Hur mycket kan ett äpple processas innan det slutar att vara ett äpple? Den frågan ställde jag till en rad livsmedelsbolag för några veckor sedan. Nu har Cloetta svarat om sitt nya Gott & Blandat ”äkta fruktgodis”. De menar att godiset innehåller 50 procent frukt, men en stor del av detta utgörs av sirapssöta juicekoncentrat. I sitt svar påstår Cloetta att EU:s ”fruktjuicedirektiv” skulle tillåta dem att kalla olika juicekoncentrat för frukt. Men en affärsjurist som har tittat på direktivet menar att de sannolikt är ute och cyklar.

Många företag påstår att deras produkter innehåller ”äkta frukt” eller ”bara frukt”, när de egentligen är gjorda på sirapssöta juicekoncentrat. I början av september skrev jag ett öppet brev om detta till flera olika företag. Du kan läsa brevet via denna länk. Två av företagen, Saltå Kvarn och Coop, har redan svarat. De höll med om att deras marknadsföring var otydlig, och ska därför se över märkningen av sina produkter.

Nu har även Cloetta svarat. De menar att deras marknadsföring är helt korrekt, och att deras påståenden skulle stödjas av EU:s ”fruktjuicedirektiv”. Efter att ha satt mig in i det direktivet, tycker jag dock att det verkar som att Cloetta läser lagtext som f-n läser bibeln. Vi återkommer till det. Låt oss börja med Cloettas svar:

Cloettas svar: Vi följer EU:s fruktjuicedirektiv

Hej Ann,

Beklagar sent svar. Gott & Blandat Äkta Fruktgodis innehåller 50 % frukt som kommer från koncentrerad fruktpuré och fruktjuicer. Koncentrerade fruktjuicer och fruktpuréer är att betrakta som frukt, vilket framgår av EU:s Fruktjuicedirektiv: Fruktjuice direktivet 2001/112/EG.

Anledningen till att vi använder koncentrerad fruktpuré och fruktjuicer är produktionsteknisk. Vanlig puré och juice innehåller mycket vatten och fungerar därför inte i godistillverkning. Basen för innehållet i Gott & Blandat Äkta Fruktgodis är koncentrerad äppelpuré och päronjuice. Utifrån denna bas lägger vi sedan till mindre mängder av olika frukter och naturliga aromer, och kan på så sätt få fram många olika smaker. Mängden övriga fruktjuicer är liten eftersom dessa är mer utmanande att hantera vid tillverkning av godis. Om man till exempel värmer upp jordgubbsjuice kan denna lätt bli mörk och ge en oönskad eftersmak till produkten.

Produktens namn, Gott & Blandat Äkta Fruktgodis, grundar sig i att produkten innehåller riktig frukt till skillnad från annat fruktgodis som finns på marknaden och där man använder artificiella smaker och färgämnen. 

Vänliga hälsningar,

Mikael Blomqwist, Digital & Communications Manager

Den lagtext Cloetta stödjer sig på handlar inte om godis

När jag fick Cloettas mejl, frågade jag vilken del av EU:s fruktjuicedirektiv de stödde sig på. Cloetta svarade då att det var paragraf 7 i artikel 3 i direktivet. De skrev också att paragrafen egentligen handlade om fruktnektar, men att de tyckte att deras fruktgodis och fruktnektar var jämförbara produkter.

Det här fick min journalistiska näsa att vakna till liv, för i min värld är godis och fruktnektar olika saker. Så jag började lusläsa direktivet. Redan när jag kom till den första artikeln tyckte jag att det verkade som om Cloetta hade fått något om bakfoten. Enligt artikel 1 gäller nämligen direktivet endast produkter som exempelvis fruktjuice, koncentrerad fruktjuice, fruktjuice i pulverform och fruktnektar. Där står inte ett ord om godis eller konfektyr.

Min lekmannatolkning av direktivet är att det bland annat är till för att skydda oss konsumenter mot att livsmedelsföretag har en massa skräp i vår juice, exempelvis färgämnen. Det är absolut inte till för att företagen ska kunna marknadsföra godis som ”frukt”.

Men jag är ju inte jurist. Därför kontaktade jag en affärsjurist jag känner. Hon kikade igenom EU-direktivet, och höll med mig. Dessutom påpekade hon att ett EU-direktiv inte automatiskt blir lag i Sverige. Ibland kan andra lagar gälla här. Jag kollade upp det och här gäller i stället Livsmedelsverkets föreskrifter om fruktjuice och fruktnektar. Hade Cloetta haft minsta koll, borde de ha hänvisat till den lagtexten och inte till ett direktiv.

Har skickat in ett klagomål på Cloetta till Malmö stad

Jag har nu skickat in ett klagomål på Cloettas godis till miljöförvaltningen i Malmö stad. I klagomålet har jag även bett dem inspektera ingrediensföreteckningen på det nya Gott & Blandat-godiset. Enligt lagen ska företagen nämligen ange ingredienserna i fallande ordning, men Cloetta slår ihop allting som kommer från frukt och bär, och lägger det i början:

På detta viset kommer den lilla bärjuice som de har i sitt godis, som utgör någon tusendel av produkten, före socker, som gissningsvis borde vara första eller andra ingrediens. Så får de produkten att framstå som mycket nyttigare än vad den egentligen är.

Nu hoppas jag att livsmedelsinspektören i Malmö granskar detta, så att vi konsumenter skyddas mot Cloettas hårdföra marknadsföring.

Ju mer jag synar livsmedelsbolagen, desto mer inser jag att de ganska ofta slirar utanför lagstiftningen. Om du uppskattar mitt arbete får du gärna stödja det via Patreon. Att läsa EU-direktiv och annat tar tid. Jag skulle gärna granska fler livsmedelsföretag. Det är många som fyller sina förpackningar med tveksamma budskap.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Tidigare i veckan skrev jag ett uppföljande brev till naturgodistillverkare, där jag återigen frågade vad som egentligen skiljer naturgodis från vanligt godis. Ett av de företag som jag riktade brevet till var Cloetta. De har nu svarat och menar att de följer lagstiftningen.

