Sökresultat för 'D vitamin'

I fredags mejlade jag Santa Maria angående deras mat, där vissa produkter mestadels är baserade på socker och vatten. Det blev ett av mina mest delade inlägg någonsin. Det är många som, liksom jag, är trötta på att alltid behöva läsa ingredienslistan på allt man köper. Läs Santa Marias svar nedan och mitt svar till dem. 

Hej Ann, tack för ditt mail. Vi välkomnar verkligen en fortsatt samhällsdebatt om matens innehåll. Santa Maria vill självklart göra produkter som både smakar gott och gör gott. Därför pågår ett intensivt arbete hos oss med att ta bort socker, salt och onödiga tillsatser ur våra produkter. Vi har kommit en bit på vägen. Sedan 2015 har vi tagit bort 395 ton socker och 223 ton salt ur sortimentet. Men vi är inte klara. Till 2020 ska vi ha minskat vårt totala sockerinnehåll med 50% och saltet med 25% jämfört med 2014. Samtidigt är det viktigt att påtala att dessa ingredienser fyller viktiga funktioner i många produkter. Inte bara gällande smak, utan även vad gäller andra egenskaper. Ett exempel: Det finns många olika sätt att ta fram en Rub. Vi har utgått från ett amerikanskt sätt, där råsockret (som förresten är många gånger dyrare än raffinerat vitt socker) används för smaken och karamelliseringens skull. Vill man ha en annan typ av Rub kan man självklart välja ett annat varumärkes, eller göra en själv från grunden.

Sist men inte minst, vad säger du om att komma till oss i Mölndal, så kan vi förklara mer om hur vi jobbar och även få ta del av dina tankar och idéer kring vad vi kan göra annorlunda?

Ha en fin helg,
Eva Berglie

Mitt svar:

Hej och tack! Det är ett lovvärt arbete ni gör med att ta bort socker ur maten. Det framgår inte om de 395 tonnen är per år eller totalt sedan 2015. Det blir i alla fall ungefär 40 gram per svensk.

Min tankar går ut på att den mat som säljs i butiker ska vara säker att äta, även på lång sikt. Vi konsumenter ska inte behöva vara tillsatsdetektiver och lusläsa varenda ingredienslista när vi handlar, utan kunna lita på att exempelvis en guacamole är baserad på avocado och inte vatten, stärkelse, förtjockningsmedel och klorofyll. Vi har ett fantastiskt biokemiskt maskineri inom oss, som har finsliptas under miljontals år av evolution. Det maskineriet behöver smörjas med vitaminer, antioxidanter och mineraler för att fungera. Dessutom behöver våra tarmbakterier de fibrer som finns i riktig mat (exempelvis avokado). Vare sig socker eller framrenad stärkelse bidrar med vitaminer till kroppen. När ni baserar er mat på processade tillsatser blir den alldeles för näringsfattig.

Jag kan gärna komma till er någon gång när jag har vägarna förbi Göteborg. Det skulle vara intressant att höra hur ni arbetar och jag hoppas att ni vill lyssna till det jag har att berätta om den forskning som visar att en hög sockerkonsumtion kan leda till en fettbildning i levern och att levern i längden blir förfettad. Problem med fettlever ökar världen över, också bland barn. Siffror från USA och Europa visar att en av tio unga nu är drabbade, vilket är skrämmande. Fettlever är en grund till typ 2-diabetes och levercancer. Typ 2-diabetes orsakar i sin tur hjärt-kärlsjukdom och är en riskfaktor för diverse olika cancerformer.

Personligen tror jag att ni som verkar inom livsmedelsbranschen har stora möjligheter att förbättra folkhälsan. Om den mat ni tillverkar är bra för människokroppen – om ni exempelvis slutar basera era såser på socker – kommer färre barn och vuxna utveckla fetma och typ 2-diabetes. En bra början kunde vara att frivilligt och tydligt märka ut mängden tillsatt socker på förpackningarna.

Mvh,
Ann Fernholm

Har just kommit hem från en långhelg i London. Snubblade över detta konstverk på British museum: Vaggan till graven. Det visar en livstidskonsumtion av receptbelagda läkemedel för en genomsnittlig brittisk kvinna och man. Konstnärerna Susie Freeman och David Critchley har utvecklat installationen tillsammans med allmänläkaren Liz Lee. Det är en 14 meter lång textilie där 14 000 piller är invävda. Vanliga huvudvärkstabletter och andra receptfria läkemedel är inte med.

Vissa läkemedel är likartade för både män och kvinnor. Till exempel får vi alla en spruta med vitamin K när vi föds och de flesta tar några kurer antibiotika. Andra läkemedel är mer könsspecifika. Den genomsnittliga mannen får läkemedel mot astma och hösnuva i ungdomen, men behöver ganska lite piller fram till 50 års ålder. Sedan från han högt blodtryck och diverse andra problem. Under sina sista tio år i livet tar han lika mycket mediciner som under sina första 66 år. Han dör av en stroke 76 år gammal.

Kvinnan i konstverket tar p-piller som ung och hormonpreparat i övergångsåldern. Hon får en framgångsrik behandling mot bröstcancer. Sedan utvecklar hon artros och typ 2-diabetes. Hon lever tills hon blir 82 år.

