stamp

Kostråd och vetenskap

Faktakoll av ny studie: vilken koll har Livsmedelsverket på sockret och sötsakerna?

I helgen rapporterade en rad svenska medier, bland annat SVT, helt okritiskt om en studie från Livsmedelverket. Enligt myndigheten skulle den visa att den viktigaste kostförändring vi kan göra är att börja äta mer frukt och grönt. Studien är ett typexempel på hur Livsmedelsverket bygger sina kostråd. De har låtit en extremt svag studie ligga till grund för en ny studie, som de sedan drar tvärsäkra slutsatser från. Så länge som Livsmedelsverket jobbar på detta vis, kommer fetmaepidemin i Sverige att fortgå.

Du hittar SVT:s text om den studie som Livsmedelsverket har genomfört tillsammans med forskare vid Lunds universitet här: Mer grönt och mindre kött – så kan 6 400 svenska liv räddas varje år.

Ingressen lyder: 6 400. Ja, så många svenska liv skulle kunna räddas varje år – om vi börjar äta rätt. Det visar en ny studie som Livsmedelsverket och Lunds universitet har gjort. Studien nämner särskilt män, som äter mindre frukt och grönsaker än kvinnor.

– Politikerna måste vakna, säger Irene Mattisson, nutritionist på Livsmedelsverket och en av medförfattarna till studien.

Enligt Irene Mattisson och Livsmedelsverket skulle alltså en högre konsumtion av frukt och grönt vara den kostförändring som kan ge störst effekt på folkhälsan. Men slutsatsen som de drar vilar på ett korthus till vetenskap. Det är ett typexempel på hur Livsmedelsverket under många år har jobbat när det gäller kostråden.

(Innan vi går vidare vill jag tillägga att Livsmedelsverket gör ett bra jobb i annat, exempelvis när de kontrollerar att maten i affären håller hög kvalitet.)

Resultat baserade på undermålig undersökning av Livsmedelsverket

I studien som nu har publicerats, har Livsmedelsverket och Lundaforskarna byggt vidare på en tidigare undersökning från Livsmedelsverket: Riksmaten-vuxna 2010–2011.  De har utgått från att Riksmaten vuxna ger en korrekt bild av vad vi faktiskt äter, vilket på mycket goda grunder går att ifrågasätta.

När Riksmaten vuxna genomfördes maj 2010-maj 2011 ombads 5003 personer att berätta hur de åt under fyra dagar. Endast 1797 valde att svara på enkäten och de som svarade hade generellt en längre utbildning och var oftare kvinnor.

Det enorma bortfallet, speciellt av vissa grupper, innebär att enkätundersökningen sannolikt är missvisande. Frågan som infinner sig är: hur väl speglar denna undersökning det verkliga intaget av olika livsmedel i Sverige?

Stor underrapportering av sötsaker i Livsmedelsverkets studier

Granskningar av andra kostundersökningar visar att deltagare generellt underrapporterar livsmedel som de vet är dåliga för hälsan, exempelvis sötsaker. Och jämför man det rapporterade intaget av godis, glass och söt dryck i Riksmaten vuxna med vad som produceras i Sverige är glappet enormt.

Riksmaten vuxna rapporterar deltagarna att de i genomsnitt konsumerar 4,4 kilo godis och choklad per person och år. Under samma period producerades det över 15 kilo godis och choklad per person, enligt Jordbruksverkets statistik. Det självrapporterade intaget av glass var 5,8 liter, medan produktionen låg på över 10 liter. För sockersötad läsk och saft är den självrapporterade siffran 30,6 liter, medan produktionen låg på cirka 60-70 liter.

Livsmedelsverkets kostråd: ett korthus

En del av allt sött som produceras slängs, till exempel avslagen läsk. Men sötsaker är generellt hållbara och med stor sannolikhet underskattar Riksmaten vuxna kraftigt hur mycket sött vi äter.

Därför är det problematiskt när Livsmedelsverket och Lundaforskarna nu utgår från Riksmaten vuxna, när de ska ta reda på vilka kostförändringar som kan betyda mest för folkhälsan.

Det finns mer kritik att rikta mot den studie som Livsmedelsverket nu har publicerat. Det är illa att myndigheten slirar så långt utanför den vetenskapliga hjulfåran. Fetmaepidemin i Sverige har pågått under flera decennier. Ska folkhälsan bli bättre krävs att Livsmedelsverket bygger sin analys på mer gedigen vetenskap. Dessutom måste de ta tag i elefanten i rummet. När barn varit på barnkalas och ätit tårta, kakor och godis, orkar de sällan med all den spenat som de rekommenderas att äta.

Tillägg: Jag fick en bra kommentar från en läsare. Sedan 1960-talet har vår konsumtion av färska grönsaker och rotfrukter enligt Jordbruksverkets statistik ökat från cirka 21 kg till 58 kg. Konsumtionen av frukt och bär har ökat från runt 53 kg till 69 kg. Trots den ökningen har vi haft en epidemi av fetma och typ 2-diabetes. Att äta mer frukt och grönt, verkar alltså inte kunna skydda nämnvärt mot fetma och typ 2-diabetes. 

