stamp

Läsares berättelser

Skyhögt kolesterol – men blodkärlen är ändå finfina

För ganska precis tre år sedan skrev jag om norrmannen Oskar W. Kristensen, nu 56 år gammal. År 1995 fick han en stroke och 2011 drabbades han av en så kallad tia-attack. Känseln i höger hand försvann eftersom hjärnan inte fick tillräckligt med syre. När läkaren undersökte halspulsådern med ultraljud fann han ett lager av plack (åderförkalkning) som var 2,5 mm tjockt.

Läkaren skrev ut kolesterolsänkande läkemedel, statiner, eftersom Oskar Kristensen hade ett väldigt högt kolesterol, men han valde att aldrig ta pillren. Istället fortsatte han den livsstilsförändring han redan hade påbörjat, där han bland annat hade börjat motionera och klättra uppför alla höga bergstoppar i närheten av bostaden (typisk norrmän). Han hade också börjat äta en strikt lågkolhydratkost och det fortsatte han med.

1,5 år senare – när jag skrev förra blogginlägget – hade tjockleken på placken i blodådrorna krympt till 1 millimeter. Så här såg läkarens skiss ut:

läkarens skiss

Det där som ser ut som ett Y föreställer blodådrorna.

Nu har Oskar Kristensen varit på ännu en hälsokontroll. Hans onda LDL-kolesterol är fortfarande skyhögt (7,2 mmol/l), men det verkar inte spela någon större roll. Placken på insidan av halspulsådern är oförändrad och blodet flödar fritt till hjärnan. Här är läkarens anteckningar:Läkares anteckning 2016(Jag vet, det är rena grekiskan. Man måste använda en uppslagsbok för att förstå detta. UL betyder i alla fall ultraljud och myke betyder mjuka).

Läkaren tycker nu att statiner verkar onödiga

Oskar Kristensen äter fortfarande inga statiner och hans läkare håller med om att det verkar onödigt. Efter deras samtal skickade läkaren också denna artikel till Kristensen från norska läkartidningen: Reduksjon av hjertedød skyldes ikke statiner. Artikeln ifrågasätter om statiner överhuvudtaget har någon effekt.

Personligen tror jag att vårdens ensidiga fokus på kolesterolnivåerna i blodet leder fel. Det är sannolikt viktigare att dämpa den farliga inflammation som uppstår vid högt blodsocker, bukfetma och typ 2-diabetes. Livsstilen är avgörande för detta.

Så gör som Oskar Kristensen. Att bra mat och klättra upp på alla toppar du kan hitta i närheten av din bostad. Har du tur bor du lika vackert som Oskar Kristensen:

fjälltoppen

 

Dela & kommentera comments 6

Året runt: Birgitta började äta LCHF och blev fri från fibromyalgi 

Jag älskar solskens historier, och Birgitta Höglunds berättelse är verkligen en solskenshistoria. Hon hade ont i sina leder, var sjukskriven och väldigt trött. Så en dag fick hon höra talas om lågkolhydratkost. Året Runt skriver nu om vad som hände då: Birgitta började äta LCHF och blev fri från fibromyalgi | Året Runt

Tror att jag blir lite extra glad av Birgittas historia eftersom den får mig att tänka på min mamma. När hon lade om kosten slapp hon också den värsta fibrosmärtan. Att slippa smärta gör onekligen en människa lite gladare.

Och vem behöver inte bli gladare en dag i januari när det har regnat iskall småspik från en mörk himmel? Fram för fler solskenshistorier!

Dela & kommentera comments 5

Läsare: "Ser fram emot nästa besök hos diabetesvården"

Av vissa mejl blir man gladare än andra. I går fick jag detta från Lotta Slim:

”Efter att jag lyssnat på din bok ”Ett sötare blod” bestämde jag mig för att prova LCHF då jag också är diabetiker. Efter ett besök hos min diabetessköterska låg mitt långtidssocker på 123 och efter endast fyra veckor med ändrad kost och en del motion gick jag på ett återbesök och dra mig baklänges mitt långtidssocker hade gått ner till 78. Din bok har verkligen inspirerat mig till att tänka i andra banor och att experimentera med min kost. Jag har blivit piggare, gladare och orkar mycket mera. Ser fram emot nästa besök hos diabetesvården, vilket jag aldrig gjort innan.”