Vårt längre liv bygger på läkemedel

Den långa väven gav ett svindlande perspektiv. När jag pratar om sockrets farlighet menar en del att vi ju faktiskt lever längre, det senaste århundradets kostförändring skulle därför inte kunna vara så farlig. Mitt svar brukar vara: vad skulle hända om vi tog bort alla läkemedel? Skulle vi fortsätta leva lika länge om vi slutade använda blodtryckssänkande och blodsockersänkande mediciner? Och hur skulle det gå med det ökande antalet fall av bröstcancer, som följer i fetmans fotspår? Jämfört med på 1970-talet får numera dubbelt så många 50-åriga kvinnor bröstcancer. Vill vi leva så?

Själv känner jag tveklöst att svaret är nej.

Genom att studera historien kan vi lära en del. Stig Nohrlander, aktiv inom pensionärsföreningen SPF Jarlabnake i Täby, har skickat en utdrag ur sin farfars konversationslexikon, Folkets bok N- Ö från 1906. Under rubriken ”sockersjuka, diabetes mellitus” står att läsa:

”Ett olämpligt lefnadssätt bär också ofta skulden till sjukdomen, i synnerhet om dieten medför ett öfverdrifvet förtärande af stärkelse och socker i förening med ett stillasittande lefnadssätt. Häraf anses det ock komma sig, att sockersjukan ofta drabbar personer i goda förmögenhetsvillkor än de fattigare klasserna, ehuru äfven bland dem mången stackare, som icke ens i drömmen haft en aning om ett festligt mål, angripes av sjukdomen.”

Vidare står det om kosten:
”Obetingadt tillåtna födoämnen äro 1:o alla köttsorter, skinka, rökt kött, tunga, fisk, kräftor, ägg, kaviar, sur mjölk, ost, smör, späck; vidare färska grönsaker, salad, spenat, gurkor; 2:o i måttlig mängd tillåtna födoämnen äro bröd, mjölk, frukt, ris, morötter, sparris, rättika, blomkål, samt lättare ölsorter och på socker fattiga viner, såsom bordeauxvinerna. Om möjligt måste följande födoämnen alldeles undvikas: söta anrättningar, bakelser och tårtor, honing, potatis, gröt, sago, skidfrukter, såsom ärter och bönor, söta frukter, söta viner, likörer m. m. dyl. Svårast faller det sig för den sjuke att undvara brödet, däremot kan fett i form af smör, grädde o. s. v. icke blott medgifvas, utan gör hos magra diabetiker till och med nytta.”

Notera att dåtidens läkare inte kunde ge sina patienter blodsockersänkande läkemedel. Insulin kom först 1922.

Diabetes drabbar numera allt oftare fattiga

En intressant sak med texten är att man skriver att sockersjukan oftare drabbar personer i ”goda förmögenhetsvillkor”. Detta är alltså 1906. Sockerpriserna var då på väg ner, men det var fortfarande en överklassgrej att äta mycket socker. Vår sockerkonsumtion ökade tio gånger från slutet av 1800-talet fram till 1930-talet.

Numera är socker så billigt att alla har tillgång till det. Konsumtionen ökar globalt. Fetma drabbar också allt oftare personer som lever i fattigdom. Jag hörde nyligen ett reportage på radion där reportern tyckte att det ju var ett gott tecken. Han menade det visade att fattiga inte längre lider brist på mat och näring. Det är en fördom. Att en person bär på övervikt, betyder inte att hon eller han har fått i sig nog med vitaminer och antioxidanter. Fettet på kroppen visar bara på en störd ämnesomsättning till störst del orsakad av socker. Nog är det bra att folk inte hungrar ihjäl. Men att fetma och diabetes nu drabbar personer som lever i fattigdom är sannerligen ett dåligt tecken.

I morse på TV4 Nyhetsmorgon pratade vi om de nya veganprodukter som allt fler äter i tron att de är nyttiga. Faktum är att vissa av dem är mer näringsfattiga än hotdogs. Här kommer en fördjupad analys av varför köttfria köttbullar och växtbaserade nuggets knappast är hållbar mat för vår kropp.

Som väldigt många andra oroar jag mig för de ökande utsläppen av växthusgaser i atmosfären. Inte bara för att vi står inför kaosartade klimatförändringar, utan också för att haven försuras. När koldioxid i atmosfären löser sig i vattnet bildas kolsyra, som sänker havens pH-värde. Om vi låter försurningen fortgå kommer våra hav att förvandlas till en blöt öken.  

Så vi måste få ner utsläppen av växthusgaser. Det innebär bland annat att vi behöver äta mindre men bättre kött (läs svenskt naturbeteskött). Men att ersätta kött med en massa konstgjorda köttsubstitut är allt annat än hållbart för oss.  