Cloetta äger varumärket Parrots. I mitt öppna brev undrade jag över deras silver- och guldlakrits, som du ser på bilden ovan.

På sin sajt marknadsför Cloetta dessa metallglänsande lakritsbitar som ”naturliga sötsaker”, men de innehåller inga naturliga ingredienser alls utan bara vanliga godisingredienser. Dessutom är de färgade med E 171, titandioxid, en onaturlig tillsats som kan forma nanopartiklar. Att E 171 kan innehålla nanopartiklar har man lyft som ett problem under flera år. När den Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) nyligen återigen granskade E 171, kom de också fram till att tillsatsen inte längre kan anses vara säker att äta. Därför ska den förbjudas.

På den kritik som jag framförde svarar Cloetta så här:

Cloettas svar

Hej Ann,

EFSA har vid tidigare riskbedömning inte ansett att det finns några risker med att använda titandioxid i livsmedel och Cloetta har agerat i linje med denna bedömning. Mot bakgrund av EFSA:s nya riskbedömning som gjordes i maj 2021 har Cloetta redan börjat ta bort titandioxid ur berörda produkter.

Vi anger tydligt produkternas innehåll och näringsvärden, både i butik och på vår hemsida, i linje med rådande lagstiftning.

Mvh,

Mikael Blomqwist, Digital & Communications Manager

Min kommentar

Cloetta valde alltså att inte svara på vad som skiljer naturgodis från vanligt godis. Att de både i butik och på sin hemsida anger vad produkterna innehåller, innebär inte att de får marknadsföra dem hur som helst. Jag har skickat in ett klagomål på dessa lakritsgodisar till miljöförvaltningen i Malmö stad, som är den myndighet som granskar Cloetta.

Cloetta har också svarat på mitt öppna brev om det nya Gott & Blandat-godiset som de menar innehåller ”äkta frukt”, men som till stor del består av fruktjuicekoncentrat. Det svaret ledde dock till en del juridiska hårklyverier som jag behöver reda ut innan jag kan publicera svaret. Återkommer med det i nästa vecka!

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

För tre år sedan skrev jag ett öppet brev till olika naturgodistillverkare och frågade vad som egentligen skiljer naturgodis från vanligt godis. Sedan dess har kommunala livsmedelsinspektörer gett företagen i uppdrag att rensa upp sitt sortiment. Trots detta fortsätter företagen med sin vilseledande marknadsföring. Parrots färgar till och med sitt naturgodis med titandioxid – en tillsats som är på väg att förbjudas. Läs dagens uppföljande brev till naturgodisföretagen, där jag undrar hur vi konsumenter ska förstå det språk som de använder i butiken.

Innan vi går vidare vill jag tacka alla er som har valt att bli ann-hängare via Patreon. Den här uppföljningen kan jag göra tack vare det stöd som ni nu ger till mitt arbete.

Hej igen alla naturgodisföretag!

Vi hördes ju för några år sedan när jag skrev till er och frågade vad som egentligen skiljer vanligt godis från det som ni kallar för ”naturgodis”? Dessutom undrade jag varför ni kallar vit choklad för ”yoghurt”.

Sedan dess har det hänt en del. Jag skickade in ett klagomål på era produkter till era respektive hemkommuner. Det har – om jag har förstått saken rätt – lett till en del kontakter mellan er och olika livsmedelsinspektörer. Dels har de tagit er i örat eftersom det är vilseledande att kalla vit choklad för ”yoghurt”. Dels har ni tydligen diskuterat vad som egentligen definierar naturgodis.

Enligt den information som jag har fått, bestämde livsmedelsinspektörerna till slut att allt som säljs som naturgodis behöver innehålla något som är naturligt; någon form av nöt, frukt eller bär. Detta trodde jag skulle leda till förändring. Men när jag nu flanerar runt i olika butiker, blandar ni fortfarande in vanligt godis i era naturgodishyllor.

Exotic Snacks – hur naturligt är lakritsfudge?

Den här bilden tog jag exempelvis nyligen i en ICA-butik nära mig:

Ingredienslistorna på de produkter som ni på Exotic Snacks säljer ut så här:

Vad jag kan se innehåller era lakritsgodisar inget som kan räknas som extra naturligt. Rent ingrediensmässigt är det helt omöjligt att skilja dem från vanligt godis. Så vad gör att ni på Exotic snacks väljer att fortsätta sälja detta under begreppet ”naturgodis”? Och på vilket vis är ”naturlakritsen” mer naturlig än den lakrits som säljs i den vanliga godishyllan?

Hemköps melonlakrits innehåller bara arom från melon

Ni på Axfood/Hemköp har också fortsatt att sälja vanligt godis som naturgodis. I er naturgodishylla återfinns bland annat denna produkt…

…som ju platsar bättre i godishyllan. Det ni kallar för salt melonlakrits…

…innehåller heller ingen melon alls, utan bara aromer. Så hur motiverar ni att ni säljer detta som naturgodis?

Coop fortsätter att kalla vit choklad för yoghurt

Även ni på Coop fortsätter att fylla er naturgodishylla med sådant som svårligen kan skiljas från vanligt godis. Här är ett exempel:

Och här är ett annat:

Så hur motiverar ni att detta säljs som naturgodis?

Sedan vill jag uppmärksamma er på att ni i vissa butiker, till exempel på Coop i Västberga i Stockholm, har missat att ändra beteckningen på det som är vit choklad.

Ni påstår fortfarande att den vita chokladen skulle vara yoghurt, vilket ju livsmedelsinspektörerna har konstaterat är vilseledande.

