Sökresultat för 'tillsatser'

I våras bedömde den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, att tillsatsen E 171 inte längre kan anses vara säker att äta. E 171 innehåller nanopartiklar av titandioxid som är potentiellt cancerframkallande. De juldekorationer som du ser på bilden ovan innehåller fortfarande E 171. Här kommer en lista på olika E-nummer som du ska se upp för när du bakar i jul.

De snöstjärnor och silverkulor som du ser på bilden ovan marknadsförs just nu i olika butiker runt om i landet. Innan du faller för de glittriga dekorationerna: fundera på om du verkligen har lust att äta potentiellt cancerframkallande ämnen i jul.

Förr om åren pyntade jag själv mina chokladjulgodisar med de där vita snöflingorna, men nu är det slut på det. När jag i samband med ett bokprojekt började granska olika E-nummer, upptäckte jag nämligen att de innehåller titandioxid, E 171. Här ser du ingredienslistan:

Och här är en annan dekorationsvara som innehåller E 171:

Titandioxid, E 171, har i djurförsök orsakat förstadium till tarmcancer

E 171 är nu på väg att förbjudas. Skälet är att forskare från Frankrike och Luxemburg år 2017 publicerade en studie som visade att E 171 kan orsaka en inflammation i tjocktarmen på råttor. När råttorna hade fått i sig E 171 under hundra dagar, utvecklade de till och med ett förstadium till tarmcancer.

Upptäckten ledde till att franska myndigheter beslutade att förbjuda titandioxid som en tillsats i mat från 1 januari 2020. I våras konstaterade även EFSA att titandioxid inte längre kan anses vara säkert, eftersom det inte går att utesluta att tillsatsen kan skada vår arvsmassa. Därför tog EU-kommissionen det första steget mot att förbjuda tillsatsen för någon månad sedan. Sannolikt kommer den att fasas ut under nästa år, men personligen började jag bojkotta allt med E 171 i redan i våras (vilket också inkluderat vissa tuggummin).

Aluminium kan ansamlas i kroppen

Ett annat ämne jag är väldigt osugen på att äta är rent aluminium, E 173, som ger glans åt silverkulorna i dekorationsblandingen ovan. När EFSA år 2008 gick igenom hur mycket aluminium vi får i oss, både från mat och andra källor, kom de fram till att en del av oss får i sig för mycket. Det mesta av det aluminium vi äter går rakt genom tarmarna, men en del går in i kroppen och då har vi svårt att göra oss av med ämnet. Det lagras framför allt i benvävnaden, men aluminium kan också gå in i hjärnan, skriver EFSA.

Stora osäkerheter kring klorofyllkopparkomplex, E 141

I andra juldekorationer som det skyltas med i våra butiker just nu finns det klorofyllkopparkomplex, E 141. Exempelvis denna:

Även detta ämne har EFSA just nu under lupp. De senaste åren har EFSA gått igenom i princip alla godkända livsmedelstillsatser för att se om de verkligen är säkra för oss att äta. När det gäller klorofyllkopparkomplex kunde de inte göra någon säkerhetsbedömning. Skälet är att det finns för få studier som exempelvis utvärderade om ämnet kan orsaka cancer. EFSA har därför krävt att livsmedelsindustrin ska genomföra fler säkerhetsstudier. I väntan på att resultaten från dessa ska offentliggöras, har i alla fall jag bestämt mig för att undvika ämnet.

Silverkulor med silver kan också innehålla hälsovådliga nanopartiklar

Samma sak gäller silver som tillsats, E 174. Det är E 174 som får dessa dekorativa pärlor att skimra:

När EFSA återutvärderade E 174, blev slutsatsen återigen att det saknades viktiga data. Precis som titandioxid kan silver exempelvis forma nanopartiklar, som är så små att de kan tränga in i kroppen. EFSA:s bedömning var att man generellt har för dålig koll på dessa. Därför har de gett industrin i uppdrag att genomföra en rad säkerhetsstudier även på silver.