Skäl 1: Veganost är lika näringsfattigt som godis

 I Nyhetsmorgon (du kan se inslaget via denna länk) inledde vi med att prata om vegansk ost. Det är produkter som jag har skrivit om tidigare. De byggs av vatten, kokosfett, stärkelse, färgämnen och smakämnen – extremt vitaminfattiga ingredienser. Därför är veganostar precis lika näringsfattiga som godis. Det enda egentliga vitamin de innehåller är vitamin B12, som är tillsatt. I Nyhetsmorgon visade vi en grafik där du ser skillnaden mot riktig ost:

Skäl 2: veganindustrin skapar ett stort matsvinn

Efter genomgången av ostarna dök vi in bland köttsubstituten, som också ofta är näringsfattiga. De är visserligen inte lika illa som godis, men en del av dem är sämre än hotdogs. I Fejkmaten tar jag exempelvis upp Coops veganska grillkorv. Den görs huvudsakligen av vatten, rapsolja och modifierade potatisstärkelse:

Andra produkter är något bättre, men gemensamt för de flesta är att företagen bygger dem av protein och stärkelse som de har extraherat fram från naturliga råvaror, exempelvis sojabönor, ärtor eller potatis. I den processen skapar industrin mängder av matrester, som i dagsläget väldigt ofta blir djurfoder.

Följer du den här länken kan du exempelvis se hur Lyckeby – Sveriges största producent av potatisstärkelse – marknadsför modifierad potatisstärkelse för växtbaserat kött. Följer du sedan den här länken upptäcker du att Lyckeby också marknadsför ett ”näringshaltigt” djurfoder som bygger på resterna av potatisen.

Att omvandla naturliga råvaror till ultraprocessade ingredienser – som proteinisolat och stärkelse – är resursslöseri. Många äter ju också veganmat eftersom de ogillar djurindustrin. Att företagen säger sig stötta veganrörelsen, samtidigt som de är stora djurfoderproducenter, tycker jag är hyckleri.

Skäl 3: veganmat är full av tveksamma tillsatser

I det som i dagsläget blir djurfoder går också mycket nyttigheter förlorade. Att grönsaker och baljväxter är är bra att äta beror ju på att de är fylld av vitaminer, mineraler och antioxidanter, som smörjer vårt fantastiska maskineri. Men nu får alltså djuren mycket av det. I Fejkmaten kallar jag det som försvinner ur ultraprocessad mat för frånsatser.

Så vegankött är fullt av frånsatser. De innehåller också ofta mängder av tillsatser. Med hjälp av dem är det lättare att ge växtproteinet en konsistens som liknar den hos en korv eller schnitzel. Många av de tillsatser som företagen använder är dessvärre av tveksam karaktär. Nyligen skrev jag om karragenan, E 407, som forskare misstänker kan bidra till typ 2-diabetes och möjligen förvärra inflammatoriska tarmsjukdomar. Den tillsatsen finns bland mycket annat i dessa burgare:

Burgarna innehåller också en annan populär tillsats: metylcellulosa, E 461. Tidigare i år publicerade amerikanska och franska forskare en vetenskapliga studie som indikerar att även metylcellulosa kan påverka tarmfloran negativt. Metylcellulosa finns i coopkorven ovan och även i exempelvis den här:

Skäl 4: veganmat kan bidra till järnbrist

Så till sist det kanske största problemet med den nya ultraprocessade veganmaten: kroppen har svårt att ta upp järn från den. Enligt Livsmedelsverkets mätningar hade ungefär en tredjedel av alla unga tjejer järnbrist redan innan den ultraprocessade vegantrenden slog till. Järnbrist påverkar inte bara blodvärdena, utan också den psykiska hälsan. Vår kropp behöver till exempel järn för att kunna tillverka må-bra-hormoner som dopamin och serotonin (något myndigheter borde ta upp när de larmar om att unga tjejer oftare mår psykiskt dåligt än killar).  

Eftersom rött kött utan konkurrens är vår viktigaste källa till järn, måste den mat som vi ersätter köttet med vara en bra järnkälla. Dessvärre innehåller bönor, baljväxter och spannmål något som kallas för antinutrienter. Det är ämnen som hindrar kroppen från att ta upp mineraler som järn och zink från maten.

För att få bort antinutrienter har vi människor traditionellt blötlagt, fermenterat och groddat baljväxter och spannmål. Då bryts antinutrienter ner och järn och zink blir mer tillgängligt för kroppen. Men i den moderna veganmaten finns ofta stora mängder antinutrienter kvar, visade nyligen en avhandling från Chalmers. Därför är många moderna veganprodukter riktigt dåliga järnkällor.

Tips på bättre former av veganmat

Nog med gnäll. Nu till de goda nyheterna! Det finns tillverkare som gör bättre former veganmat. Till de hör Färsodlarna, Bärta och Oh Mungood. De bemödar sig om att bevara så mycket som möjligt av den naturliga råvaran, exempelvis ärtor, gråärter, mungbönor och sötlupiner. Då minimerar de mängden frånsatser och det skapas väldigt lite djurfoder. De blötlägger också baljväxterna, och vissa företag fermenterar och groddar dem. Det gör att näringen blir mer tillgänglig för kroppen. De använder också råvaror från Sverige och stöttar därmed svenska bönder. Hurra för den omtanken!

