan är nyttig? Inte jag i alla fall. Det enda jag har använt avokadokärnor till är att skydda guacamole från att bli brun. Kanske kan antioxidanterna i kärnan vara lika nyttiga för mig som för guacamolen? Och så kommer jag aldrig mer att slänga morotsblasten. I alla fall inte i idévärlden (Platons, Linas och Mias ord för den idealiska världen). I sinnevärlden (den verkliga världen) kommer jag i alla fall att göra pesto på morotsblast åtminstone tre gånger per år.

Sedan ska jag testa Linas och Mias raw lingonsylt, där lingonen sötas med dadlar. Under semesterns sista dag mutade jag barnen. De fick 20 kronor per halvliter lingon. Vilken effekt det fick! Hemma hos mig just nu:lingon

Jag hade tänkt köpa socker (jo, faktiskt, det händer cirka en gång per år) och göra en lågsockersylt. Men nu ska jag köpa dadlar istället.

Som ni märker är jag inspirerad. Det säger allt om Lina, Mia och boken. Det är många som behöver lägga om sin kost och då behövs både motivation och inspiration. Det kan man få genom Food Pharmacy.

Dela & kommentera comments 2

Njut av sommaren – och världens godaste saltlakritsglass

Kära bloggläsare! Jag har redan tjuvstartat min semester, men nu är det dags att koppla av på riktigt: köra smultron-intervallpass (rusch, smultronplock, rusch, smultronplock…osv…tills man nöjd lägger sig i gräset och stretchar), grilla flankstek med Jonas Cramby-marinad, spela Monopol och läsa Harry Potter-böcker högt i timtal för barnen.

sommar 2

Njut av saltlakritsdrömmen

Måste bara tipsa om sommarens glass: saltlakritsdrömmen. Den är inspirerad av det glassrecept som finns i Det sötaste vi hardär mangosmaken fick betyget 1000 på en skala 1 till 5 på ett barnkalas. Den här smaken går inte att betygsätta, det blir alldeles för många nollor.

  1. Vispa 3 dl grädde hårt, rör i 3 äggulor och 1-2 msk socker.
  2. Rör ut 3 msk lakritspulver och 2 tsk salmiaksalt i typ 2 msk av blandningen ovan. Smaka lite av detta. Det blir som Lakritsal – galet gott.
  3. Rör ner lakritsröran i gräddblandningen. Stoppa i frysen i typ 2-3 timmar.
  4. Ta ut ur frysen. Rör runt lite. Det ska vara kallt och fruset, men fortfarande krämigt. NJUT!!!

Äggulan förvandlar saltlakritsdrömmen till en vitaminbomb, dessutom är det bara en åttondel så mycket socker som i köpeglass. Men jag måste utfärda en varning, den är ändå smått beroendeframkallande.

Vill du ha chokladglass smälter du istället 100 gram choklad med lite neutralt kokosfett försiktigt i mikron. Sedan rör du ner chokladen i gräddblandningen och fryser röran tills den blir lagom krämig. Får betyget 5, men det kan bli lite högre om glassen serveras med färska jordgubbar.

Ha nu en underbar sommar. Njut av livet och ät mycket god mat som gör kroppen glad!

Dela & kommentera comments 4

Så fyller du bebisens järnbehov – ett inlägg på blodigt allvar

Det är underbart med er läsare – många av er har så skönt kreativa idéer. Nu har jag fått in lysande tips på hur man kan få i sin bebis järn. Nedan ser du ett innovativt blodbröd, som du kan använda för att berika den hemlagade gröten. Först lite bakgrund.

blodbrod_2

Järnbrist kan påverka hjärnans utveckling

Smakäventyret kan du läsa om bebisars stora järnbehov. Efter 6 månaders ålder behöver bebisar nästan lika mycket järn som en vuxen man. Dels för att slippa blodbrist, dels för att hjärnan ska utvecklas ordentligt. Barn som föds för tidigt får exempelvis ofta järnbrist. Studier visar att om de får tillskott av järn minskar risken för beteendeproblem senare under livet (läs mer i Läkartidningen: Barns järnbehov och hur vi bäst kan skydda barnhjärnan).