En app ska hjälpa oss att hålla koll på alla E-nummer

Jag kan trösta er som läser det här med att många E-nummer är helt naturliga ämnen, som är ofarliga att äta. Men det finns allvarliga frågetecken kring en del av dem och av någon anledning tycks många av dessa användas i dekorationer för bakverk.

Personligen har jag ingen lust att tugga i mig på potentiellt cancerframkallande ämnen, oavsett om det är jul eller inte. Jag tror att ni är många därute som känner likadant. Dela därför detta inlägg, så att informationen kan nå ut till så många som möjligt.

Sedan kommer här en liten spoiler: vi planerar att införa ett E-nummerfilter i Sockercheckens app. Anledningen är att jag själv börjar känna ett stort behov av att hålla koll på alla olika tillsatser som finns i maten. Vissa är helt okej, andra vill jag absolut inte tugga i mig. Men att hålla reda på vilka E-nummer som är vilka, är ju stört omöjligt. Planen är därför att komplettera appen med ett E-nummerfilter till våren. Då kan man skanna varans streckkod och både få reda på andel tillsatt socker och om varan innehåller skumma E-nummer. Som jag längtar efter det!

Kära läsare, jag är lite överväldigad. Inte kunde jag tro att en genomgång av ingredienslistan för en GB:s Magnum Double Raspberry skulle skapa så mycket uppmärksamhet. Fler personer än vad som ryms i Friends Arena och Globen tillsammans har läst det. Nu till den glada nyheten: vi har fått ett svar från GB Glace.

Slutsatsen i mitt inlägg var att de 32 ingredienserna i glassen borde kunna strykas ner till 12-13 stycken. Om ingredienslistan blev kortare skulle den dessutom kunna skrivas med större bokstäver på förpackningen, så kunderna kunde läsa den. Och GB skulle kunna marknadsföra en nyhet: MAGNUM – NU MED RIKTIG GLASS.

Jag undrade vad de trodde om detta och varför de valde att göra sina glassar på så hårdprocessade råvaror och tillsatser. Här är svaret:

Tack Ann för ditt mejl till oss. Glassen som du har gjort hemma ser jättegod ut!

När glassen tillverkas är vissa tillsatser nödvändiga för att glassen ska kunna hålla en bra kvalité genom hela fryskedjan, speciellt i pinnglass. Stabiliseringsmedel tex, behövs då de minskar risken för iskristaller, som inte skulle ge en trevlig upplevelse för konsumenten.

Innehållsförteckningen blir längre och ingredienserna fler när det gäller glassar som innehåller såsrippel, chokladöverdrag m.m. då alla ingredienser i den färdiga produkten ska redovisas. Detta betyder för produkten i fråga att till exempel samtliga ingredienser i både hallonsås och överdrag med mjölkchoklad redovisas separat.

Önskar dig en trevlig vecka och njutsamma stunder i köket med fler glassiga recept!

Med vänlig hälsning,

Riitta Jantunen

Communications Manager, Sustainable Business & Communications

Har ställt en följdfråga

Det här var inte riktigt svar på mina fråga om de kunde göra en riktig glass. Därför har jag skickat en följdfråga till Riitta Jantunen:

Hur ställer ni er till att tillverka en glass baserad på färsk mjölk/grädde och det naturliga och näringsrika emulgeringsmedlet äggula, så som man gjorde förr?

Vi får hoppas på ytterligare ett klargörande! Är ni också nyfikna på detta kan ni alltid mejla samma fråga till Konsumentkontakt@gb.se.

En sista sak: tack för alla glada hejarop och uppmuntrande ord. Det har värmt enormt.

Det är många varor i våra butiker som på olika vis marknadsförs som ”naturliga”. Begreppet har en positiv klang, men vad betyder det egentligen? För mig har det blivit alltmer obegripligt. Är vasslepulver och glukossirap naturligt? Och hur är det med kemiskt tillverkade tillsatser? Läs dagens öppna brev till branschorganisationen Livsmedelsföretagen, där jag undrar hur vi konsumenter ska förstå deras branschlingo.