Bäst av allt: det går att laga väldigt god mat på de här produkterna. I Nyhetsmorgon fick jag testa Joel Åhlins vegetariska köttfärssås gjort på Färsodlarnas färs. Här ser ni honom fixa till maten:

Det var utan förbehåll svingott. Receptet finns via denna länk.

Summa summarum: Ska du köpa veganmat behöver du läsa ingredienslistan. Undvik mat som består av proteinisolat, stora mängder stärkelse och tillsatser. Köp i stället de produkter som består av naturliga råvaror.

Vill du veta mer om vad som döljer sig i vår moderna mat? Skriva upp Fejkmaten på önskelistan till tomten. Eller följ den här länken och köp boken direkt med kampanjkoden FEJKMATEN som ger dig 20 procent rabatt. Gäller fram till 31 januari.

Dela nu och sprid detta, för det finns många där ute som har dålig koll på vad deras kropp behöver för att må bra.

Häromdagen kom ett mejl från en person som arbetar i livsmedelsbranschen. Hon har tappat motivationen och menar att det jag skriver om i Fejkmaten är sant. Livsmedelsindustrin skapar billiga och konstgjorda livsmedel, för att sedan sälja dem med diverse budskap som de vet lockar oss konsumenter. Jag tänkte på hennes brev när jag nyligen granskade alla trendiga veganostar. De är själva definitionen på fejkmat.

Ett av huvudbudskapen i min nya bok Fejkmaten är att vår mat börjar bli alldeles för näringsfattig. Livsmedelsbolagens skapar konstgjord mat utifrån ultraprocessade ingredienser, som är mer eller mindre rena kemiska substanser. Men vår fantastiska kropp klarar inte det. På insidan av Fejkmatens omslag finns en bild av livets komplexa kemiska maskineri. Det ser ut så här:

Du kan titta på bilden i full upplösning via denna länk. Gör det. För många blir det en aha-upplevelse. Det du ser är de grundläggande kemiska reaktioner som driver allt liv på jorden. Poängen är att om detta underverk ska fungera, måste du äta de hundratals ämnen som driver ditt maskineri. Det handlar om vitaminer, mineraler, fibrer och mängder av andra ämnen med fantasifulla namn som karnitin, zeaxantin och glycerofosfokolin. (Inget du behöver lära dig, men jag nämner det för att du ska förstå vilken cool kropp du har.)

Livsmedelsindustrin tar genvägar mot billigare mat

Att vår kropp behöver näringsämnen är dessvärre inget som dagens livsmedelsföretag tar hänsyn till när de skapar vår moderna mat. De prioriterar i stället annat. I förra veckan fick jag ett mejl från en person som jobbar inom livsmedelsbranschen. Så här skriver hon:

Det du berättar och varnar om, den så kallade fejkmaten, är precis vad jag hjälper kunderna att utveckla. Jag vet exakt vilka ingredienser och genvägar man ska ta för att få produkten billigare, godare, mer hållbar, ”fri från” och mer attraktiv för konsumenten. Och allt handlar bara om pengar, det är hela auran på företaget även om det aldrig skulle direkt erkännas. Det är absolut intressant och enormt utmanande, men för varje dag tappar jag mer motivation då allt jag gör egentligen helt går emot mina egna värderingar.

Veganprodukter som är fria från allt – även vitaminer

Hennes formulering – att bolagen satsar på att få produkterna ”fria från” – drabbade mig när jag gick förbi de här veganostarna i butiken:

De förkroppsligar vad fejkmat verkligen är: mat som låtsas vara något det inte är. De ser ut som ost och smakar som ost, men i själva verket är produkterna något slags ostattrapp. De är skapade med hjälp av kokosolja, konsistensgivare (stärkelse), färgämnen och aromer, som ger smak. That’s it. Att de knappt innehåller några riktiga råvaror gör så klart att de är fria från det mesta. Därför kan de säljas med budskap som dessa:

Problemet är att ostarna i princip är lika näringsfattiga som godis. De innehåller knappt något smörjmedel alls till vårt fantastiska maskineri, förutom lite betakaroten, som används som färgämne, och vitamin B12, som är tillsatt.

I riktig ost finns både betakaroten och vitamin B12 naturligt. Där finns även ämnen som riboflavin, folat, vitamin A, vitamin E, magnesium, zink, kolin och en hel del protein.

Fejkmat är lika dyr som vanlig mat

Ska vi leva och ha hälsan kan vi helt enkelt inte ersätta naturlig mat med konstgjorda substitut. Men vet ni vad det intressant är? Trots att ungefär hälften av dessa ostattrapper består av rent vatten, så säljer företagen dem för ungefär samma pris som vanlig ost. Kilopriset ligger på närmare 130 kronor. Och här finns förklaringen till varför antalet vegoprodukter på butikshyllorna har exploderat. Det är lönsamt att sälja konstgjord mat.

Många tror att all veganmat per automatik är nyttig, men vår kropp behöver naturlig mat. Vill vi äta veganskt behöver vi lägga annat på mackan, kanske lite jordnötssmör med skivad banan på? Eller varför inte vegopastej enligt det här receptet?