Att få en sådan förbättring av sitt blodsocker är enormt bra. Trevlig helg och trevlig sportlov önskar jag er alla bloggläsare!

Dela & kommentera comments 3

Läsare fri från IBS:"…inga smärtor eller kramper"

Det är dags för lite måndagsglädje. Nyligen mejlade Morgan Nilsson och beskrev hur han plötsligt slapp sina magkramper när han började äta en lågkolhydratkost. Ett litet mirakel i en människas liv. 10-15 procent av alla vuxna och barn har, precis som Morgan Nilsson, dagliga magsmärtor. Det är så galet många. Alldeles för många. Kostfondens första mål är att initiera en välgjord studie på just IBS. Vill du att fler ska få effektivare hjälp i vården? Stöd oss. Så här skriver Morgan Nilsson:

Äntligen fri från IBS

”Jag började en jobbig resa i mina tonår. Min mage blev bara sämre och sämre. Första diagnos: magkatarr. Fick symptomlindrande medicin och lite kostråd. Försämring under gymnasietiden. Otroliga kramper och smärtor i magen. Andra diagnos: IBS. Får medicin som ska få kramperna att släppa. Ät mer fibrer blev rådet och fick även ”fiber på burk” utskrivet. Blev väl hanterbart men det var nedbrytande psykiskt. Gjorde mig väldigt deprimerad emellanåt, isolerade mig och stannade hemma när kompisar var iväg och hade kul. Visste ju aldrig när det skulle slå till. Ville ju inte få dessa smärtor ute någonstans. Var så pass deprimerad emellanåt att det kunde slutat riktigt illa…

Berättade aldrig för någon hur dåligt jag mådde. Jag levde så här ett par år. Träffade min blivande fru vilket hjälpte med de mentala delarna. Att bli kär skingrade många mörka tankar. Fick fortfarande rejäla kramper och smärtor. Kunde se ett litet mönster: nötter
Slutade äta nötter, men allt var inte bra men jämfört med innan ok. Levde så i flera år.

Till semestern förra året fick jag ”Matrevolutionen” av min bror. Otroligt tänkte jag när jag läste den. Kände igen mig i mycket. Tränat en hel del och är uppväxt med kolhydratladdning, fettskräck etc…

Kört LCHF (syndar ibland) sedan ett drygt år, inga smärtor eller kramper! Aldrig uppblåst eller gasig! Känner mig piggare och de gånger jag varit krasslig upplever jag att jag inte blir lika sjuk och tillfrisknandet går fortare. Mina sjukdagar på jobbet har minskat. Sötsuget är borta. Två storlekar mindre på byxorna. -5kg på vågen (min fru -9kg). Mentalt gladare.

Det enda jag gjort är att ändra vad jag äter så för mig är kopplingen väldigt tydlig.

Jag hoppas du lyckas med uppdraget du tagit på dig, det finns många drakar att besegra därute…”

Min kommentar: Det finns många drakar och det finns många goda krafter där ute. En av de stora drakarna är den stora bristen på pengar till icke kommersiell forskning. Genom att tillsammans finansiera bra forskning kan vi förändra vården.

Här är en liknande berättelse: Slipper IBS efter 35 år av magproblem.

Dela & kommentera comments 3

Går vi verkligen bananas för lite socker? Lite socker?

Nu har Jacob Gudiol kommenterat den senaste debatten: Bara du äter lite socker går ”alla” bananas. Han tycker att mitt debattinlägg i Aftonbladet är tunt. Det tycker jag också. Jag fick 1500 tecken inklusive blanksteg att försvara min bok på. Vill han läsa hela min nyanserade syn på socker, finns den i boken. Sist ligger över 400 referenser att bita i.