Kära Livsmedelsföretagen!

Efter att jag skrev klart min bok Fejkmaten förra året har jag haft svårt att släppa en fråga: Hur ska vi konsumenter egentligen tolka ord som ”naturlig” och ”natur” på olika livsmedelsförpackningar? Ju fler varor jag granskar som säljs med dessa budskap, desto svårare har jag att förstå vad ni menar.

Livsmedelsverket: naturliga varor ska växa i naturen

När jag en gång började fundera på den här frågan hittade jag viss vägledning på Livsmedelsverkets hemsida. Enligt dem är ”naturlig” och prefixet ”natur-” så kallade ”säljande uttryck” som bara får användas i vissa fall. Så här skriver de:

En vara som marknadsförs som naturlig ska alltså enligt Livsmedelsverket existera i befintligt skick i naturen. Den kan ha skalats, skivats eller rivits, men ska vara minimalt behandlad.

Om ni frågar mig, tycker jag att det är en rimlig definition. Det är skälet till att jag för några år sedan skickade in ett klagamål på olika havredrycker. Många företag har nämligen påstått att dryckerna innehåller ”naturliga sockerarter från havre”…

…men egentligen har företagen brutit ner stärkelse i havren så att den bildar sockerarten maltos. Därför är havredryck 40 gånger sötare än vad den skulle ha varit om drycken endast hade innehållit de sockerarter som (naturligt) finns i havre.

Oatly har breddat definitionen på vad naturligt är

De kommunala livsmedelsinspektörer som granskade fallet bedömde att Oatly och andra havredryckstillverkare vilseledde sina kunder. De krävde att företagen skulle ändra sina förpackningar. Alla gjorde det, utom Oatly. De överklagade först till länsstyrelsen och sedan till förvaltningsrätten. I sitt 140 sidor långa försvar skrev de bland annat att Livsmedelsverkets definition av begreppet naturlig är ”onyanserad och starkt förenklad”.

Förvaltningsrätten höll med Oatly. Så nu finns en vägledande dom som breddar begreppet ”naturliga”. Och då uppstår frågan: Vad menar ni i livsmedelsbranschen egentligen när ni anspelar på ord som ”naturliga”, ”naturlig” eller ”natur” som prefix?

Helt naturliga salta smålandsgubbar

För att hitta ett svar på den frågan tog jag mig en tur i butiken. Ju längre jag kom, desto svårare hade jag att förstå ert branschlingo. Granskar man till exempel det godis som företaget Hultén kallar för ”ett naturligt val”…

… är det lite svårt att se det naturliga med små salta smålandsgubbar.

Läser man ingredienslistan på den här baren…

… tänker jag att nötter och torkade bär som har klistrats ihop med hjälp av glukossirap och en ”yoghurtsmakbeläggning” väl har förlorat en del av sin naturliga charm?

Kan sirap kallas för naturligt?

Sedan stannade jag till framför den här granolan ”med naturlig sötma från dadlar”…

… som innehåller ett dadeljuicekoncentrat. Om man kan kalla ett sirapssött dadeljuicekoncentrat för ”naturlig sötma”, kan då Skogaholm skriva så här på sina klassiska sirapslimpor?

Är allt som processats fram från naturen naturligt?

Till en början tänkte jag att svaret på den retoriska frågan måste vara ja. För efter att ha flanerat runt i butiken ett tag, tänkte jag att ni i livsmedelsbranschen nog räknar allt som har processats fram från naturen som naturligt. Och då är ju även sirap naturligt.

En sådan tolkning förklarar till exempel hur ni kan marknadsföra en pesto…

…som innehåller vasslepulver, laktos och E 300 (citronsyra) som ”100 % naturlig”. (Det syns kanske inte så tydligt, men runt locket står det 100% NATURALE, italienska för naturlig).