Äter vi stora mängder fejkmat blir vi sjuka, oavsett om det står vegan på förpackningen eller inte. Ni får gärna dela och sprida den här informationen. Det är många konsumenter som luras av de här nya produkterna.

Är det möjligt att göra en av Sveriges sämsta glassar ännu sämre? Svaret är ja. GB har nu förändrat receptet på sina BigPacks så att de till 90 procent består av vatten, glukos-fruktossirap, socker och glukossirap.  

Greenwashing. Det var det ord som kom till mig när jag nyligen insåg att GB har gjort om sina BigPack–glassar. GB stoltserar med att glassen har ett ”nytt recept med lägre klimatavtryck än tidigare recept.” Samtidigt har de lyckats rationalisera bort i princip alla ingredienser som har burit minsta spår av nyttighet.   

Förut bidrog mjölk med näring

Inte för att GB:s BigPack tresmak tidigare har varit någon hälsobomb. Ingredienslistan såg ut så här:

Skummjölk, glukos-fruktossirap, vatten, socker, kokosolja, glukossirap, dextros, vasslepulver, emulgeringsmedel (mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror), stabiliseringsmedel (fruktkärnmjöl , guarkärnmjöl, karragenan), arom, rödbetsjuice framställd av koncentrat, färgämnen (klorofyllinkopparkomplex, kurkumin, annattoextrakt).

Det var redan då en extremt näringsfattig produkt, men i skummjölken fanns ändå en del vattenlösliga vitaminer, som exempelvis olika B-vitaminer.

Nu består BigPack till 90 procent av vatten och socker

Nu har GB ersatt skummjölken med rent vatten. Den nya, smått fascinerande ingredienslistan ser ut så här:

Vatten, glukos-fruktossirap, socker, glukossirap, kokosfett, ärtprotein, stabiliseringsmedel (guarkärnmjöl, fruktkärnmjöl), arom, emulgeringsmedel (mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror), rödbetsjuicekoncentrat, salt, färgämnen (klorofyllinkopparkomplex, kurkumin, annattoextrakt norbixin).

De enda produkter där företag annars brukar lyckas pressa in tre former av socker bland de fyra första ingredienserna är olika former av godis. Problemet är att i socker finns ingen näring alls. Kokosfett är också i princip tomma kalorier. De enda ingredienser som kan bidra med näringsämnen i det nya receptet är den minimala mängden rödbetsjuice och ärtproteinet, som utgör futtiga 0,6 procent av glassen (det kan man lista ut om man kollar på mängden protein i näringsdeklarationen).

BigPack innehåller ett osäkert E-nummer

När man tidigare skannade GB:s tresmak med vår app Matchecken visade sockerfiltret i alla fall rött. Nu blir det svart:

Som ni ser varnar appen också för osäkra E-nummer. Det är för att den gröna färgen i glassen kommer från klorofyllkopparkomplex, E 141.

Ni som har läst Fejkmaten vet att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) håller på att granska alla E-nummer. När det gäller klorofyllkopparkomplex har myndigheten flera allvarliga frågetecken. Bland annat saknas studier som undersöker om klorofyllkopparkomplex kan bidra till cancer. Därför har EFSA gett industrin i uppdrag att utreda det. I väntan på resultaten från den utredningen har vi lagt klorofyllkopparkomplex i Matcheckens filter för osäkra E-nummer (läs mer via denna länk).

Vi klarar inte fler näringsbefriade produkter

GB hade säkert som syfte att skapa en klimatsmartare glass, och så klart blir alla produkter som reduceras till vatten och socker mer klimatsmarta. De blir också väldigt billiga att tillverka. Däremot kan de inte tjäna som livsmedel. Vår kropps fantastiska maskineri kräver vitaminer, mineraler, antioxidanter och fibrer för att fungera. Det är liksom så evolutionen har skapat oss.

Dela och sprid detta till alla föräldrar ni känner. Våra barn kan inte äta det här. Många av dem får redan nu i sig för lite näring. Deras kroppar klarar inte att ta hand om fler ekande tomma kalorier. De livsmedel som vi utvecklar för att rädda klimatet, måste också vara hållbara för våra kroppar. 

Vetegroddar – en restprodukt från produktionen av vetemjöl – ser hyfsat menlösa ut. I dagsläget blir dessa gulbeige flingor ofta till djurfoder, men det är att slänga pärlor till svinen! Bakom den trista fasaden döljer sig nämligen mängder av näring. Dessutom innehåller vetegroddar ämnet spermidin, som i djurförsök har visat sig vara livsförlängande.

Cirkeln är sluten. Så kändes det när jag första gången smög ner lite vetegroddar i mina barns pannkakor, för min mormor var ett vetegrodds-fan. Hon hade det på sin morgonfil. Min gissning är att hon var inspirerad av frisksportaren Are Waerland, som redan på 1930-talet predikade att vi skulle ta hand om vår tarmflora och hälsa. Han förespråkade råkost: kål, morötter, rödbetor, grönkål och spenat. På filen skulle man ha kruskakli, linfrön och… vetegroddar.

Som barn tyckte jag inte att min mormors fil såg så värst god ut. Men nu är jag där själv. Jag strör vetegroddar i lite allt möjligt, för när jag skrev Fejkmaten fick jag två aha-upplevelser som båda handlade om vetegroddar.