Parrots naturgodis innehåller potentiellt cancerframkallande titandioxid

Så till er på Cloetta. Ni äger ju numera Parrots. När vi senast hade kontakt skrev ni att ni höll på att se över kommunikationen kring ert naturgodis så att det skulle bli tydligare för konsumenten vad man köpte. När jag nu surfade in på er sajt och sökte på det som ni kallar för ”naturliga sötsaker”, presenterade ni dessa produkter:

Jordnötstoppen och kolamandlarna innehåller ju naturliga ingredienser, men när jag läste ingredienslistan för silver- och guldlakritsen satte jag faktiskt kaffet i halsen.

Visste ni att det färgämne som ni använder, E 171, sannolikt kommer att förbjudas? E 171 är ju titandioxid – ett helt onaturligt ämne. När den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) nyligen granskade denna tillsats, var deras slutsats att den inte längre kan anses vara säker att äta. Titandioxid kan nämligen forma nanopartiklar, som man misstänker kan orsaka genskador. Dessutom tycks nanopartiklarna kunna ackumuleras i kroppen. Franska forskare har bland annat hittat partiklar av titandioxid i livmodern hos kvinnor. De tror att dessa partiklar kommer från de tillsatser som kvinnorna har ätit. Partiklarna tycks också föras över till bebisarna, för de hittade även titandioxid i bebisars första bajs, mekonium.

Att bebisar bajsar titandioxidnanopartiklar är ju faktiskt helt galet onaturligt. Så vad gör att ni väljer att marknadsföra detta potentiellt skadliga godis som naturligt?

Naturliga livsmedel måste existera i befintligt skick i naturen

När Livsmedelsverket skriver om det regelverk som styr vad ni livsmedelsproducenter får göra, tar de specifikt upp säljande uttryck som orden ”naturlig” och ”natur-” (som ett prefix). De skriver:

”För att ett livsmedel ska kunna betraktas som naturligt eller som en naturprodukt måste det existera i befintligt skick i naturen eller endast ha genomgått minimal behandling.”

Som exempel på ”minimal behandling” anger de: ”Ett livsmedel som skalats, skivats eller rivits.”

Hur definierar ni som naturgodisföretag begreppet natur?

De exempel på naturgodis som jag har tagit upp ovan har ingen ingrediens som uppfyller Livsmedelsverkets kriterier. Jag tänker att ni som företag därför måste ha utvecklat en egen definition på vad ni räknar som naturligt. Frågan är: hur lyder den? Hur avgränsar ni det som kallas naturgodis från vanligt godis?

Vi är många som skulle vara otroligt tacksamma för ett svar på den frågan, eftersom vi konsumenter behöver förstå det språk som ni använder butiken. Pratar vi helt olika språk, riskerar vi konsumenter att misstolka er. Det kan leda till att vi råkar köpa något som vi egentligen inte alls vill ha. Och det är ju jättedumt när det blir så.

Med förhoppning om svar,

Ann Fernholm

Tillägg: Cloetta har svarat på det öppna brevet. De menar att de använde titandioxid i sitt naturgodis eftersom det har varit en godkänd livsmedelstillsats. Läs mer här: Cloettas svar.

Tillägg 2. Även Exotic Snacks har svarat. De påstår plötsligt att de inte alls säljer naturgodis, utan ett ”lösviktskoncept”. Läs deras svar och min analys av det via denna länk.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

När slutar en frukt att vara en frukt? Och när blir det godis? De frågorna ställde jag för ett par veckor sedan i ett öppet brev till en rad olika livsmedelsföretag. Skälet är att de har börjat framställa gelégodis med hjälp av juicekoncentrat, men i sin marknadsföring kallar företagen detta för frukt. Ett av företagen jag skrev till var Coop. Nu har de svarat och de ska se över hur de kan förtydliga informationen på sina förpackningar.

I mitt öppna brev till olika livsmedelsbolag gav jag många exempel på hur de har börjat marknadsföra fruktjuicekoncentrat som ”frukt”. Du kan läsa brevet via denna länk. Ett av företagen som gör detta är Coop. På framsidan av förpackningen står att varan innehåller ”mjuka bitar av frukt” och 92 procent frukt…

…men egentligen säljer de ett gelégodis gjort på mestadels juicekoncentrat.

En del kan tycka att frukt och juicekoncentrat är ungefär samma sak, men rent hälsomässigt är det en stor skillnad på dem. I en frukt är alla vitaminer och fibrer bevarade. Ett juicekoncentrat är relativt näringsfattig och kan vara nästan lika sött som sirap. Exempelvis WHO räknar därför juicekoncentrat som en form av socker vi behöver skära ner på.

Coop ska förtydliga informationen

Nu har Coop svarat på det öppna brevet. De skriver så här:

Hej Ann! 

Tack för dina synpunkter i ditt brev till oss och andra livsmedelsföretag. Vi ska vara transparanta med vad våra livsmedel innehåller och om förpackningen är otydlig så är det inte bra. Vi ser nu över hur vi kan förtydliga informationen på förpackningen till Änglamark Fruktgodingar.  

Med vänlig hälsning 

Sanna Berzen, sortimentsansvig för Mellanmål/Efterrätter, Coop Sverige 

Bra Coop!

Väldigt bra svar, tycker jag! Därmed går Coop på samma linje som Saltå Kvarn. De svarade redan dagen efter mitt öppna brev och menade att de skulle bli tydligare på sina förpackningar.

För oss konsumenter är informationen på framsidan av förpackningen viktig. Få orkar lusläsa detaljerna i ingredienslistan. Vi ska heller inte behöva göra det. Enligt den information som Livsmedelsverket ger kring livsmedelslagstiftningen på sin sajt, bör ett livsmedels beteckning beskriva varan så bra som möjligt. Annars finns en risk att vi konsumenter blir vilseledda.