Att ni kallar allt som kommer från naturen för naturligt skulle även kunna förklara hur en bar…

…som innehåller glukossirap, glycerol och kolapulver kan höra hemma i ”naturdalen”.

Är även kemiskt framställda tillsatser naturliga?

Men så fastnade jag vid den här ”naturdieten”…

…och blev lite ställd. För hur odlar ni egentligen fram sötningsmedel som acesulfam K och natriumsackarin? Och hur kan ni få natriumkarboximetylcellulosa att gro i trädgården?

Det är inga enkla frågor, så jag vände mig till ChatGPT som verkar har koll på det mesta. Så här svarade den hjälpsamma AI:n om Acesulfam K:

Intressant va´? Även natriumsackarin och natriumkarboximetylcellulosa framställer ni ju kemiskt, vilket jag först tänkte är helt onaturligt. Men så kom jag på att många av de kemiska grupper som man använder inom den kemiska industrin faktiskt kommer från olja. Och olja var en gång för länge sedan – typ på dinosauriernas tid – gröna och naturliga växter. Så kanske kan man kalla en diet som innehåller acesulfam K, natriumsackarin och natriumkarboximetylcellulosa för en naturdiet? Är det så ni tänker?

Vad ska vi kalla det som på riktigt är naturligt?

Men om ni använder ord som ”naturligt” och prefixet ”natur-” för sådant som framställs med avancerad kemi, vad ska vi då hitta på för begrepp för det som Livsmedelsverket kallar för naturligt? Alltså mat som existerar i sitt befintliga skick i naturen och är minimalt processad?

Det är i och för sig en utdöende grupp av livsmedel, men det hade ändå varit bra om ni kunde ordna något slags branschöverenskommelse kring det. I Fejkmaten finns fler exempel på ord som ni skulle behöva workshoppa kring och förtydliga. Vi konsumenter behöver kunna förstå det språk ni använder i butiken, annars finns en överhängande risk att vi köper något som vi tror är bättre än vad det faktiskt är. Och att vilseleda oss konsumenter är inte bara olagligt utan rent av ohederligt.

Med förhoppning om ett klargörande svar,
Ann Fernholm

I morse rapporterade Sveriges Radio att Livsmedelsverket nu kräver statliga åtgärder mot vår höga sötsakskonsumtion. Myndigheten undersöker också en läskskatt. Hurra ropar jag! Det är verkligen inte en dag för tidigt. Kanske kan godiset då börja kosta mer än 10 kronor per hekto?

Det som gör mig glad är att Livsmedelsverket i dagens medierapportering betonar att samhället behöver ta ett större ansvar för utbudet i våra butiker:

– Vi kan inte lägga allt ansvar på individerna utan det måste bli lättare att äta hälsosamt, säger Åsa Brugård Konde, nutritionist på Livsmedelsverket, till Sveriges Radio.

Samhället behöver ta hänsyn till att vi är människor

Jag håller helt med. I över femtio år har vi mer eller mindre sett det som individens ansvar att vi ska köpa hälsosam mat. Men vi måste ta hänsyn till att vi är människor, med alla de svagheter vi människor har. Alla är exempelvis inte cyniska. Därför har de inte insett att en tredjedel av alla kalorier i det som har kallats för ”hälsofil” utgörs av tillsatt socker. De har också svårt att föreställa sig att det kan finnas mer glukossirap än pecorino i en pesto.

Andra människor är extremt svaga för sötsaker och livsmedelsföretagen vet allt om hur man utnyttjar det för att sälja vinstdrivande varor som godis och läsk. Exempelvis kan man ha ett erbjudande om tre chokladbitar för 12 kronor vid kassan.