Vetegroddar innehåller en stor del av vetets näring

Den första kom när jag filade på kapitlet om hur livsmedelsindustrin processar vetekorn och formar ingredienser som maltodextrin, glukossirap och druvsocker. I det första steget bryter industrin sönder de näringsrika kornen till sina beståndsdelar: frövita, kli och grodd. Frövitan – vetets energidepå – blir till vetemjöl. Kliet och grodden tas bort och blir ofta till djurfoder.

När jag skrev detta fick jag ett infall: att jämföra näringsinnehållet i vetemjöl, vetekli och vetegroddar. Sagt och gjort, jag letade upp dem i Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas. Resultatet blev iögonfallande:

Att vetemjöl är näringsfattig har jag länge vetat, men att typ 90 procent av vetets näring försvinner när man gör vetemjöl hade jag ingen aning om. Inte undra på att Livsmedelsverket tjatar om att vi ska äta fullkorn. Bilderna visar bara några av alla vitaminer och mineraler som vi behöver, men mönstret är detsamma för majoriteten av vetes alla näringsämnen. Det mesta återfinns i kliet och grodden, som i dagsläget alltså ofta blir djurfoder. Så vi äter energin. Djuren får näringen.

Vetegroddar i pannkakor – en hit

När jag såg skillnaden mindes jag den där gulbeige vetegroddshögen som min mormor hade på sin fil. Plötsligt förstod jag hur rätt hon hade. Så jag bestämde mig för att köpa hem lite vetegroddar, men de var inte lätta att hitta. Mindre butiker säljer dem sällan, i större butiker brukar de återfinnas bland olika mjölvarianter.

Mitt första test var att ha vetegroddar i mina hembakta frallor. I dem blandar jag lite olika mjölsorter, som durra, bovete och havre. Resultatet av experimentet: ett saftigare bröd. Efter det smög jag in vetegroddar i mina superkraftspannkakor.

Ingen märkte något. Här är receptet:

• 6 ägg
• 0,5 dl vetegroddar
• 0,5 dl bovete-, durra- eller teffmjöl
• 1 dl havregryn
• 1 dl vetemjöl
• 0,75 tsk salt
• 5 dl mjölk
• 75 gram smör + smör till stekning

Vispa ihop äggen med de torra ingredienserna till en jämn smet. Rör i mjölken. Smält smöret och vispa i. Om du har tid: låt smeten stå i 15-30 min. Då blir det lättare att steka pannkakorna. Använd en lite mindre stekpanna. Pannkakorna blir godast om du steker dem tunna!

Det intressanta var att vetegroddar inte förändrade smaken. De blev som ett omärkligt näringstillskott. Därför hällde jag också i en halv deciliter i de low-sugar high-spices pepparkakor som jag bakade till jul.

Lite skruvat, jag håller med, men ni ser själva på bilden. Det syns inte ett spår av vetegroddarna. Det fungerade faktiskt utmärkt.

Ämnet spermidin tycks förlänga livet

Så till nästa insikt. Den kom när jag läste Maneter åldras baklänges av Nicklas Brendborg, en grymt intressant bok som jag verkligen kan rekommendera. Han berättar bland annat om ämnet spermidin som vi tillverkar i vår egen kropp och som också finns i rikliga mängder i vetegroddar. Spermidin triggar något som kallas för autofagi; en process där våra celler börjar städa bort gammalt skadat material och som tycks skydda mot åldrande.

Detta fick mig att börja rota i forskningen om spermidin och det blev en faktaruta i Fejkmaten (som då egentligen var färdigskriven). I vetenskapliga experiment där flugor, maskar och möss har fått spermidin har man nämligen sett att deras liv har förlängts.

Dags för vetegroddens revival

Om spermidin även kan förlänga livet på oss människor står ännu skrivet i stjärnorna, men jag tycker ändå att det är dags för vetegroddens revival. Nyligen hade jag det också på min fil. Då kom Trille-troll plötsligt till mig. Det var en tokig liten figur som min mormor brukade berätta om. Jag har inte tänkt på honom på väldigt många år. Han ställde alltid till en massa bus. Som sagt, cirkeln är sluten.

I dag släpps min nya bok Fejkmaten. Men vad menar jag egentligen med fejkmat? Vad är det? Och varför skulle det vara så illa för oss?

Det är en och annan journalist som har ringt inför dagens släpp av min nya bok, Fejkmaten. En av dem undrade: Vad är egentligen fejkmat? En bra fråga som har fått mig att fundera en del. För hur definierar jag egentligen fejkmat på ett enkelt vis? 

Fejkmat: mat som låtsas vara något som det inte är

Jag har landat i att fejkmat är mat som låtsas vara något som det inte är. Ett exempel på fejkmat är det som Norrmejerier har kallat för ”hälsofil”:

Runt en tredjedel av alla kalorier i den här filen kommer från tillsatt socker. Att påstå att det är hälsosamt är fel och fejk. Det är något som jag anmälde under arbetet med boken, och Norrmejerier har nyligen ändrat sina förpackningar.