Dela & kommentera comments 11

Kraftig minskning av sockerförbrukningen i Sverige

Yay! Sockerförbrukningen går ner i Sverige. Mellan 2016 och 2017 minskade den med hela 13 procent och för första gången på många årtionden förbrukar vi nu mindre än 40 kg socker per person och år. Den viktigaste orsaken till nedgången är sannolikt att livsmedelsindustrin har börjat sockersanera sina produkter. 

Äntligen, äntligen, äntligen! All den uppmärksamhet som socker har fått som en bov i fetmaepidemin börjar äntligen, äntligen, äntligen ge effekt. När jag för ett par veckor sedan kikade in på Jordbruksverkets sajt för att se om siffrorna för 2017 års livsmedelskonsumtion hade kommit, blev det en glad överraskning. År 2016 förbrukade vi enligt statistiken 43 kg socker per person och 2017 endast 37,5 kg, alltså har förbrukningen minskat med hela 5,5 kg.

Bild från Jordbruksverkets konsumtionsstatistik

Marginell minskning av sötsakskonsumtion

Vi fortsätter dock festa loss på sötsaker, nästan som om ingenting hade hänt. Vi åt bara marginellt mindre mjukt kaffebröd, tårtor och glass. Konsumtionen av kex, rån och småkakor har till och med ökat. Godiskonsumtionen har bara minskat med 3 procent och läskkonsumtionen med 9 procent. Vet ni vad som sannolikt istället orsakar den kraftiga minskningen?

Det här:  

Minskning av mängden tillsatt socker i mat

Under senare tid har det dykt upp allt fler produkter i affärerna där livmedelsindustrin kraftigt har skurit ner på mängden tillsatt socker. Under det senaste tiden har till och med vissa av de värstinglivsmedel som industrin marknadsför mot barn sockersanerats. 

(OBS! Det är fortfarande väldigt mycket socker i Coco-pops, men numera är det i alla fall mindre socker i dem än vad det är i Ballerinakakor. Ett framsteg.)

Målet: maximalt 25 kg socker

När Kostfonden förra året synade sockerkonsumtionen, räknade vi ut att vi borde förbruka maximalt 25 kg socker per person och år om vi följde rekommendationerna kring socker. Det är en bra bit kvar innan vi når dit, men varje steg på vägen är ett steg närmare målet. Vad tror ni – kan nästa steg bli att vi gör något åt de där 12-13 kilona med godis och choklad som vi sätter i oss varje år? Ska vi slänga ut hinkarna med plockgodis och låta tablettasken få en revival? 

Dela & kommentera comments

Debatt i Aftonbladets morgonsändning: ska hälsoböcker granskas?

Hälsoböcker bör granskas innan de publiceras, det slog fem medicinforskare fast på DN debatt i söndags. I en replik kritiserade jag förslaget och i morse mötte jag en av forskarna, Maria Ahlsén, i en debatt i Aftonbladets morgonsändning. 

Du kan se vårt samtal här: Kan vi lita på hälsotrenderna? – se hela debatten.

I inslaget säger Maria Ahlsén att Livsmedelsverket numera bara säger att mättat fett ”kan” ge hjärt-kärlsjukdom. Lite av en nyhet för mig, måste jag säga. Så här skriver Livsmedelsverket på sin sajt om mättat fett:

”Bakgrunden till rekommendationen är att en minskning av det mättade fettet i maten kan bidra till att minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar om man samtidigt äter mer av omättade fetter, det vill säga enkelomättat och fleromättat fett. Att minska på mättat fett och istället äta mer av mat med kolhydrater ger inte samma positiva effekt.”

Här är vad Statens beredning för medicinsk och social utvärdering skriver i rapporten ”Mat vid fetma”:

”Sammantaget måste det vetenskapliga underlaget för att intag av mättat fett leder till försämrad hjärt-kärlhälsa anses vara bräckligt. Samtidigt finns inget starkt stöd för att omättat fett skulle vara ohälsosamt. I samma Cochranerapport konstaterades visserligen en marginell ökning av dödsfall till följd av cancer i de grupper som ökat intaget av omättat fett, men precisionen var låg och denna effekt var inte statistiskt säkerställd.”

Om inte ens svenska myndigheter kan enas om hur farligt något är för vår hälsa, hur ska man då kunna enas om vilka hälsoböcker som kan anses vara vetenskapliga och få den kvalitetsstämpel som forskarna nu föreslår?

Som jag skrev igår: mycket som skrivs i hälsoböcker är överdrivet, men de är knappast mer skadliga än vad nyckelhålsmärkningen av glass och sötad yoghurt en gång var.

Dela & kommentera comments 6

Replik på debattartikel i DN om granskning av hälsoböcker

Forskarsamhällets ibland arroganta inställning till olika kostbehandlingar hindrar den vetenskapliga utvecklingen. Det är ett av budskapen i en replik som jag har skrivit på en debattartikel som publicerades i söndagens DN. I artikeln föreslog fem forskare att det behövs en oberoende aktör som granskar hälsoböcker innan de publiceras.