Eftersom vi människor inte är några karaktärsstarka superhjältar utan hyfsat luststyrda varelser – som gärna köper tre chokladbitar för 12 kronor – behöver vi inrätta vårt samhälle efter det. Det handlar inte bara om en sockerskatt som kan höja priset på chokladbitarna vid kassan, utan också exempelvis om att förbjuda marknadsföring av sötsaker till barn och unga. En reglering av tillåtna förpackningsstorlekar skulle också göra susen, för konsumtionen av läsk sköt exempelvis i höjden när man införde 1,5-litersflaskor.

Sockerskatt behövs för att finansiera vården

Många är dock emot en sockerskatt och ett vanligt argument är att det inte spelar så stor roll om chokladkakorna kostar 12 eller 24 kronor. Vi kommer köpa dem ändå. Till alla er som tillhör den gruppen vill jag säga: vår höga sockerkonsumtion är enormt kostsam för sjukvården och regionerna. Sötsaker som läsk och godis bidrar otvetydigt till övervikt och folkhälsomyndigheten har beräknat kostnaderna för fetman i samhället till cirka 70 miljarder kronor per år. Det är en hiskelig summa pengar. Så klart behöver vi beskatta de företag som orsakar de kostnaderna.

En grupp som konsumerar mycket godis och läsk är också unga. De är en priskänslig grupp som är viktig att nå med olika hälsoinsatser.

Myndighet håller på att granska sötningsmedel

Ett annat vanligt argument mot framför allt en läskskatt är att det kommer att få oss att dricka mer läsk med sötningsmedel i. En del menar att sötningsmedel är sämre för hälsan än vanligt socker. Men i studier där man har jämfört effekten av att dricka socker och sötningsmedel, tycks socker vara sämst.

Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, håller just nu också på att granska alla livsmedelstillsatser. Genomgången visar att det finns ganska allvarliga frågetecken kring vissa tillsatser, och industrin har fått i uppdrag att genomföra flera säkerhetstester på dem. När det gäller sötningsmedel har dock säkerhetsgenomgången blivit försenad. Så den är ännu inte klar, men jag ser med spänning fram emot resultaten. Det finns exempelvis studier som tyder på att vissa onaturliga sötningsmedel, exempelvis sukralos, har en negativ inverkan på vår tarmflora. Frågan är om dessa sötningsmedel kommer att få finnas kvar?

Förbjudet att informera om tillsatt socker i butiken

Ett tredje argument mot sockerskatt är att staten inte ska lägga sig i vad vi äter. I stället för att hålla på att straffbeskatta oss, tycker många att vi ska få bättre livsmedelsinformation. Men det är svårare än vad många tror. Jag har varit med och utvecklat färgmärkningen Sockerchecken, som förra året infördes på alla Coopbutiker på Gotland. Så här såg det ut i butiken:

Målet med märkningen var att hjälpa konsumenter att avslöja alla sockervärstingar. Den som väljer en grön sås ovan får exempelvis i sig mindre tillsatt socker än den som väljer en röd. Men märkningen har aktivt motverkats av branschorganisationen Livsmedelsföretagen. Nu har dessvärre också livsmedelsinspektören på Gotland kommit fram till att den skulle bryta mot livsmedelslagstiftningen och måste tas bort.

Det verkar alltså vara olagligt att på ett konkret vis hjälpa konsumenter att hålla koll på sockret i butiken.
Jag är så glad att vi i stället har utvecklat appen Matchecken, för den kan varken Livsmedelsföretagen eller livsmedelslagstiftningen stoppa. Med hjälp av den kan vem som helst hålla koll på allt tillsatt socker i butiken. För som den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet kom fram till förra året: ju mindre tillsatt socker vi får i oss, desto bättre för hälsan.

I morse på TV4 Nyhetsmorgon pratade vi om de nya veganprodukter som allt fler äter i tron att de är nyttiga. Faktum är att vissa av dem är mer näringsfattiga än hotdogs. Här kommer en fördjupad analys av varför köttfria köttbullar och växtbaserade nuggets knappast är hållbar mat för vår kropp.