Gudiol påstår en hel rad saker i sitt inlägg som jag aldrig har skrivit eller sagt. Faktum är att vi är rörande ense i väldigt mycket. Till exempel att motion skyddar mot socker. Att vi i norra Europa klarar socker bättre än övriga delar, är för att vi är otroligt duktiga på att träna. Sverige ligger i topp i Europa.

4 av 20 barn i en klass bör vara försiktig med sockret

Precis som Gudiol menar jag också att socker är värst när man börjar gå upp i vikt. Vad Jacob Gudiol tycks missa är att en femtedel av alla barn bär på övervikt. Det är dessa barns talan jag för. I en klass med 20 barn behöver i genomsnitt fyra stycken vara mycket försiktiga med sockret. Därför måste skolan dra ner på sockret. När det är dags för bullkalas funkar det liksom inte att säga till dessa fyra barn: ni får inte äta för ni bär på för mycket övervikt.

Först hade jag tänkt bemöta Gudiols kritik punkt för punkt. Men jag låter istället en av mina läsare göra det:

Har läst och bockat av problem för problem

”Här kommer en kommentar modell längre från en rörd och tacksam läsare. När jag var liten så åt jag flera smörgåsar med margarin varje dag. Det var mycket helfabrikat hemma, fiskpinnar, fiskbullar, pulversås och korv. Söt yoghurt åt jag tonvis av, liksom godis, glass, sockerdricka, kex, kakor, med mera. Sådant fanns alltid hemma. Jag åt i smyg, skamsen för att jag hade svårt att låta bli.

Nu har jag läst Det sötaste vi har (vilket borde ha varit den här ungen (och alla andra barn!) som växte upp och skrev DEN HÄR kommentaren), och jag har ”bockat av” problem efter problem.

S. 37 om Acanthosis nigricans – check. Till och från sedan 10 års åldern, hela tonåren. Jag trodde det var smuts och tvättade mig mycket mer än vanligt. Jag var rädd och visade mamma, som sa att jag nog var solbränd. I hudveck som aldrig ser solen…

S. 78 om saboterad mättnad, ätandet tills illamåendet tar över – check. En av mina bästa vänner (då när vi var ca 10 år) åt också chips till hon kräktes.

S. 79 om att gå upp i vikt trots att man äter mindre än vännerna – check. Skam och förtvivlan. Flickan i boken är 9 år, det var jag också när jag blev nekad inbjudan till en klasskamrats kalas för att någon ”trodde att jag skulle äta upp hela tårtan”.

S. 93 om tonårsproblem i form av mycket akne – check. Självmordstankar – check (från 12 års ålder för min egen del). Sämre kontakt med kompisar – check. Trivs inte i skolan – check. Inget förhållande – check.  Lägg därtill mobbing och påföljande isolering och sjunkande studieresultat. Så har vi det här med glasögon för närsynthet, vilket sägs orsakas av förstorad glaskropp, på grund av för mycket tillväxthormon, på grund av för mycket socker. (ta hemskt gärna upp det i kommande böcker, Ann) Jag lade redan som barn märke till att övervikt ofta gick hand i hand med närsynthet, och resonerade som en 10-åring, att det måste vara fråga om någon förbannelse eller dubbel otur.

S. 221 om skammen – check. Den förlorade kontrollen, efter ofta bara 1 smakbit, följd av veckors vansinnigt, okontrollerat missburk, och detta redan i unga tonår – check.

Jag är fortfarande överviktig ( ca 8 kg, siffran var proportionellt högre när jag var yngre och kortare) och blev nyligen i 30-årsåldern ”äntligen” diagnostiserad för depression, vilket jag haft (ca 40 olika) symptom på nästan konstant sedan 7-årsåldern.

Det som står i ”Det sötaste vi har” är verklighet

Hade jag kunnat slippa det här om jag fått slippa socker? Det lovar jag er, go´vänner, att INGA barn med de här problemen sedan i vuxen ålder önskar att de hade fått en bulle till, en godis till! Men då, på den tiden (från ca 5 år och uppåt), var det den enda lycka (läs: genväg till psykiskt välmående (läs: knark)) jag hade. Man vet aldrig i förväg vilket barn som kommer att drabbas. Att barnets föräldrar är smala är ingen garanti, det vet jag personligen. Att chansa (genom att ge barn socker) är som att spela rysk roulette med barn – bokstavligt talat.