Här kan du läsa debattartikeln i DN: Allvarliga fel i många böcker med råd om kost och hälsa. De debatterande forskarna skriver att hälsoböcker: ”… innehåller så många, och så allvarliga, felaktigheter att det kan påverka människors beteende och hälsa negativt.”

Jag håller med dem om att mycket som skrivs är överdrivet, men de är knappast mer skadliga än vad nyckelhålsmärkningen av glass och sötad yoghurt en gång var.

Offentliga kostråd är ofta illa grundade

I debattartikeln förespråkar forskarna de nordiska näringsrekommendationerna, som de menar att är väl grundade eftersom ”de har tagits fram av expertgrupper bestående av mer än hundra ledande nordiska forskare.”

Det finns mycket att invända mot detta, och eftersom undertecknad är hyfsat trött på forskarsamhällets övermod när det gäller vad man vet eller inte vet om kosten, skrev jag en replik som nu har publicerats på dn.se. Läs här: ”Forskare avoga inställning mot kosten hindrar utvecklingen”

I repliken går jag bland annat igenom historien om den ketogena kosten som behandling mot epilepsi, där det krävdes en Hollywoodregissör för att forskarsamhället skulle ta den (i vissa fall) smått undergörande kostbehandlingen på allvar.

Uttalanden som gränsar till högmod

I min replik fick jag dessvärre inte plats att kritisera de ”sanningar” som de fem forskarna slog fast i sin debattartikel, exempelvis skrev de följande: ”Nej, enskilda livsmedel skyddar inte mot depression, Parkinsons sjukdom eller andra neurologiska sjukdomar.”

Den tvärsäkra attityd som forskarna genom detta påstående antar, är i sig ytterst ovetenskaplig och gränsar till högmod. Speciellt som vissa biokemiska kartläggningar och djurstudier visar att antioxidantrika bär, eller kurkumin i gurkmeja, exempelvis skulle kunna motverka de molekylära mekanismer som skadar cellerna vid Parkinsons sjukdom. Effekten har dock aldrig testats i kliniska prövningar på patienter. Forskarna borde därför ha skrivit: ”Vi vet inte om enskilda livsmedel kan hjälpa mot neurologiska sjukdomar, eftersom vi aldrig har utvärderat det i välgjorda studier.”

Mer ödmjukhet skulle vara klädsamt

Personligen önskar jag mig lite mer nyans och ödmjukhet både från en del hälsoboksförfattare och etablerade forskare. Men högst upp på min önskelista står mer och bättre forskning. Det är skälet till varför vi grundade Kostfonden. Antalet välgjorda vetenskapliga studier inom kostområdet är väldigt få. Med stor sannolikhet kommer en hel del kostbehandlingar visa sig vara effektiva när de väl får en chans och utvärderas i stora och väldesignade studier. 

Och hur kan jag veta det? Jo, för under de tio år som jag har granskat kostvetenskapen har jag fått ta del av många underbara berättelser kring hur människor med kostens hjälp har blivit friskare. En av de som har berört mig mest är 22-åriga Samuel Backman, som håller Bechterews sjukdom i schack med hjälp av kosten. Läs här: Maten hjälpte honom att få hoppet och livet tillbaka

Men kan fler personer med Bechterews sjukdom få samma effekt av en kostomläggning? Eller sprider jag allvarliga felaktigheter, som kan påverka människors beteende och hälsa negativt, när jag berättar hans historia? Vet ni vad: endast en välgjord vetenskaplig studie kan svara på det. Tills det finns en sådan, tycker jag att vi ska värna om yttrandefriheten i Sverige och fortsätta att skriva viktiga böcker.  

Dela & kommentera comments 9

Om Meryl Streep, en strikt lågkolhydratkost och undergörande effekter vid epilepsi

Upsala Nya Tidning skriver nu om att en strikt lågkolhydratkost, en så kallad ketogen kost, kan hjälpa barn med epilepsi. Detta visste läkare redan för 100 år sedan, men kosten glömdes bort när det kom läkemedel mot epilepsi. Att den nu återigen rekommenderas är delvis tack vare en regissör i Hollywood och – lite otippat – Meryl Streep har haft ett finger med i spelet. 

Fettrik diet hjälper sjuka barn.” Så lyder rubriken på en artikel som Upsala Nya Tidning skrev tidigare i veckan om att en ketogen kost i vissa fall hjälper mot epilepsiEtt av de barn som har fått en näst intill undergörande effekt är femåriga Isak, som tidigare kunde få 40-60 anfall per dag. Läs om honom här:  ”Vår vanliga Isak har kommit tillbaka”

Läkemedel gjorde att kostbehandlingen föll i glömska

Isak behandlas vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, som sedan ett år tillbaka använder ketogen kost mot barns epilepsi i de fall där inga läkemedel biter. För snart ett år sedan slog också Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) fast att behandlingen har ett vetenskapligt stöd.