Nu är det bara Orkla (som äger varumärket Bob), Cloetta (som äger Malaco) och Exotic Snacks som inte har svarat på mitt öppna brev. Men jag ska mejla och påminna dem!

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Vi är många föräldrar som har trott att vi måste mata våra bebisar. När barnet har vänt bort huvudet och vägrat öppna munnen, har vi tänkt att det har saknat intresse för mat. Men ofta är det fel. Väldigt många barn vill helt enkelt bara äta själva. När de får experimentera med maten, och själva stoppa bitar i munnen, tycker de att tillvaron vid matbordet blir mycket roligare.

Hur fixar man en megafon som kan nå ut till alla nyblivna bebisföräldrar? Jag önskar att det fanns en sådan. I så fall skulle jag ropa högt och tydligt så att ingen missade det: ”Läs på när ditt barn ska börja äta mat. De råd du får på BVC räcker sällan. Gå i stället en snabbkurs (via denna länk). Med lite mer kunskap i bagaget, är chansen mycket större att ni ska få roligt vid matbordet.”

Mitt barn vägrar öppna munnen

Faktum är att jag önskar att någon hade ropat precis de orden till mig när jag var nybliven förälder. När en villrådig mamma nyligen kontaktade mig via sociala medier, kände jag igen mig på pricken. Så här skrev hon:

”Jag har en 7 månaders som absolut inte ser poängen med att äta. Han har 0 % intresse och han öppnar inte ens munnen längre. Vänder bort huvudet och numera blir han även förbannad när vi sätter honom i matstolen. Vad gör jag? Blir aningens stressad också på grund av det där järnet eftersom han inte vill äta. (Dricker enbart ersättning) Har inte testat blw, har läst på massor men jag vågar verkligen inte så det är mosad mat han äter (egenlagad mat som vi äter). Hur får jag honom att äta, vad har jag misslyckats med?”

Min son åt bara om han fick äta själv

Precis så där hade jag det med mina barn. Min dotter åt otroligt lite mat som bebis, och jag trodde att det var så det skulle vara. ”Hon gillar nog inte mat”, tänkte jag. Eftersom hon åt den rekommenderade pulvergröten kändes det ändå okej.   

Med min son blev det än svårare, för han ville inte ens ha pulvergröt. Från sex månaders ålder totalvägrade han att bli matad, alldeles oavsett vad vi gav honom. Jag kände en enorm desperation, tills en äldre klok vän sa: men låt honom äta själv. Ge honom olika bitar som han själv kan stoppa i munnen.  

Min omedelbara reaktion var att han skulle sätta dem i halsen. Men hon tipsade mig om att ge ärtor, majs, leverpastej, avokado, mjukkokad potatis och annat som han kunde mala sönder med sina tandlösa käkar. Och tänk – när han fick äta själv, blev han riktigt matglad.

När vi jagar barnet med skeden vill de inte äta

Om jag hade haft mer kunskap kring hur man lär små barn äta, hade jag sluppit så enormt mycket stress. Utan kunskap blir det så lätt fel. Kajsa Lamm – min medförfattare till Stora kursen om barn och mat och expert på barns ätande – brukar beskriva processen så här:

Bebisen äter några tuggor puré, men vill sedan plötsligt inte ha mer och vänder bort huvudet. Föräldern blir stressad eftersom barnet behöver äta, och börjar jaga bebisens mun med skeden. Det är fullt begripligt, för barn behöver få i sig lite energi. Men jagandet med skeden kan leda till att barnet känner obehag, och vill hoppa ner från sin stol. Till slut vägrar det ens att sätta sig i matstolen. 

BVC stressar ofta föräldrar ännu mer

Det här är så vanligt, och den coaching föräldrar får från BVC för att lösa den onda cirkeln är dessvärre ofta rent kontraproduktiv. När barnet vägrar att äta säger vissa BVC-sköterskor att barnet MÅSTE äta för att få i sig järn, vilket bara förvärrar förälderns stress. (Obs! Gäller inte alla BVC-sköterskor. Många ger också superbra hjälp).

Ett av Kajsas råd när bebisar inte vill äta mat, är att låta dem testa att äta själva. Om barn får leka med maten och utforska den med sina fingrar, är chansen stor att de också ska stoppa en hel del i munnen. När barnet har roligt med maten, kanske du också får lov att mata lite. Låt lusten styra, och var lyhörd för barnets signaler. När det vänder bort huvudet, låt det vara i fred. Kajsa säger alltid: ”barnet ska komma till maten”.

Hur gick det för mamman som skickade pm:et?

Hur gick det då för mamman som kontaktade mig? Hon tog mod till sig och testade att låta barnet äta hela bitar själv. Och nu skriver hon att det går över förväntan:

”Jag får fortfarande hjärtat i halsgropen ibland när han trycker in mycket i munnen. Men han tycker helt klart att det är MYCKET roligare nu. Dock hamnar nog 98 % av maten inte i magen än. Men innan började han gnälla efter några minuter i matstolen och nu så sitter han och håller på med maten i ca 30 min innan han känner sig nöjd. Så STOR skillnad! Tusen tack för att du fick mig att våga 😍”

Tänk så lite det krävs för att hamna i en god cirkel i stället för en ond. Eftersom jag inte äger någon magisk megafon som når alla bebisföräldrar, hoppas jag att ni kan hjälpa mig att sprida budskapet om att matintroduktionen kräver lite kunskap. Dela och sprid det här inlägget. Tipsa alla i din närhet om Stora kursen om barn och mat. Och ni bebisföräldrar som jobbar på att ge era barn ett smakäventyr: genomsyra sociala medier med bilder av era matglada bebisar. Så kanske fler barn kan få ha lite roligt vid matbordet!

(Och så en liten brasklapp. Vissa bebisar har verkligen ingen matlust, inte ens om de får äta själva. Det kan bero på massor av saker. Sök i så fall professionell hjälp, gärna hos en logoped).