En vegokorv som absolut inte är någon korv

Många av de nya produkter som börjar fylla butikernas vegohyllor är också till stor del fejk. I boken har jag till exempel med den här produkten:

Med hjälp av vatten, rapsolja, modifierad potatisstärkelse, lite protein och diverse olika förtjockningsmedel, har Coop lyckats skapa något som har en konsistens som liknar den hos korv. Färgen får de från ett koncentrat av rädisa, och smaken tar de fram med hjälp av kryddor och aromer. Visst liknar det en korv till utseendet, men det är absolut ingen korv när det gäller innehållet av vitaminer och mineraler. Huvudingredienserna – rapsolja och modifierad potatisstärkelse – är extremt näringsfattiga. Vanlig korv, speciellt köttrika varianter, ger mycket mer smörjmedel till vår kropp.

Bebisyoghurt och gröt som är egentligen juicesötat fruktmos

Även i bebishyllan säljs det fejkmat. Länge har barnmatsföretagen påstått att de har sålt gröt och yoghurt till bebisar:

Men dessa produkter har mestadels bestått av juicesötade fruktmos. Mängden spannmål i gröten har varit minimal och den lilla mängd yoghurt som verkligen finns i dessa produkter har värmebehandlats. Alla nyttiga mjölksyrebakterier är därför döda. Ska bebisar må bra behöver de äta riktig gröt och riktig yoghurt. Jag har anmält dessa produkter som vilseledande och det lutar åt att de kommer att förbjudas. Skriver mer om det här på sajten snart!

Glutenfri mat kan vara fejk

Bland allt det glutenfria i butiken säljs också en del fejkmat. Här är ett exempel:

Även här använder tillverkaren ren stärkelse, vatten och diverse olika förtjockningsmedel för att skapa något som liknar mat, men som inte alls innehåller alla de vitaminer och mineraler som vi behöver för att må bra. Tillverkaren kallar brödet för ”grova”, trots att det innehåller mer sirap än fibrer.

”Klassisk svampsoppa” innehåller mer salt än svamp

Några varor som jag ännu inte har hunnit anmäla, men som står på min att-göra-lista är olika pulverprodukter från Blå Band. De säljer den här champinjonsoppan som en ”klassisk soppa”, men den innehåller mer salt än champinjoner:

Frågan är om man verkligen får kalla en soppa som till stor del består av glukossirap och palmfett för ”klassisk”? Enligt mig är det fejk.

Hallondryck utan hallon

Så till Gainomax ”recovery drink”. Förpackningen är den prydd med bilder av hallon och jordgubbar. Det står också ”raspberry” och ”strawberry”, men drycken innehåller inga bär alls, utan bara aromer:

Tittar man på ingredienslistan är det också svårt att förstå vad som gör att den kvalar in som ”recovery drink”. Egentligen är det värmebehandlad mjölk som innehåller lite extra mjölkprotein, maltodextrin och tillsatt socker. Den kostar fyra gånger mer än för vanlig mjölk, så den som köper vanlig mjölk får faktiskt mer protein för pengarna.

En ”komplett måltid” som egentligen är godis

Till sist det som för mig har blivit symbolen för dagens skruvade syn på mat. Det är den här produkten, som Nutrilett marknadsför som en ”komplett måltid”:

På förpackningen står: ”All you need in a meal. No more. No less”. Men det är ju inte sant. Vår kropp behöver väldigt mycket mer än vad som ryms i den här baren. Egentligen är det som att käka godis med ett tillskott av vitaminer, mineraler, fibrer och proteiner. Ingen kan leva på det och må bra i längden.

Våra butiker fylls av mängder av osanna budskap

Det här är bara några exempel på mat som låtsas vara något som det inte är. I arbetet med Fejkmaten har jag anmält mängder av produkter för att se var gränsen går för vad företagen får göra. Slutsatsen är att gråzonerna är enorma och att vårt språk har förlorat sin betydelse i butiken. Ordet natur betyder inte att något är naturligt. Ordet grovt betyder inte att brödet är grovt. Ordet frukt använder företagen för att beskriva sirapssöta juicekoncentrat. Inte ens märkningen ”utan tillsatt socker” är fredad, för det finns ett kryphål i lagstiftningen som företagen utnyttjar.

Mer om det en annan gång. Nu ska jag snart in i TV4:as Nyhetsmorgon. Men i kväll ska jag luta mig tillbaka med ett glas bubbel och känna mig fri. För det är en stor frihetskänsla att släppa en bok efter så enormt mycket jobb. Jag är väldigt spänd på att höra vad ni ska tycka om den!

Många har hört av sig om den hårdföra pr-kampanj som Malaco/Cloetta har drivit den senaste tiden för att få oss att köpa deras nya ”fruktgodis”. De jämställer godiset med en fruktsallad, och påstår att man får en ”fruktstund” om man äter det. Det är givetvis helt felaktigt och något som du som konsument kan och bör anmäla till Konsumentverket.