Men vet ni vad det coola är? Att en ketogen kost nu används mot epilepsi är delvis tack vare en regissör i Hollywood, Jim Abrahams. I Det sötaste vi har kan du läsa den fantastiska historien om hur hans son, Charlie Abrahams, blev hjälpt av den fettrika kosten. Han fick epilepsi när han var 11 månader gammal och hade kramper varje dag. Inget läkemedel fungerade och när kirurger opererade honom uteblev effekten. Ibland kunde anfallen komma upp till hundra gånger per dag. Charlie Abrahams föräldrar prövade allt, till och med homeopati och healing. Så en dag hittade Jim Abrahams en bok från Johns Hopkins sjukhus i Baltimore där det gick att läsa att epilepsi kunde behandlas med en ketogen kost.

Den ketogena kostbehandlingen utvecklades egentligen redan under 1920-talet, men glömdes mer eller mindre bort när det kom läkemedel mot epilepsi. Men vid Johns Hopkins sjukhus fanns en erfaren dietist, Millicent Kelly, som hade fortsatt att hjälpa sina epilepsipatienter med den fettrika maten. Charlie Abrahams fick hjälp av henne och inom loppet av ett par dagar försvann anfallen.

Meryl Streep i film om ketogen kost

Att Charlie Abrahams blev fri från sina anfall var givetvis ett mirakel för familjen. För att sprida kunskap om behandlingen, så att andra föräldrar i samma desperata situation också kunde få reda på att den fanns, gjorde Jim Abrahams en film, …First do no harm och Meryl Streep spelade huvudrollen. Här kan du se ett klipp där hon tar emot ett pris för sin insats från Abrahams: Charlie Abrahams & Meryl Streep Ketogenic Diet Conference 2012. Streep säger att hon har fått många priser, men att detta är det som har rört henne mest.

Jim Abrahams grundade också The Charlie Foundation, med målet att sprida kunskap kring en ketogen kost. Stiftelsen har aktivt drivit på utvecklingen av en kunskapsbas kring kostbehandling av epilepsi. Det i sin tur har alltså nu bidragit till att Isak, som bor utanför Uppsala, har blivit ordinerad en ketogen kost av sin läkare.

Vetenskapen behöver hjälp på traven

Den här osannolika historien har följt mig sedan jag skrev Det sötaste vi har. Den säger en hel del om medicinvetenskapens drivkrafter och hur starkt fokuset på piller har blivit. Den bidrog också till att jag ville vara med och grunda Kostfonden. Precis som the Charlie Foundation, ska Kostfonden fungera som en katalysator för att driva fram nya kostbehandlingar. (Om du inte redan är månadsgivare bli det!)

Forskare skulle bland annat behöva utreda hur kosten påverkar hjärnan vid andra åkommor, exempelvis migrän, autism, adhd, demens och psykisk ohälsa. Vi tänker ofta att hjärnan är en frikopplad del av kroppen, och att den mestadels påverkas av omgivningen, stress och saker vi upplever. Så enkelt är det såklart inte. Hjärnan är ett organ som byggs och drivs av det vi äter. Exakt varför en ketogen kost fungerar vid vissa former av epilepsi vet forskarna inte. Det finns många hypoteser, en är att halten av olika signalsubstanser förändras när kroppens använder fett som primär energikälla istället för kolhydrater.

Så fram för mer forskning kring hur kosten påverkar vår hjärna! Vem vet – kanske kan vi hitta fler undergörande behandlingar?

Photo by Markus Spiske on Unsplash

Dela & kommentera comments 6

Ledande experter eniga: rådet att begränsa mängden fett i maten saknar grund

1971 fick svensken för första gången rådet att dra ner på mängden fett i maten. Som lägst skulle vi äta maximalt 30 energiprocent fett. Nu har några av världens ledande nutritionsexperter enats om att det ensidiga fokuset på mängden fett i maten har varit skadligt för vår hälsa, framförallt eftersom vi ersatte fettet med raffinerade kolhydrater. 

Under de senaste dagarna har en rapport i tidskriften Science fått en hel del uppmärksamhet: Dietary fat: From Foe to friend? Fyra ledande nutritionsforskare har gått igenom vetenskapen på kostområdet och dragit slutsatsen att det inte spelar någon större roll hur mycket fett eller kolhydrater vi äter. Det viktigaste är att vi äter mat lagad på bra råvaror.

Rapporten är en uppgörelse med tallriksmodellen (som på bilden ovan, tagen från Livsmedelsverkets hemsida) och de kostråd som vi har fått sedan 1971, där vi har uppmanats att begränsa mängden fett i maten och istället äta mer kolhydrater, som pasta. Som lägst rekommenderade Livsmedelsverket att maximalt 30 procent av våra kalorier fick komma från fett. Den som ville banta skulle till exempel skära ner på livsmedel som avokado och lax, eftersom de är feta. Istället för naturell yoghurt utvecklade också livsmedelsindustrin smaksatta och sötade lågfettyoghurts, som så småningom började nyckelhålsmärkas. Under lång tid spelade det ingen roll hur mycket socker livsmedelsindustrin hällde i lågfettyoghurten, Livsmedelsverket ansåg ändå att den var nyttig. Fram till 2005 kunde till och med glass nyckelhålsmärkas förutsatt att det var lite fett i.