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

När två flygplan störtade in i World Trade Centers tvillingtorn i New York, var det min födelsedag. Det var också året när jag blev journalist. De senaste veckorna har därför varit tid för reflektion: Vill jag fortsätta att granska livsmedelsindustrin och kostråden? Eller vill jag göra något annat? Och hur länge ska jag driva min sajt? Jag har landat i att jag vill fortsätta, för att jag måste. Om du uppskattar mitt arbete får du gärna bli min Ann-hängare. Läs vidare så får du reda på hur du gör.

På min födelsedag för 20 år och 2 dagar sedan var min pappa på besök. Jag bodde i Uppsala och hade nyligen disputerat i biokemi. En professor i på Harvard – Jack Szostak – hade erbjudit mig en postdoc-tjänst. Det kunde ha blivit ett första viktigt steg i forskarkarriären, men jag tackade nej. I stället gick jag Poppius journalistskola, med målet att bli journalist. På eftermiddagen – innan jag skulle åka till en föreläsning i Stockholm – såg pappa och jag de oförglömliga bilderna av hur de två flygplanen flög in i World Trade Center.  

Terrordådet den 11 september 2001 var början på en ny tid för hela världen. Personligen har jag också alltid förknippat den dagen med en viktig vändpunkt i mitt eget liv. Beslutet att bli journalist kändes helt rätt. Första tiden skrev jag mycket för Ny Teknik, och jobbade på ett vetenskapligt teveprogram på UR. Sedan gjorde jag en dokumentär om ”När aids kom till Sverige”, vikarierade som vetenskapsreporter på DN, och praktiserade på San Francisco Chronicle under ett halvår (tack vare ett stipendium i innovationsjournalistik från Vinnova).

Intervjun som fick mig att byta spår

Men så en dag – våren 2009 – intervjuade jag en kvinna som hade typ 2-diabetes. Hon berättade om dagen när vågen stod på 100 kg. Trots ganska stora doser insulin, for hennes blodsocker i höjden efter måltiderna. Hon var desperat, och på internet hittade hon en amerikansk läkare som hanterade sin typ 1-diabetes med hjälp av en lågkolhydratkost.

Samma dag lade hon själv om kosten och efter endast två dagar kunde hon sluta med sina insulinsprutor. Hennes blodsocker sjönk till en låg och jämn nivå, som hos en frisk människa. Här ser du förändringen:

Trots att hon åt både grädde och smör, började hon också rasa i vikt. Hon gick ner hela 42 kg inom loppet av två år.

Utan mediciner skulle kostråden vara livsfarliga

Hennes berättelse väckte mitt intresse, för den stämde inte alls med vad vi alla har lärt oss om kosten. Dessutom hade jag svårt att förstå de kostråd som hon hade fått. Här är en bild tagen från en broschyr som personer med diabetes ofta fick från vården på den tiden:

Enligt broschyren skulle personer med diabetes äta bröd till varje måltid. En bulle till kaffet var okej, bara den var liten. Rotfruktssoppan till lunch var så kalorisnål att man behövde pannkakor efter den.

För mig som biokemist var det här mot all logik. Personer med typ 2-diabetes råddes att äta extremt blodsockerhöjande mat, sedan fick de mediciner för att sänka blodsockret. Faktum var att utan medicinerna skulle de här kostråden ha tagit kål på kvinnan som jag intervjuade. 

Intervjun blev nästa vändpunkt i mitt yrkesliv. Det ledde till att jag började granska våra kostråd, speciellt kostråden till personer med diabetes.

Kostråden till personer med typ 2-diabetes vilar på en bräcklig grund

När jag insåg att kostråden vilade på en vetenskaplig grund som närmast kunde liknas vid ett plockepinn, gjorde jag ett granskande reportage för SVT:s Vetenskapens värld. Det sändes för ganska så precis tio år sedan, och är sorgligt nog fortfarande lika aktuellt. Du kan se det på youtube i tre klipp här, här och här.

Året efter gav jag ut boken Ett sötare blod och drog i gång min första blogg. Sedan dess har jag skrivit nästan 1000 inlägg. Få inlägg har tagit färre än tre–fyra timmar att knåpa ihop. Väldigt många har tagit flera dagar, speciellt granskningar av uttalanden i media, nyheter och mina öppna brev.  

Ibland tänker jag att det är dags att göra något annat, och i år har jag tänkt extra mycket på det. Men så ser jag sådana här nya produkter i butiken:

Det är ett sugrör som innehåller smaksatta sockerkulor. När barnen suger i sig mjölken, blir den alltså sockersöt. Och ser ni högst upp. Om jag tolkar det rätt, tycker Ica att sugröret ska användas varje dag.

Tänk om dygnet kunde ha 48 timmar?

Den ilska jag känner när jag ser sådant här gör att jag bara inte kan sluta granska livsmedelsindustrin, politiker och myndigheter. Tvärt om önskar jag att jag hade mer till över för detta. Mina anmälningar av olika livsmedelsföretag har hittills lett till exempelvis förändringar i naturgodishyllan och till att havredryckstillverkare har fått ändra på sina förpackningar. Men det finns många fler anmälningar kvar att göra.

Jag skulle också vilja ha mer tid för att granska olika nyheter som publiceras i media. Ni är många som till exempel hörde av er om den rapport som Hjärt-lungfonden släppte nyligen, där man påstod att vår konsumtion av salt skulle vara den största orsaken till hjärt-kärlsjukdom. Den vetenskapliga grunden för att påstå det är också som ett plockepinn. Drar man i en pinne, rasar allt.

Till sist skulle jag vilja skriva fler nyheter här. Svensk media missar massor av spännande forskningsnyheter om hur kosten kan påverka oss. I tidskriften Nature, publicerade forskare till exempel nyligen en studie som potentiellt kan förklara varför en hög konsumtion av socker tycks öka risken för tjocktarmscancer. 