Ni kritiker. Det som står i Det sötaste vi har är verklighet. Idag är jag bildad och mogen nog att kunna sätta ord på saker och ting på ett helt annat sätt än som 7-åring. Men vem för barnens talan, när de inte själva kan? Det är inte alls säkert att föräldrarna gör det. Mina gjorde det inte. Är jag ett extremt skräckexempel, ensammast i världen? Eller, ännu värre, är jag en del i en stor massa av barn (f.d. barn, d.v.s. ”vuxen”) där tusentals, hundratusentals har liknande problem?

Värdelöst och förstört – på grund av det sabla sockret

Jag står på båda ben, jag kan andas, jag kom in på en bra universitetsutbildning (till slut – men inte tack vare mina gymnasiebetyg), – men i flera avseenden har jag tyckt och tänkt att mitt liv varit onödigt, värdelöst och förstört – och dessa tankar började redan i lågstadiet. Då var jag ensammast i världen. Sådant här kan man som 8-åring inte säga – eller? Jag kunde det inte. Ibland försökte jag, men fick aldrig något stöd. Tänk hur många barn som går i grundskolan idag som har det såhär, de är sannolikt fler nu än på 1980-talet. Tänk på hur många vuxna vi är, som lever med dessa kroppar och hjärnor i dag, kroppar och hjärnor som i någon mån är skadade för livet. PÅ GRUND AV DET SABLA SOCKRET!

Tack Ann. Tack från alla ledsna 7-åringar som jag vill hjälpa och representera, jag är fortfarande en av dem. Du är så bra, och har gjort så bra. Du har satt ord på allt jag visste eller kände på mig redan som förstagluttare (1988), men som jag aldrig hade kunnat formulera själv. Kan vi rädda en enda unge, som vi aldrig ens kommer att träffa, från detta helvete så är det värt besväret. Jag ställer gärna upp som (anonymt) exempel om du behöver ha ett i någon kommande bok! Jag kommer att bidra till fonden också.”

Den senaste veckan har varit ganska slitsam. Men nu känner jag plötsligt att jag klarar många liknande veckor till.

Dela & kommentera comments 41

Läsare om sin hälsoresa på lågkolhydratkost

När det skrivs om lågkolhydratkost på bloggar handlar det ofta om stora förändringar i livet. Personer med diabetes kan kraftigt dra ner på sin medicinering och många går ner tiotals kilon i vikt. Det är fantastiska berättelser där människor inte sällan känner att de har fått livet tillbaka. Samtidigt kan lågkolhyratkost ge mindre hälsovinster, som ändå betyder mycket för den enskilda personen. För ett tag sedan fick jag ett mejl från Rebecca. Hon började äta lågkolhydratkost för att stötta sin man som har IBS (magsmärtor). Försöket skulle bara pågå i ett par veckor, men hälsofördelarna blev så stora att de båda nu har fortsatt. Det är mycket som kan hända i kroppen när blodsockret stabiliserar sig och insulinnivåerna går ner. Här är Rebeccas berättelse:

Kontorskilona försvann

Vi började äta lågkolhydratkost påsken 2013. Innan dess åt vi ”normalt”, med mycket grönsaker och hemlagat, inga halvfabrikat eller lightprodukter. Vi åt grovt bröd, ris, potatis och pasta. En och annan söt efterrätt slank ner och kanske lite godis på helgen. Min attityd var att ”lagom av allt” är bäst. Jag älskar att laga mat och baka. Min sambo har dock haft en krånglig mage. För hans skull tänkte vi testa lågkolhydratkost i ett par veckor. Bland mina släktingar och vänner protesterade många. De reagerade på att jag, som aldrig har haft problem med vikten, skulle bli alltför smal. Men varken jag eller min sambo hade någon viktagenda. Ändå gick min man snabbt ner sina 7-8 ”kontorskilon.” Jag har legat stadigt på samma vikt (52 kg till mina 170cm). Först nyligen har jag lagt på mig ett par kilo muskler i samband med att jag börjat med Stronglifts (tung styrketräning). Som förövrigt går jättebra att pyssla med på lågkolhydratkost.