För att spädbarn ska få sitt järnbehov tillfredsställt behöver maten vara väldigt järnrik. Därför råder Livsmedelsverket och bvc föräldrar att ge sina bebisar välling och industriproducerad pulvergröt, som är berikad med av järn. Jag är rätt skeptisk mot dessa råd. Svenska vetemjölsbaserade pulverprodukter är sannolikt ett skäl till varför så många svenska småbarn utvecklar glutenintolerans – en livslång och obotlig sjukdom. Smaksatt pulvergröt är också ofta otroligt söt – upp emot en fjärdedel av alla kalorier kan komma från socker. Dessutom har välling och pulvergröt ingen konsistens eller smak som barnet behöver lära sig.

Det går att få järn från riktig mat

Det är lika bra att föräldrar redan från början lär sig att ge sitt barn riktig mat som är järnrik, eftersom barn har ett stort järnbehov under hela sin uppväxt. I Smakäventyret finns en tabell över järnrik mat, exempelvis blodpudding och leverpastej. Dessvärre är den dussinblodpudding man köper i affären rik på gluten, eller på socker, eller på båda och. Ett annat problem är att både blodpudding och leverpastej ofta innehåller gris och det är ett djur som man inom vissa kulturer gärna låter bli att äta.

Här kommer därför två järnrika recept som hjälper dig runt dessa problem.

Ett makabert enkelt blodbröd

Det första alternativet är ett blodbröd, som är helt glutenfritt. Det är en innovation av Sofi Hermanson (hennes son Dan, nedan, har ni träffat tidigare här på bloggen).

Dag 6 månader

Sofi kallar detta bröd för ”makabert enkelt”. Här är hennes recept (bilder högst upp i detta inlägg):

500 ml gris/nötblod
5 dl bovetemjöl (som bindemedel)

Blanda och bre ut på plåtar med slickepott, grädda i 25 min på 150 grader. Torka ett dygn på bakplåtspapper, bryt i mindre bitar. Mortlar till pulver och bland i gröten.

Om ni tycker det ser äckligt ut under blandningen – låtsas att det är rödbetsspad. Blodet, som Sofi köpte i butik, kom från NyhlenHugossons.

Här är också receptet på Dans kvällsgröt, som även innehåller järnrika aprikoser och nyponskalsmjöl:

1 1/2 msk bovetemjöl
1 tsk nyponskalsmjöl
1 tsk ekologiskt kokosfett
1 tsk ekologisk aprikospure
2 krm ”blodbröd”

Koka upp vatten och blanda till lämplig konsistens för bebisen.

Gehackte Lebber – pastej på kycklinglever

Nästa tips – den judiska specialiteten Gehackte Lebber – kommer från en vän till mig: Liv Svirsky. Som barn åt hon denna kycklingleverpastej under speciella högtider, när hennes farmor lagade den. Nu äter hennes son Noah den med god aptit.

Lika delar kycklinglever och gul lök
Salt och vitpeppar
Rapsolja

Stek löken på svag värme i små bitar tills den blir genomskinlig. Stek levern tills den är genomstekt men inte torr. Lägg i matberedare och mixa till slät konsistens. Salta och peppra efter smak. Tillsätt olja för att få önskad konsistens.

Ett stort tack till Sofi och Liv för recepten. Ge järnet med era bebisar nu!!! Och är du kvinna så boosta gärna din kropp med järn. Många kvinnor har järnbrist och är onödigt trötta.

Dela & kommentera comments 7

Glad Påsk – vilken vårdag!