Om du blir en Ann-hängare, kan jag få mer tid att granska

Sådana nyheter vill jag sprida, men för att försörja mig måste jag helt enkelt jobba med annat. Några annonser vill jag inte ha in här på sajten, och när jag får förfrågningar om att göra reklam för exempelvis Arlas nya lågsockeryoghurts i sociala medier, tackar jag konsekvent nej.

Vad jag däremot har gjort är att skaffat mig en sida på Patreon. Där kan du som uppskattar det jag skriver, och känner att du har haft nytta av det, bli en Ann-hängare. Om du bidrar med en liten slant varje månad, kommer du garanterat att kunna läsa fler saker här.

Jag är så otroligt glad att jag för 20 år sedan valde att bli journalist. Enda gången jag ångrade det var hösten 2009, när jag fick reda på att Jack Szostak hade tilldelats Nobelpriset i fysiologi och medicin. Då önskade jag plötsligt att jag hade tagit den där postdoc-tjänsten på hans labb på Harvard. Men den känslan varade bara i fem minuter.  

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

I ett öppet brev kritiserade jag i går olika livsmedelsföretag för att vara otydliga mot konsumenter. På framsidan av sina förpackningar skriver företagen att deras produkter består av ”äpple”, ”äkta frukt” eller ”bara bär”, trots att innehållet till stor del utgörs av olika juicekoncentrat. Nu har Saltå Kvarn svarat och de ska bli tydligare mot sina konsumenter.

Du kan läsa gårdagens öppna brev via denna länk. Jag riktade det till Cloetta, Coop, Exotic Snacks, Orkla och Saltå Kvarn. Av dessa företag har hittills Saltå Kvarn svarat – och heder åt dem! – de ska se över sina förpackningar. Så här skriver de:

Hej Ann,

Tack för att du uppmärksammar oss om detta. Vi håller med om att äppeljuicekoncentrat inte är samma sak som ett äpple och att vi varit otydliga på framsidan av våra produkter Softa rabarber och bär. Vi kommer titta på hur vi ska skriva för att göra detta tydligare för våra konsumenter framöver.

Önskar dig en trevlig helg!

Denise Ampuero, Project Manage

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Våra butiker har börjat fyllas med livsmedel som innehåller ”äkta frukt” och ”bara bär”, men trots äktheten är de lika söta som godis. Hur går det egentligen ihop? Vad definierar en frukt eller ett bär? Och hur mycket kan ett äpple processas innan det slutar att vara ett äpple? Läs dagens öppna brev till livsmedelstillverkare, där jag undersöker om ordet äpple verkligen är synonymt med äppeljuicekoncentrat.

Kära Cloetta, Coop, Exotic Snacks, Orkla och Saltå Kvarn!

Häromdagen när jag strosade runt i butiken och läste lite ingredienslistor började jag fundera kring frågan: Vad är egentligen en frukt? Vad definierar ett bär? Och hur mycket kan man bryta ner ett äpple innan det slutar att vara ett äpple?

Frågan kan tyckas vara lite nördig, men jag skulle gärna höra era svar. Ända sedan Eva föll för frestelsen att smaka på Edens förbjudna frukt, har ju äpplet påverkat våra liv på många olika vis. Men nu verkar ni hålla på att omdefiniera vad ett äpple egentligen är.

Coop säljer fruktbitar som är sötare än godis

Vi börjar med er på Coop. Ni skriver att era ”fruktgodingar” är mjuka bitar av frukt, och ni kallar dem för ”äpple”…

…men läser man ingredienslistan utgörs äpplet mestadels av ett äppeljuicekoncentrat, och det ni kallar för ”fruktbitar” är de facto sötare än hallonbåtar.

Saltå Kvarn plockar äppeljuicekoncentrat från sina träd

Ni på Saltå Kvarn jobbar på ett liknande vis. På era förpackningar står att de innehåller softa rabarber, som är sötade med äpplen. Men läser man ingredienslistan…

…kan man undra hur frukterna som växer på era äppleträd egentligen ser ut. Det äpplejuicekoncentrat ni har plockat måste i alla fall vara sött som sirap, för rabarberna har blivit lika söta som godis.

Cloettas godis har blivit till äkta frukt

På Cloetta har ni också börjat tillverka en form av ”äkta frukt”…

…som ni till stor del bygger ihop med hjälp av juicekoncentrat. Även bären utgörs av juicekoncentrat, men inte så mycket. Den där jordgubben ni skyltar med på framsidan utgör en tusendel av produkten.

Ordet ”BARA” är inte så bara hos Exotic snacks

På Exotic snacks har ni kort och gott valt att kalla era fruktbitar för ”BARA”.

”Bara” vaddå kan man undra? I ingredienslistan skriver ni att de innehåller ”juice och puré av äpple”, men fruktbitarna är sju gånger sötare än vad något äpple eller någon äpplejuice någonsin har varit.

Bobs frukt består också av juicekoncentrat

På Bob har ni också fastnat för ordet ”Bara”, följt av ”frukt och bär”. Ni ska visserligen ha heder för att ni har fått fram en sylt som är nästan hälften så söt som vanlig sylt, men även eran frukt består av äppeljuicekoncentrat.

Den fråga vi måste ställa oss är: om man pressar juicen ur ett äpple och kokar ner den till något som är lika sött som sirap, är det då fortfarande ”bara” ett äpple? Går det att använda ordet äpple som en synonym till äppeljuicekoncentrat?

Är ordet äpple synonymt med äppeljuicekoncentrat?

För att få en uppfattning om två ord verkligen är synonymer, kan man testa att byta ut dem mot varandra i andra sammanhang. Så låt oss göra det. Tänk till exempel om det stod så här i en gammal sagobok:

”Snön yrde kring barnens kälkar när de foro nerför backen. De roade sig hela dagen och när de kom hem till mor i stugan, var de glada och alldeles äppeljuicekoncentratkindade”.