Tungt i början – men nu går det bra att träna

I början hade jag en tung känsla i kroppen. Som van löpare fick jag ett brutalt uppvaknande i spåret då min kondition försämrats och fötterna kändes som betong. Andningen blev gradvis lättare och nu är det mycket behagligare att träna. Jag tar aldrig slut och blir inte heller hungrig. Jag slipper planera träningen efter hur längesen det var jag åt.

Min kille hade huvudvärk de första dagarna och blev andfådd av att gå uppför trapporna till vår lägenhet.

Sömnen har blivit bättre

Förr brukade jag då och då vara vaken i ett par timmar per natt. Låg och läste innan jag kanske fick en halvtimme sömn innan klockan ringde. Följden: en jättetrött dag med akut sömnighet framåt eftermiddagen. Nu sover jag som en stock och vaknar inte ens när min sambo går upp före mig. Är utvilad varje morgon. Om jag någon natt får ett par timmar för lite sömn lider jag inte nämnvärt av det dagen efter. Om jag fuskar med kolhydrater så kommer sömnproblemen tillbaka som ett brev på posten.

Min kille slutade snarka och gnissla tänder. Det här hände redan första veckan och har hållit i sig sedan dess.

Slipper hungerkänslorna – humöret stabilare

Jag slipper vara upphakad på hur länge sedan det var jag åt. Kan utan problem äta en eller två gånger per dygn nu. Tidigare var jag tvungen att äta var tredje-fjärde timme, annars blev jag darrig, fick ont i magen och blev på väldigt dåligt humör. Humöret har överlag blivit enormt mycket stabilare.

Varmare i kroppen

Vi fryser aldrig längre. Innan var vi jättefrusna båda två och hade ofta kalla händer och fötter. Även efter en löprunda kunde jag bli blå och kall om jag inte duschade med en gång. Nu är vi varmblodiga och har ofta fönstren öppna. Fryser bara om det verkligen är superkallt och då är det lite som hunger, man konstaterar att känslan finns där men den är inte akut.

Aknen är borta

Jag har inte längre någon hormonakne – förutom om jag har fuskat. Förut kom den två gånger i månaden, vid ägglossning och mens. Var översållad med envisa finnar över haka och käke som knappt fick tid att läka ut mellan gångerna. Dessutom har jag mindre pms. Jag har inte längre sådana där dagar när allt går emot mig och allt är en källa till frustration. Dock har mensen blivit kraftigare.

Huden mår bättre

Huden är som återfuktad inifrån. Tidigare var jag torr och fnasig på smalben, armar och händer. Smörjer mig nästan aldrig efter duschen längre. Bättre naglar. Håret växer snabbt.

Lugnare mage

Min mage har aldrig direkt krånglat, men nu fiser man nästan aldrig och magen är som en klocka. Min man upplevde ingen omedelbar förbättring, men som generell tendens under året så har det kanske blivit en aning bättre.

God mat

Vi äter så himla gott och varierat – det har blivit en inspirerande köksutmaning att hitta nya läckra lchf-rätter. Maten känns fräsch och det är mycket grönsaker och goda såser. Jag har alltid gillat ostar, oljor och såser. Det har varit jättekul att kunna djupdyka i det.

Måste ta det lugnare med alkoholen

Man får passa sig för alkohol – toleransen har blivit sämre.

Fortfarande förkyld

Det där som folk skriver om att de aldrig blir sjuka stämmer inte på mig. En brakförkylning och någon liten förkylning har jag allt hunnit med under året som varit.

Bra blodfetter

Min pappa som är läkare var skeptisk till vårt beslut att äta så här. Efter ett år kollade vi alla blodvärden (kolesterol, apokvot, järnvärde, b-vitamin etc.) och kunde konstatera att de var perfekta hos både mig och min sambo.