Ååå vilken påskafton det har varit. För första gången på mycket länge har jag galopperat fram i vårsolen medan bäckarna porlar i skogen. Mina svärföräldrar har köpt en ny islandshäst – en fantastisk och pigg varelse!

rid1

Vill tipsa om lite påskgodis till alla barn. Gjorde receptet nedan från Coops tidning Mersmak (men med 1 msk honung, istället för 2 msk lönnsirap).

chokladbollar Barnen gillade det skarpt. Det tyckte att det smakade Snickers – men dessa har mycket mer näring i sig och nästan inget tillsatt socker. Jordnötsbollarna får nu följa med upp till fjällen, som extra energi när vi går på tur. Det är dags för lite lov. Önskar er alla en GLAD PÅSK!

Dela & kommentera comments 1

Birgitta Höglunds mat – 130 recept till påskens buffé 

Behöver du inspiration inför påskbordet? Kika då in på Birgitta Höglunds sajt. Hon har samlat 130 länkar till olika härligheter:  Påskspecial – 130 tips på recept till påskens buffé | Birgitta Höglunds mat

Dela & kommentera comments

Julmys med Matkärlek

Matkärlek_julSaffransvåfflor med kräftröra, inlagd sill med ingefära och chili, äppelgravad lax. Jag blir alldeles glad när jag bläddrar i julnumret av Matkärlek. Vilken jul vi kommer att få! Min son fastnade för marsinpanbröden. Han har insett att det är bittermandel som ger den goda smaken i marsipan och hade kanske i något mer än de 2-3 droppar som anges i receptet. Det blev ändå supergott.

Nyligen bakade vi också en morotskaka från Matkärlek. Det roliga är att jag tyckte att den kanske blev lite väl asketisk med endast en matsked honung i receptet, men barnen fattade tycke för kanel- och kardemummasmaken och äter den nu till frukost. Äggen, kokosmjölet och moroten ger all näring en hjärna kan behöva för att lära sig multiplikationstabellen. Forskare har förresten nyligen hittat ett samband mellan en bra frukost och bättre betyg i skolan: Eat a good breakfast, get better gardes.

Ett annat favoritrecept vi har fått från Matkärlek är några äppelscones bakade på mandelmjöl och med en lätt kanelsmak. De får ofta min dotter och hennes kompisar när de kommer hit och äter mellanmål inför handbollsträningen, tillsammans med en smoothie som jag har fått från Birgitta Höglund på fet yoghurt, vaniljpulver, olika bär, banan och mjölk. (Snart kommer nog studier som kopplar ett bra mellanmål till hårdare skott på handbollsträningen)

På Matkärleks sajt bloggas det också mycket. Läste nyligen Evas skildring av sin mammas resa och fick rysningar: Min Mammas Resa | Tidningen Matkärlek

Faktum är att Matkärlek har börjat underlätta vårt liv. Den ger inspiration!

Dela & kommentera comments 2

Världens bästa lördagsgodis

salmiak2

Lycka! Nyligen var jag på Lakritsroten här i Stockholm för att bunkra lakritspastiller (rålakrits – inget socker) och hittade riktigt SALMIAKSALT. Jag minns vår första kemilektion i åttan. Vi fick smaka på två saker: citronsyra och salmiak. Sedan dess glömmer jag aldrig att det egentligen är ammoniumklorid (NH4Cl). Och nu har jag en helt egen burk i mitt skafferi. Till er som också älskar (och saknar) saltlakrits – här är receptet som kan ersätta alla djungelvrål i hela världen.

salmiak1

Bästa saltlakritsgodiset (typ knappt något socker alls)

  • 100 g mörk choklad 85 procent
  • 50 g kokosfett (ekologiskt utan smak)
  • 0,5 dl grädde
  • en äggula
  • 3 tsk äkta lakritspulver
  • 0,5 tsk salmiaksalt

Smält choklad och kokosfett på låg värme i mikron (ta det lugnt med chokladen, den blir lätt grynig). Rör i grädde, äggula, lakrits och salmiak. Häll upp i knäck- eller ischokladformar. Ställ kallt tills det stelnar.

SMAKA OCH KÄNN LYCKA.

Dela & kommentera comments 13