Forskare eniga: Dra ner på socker och raffinerade spannmål

Istället för fet mat uppmanades vi alltså att äta mer socker och raffinerade kolhydrater, som ris, pasta och gärna en skiva bröd till maten. Det vita mjölet ansågs bättre än fett, eftersom det per gram innehöll färre kalorier. I den nya rapporten är det tydligt att detta smala fokus på mängden kalorier i maten har varit illa för vår hälsa:

Current evidence indicates that no specific carbohydrate-to-fat ratio in the diet is best for the general population. Nor do all diets, and calorie sources, have similar metabolic effects in everyone. With attention to diet quality—and specifically a focus on reducing processed foods, including sugar and refined grains—many people do relatively well with substantial variation in macronutrient composition. 

Höj kraven på kostråden

Det är intressant hur denna viktiga rapport vinklas i svenska medier. Journalistens roll är att granska makten, vilket i det här fallet är staten, Livsmedelsverket och de experter som tar fram våra nordiska näringsrekommendationer. Men istället för att lyfta fram hur illa grundade kostråd vi har fått har SVT Nyheter följande rubrik: Nu är det slut på kostkriget mellan fett och kolhydrater.

I artikeln står inte ett ord om att de statliga rekommendationerna sannolikt har bidragit till epidemierna av fetma och typ 2-diabetes. Det är synd, eftersom vi borde dra lärdom av det här hyfsat kostsamma misstaget. Tidigare i år publicerade SvD en serie artiklar av medicinjournalisten Gunilla Eldh och mig där vi gick igenom den vetenskapliga grunden för en rad offentliga kostråd, med målet att se vilka som vilar på så kallade randomiserade och kontrollerade studier. Sådana studier krävs för att bevisa effekten av ett kostråd och identifiera eventuella biverkningar. Inga av våra kostråd vilar på några sådana studier, och när det gäller de tidigare rekommendationerna kring bebisar och gluten kan man misstänka att även de har gjort mer skada än nytta. Rådet att vi ska dra ner på mängden salt är troligtvis också effektlöst, och kan i värsta fall vara skadligt.

Vi skulle alltså behöva en ordentligt kravhöjning när det gäller den vetenskapliga grunden för olika kostråd. Det ska bli spännande att se vad som händer nästa gång som de nordiska näringsrekommendationer revideras. Tror ni att gränserna för hur mycket fett och kolhydrater vi bör äta kommer att försvinna?

Dela & kommentera comments 2

Sköterskan till diabetiker på LCHF: ”Rama in dina värden”

För över sex år sedan började Carina Mattson (på bilden ovan) äta en strikt lågkolhydratkost eftersom hon har typ 2-diabetes. När hon nyligen inkluderades i den stora svenska forskningsstudien Scapis, vars syfte är att förebygga hjärt-kärlsjukdom, tyckte sköterskan som tog hennes blodprov att hon borde rama in sina värden. 

Ungefär mitt i Östergötland, i Djupdalen strax söder om Linköping, finns en underbar loppis som vi besöker varje sommar. Där kan ni hitta allt som ni önskar er och lite till! Vi har fyndat allt från Harry Potter-leksaker till barnen (mystiska glasflaskor som man kan blanda trolldrycker i) till ett fint hörnskåp som nu pryder vårt torp. Här är ett axplock av bilder från den vackra gården:

Hanterar sin typ 2-diabetes med lågkolhydratkost

Roligast med att besöka Djupdalen är att prata med den sköna familjen Mattson, som driver loppisen. Första året vi var där – för ungefär fem år sedan – fick jag den finaste av alla överraskningar. Vi började samtala om ditten och datten, så kom det fram att Carina Mattson hade läst Ett sötare blod och var översvallande glad för det (kan man säga översvallande glad? Hon var i alla fall jätte, jätte, jätte glad). Hon berättade att hon under en tid hade ätit en strikt lågkolhydratkost för att motverka sin typ 2-diabetes, men varningar från personer i omgivningen som menade att det kunde vara farligt fick henne nästan att sluta. Efter att ha läst Ett sötare blod fortsatte hon trots alla varningar och mådde snabbt mycket bättre. Som så många andra med typ 2-diabetes kunde hon dra ner på sina läkemedel och hennes dotter sa att loppisen knappast hade funnits länge om det inte var för kostomläggningen.

När vi i år besökte Djupdalen kom Carina fram och berättade nästa glada nyhet. Hon har inkluderats i den gigantiska svenska studien Scapis, vars syfte är att identifiera riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom. När sköterskan som gjorde hälsoundersökningen på henne skulle meddela resultatet tog hon en kopia av pappret med blodvärdena och gav till Carina. Sköterskans uppmaning var: ”Rama in dem.” Värdena var så ovanligt bra att hon tyckte att Carina skulle sätta upp dem på väggen. ”Vad du än gör, är det bra för dig” sa hon.