Som väldigt många andra oroar jag mig för de ökande utsläppen av växthusgaser i atmosfären. Inte bara för att vi står inför kaosartade klimatförändringar, utan också för att haven försuras. När koldioxid i atmosfären löser sig i vattnet bildas kolsyra, som sänker havens pH-värde. Om vi låter försurningen fortgå kommer våra hav att förvandlas till en blöt öken.  

Så vi måste få ner utsläppen av växthusgaser. Det innebär bland annat att vi behöver äta mindre men bättre kött (läs svenskt naturbeteskött). Men att ersätta kött med en massa konstgjorda köttsubstitut är allt annat än hållbart för oss.  

Skäl 1: Veganost är lika näringsfattigt som godis

 I Nyhetsmorgon (du kan se inslaget via denna länk) inledde vi med att prata om vegansk ost. Det är produkter som jag har skrivit om tidigare. De byggs av vatten, kokosfett, stärkelse, färgämnen och smakämnen – extremt vitaminfattiga ingredienser. Därför är veganostar precis lika näringsfattiga som godis. Det enda egentliga vitamin de innehåller är vitamin B12, som är tillsatt. I Nyhetsmorgon visade vi en grafik där du ser skillnaden mot riktig ost:

Skäl 2: veganindustrin skapar ett stort matsvinn

Efter genomgången av ostarna dök vi in bland köttsubstituten, som också ofta är näringsfattiga. De är visserligen inte lika illa som godis, men en del av dem är sämre än hotdogs. I Fejkmaten tar jag exempelvis upp Coops veganska grillkorv. Den görs huvudsakligen av vatten, rapsolja och modifierade potatisstärkelse:

Andra produkter är något bättre, men gemensamt för de flesta är att företagen bygger dem av protein och stärkelse som de har extraherat fram från naturliga råvaror, exempelvis sojabönor, ärtor eller potatis. I den processen skapar industrin mängder av matrester, som i dagsläget väldigt ofta blir djurfoder.

Följer du den här länken kan du exempelvis se hur Lyckeby – Sveriges största producent av potatisstärkelse – marknadsför modifierad potatisstärkelse för växtbaserat kött. Följer du sedan den här länken upptäcker du att Lyckeby också marknadsför ett ”näringshaltigt” djurfoder som bygger på resterna av potatisen.

Att omvandla naturliga råvaror till ultraprocessade ingredienser – som proteinisolat och stärkelse – är resursslöseri. Många äter ju också veganmat eftersom de ogillar djurindustrin. Att företagen säger sig stötta veganrörelsen, samtidigt som de är stora djurfoderproducenter, tycker jag är hyckleri.

Skäl 3: veganmat är full av tveksamma tillsatser

I det som i dagsläget blir djurfoder går också mycket nyttigheter förlorade. Att grönsaker och baljväxter är är bra att äta beror ju på att de är fylld av vitaminer, mineraler och antioxidanter, som smörjer vårt fantastiska maskineri. Men nu får alltså djuren mycket av det. I Fejkmaten kallar jag det som försvinner ur ultraprocessad mat för frånsatser.

Så vegankött är fullt av frånsatser. De innehåller också ofta mängder av tillsatser. Med hjälp av dem är det lättare att ge växtproteinet en konsistens som liknar den hos en korv eller schnitzel. Många av de tillsatser som företagen använder är dessvärre av tveksam karaktär. Nyligen skrev jag om karragenan, E 407, som forskare misstänker kan bidra till typ 2-diabetes och möjligen förvärra inflammatoriska tarmsjukdomar. Den tillsatsen finns bland mycket annat i dessa burgare:

Burgarna innehåller också en annan populär tillsats: metylcellulosa, E 461. Tidigare i år publicerade amerikanska och franska forskare en vetenskapliga studie som indikerar att även metylcellulosa kan påverka tarmfloran negativt. Metylcellulosa finns i coopkorven ovan och även i exempelvis den här:

Skäl 4: veganmat kan bidra till järnbrist

Så till sist det kanske största problemet med den nya ultraprocessade veganmaten: kroppen har svårt att ta upp järn från den. Enligt Livsmedelsverkets mätningar hade ungefär en tredjedel av alla unga tjejer järnbrist redan innan den ultraprocessade vegantrenden slog till. Järnbrist påverkar inte bara blodvärdena, utan också den psykiska hälsan. Vår kropp behöver till exempel järn för att kunna tillverka må-bra-hormoner som dopamin och serotonin (något myndigheter borde ta upp när de larmar om att unga tjejer oftare mår psykiskt dåligt än killar).  

Eftersom rött kött utan konkurrens är vår viktigaste källa till järn, måste den mat som vi ersätter köttet med vara en bra järnkälla. Dessvärre innehåller bönor, baljväxter och spannmål något som kallas för antinutrienter. Det är ämnen som hindrar kroppen från att ta upp mineraler som järn och zink från maten.

För att få bort antinutrienter har vi människor traditionellt blötlagt, fermenterat och groddat baljväxter och spannmål. Då bryts antinutrienter ner och järn och zink blir mer tillgängligt för kroppen. Men i den moderna veganmaten finns ofta stora mängder antinutrienter kvar, visade nyligen en avhandling från Chalmers. Därför är många moderna veganprodukter riktigt dåliga järnkällor.

Tips på bättre former av veganmat

Nog med gnäll. Nu till de goda nyheterna! Det finns tillverkare som gör bättre former veganmat. Till de hör Färsodlarna, Bärta och Oh Mungood. De bemödar sig om att bevara så mycket som möjligt av den naturliga råvaran, exempelvis ärtor, gråärter, mungbönor och sötlupiner. Då minimerar de mängden frånsatser och det skapas väldigt lite djurfoder. De blötlägger också baljväxterna, och vissa företag fermenterar och groddar dem. Det gör att näringen blir mer tillgänglig för kroppen. De använder också råvaror från Sverige och stöttar därmed svenska bönder. Hurra för den omtanken!

Bäst av allt: det går att laga väldigt god mat på de här produkterna. I Nyhetsmorgon fick jag testa Joel Åhlins vegetariska köttfärssås gjort på Färsodlarnas färs. Här ser ni honom fixa till maten:

Det var utan förbehåll svingott. Receptet finns via denna länk.

Summa summarum: Ska du köpa veganmat behöver du läsa ingredienslistan. Undvik mat som består av proteinisolat, stora mängder stärkelse och tillsatser. Köp i stället de produkter som består av naturliga råvaror.

Vill du veta mer om vad som döljer sig i vår moderna mat? Skriva upp Fejkmaten på önskelistan till tomten. Eller följ den här länken och köp boken direkt med kampanjkoden FEJKMATEN som ger dig 20 procent rabatt. Gäller fram till 31 januari.

Dela nu och sprid detta, för det finns många där ute som har dålig koll på vad deras kropp behöver för att må bra.

I Norge stormar det kring tillsatsen karragenan, E 407. Forskare tror att ämnet kan bidra till inflammatoriska tarmsjukdomar, som Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Nu har flera företag, bland annat Coop och Orkla Food Norge, beslutat att ta bort karragenan från norska livsmedel. Här i Sverige fyller tillsatsen tusentals olika varor.

Karragenan, E 407, är ett ämne som livsmedelsindustrin extraherar från rödalger. Det används som förtjocknings- och stabiliseringsmedel i över tretusen olika svenska livsmedel. Som du kan läsa i Fejkmaten håller den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, på att granska alla redan tillåtna E-nummer. När det gäller karragenan har myndigheten hittat flera frågetecken. Bland annat tyder djurförsök på att nedbrytningsprodukter av karragenan kanske kan orsaka inflammatoriska tarmsjukdomar, som Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Det finns också tecken på att det kan bidra till typ 2-diabetes.