Vad säger ni? Ger det rätt känsla?

Lika konstig blir det om man ändrar den gamla huskuren som ska hålla tarmarna i trim till:

”Ett äppeljuicekoncentrat om dagen håller doktorn borta från magen.”

När äpplets nyttiga fibrer helt plötsligt försvinner, fjättrar man ju i stället fast doktorn vid magen. Följer man rådet kommer man dessutom ganska snart att behöva kalla in en tandläkare.

En fruktsallad som rinner ner i magen

Ersätter man frukten i en fruktsallad med fruktjuicekoncentrat, blir det inte heller så lyckat. Jag testade häromdagen:

Den där härliga krispigheten gick helt förlorad och jag skulle ha behövt lite gelatin för att få salladen att ligga lite snyggare på tallriken.  

Man kan också fundera på hur fysikens lagar skulle ha påverkats om Newton hade träffats av lite äpplejuicekoncentrat i huvudet i stället för ett äpple? Och hur hade det gått för Steve Jobs om han hade valt att döpa sitt företag till ”Apple juice concentrate”?

En svår fråga att svara på, tycker jag.

Hur påverkas sockerrekommendationer om WHO varnar för frukt?

Till sist: låt oss testa att använda ordet frukt som en synonym till fruktjuice och fruktjuicekoncentrat i WHO:s rekommendationer kring socker. De menar att vi måste dra ner på allt ”fritt socker” för att må bättre. Men använder vi ordet frukt i deras definition av ”fritt socker” blir det heltokigt:

”Fritt socker inkluderar monosackarider och disackarider som är tillsatta till mat och dryck av tillverkaren, kocken eller konsumenten, och socker som naturligt finns i honung, sirap, frukt och frukt.”

Monosackarider är ju synonymt med glukos och fruktos, disackarider är synonymt med vanligt vitt socker och mjölksocker. Men frukt och frukt är inte synonymt med fruktjuice eller fruktjuicekoncentrat. Faktum är att WHO noga skiljer på dessa begrepp. Riktig frukt – som har alla sina fibrer bevarade – menar de är okej att äta. Juice och juicekoncentrat varnar de för på samma vis som de varnar för tillsatt socker.

Kan vanlig sirap kallas för ”äkta rotfrukt”?

På Livsmedelsverkets sajt står att: ”Konsumenten får inte bli vilseledd av informationen om ett livsmedel. Varken hur livsmedlet presenteras i sin helhet eller hur bilderna på förpackningen ser ut får bidra till ett vilseledande intryck.”

Så vad gör att ni skriver ”frukt” på förpackningens framsida i stället för att redogöra för vad ni faktiskt säljer? Juicekoncentratgodingar, Softa rabarber sötade med äppeljuicekoncentrat, äkta juicegodis, juicekoncentratbitar och jordgubbssylt lättsötad med juicekoncentrat.

Kanske är jag en gnällig språkpolis nu, men om olika ord i vårt språk plötsligt byter mening kan ju lite vad som helst ända. Om ni börjar kalla ett sirapssött äppeljuicekoncentrat för ”äkta frukt”, kanske någon annan plötsligt får för sig att kalla vanlig sirap, som ju är en typ av koncentrerad juice från sockerbetor, för ”äkta rotfrukt”. Och vad skulle då hända?

Jag ser fram emot att höra era tankar kring detta!

Vänliga hälsningar,

Ann Fernholm

Tillägg: Saltå Kvarn och Coop har svarat och håller med om att de har varit otydliga. De ska se över sina förpackningar. Det är första gången två företag frivilligt har velat förändra något efter att jag skrivit ett öppet brev. Heder åt dem! Läs deras svar här: Saltå Kvarns svar och Coops svar.

Tillägg 2: Även Cloetta har svarat nu. De menar att de följer lagstiftningen, men det är ytterst tveksamt om den lagstiftning de refererar till gäller godis. Läs mer via denna länk: Cloettas svar.

Tillägg 3: Via denna länk kan du även läsa Exotic Snacks svar.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Det går inte att sätta en säker gräns för hur mycket socker vi kan äta. Den slutsatsen drar den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, efter att ha granskat vetenskapen kring socker och hälsa. Forskning visar att ju mer tillsatt socker vi får i oss, desto högre blir risken för karies, fetma och typ 2-diabetes.

För några år sedan bad de nordiska länderna EFSA, den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, att göra en genomgång av vetenskapen kring socker. Specifikt önskade man att få svar på en viktig fråga: hur mycket socker kan vi konsumera utan att riskera vår hälsa?

Efter att ha granskat runt 30 000 olika vetenskapliga studier är EFSA nu klar med detta mastodontarbete. Svaret i deras rapport är dock nedslående: det går inte att dra någon gräns för att säkert sockerintag. Sambandet mellan socker och ohälsa tycks vara linjärt. Ju mer socker vi äter, desto sämre för våra tänder och vårt välmående. EFSA skriver:

”Baserat på risken att utveckla kroniska metabola sjukdomar och karies, bör konsumtionen av tillsatt och fritt socker vara så låg som möjligt.”

Hårdaste domen kring socker någonsin

Detta är utan tvekan den hårdaste domen kring tillsatt socker någonsin. Länge har våra myndigheter sagt att maximalt 10 procent av alla kalorier får komma från tillsatt socker, annars får vi i oss för lite vitaminer och annan näring. Men år 2014 tog WHO detta ett steg längre. De menade att vi helst skulle minska vårt sockerintag till maximalt 5 kaloriprocent, en gräns så låg att många svenskar har passerat den redan till frukost.

EFSA:s slutsats är alltså ännu striktare, men de utfärdar inga rekommendationer. Deras genomgång ska istället fungera som ett kunskapsunderlag som olika EU länder kan utgå ifrån när de tar fram kostråd till sina befolkningar. 