Gissa om jag var varm i hjärtat när vi åkte hem från loppisen. I bagaget låg en bunt nya serietidningar, lite verktyg och ett mycket vackert uppläggningsfat.

Dela & kommentera comments

Uppropet #sjukmat blir #friskmat – förskolan Gunghästen är ett gott exempel

Över 10 000 personer har nu öppet stöttat FoodPharmacy’s viktiga upprop #sjukmat. I veckan träffade de socialminister Annika Strandhäll för att diskutera behovet av att höja kvaliteten på de offentliga måltiderna. Nu skiftar uppropet fokus till #friskmat. Det är dags att lyfta goda exempel: alla de hjältar som varje dag serverar vällagad och näringsrik mat på förskolor, skolor, äldreboenden och sjukhus. 

Du kan ta del av hela intervjun med Annika Strandhäll via Food Pharmacys podd (avsnitt 33). Jag har själv inte hunnit lyssna, men är grymt nyfiken och jag vill genast dela med mig av ett lysande exempel på #friskmat: förskolan Gunghästen i Västerås där pedagogerna dagligen arbetar för att väcka barnens matglädje.

Ni som har läst Smakäventyret vet vilken förskola jag pratar om. I det näst sista kapitlet i boken kan du läsa om hur pedagogerna på Gunghästen arbetar enligt den franska saperemetoden. Varje vecka har de en samling där barnen får utforska olika mat med sina fem sinnen. När jag var där skar förskolechefen Eva Johansson upp en polkabeta, en gulbeta och en rödbeta. Ett barn tyckte gulbetan såg ut nästan som solen och polkabetan var som ”ett galler i fängelse”.

Barnen fick titta, lukta och smaka på rotfrukterna. De fick också jämföra hela bitar av gulbeta med riven gulbeta. Var det någon skillnad? Ett barn tyckte att den rivna gulbetan var mjukare och tusen god. Polkabetan smakade hallon, jordgubbe, körsbär och rödbeta. Lite sött också. Rödbetan såg ut som blod och den var lika god som polkabetan, tyckte något barn. Ett annat barn konstaterade att det var mycket vatten i den. Och ett tredje barn sa: ”Min mamma köper inte så här goda frukter. Det finns inte på min affär.”

Förskola med egen trädgård

Barnen på Gunghästen odlar också sin egen mat. Det växer jordgubbar, morötter, tomat, squash, gurka, lök, vitlök, jordärtskocka, rabarber, mynta, citronmeliss, koriander, timjan och bladpersilja i krukor och lådor på gården (däremot hade deras experiment att odla banan misslyckats).

Gunghästens kock, Linda Pettersson, lagar mat på det som växer på gården. Hon är en central del av förskolans verksamhet och det är hos henne som barnen får fira sina födelsedagar. Presenten är att hjälpa till i köket: skära grönsaker, krydda maten, vispa och röra i kastruller. Bättre finns inte, tycker barnen.

Min starkaste minnesbild från Gunghästen är lilla Agnes, som var ett år och fyra månader gammal. Även de mindre barnen hade en saperesamling och de utforskade färsk och torkad dragon. Agnes hade fått smak för den torkade varianten. Efter samlingen satt hon kvar på golvet, lite lätt snorig, och stoppade nypor av torkad dragon djupt in i sin mun. Vem hade trott att ett så litet barn skulle fatta smak för torkad dragon? Arbetet på förskolan Gunghästen är ett underbart exempel på hur det går att väcka barns lust för mat och matglädje!

Det behövs forskning på vad som är #friskmat

En liten kommentar innan jag avslutar. Målet för #friskmat är att maten på äldreboenden, skolor, förskolor och sjukhus ska uppfylla de offentliga näringsrekommendationerna. Det är ett bra första steg. Följer man de offentliga näringsrekommendationerna ska man till exempel inte servera söt dryck och kakfika varje dag på äldreboenden och sjukhus. När folk har delat med sig av bilder på sjukhusmaten via #sjukmat ser också ofta de grönsaker som ligger på tallriken för sorgliga ut och uppfyller knappast kraven på näringsrik mat.

Ett grundläggande problem är dock att det saknas bevis för att de offentliga näringsrekommendationerna är hälsosamma för personer med till exempel bukfetma, diabetes, hjärt-kärlsjukdom, demens och cancer. När en person med typ 2-diabetes äter en Wallenbergare med potatismos och lingonsylt, krävs läkemedel för att sänka blodsockret efter måltiden. Den krassa sanningen är att den mängd kolhydrater som serveras på sjukhus och äldreboenden snabbt skulle ta kål på personer med typ 2-diabetes, om de inte hade tillgång till en hel arsenal av olika blodsockersänkande piller. Här tål att tilläggas: ungefär hälften av alla som läggs in på sjukhus med akuta hjärtproblem har diabetes.