Det märks att många är trötta på att olika livsmedelsbolag försöker få sina produkter att framstå som nyttigare än vad de egentligen är. Det är flera personer som har skickat mig skärmdumpar på Cloettas nuvarande kampanj, där de försöker likställa sitt nya Gott & Blandat-godis med frukt. Till exempel påstår de att vi kan öppna en påse godis för att bjuda på en fruktsallad:

Och att våra fruktstunder skulle kunna ”uppdateras” med deras godis:

Cloettas godis består till stor del av juicekoncentrat

Det är sjävklart fel. En stor del av det som Cloetta kallar för ”frukt” består av juicekoncentrat, en ingrediens som bland annat WHO varnar för. När industrin framställer juicekoncentrat pressar de bort fruktens alla nyttiga fibrer, och kokar sönder mycket av vitaminerna. Det som blir kvar är en form av sirap som innehåller högkoncentrerat socker, vilket inte alls är speciellt bra för oss. Ersätter vi våra fruktsallader eller fruktstunder med Cloettas godis, som även innehåller en stor andel tillsatt socker, kommer vi därför att riskera vårt välmående.

Enligt marknadsföringslagen 10 §, punkt 2, får företag inte använda sig av vilseledande påståenden som kan påverka vår hälsa. Du som har råkat ut för Cloettas marknadsföring bör därför anmäla den till Konsumentverket. Det är otroligt enkelt. Följ denna länk och fyll i de uppgifter som Konsumentverket efterlyser. Välj ”felaktig marknadsföring” när de frågar efter vilket fel du anser att företaget har begått.

Anmäl felaktigheter på livsmedelsförpackningar till kommunerna

Om du som konsument i stället råkar ut för vilseledande marknadsföring på en livsmedelsförpackning, eller i samband med att ett företag säljer sina livsmedel, ska du anmäla det till kommunen där företaget har sitt huvudkontor. I kommunerna finns livsmedelsinspektörer som granskar det vi anmäler. Efter att jag exempelvis anmälde Oatlys och andra havredrycksproducenters påståenden om att deras havredrycker skulle vara osötade, har företagen fått ändra sina förpackningar.

Vi konsumenter måste börja protestera mot alla felaktigheter. Livsmedelsföretagen har under alldeles för lång tid kommit undan med alldeles för mycket. Det är först när vi uppmärksammar svenska myndigheter på att det är dags att börja granska livsmedelsbranschen, som de kommer att börja göra det. Så skrid till verket. Du som har blivit utsatt för Cloettas reklam, anmäl den direkt. Sprid och dela detta inlägg, så att fler blir medvetna om sina rättigheter som konsument.

När slutar en frukt att vara en frukt? Och när blir det godis? De frågorna ställde jag för ett par veckor sedan i ett öppet brev till en rad olika livsmedelsföretag. Skälet är att de har börjat framställa gelégodis med hjälp av juicekoncentrat, men i sin marknadsföring kallar företagen detta för frukt. Ett av företagen jag skrev till var Coop. Nu har de svarat och de ska se över hur de kan förtydliga informationen på sina förpackningar.

I mitt öppna brev till olika livsmedelsbolag gav jag många exempel på hur de har börjat marknadsföra fruktjuicekoncentrat som ”frukt”. Du kan läsa brevet via denna länk. Ett av företagen som gör detta är Coop. På framsidan av förpackningen står att varan innehåller ”mjuka bitar av frukt” och 92 procent frukt…

…men egentligen säljer de ett gelégodis gjort på mestadels juicekoncentrat.

En del kan tycka att frukt och juicekoncentrat är ungefär samma sak, men rent hälsomässigt är det en stor skillnad på dem. I en frukt är alla vitaminer och fibrer bevarade. Ett juicekoncentrat är relativt näringsfattig och kan vara nästan lika sött som sirap. Exempelvis WHO räknar därför juicekoncentrat som en form av socker vi behöver skära ner på.

Coop ska förtydliga informationen

Nu har Coop svarat på det öppna brevet. De skriver så här:

Hej Ann! 

Tack för dina synpunkter i ditt brev till oss och andra livsmedelsföretag. Vi ska vara transparanta med vad våra livsmedel innehåller och om förpackningen är otydlig så är det inte bra. Vi ser nu över hur vi kan förtydliga informationen på förpackningen till Änglamark Fruktgodingar.  

Med vänlig hälsning 

Sanna Berzen, sortimentsansvig för Mellanmål/Efterrätter, Coop Sverige 

Bra Coop!

Väldigt bra svar, tycker jag! Därmed går Coop på samma linje som Saltå Kvarn. De svarade redan dagen efter mitt öppna brev och menade att de skulle bli tydligare på sina förpackningar.

För oss konsumenter är informationen på framsidan av förpackningen viktig. Få orkar lusläsa detaljerna i ingredienslistan. Vi ska heller inte behöva göra det. Enligt den information som Livsmedelsverket ger kring livsmedelslagstiftningen på sin sajt, bör ett livsmedels beteckning beskriva varan så bra som möjligt. Annars finns en risk att vi konsumenter blir vilseledda.

Nu är det bara Orkla (som äger varumärket Bob), Cloetta (som äger Malaco) och Exotic Snacks som inte har svarat på mitt öppna brev. Men jag ska mejla och påminna dem!