***

Känner du igen dig i Rebeccas berättelse? En del känner jag personligen igen, annat inte. Precis som Rebecca fryser jag mindre nuförtiden. Det kan ha sin förklaring i att kroppens grundförbränning kan gå upp på lågkolhydratkost. Se tidigare inlägg: Ingen kalori är den andra lik. Och skillnaderna är hyfsat stora. Jag har mindre hormonakne och mindre torr hy. Jag får också fortsatt förkylningar. De virus som barnen drar hem från skolan biter trist nog ganska bra. Min sömn har inte påverkats. Den är mer beroende av hur mycket jag stressar. Min mage gillar också lågkolhydratkost.

Att hormonaknen och pms:en har blivit bättre för Rebecca, kan förklaras av att insulin direkt påverkar utsöndringen och aktiviteten hos manligt könshormon i kroppen. Du kan läsa mer om det i Ett sötare blod

Vad har du som läsare för erfarenheter? Känner du igen dig i detta?

Dela & kommentera comments 9

Läsare: "Jag kan inte beskriva hur befriande det är"

Nyligen fick jag mejlet nedan från en läsare. På ett vis väldigt glädjande, på ett annat vis väldigt sorgligt.

”Jag har ett stillasittande arbete. Jag har varit överviktig och ökat i vikt varje år de senaste tjugofem åren. Jag har ätit lightprodukter och till och med bantat med bara kolhydrater! Som faktiskt var inne ett tag. Jag har alltid varit hungrig och kämpat mot mitt sötsug. Med övervikt följer också det förakt som smala människor känner för feta… vi är ju frossande monster utan självbehärskning och borde lära oss att äta mindre och röra oss mer.

2005 fick jag inflammation i en fot och jag har gått med kryckor periodvis och ätit värktabletter varje dag, full pott sedan dess, både med och utan recept. Våren 2013 kom en inflammation i ett knä, dessutom värk i princip i hela kroppen.

Sköterska föreslog gastric bypass

Jag försökte att dra ner på kolhydraterna för något år sedan, när jag läst om Annika Dahlqvist. Men jag vågade inte fortsätta efter allt motstånd som fanns; läkares och dietisters varningar för hjärtinfarkt. Jag var till företagshälsan och under det första besöket föreslog sköterskan att jag skulle göra en gastric bypass operation! Jag grät på vägen hem, men det motstånd jag kände inför att göra mig själv till en patient segrade. Jag gick aldrig mer dit.

Samma sköterska fortsätter nu sprida sin övertygelse med skrönor om att människor får akut höjt kolesterol och blir inlagda på sjukhus och att ” en del människor inte tål fett”. Det är helt vedervärdigt att yrkesmänniskor vägrar ta in ny kunskap. Efter att ha läst din bok och sett dig hålla föredrag på Kunskapskanalen, insåg jag helt enkelt det logiska i resonemanget och jag blev trygg.

Bara två värktabletter sedan 25 december

Jag började dra ner på kolhydrater i höstas, i kombination med att aldrig sitta på en stol längre än tjugo minuter utan att kliva upp och gå en vända (använder äggklocka). Sedan den 25 december äter jag strikt lchf och jag har bara ätit två värktabletter (efter väldigt långa dagar på benen med fel skor.) Jag är mätt för första gången i mitt vuxna liv! Jag kan inte beskriva hur befriande det är! Min ångest över mat är borta. Det försvinner någon cm runt mätställena varje vecka.”

Dela & kommentera comments 5

Fullsatt i Piteå

Piteå tidningIgår var det helt fullsatt på Krokodil i Piteå. En mycket mysig lokal. Tidningen hade en enormt snabb reporter. Klockan halv nio på kvällen försvann hon och i morse gick detta att läsa: Sockrets faror slår hål på fettmyten – Piteå-Tidningen.