Höga insulinnivåer i blodet är också en vetenskapligt etablerad riskfaktor för cancer och en av förklaringarna till varför fetma orsakar cancer. När personer med bukfetma och typ 2-diabetes äter en tallrik som till en tredjedel fylls av stärkelserik mat (som potatis, ris och pasta) kan deras insulinnivåer bli upp till tio gånger högre än hos en frisk person. Insulin triggar igång kroppens tillväxtsystem och fungerar också i sig som ett tillväxthormon som driver tillväxt av cancerceller.

Att det finns stora kunskapsluckor kring vilken mat som får oss att må bra, är skälet till varför vi grundade Kostfonden. För att vi ska få #friskmat krävs att kostrekommendationerna vilar på en vetenskapliga grund. När det behövs läkemedel för att kunna följa kostråden är något i systemet sjukt. Det är som en varig böld som dränerar vårt samhälle på enorma resurser.

Men även variga bölder kan läka. Alla goda initiativ kan till slut att leda till att sjukt blir friskt. Vad har ni för goda berättelser att dela? Skicka dem till friskmat@foodpharmacy.se.

Dela & kommentera comments

Så mycket socker får hälso-Stina i sig under en dag

Ryktet har nått mig att ni har varit vakna hela natten för att försöka räkna ut hur mycket socker ekonomikonsulten Stina fick i sig i gårdagens matteläxa. Det var verkligen inte en uppgift för den som ger upp lätt. Här kommer nu äntligen rätt svar. 

Först vill jag reda ut en fråga som flera läsare ställt: räknas sockret i riset och pastan? Nej, är svaret. I ris och pasta finns inget tillsatt socker. Den dominerande formen av kolhydrat i dessa livsmedel är stärkelse. Stärkelse byggs av sockerarten glukos, medan socker byggs av glukos och fruktos. Är du nyfiken på varför vi behöver skilja på stärkelse och socker kan du läsa Det sötaste vi harNu till Stina.

Hälsokvargen och Magens lille vän är fulla av socker

Hon började ju sin dag med en magstärkande frukost: 2,5 dl av Verums hälsokvarg, 30 gram av Paulúns granola och 2 dl Provivas Magens lille vän (ett bättre namn hade varit Magens söte vän)Här är mängden socker som frukosten innehöll:

De vita sockerbitarna är tillsatt socker och de orangea kommer från juice. WHO räknar socker från juice som fritt socker och menar att vi behöver dra ner även på det. Deras hälsomål är att max 5 procent av alla kalorier ska komma från fritt socker. Med Stinas kaloriintag (2200 kcal) blir det max 9 sockerbitar under en dag. Vi återkommer till hur man räknar ut det, men den gränsen har hon alltså passerat redan vid frukosten. Trots att hon har valt produkter som marknadsförs som hälsosamma.

Under förmiddagen tog Stina ett äpple och en kaffe:

I äpplet finns inget tillsatt socker. Det socker som finns i frukt räknas som naturligt socker och ligger inkapslat i fruktens fibrer. Därmed släpps sockret ut långsammare i blodomloppet.

Under lunchen köpte Stina en sallad på Pressbyrån. Det var inte lätt för er läsare att veta, men i den fanns sweet chilissås och Rhode Islanddressing, som tillsammans innehöll ungefär 1,5 sockerbitar.

Nutriletts produkter är knappast sockersmarta

Stina var nöjd eftersom hon lyckades hålla sig ifrån att köpa en Diam i Pressbyrån. När hungern slog till vid tretiden tog hon istället en bar från Nutrilett. Det var bra att hon gjorde det valet. En liten Diam (28 gram) innehåller cirka 5,6 sockerbitar. Nutriletts bar innehåller bara…

…cirka 4,3 sockerbitar, varav ungefär 0,3 är juicekoncentrat. Men det är inte lätt att veta exakt. Har ni någon gång läst innehållsförteckningen på en sådan bar? Inte?

Det är tur att den i alla fall innehåller 2,2 procent bärbitar och 0,3 procent hallon.

Onaturligt naturgodis

Efter träningen fick Stina en blodsockerdipp. Hon kände sig snurrig när hon handlade mat och köpte (bara) 10 bitar naturgodis.På hyllan står ”A better choice” och Stina tolkar det som att naturgodiset är bättre än vanligt godis (hon är lika naiv som undertecknad var en gång i tiden). Nötterna och mandlarna som finns i naturgodishyllan är visserligen väldigt mycket bättre än godis, men de sorter som Stina la i sin påse…

…alltså. Hon kunde i princip lika gärna ha köpt dumlekola. Det som marknadsförs som jordgubbar med yoghurt består mestadels av vit choklad och vad som gör naturlakritsen så naturlig är lite svårt att förstå. Första ingrediens är rent socker och andra är vetemjöl.

Till middag åt Stina lax, ris och 0,5 dl teriyakisås. Lax och ris är fritt från tillsatt socker, men hon borde ha läst ingredienslistan på teriyakisåsenSocker återfinns på andra plats och den innehåller ungefär dubbelt så mycket socker som en läsk.

Dagsintaget: cirka 50 procent mer än vad som rekommenderas

Har du miniräknaren framme? Låt oss plussa ihop allt detta. Det blir typ…

…30,5 sockerbitar, varav 3,5 kom från juice eller juicekoncentrat.