Även fruktjuice kan bidra till ohälsa

Precis som WHO menar EFSA att vi även ska begränsa fritt socker från juice och honung. Vår konsumtion av juice och juicekoncentrat har ökat kraftigt de senaste åren. Enligt EFSA:s rapport kan fruktjuice sannolikt bidra till både typ 2-diabetes och gikt (läs mer om gikt via denna länk).

Genomgången visar samtidigt att det finns stora osäkerheter i vetenskapen kring socker. Det är visserligen välbelagt att läsk, saft och annan sockersötad dryck orsakar fetma, typ 2-diabetes, högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdom, men det saknas kunskap kring andra sockerinnehållande livsmedel. EFSA efterlyser även mer kunskap kring hälsoeffekterna av att konsumera lägre doser socker – den mängd som ligger inom ramarna för de nuvarande kostråden. I dagläget saknas bra studier på detta.

EFSA:s slutgiltiga rapport om socker är klar mot slutet av 2021

Den rapport EFSA nu publicerar är ett utkast som har skickats ut på remiss. Olika organisationer, företag och experter har möjlighet att ge återkoppling på rapporten till EFSA innan 30 september.

Den 21 september håller EFSA också ett seminarium där de förklarar sina ståndpunkter, svarar på frågor och tar emot feedback. Jag har anmält mig och hoppas få delta, eftersom jag gärna vill höra hur livsmedelsindustrins olika lobbyingorganisationer reagerar på EFSA:s slutsatser.

Svårt för oss konsumenter att hålla koll på sockret

EFSA:s ska publicera slutversionen av sin rapport mot slutet av året. Den kommer sedan att användas som underlag för våra nordiska näringsrekommendationer, som ska uppdateras nästa år. Det ska bli spännande att se om rapporten leder till några förändringar av kostråden. Oavsett behövs en uppryckning när det gäller märkningen av våra livsmedel. Det är i princip omöjligt för oss konsumenter att hålla reda på hur mycket tillsatt socker och juice vi får i oss. Socker är den tredje vanligaste ingrediensen i våra livsmedel. Att äta så lite socker som möjligt är därför hyfsat komplicerat och kräver att vi lusläser ingredienslistor.

För att hjälpa konsumenter att syna butikernas alla sockerbomber utvecklade vi förra året Sockerchecken. Det är en märkning av mängden tillsatt och fritt socker i livsmedel. Hittills har märkningen införts i ett femtontal butiker runt om i landet. Låt oss hoppas att det snart kan bli fler. Ska vi vända epidemin av fetma och typ 2-diabetes, måste det bli mycket lättare för oss konsumenter att göra sockersmarta val i vår vardag.

Foto: Caspar Rae

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Hallå i sommarvärmen! Behöver du lite sockersmarta glassrecept? Då har du tur, för nu släpper vi den fjärde delkursen av Stora kursen om barn och mat. Den handlar om socker och processad mat. Du kommer att få en förklaring till hur industrin kan omvandla vete till både korv och godis, och mängder av tips på hur livet kan bli en fest utan att vi överdoserar det söta.

De senaste hundra åren har den mat som barn äter genomgått en stor förändring. De som växte upp i Astrid Lindgrens Sverige levde främst på potatis, råg, korn, havre, ägg, kål, äpplen, lingon, mjölk, sill, strömming, fläsk, älg och annat som gick att odla, plocka, fiska eller jaga. Sötsaker var en lyx som många inte ens fick på sin födelsedag.

Kontrasten är stor mot dagens barnfavoriter: hamburgare med pommes, chicken nuggets, pizza, fiskpinnar, frukostflingor, limpmackor, ostbågar, chips, bullar, kakor, glass och godis. Maten är rik på snabba kolhydrater, relativt hårt processad och innehåller sällan några större mängder grönsaker eller fibrer.

Barns kroppar byggs av vad de äter

Den här moderniseringen av maten är ett viktigt skäl varför att barns kroppar nu börjar säga ifrån på skarpen. En relativt stor andel utvecklar övervikt och fetma, andra har ofta ont i magen, allergiska besvär ökar och allt fler får inflammatoriska tarmsjukdomar, som ulcerös kolit och Crohns sjukdom.

I fjärde delkursen i Stora kursen om barn och mat ger vi föräldrar inspiration till att återigen börja laga maten från grunden på naturliga råvaror: grönsaker, rotfrukter, bönor, linser, fullkorn, fisk, kyckling, kött och ägg. Vi går igenom det luddiga begreppet ”processad mat” och berättar hur det går till när livsmedelsindustrin bryter ner vete så att det kan bli till ingredienser i allt från vegokorv till godis och glass.

Du får knepen för att vinna striden mot sockret

Sedan handlar kursen om varför vi föräldrar behöver ta striden mot sockret och hur vi kan göra. Den som går kursen får mängder av tips på smarriga alternativ till godis, glass, kakor och bullar. Isabelle Ståhl, som driver det växande Instagramkontot mellistipset.se, bidrar med några av sina favoriter. För vad sägs om äppelplättar eller en hulkensmoothie?

Vill du förresten smaka den glass som Edda äter ovan? Här är recept på tio glassar:

Mixa två små bananer och 2 dl frysta jordgubbar med ett par deciliter valfri mjölk. Mosa lite färska jordgubbar och lägg i toppen på alla glasspinnsformar. Häll sedan i smoothien. Ställ in i frysen och njut!

Sprid och dela detta med alla föräldrar du känner. Får vi bättre koll på vad vi stoppar i våra barns magar är oändligt mycket vunnet. För tänk om vi kunde vända överviktstrenden? Eller om läkare kunde få annat att pyssla med än att hitta orsaken till barns magsmärtor? Livet blir helt klart en härligare fest om man både kan behålla sin hälsa och äta goda glassar!

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.