Det är så fantastiskt att vara ute och träffa alla er läsare. Och varje gång är det någon som tar ordet och berättar om sina hälsovinster. Igår var det en man med typ 2-diabetes som nu hade provat en strikt lågkolhydratdiet i några veckor. Blodsockret hade sjunkit från riktigt farliga nivåer, till normala nivåer. Han hade halverat sitt behov av insulin och numera somnade han inte framför TV:n på kvällarna. När blodsockret går ner, blir man piggare.

Dela & kommentera comments

Familjen gick ner totalt 94 kg – utan operation

Här kommer ännu en härlig berättelse från en läsare. Hennes sedan länge överviktiga man, 65 år, led av diabetes, hjärtsvikt, gikt och psoriasis. Vågen stod på 147 kilogram när familjen ställde om till en strikt lågkolhydratdiet. Idag, tre och ett halvt år senare, väger mannen 85 kilogram. Så här skriver hon:

”I början orkade min man knappt gå mer än några hundra meter men han har tränat upp sig så nu promenerar han 1 till 1,5 timme före frukost och sen cyklar han flera mil varje dag.”

Min kommentar: Det är många som plötsligt orkar motionera när de lägger om kosten. Orsaken är att när blodsockret går ner, dämpas den inflammation som personer med typ 2-diabetes har i kroppen. Det går att likna vid att ständigt vara förkyld. Få personer orkar träna när de är förkylda. En kostomläggning som leder till lägre blodsocker, ger också snabbt mer energi. I det här fallet har effekten inte låtit vänta på sig. Så här skriver läsaren om sin man:

”Han har slutat med nästan alla mediciner. Han räknar med att innan årets slut ska han inte ha några mediciner kvar. Så frisk har han blivit. Som en extra bonus har även vår son gått ner 25 kg, som han vägde för mycket, och även jag har tappat 7 kg.”

Tackade nej till gastric bypass

Sonen, 28 år, blev inspirerad av sin far. Han mår idag mycket bättre och har bland annat blivit av med en oförklarlig andnöd. Läsaren fortsätter:

”På vårdcentralen tycker de att det är en riktig solskenshistoria. Jag skulle så gärna vilja att fler fick veta hur man kan äta sig frisk på riktig mat och må bra under tiden också och att hela familjen i princip kan äta samma mat.”

Mannen blev erbjuden en gastric bypass för 5-6 år sedan. Men han tackade nej.

”Min man säger ofta att han har gjort sin egen ”gastric by pass” men utan kniv.”

Önskar alla läsare en trevlig helg! Vill du läsa mer om gikt kan du göra det här: Har du gikt? Undvik vitt socker, honung och fruktjuice

Dela & kommentera comments 6

Berättelse från läsare: kardiologen är nöjd

En läsare, Hasse Enarsson, har mejlat sin berättelse. Efter att ha läst Ett sötare blod la han om kosten den 1 juli i år. Till en början var det lite svårt att följa dieten för sonsonen var på besök. Han fick välja meny och då blev det en del hamburgare, pasta och pizza. Men sedan dess har Hasse Enarsson tappat nio kilogram. Så här skriver han:

”Jag hade ett samtal med min kardiolog för 3 veckor sedan. Alla värden kanon. Vi hade också en diskussion om dieten. Jag har konsekvent undvikit bröd och potatis, ris och pasta och ersatt med avokado, squash, aubergine, vitkål i en blandning av majonnäs och yoghurt, tomater och lök med mera. Vi äter också mer av blomkål och broccoli. Eftersom jag är nybörjare med denna diet så utökas det gröna innehållet kontinuerligt. Kort sagt: jag äter mycket mer grönt nu än tidigare.

Jag har fått rådet av min hjärtläkare att fortsätta på den inslagna vägen. Jag har arytmi och hjärtsvikt.”

Hasse Enarsson berättar också att han har upptäckt att han står sig mycket längre på frukosten nuförtiden. Den består av ägg och bacon och en sked oraffinerad kokosolja. Först vid 16-tiden blir han hungrig igen. Hans kardiolog läser nu Ett sötare blod. Det ska bli spännande att se vad han säger.

Dela & kommentera comments 8