Enligt Livsmedelsverket får maximalt 10 procent av alla kalorier komma från tillsatt socker. Stina åt nästan 2200 kcal, så hon borde ha hållit sig till 220 kcal socker. Det är går 4 kcal/gram socker och varje sockerbit väger 3 gram. Alltså skulle hon ha ätit max 220/4/3=18,3 sockerbitar. WHO:s hälsomål är som sagt hälften av det. Om Stina kom ner i den sockerkonsumtionen skulle hon i princip slippa karies (nu lagar hon ett litet hål ungefär vart tredje år). Kanske skulle hon också (liksom jag gjorde när jag drog ner på socker och processade kolhydrater) upptäcka att hon inte längre behöver räkna kalorier. När blodsockret ligger stabilt är 15.00 inte längre dygnets farligaste tidpunkt.

Jag tänker att Stina är en rätt vanlig konsument. Så länge som extremt sötade livsmedel får bära olika hälsopåståenden kommer vi aldrig att få ner sockerkonsumtionen. Och fetmaepidemin kommer att fortsätta.

Dela & kommentera comments 6

Hur mycket socker får hälso-Stina i sig?

Äpplen hit och päron dit. I skolans matteuppgifter kryllar det av frukter som olika barn sätter i sig. Jag tycker att det är roligare att räkna sockerbitar. Här kommer en uppgift för er läsare: hur många sockerbitar sätter Stina i sig under en regnig onsdag i oktober?  

Men vem är då Stina kanske du tänker nu? Jomen, Stina bor i Norrköping och jobbar som konsult. Nått med ekonomi tror jag. Hon tänker på sin hälsa och tycker det känns fräschare att äta fil till frukost än en massa vitt bröd. För de goda bakteriernas skull brukar hon köpa Verums hälsokvarg (hon äter 2,5 dl) och på det har hon Paulúns osötade granola (30 gram). Sedan dricker hon 2 dl av Magens lille vän (som Proviva kallar sin dryck) eftersom hennes mage är lite körig ibland.

Vid 10.30, när frukosten sjunkit undan, tar Stina en kopp kaffe och en frukt ur korgen i fikarummet (den fylls på varje måndag och onsdag, men vi räknar inte frukten nu).

En timme senare knackar Staffan och Peter på dörren (efter påsk någon gång kommer ni bestämt att få en uppgift om Staffan också). De undrar om Stina ska med och käka lunch på kinakrogen runt hörnet. Stina tackar nej. Det är så mycket på jobbet just nu, säger hon. Hon hinner inte vara borta så länge och dessutom är kinamaten för osund (det senare tänker hon tyst för sig själv). Istället går hon till Pressbyrån och köper en pastasallad.

När hon kommer ut ur affären är hon nöjd. Hon lyckades precis dra till sig handen, innan den hann sno åt sig en Diam. Salladen äter hon framför datorn.

Redan vid tvåtiden börjar Stina känna sig hungrig igen. Hon tar en kopp kaffe, men vid tretiden är det i princip omöjligt att fokusera på jobbet. Hon skrattar för sig själv. När hon en gång bantade med Nutrilett läste hon på deras sajt att 15.00 var dygnets farligaste tidpunkt: ”Den saftiga bullen och den stora skålen med choklad på bordet i sammanträdesrummet stjäl din uppmärksamhet.” Så sant, så sant. Sedan dess har hon ett lager av deras SmartMeal i sin skrivbordslåda.

Hon äter den i små tuggor för den mättar bättre då.

Efter jobbet kör hon ett träningspass. Svetten rinner ner för ryggen och när hon handlar middag känner hon sig nästan svimfärdig. För att få upp blodsockret köper hon lite naturgodis, typ naturlakrits och jordgubbar i yoghurt.

Även om naturgodis är bättre än vanligt godis (på hyllan står ”A better choice”) har Stina en gräns för hur många bitar hon får köpa: max 10 stycken. Den håller hon stenhårt på. Hon tänker på Lina, som nästan varje kväll klämmer en hel påse Polly. Snacka om beroende.

Till middag lagar Stina lax med ris och teriyakisås. Hon råkar visst fota maten innan hon häller på själva teriyakisåsen:

Men hon äter i alla fall 0,5 dl av den här sorten:Detta var Stinas dag. Hon gjorde en rad hälsomedvetna val: hälsokvarg, juice som är bra för magen, sallad, ett ”smart” mellanmål och naturgodis. Men hur mycket tillsatt socker fick hon i sig ? Uppfyllde hon Livsmedelsverkets gräns om max 10 procent av alla kalorier? Och hur står hon sig mot WHO:s hälsomål om max 5 procent fritt socker, där också socker från juice och juicekoncentrat inkluderas?

Räkna på nu! Eller bara gissa. I morgon kommer rätt svar.

Tillägg: Vill du veta svaret? Du hittar facit här: Så mycket socker får hälso-Stina i sig under en dag.

Dela & kommentera comments 4