Upprop i Norge mot karragenan i barns chokladmjölk

Misstankarna om att karragenan kan skada våra tarmar har fått norska Riksförbundet mot matsmältningssjukdomar (LMF) att agera. För ett par år sedan drog de i gång ett upprop mot flera konsistensgivare i maten, bland annat karragenan. I juni i år uppmanade Barnematbyen – en sajt som stöttar föräldrar till bra matval – att bojkotta en populär chokladmjölk som många barn får i skolan. Det ledde till att tillverkaren Tine bestämde sig för att ta bort karragenan från chokladmjölken. Även företag som Orkla och Coop har lovat att sluta använda karragenan i sina livsmedel.

E 407 finns i många svenska chokladdrycker

Här i Sverige har problemen med karragenan knappt uppmärksammats. Men förra helgen tog jag mig en tur i lite olika butiker för att undersöka hur vanlig tillsatsen är i svenska chokladdrycker. Jag skannade produkterna med vår app Matchecken som fångar upp karragenan om man slår på filtret för ”osäkra E-nummer”. Här är screenshots av det jag hittade:

Till vänster ser du hur jag har ställt filtren i min app. Jag har även på filter för tillsatt socker, mängd kolhydrater, onaturliga ämnen och sötningsmedel. När jag skannade Skånemejeriers chokladmjölk, Arlas Yalla milkshake och Alpros chokladsojadryck fick alla rött för ”osäkra e-nummer” eftersom de innehåller karragenan. Alpros dryck blir dessutom svart i sockerfiltret, vilket innebär att appen uppskattar att mer än 35 procent av kalorierna kommer från tillsatt socker.

Tillsatsen är vanlig i proteinshakes

Proteinshakes från Barebells, Valio, ProBrands och Njie innehåller också karragenan. Dessutom fastnade de i filtret för ”onaturliga ämnen” och sötningsmedel. Skälet är att de är sötade med acesulfam K, sukralos eller både och. Dessa onaturliga sötningsmedel har EFSA ännu inte har granskat, men det finns vissa indikationer på att även de kan ställa till det i tarmfloran. (Ett tips: för samma pris som du köper en proteinshake för kan du få ett sexpack ägg. De innehåller tillsammans mycket mer protein; du slipper konstiga tillsatser och på köpet får du mängder av näring som musklerna också behöver.)

Havredal kakao, Oatlys chokladdryck och Pucko får grönt i E-nummerfiltret. De är fria från misstänkt skadliga E–nummer.

Karragenan finns i allt från rismellanmål till vegokorvar

Som ni ser är det vanligt med karragenan i svenska chokladdrycker. Tillsatsen fyller också allt från rismellanmål och grädde, till vegokorvar och charkuterier. Men vet ni vad det sjuka är? När Orkla Foods Norge förklarade varför man har karragenan i en populär barnleverpastej var orsaken att man ville ersätta mättat fett med rapsolja. För att kunna göra det behövdes ett stabiliseringsmedel och då valde man karragenan. Det är så typiskt för livsmedelsområdet. Våra myndigheter varnar för det som egentligen är helt naturlig mat. Det leder till att industrin börjar manipulera maten och har i saker som är onaturliga för oss att äta.

EFSA har krävt att livsmedelsindustrin ska göra fler toxikologiska texter på karragenan. De har fram till 31 december i år på sig. Efter det kommer myndigheten att gå igenom dokumentationen. Det kan ta ett tag. Under tiden kommer jag personligen att bojkotta alla livsmedel med karragenan i. Det finns så mycket annat gott att äta! Dela gärna det här inlägget, så kanske vi kan skapa en liten storm här i Sverige också.

Vi pratar om ”tillsatt socker” i maten, men enligt lagstiftningen är socker inte någon tillsats. Därför har det inget E-nummer. Men vad skulle ha hänt om EU hade krävt att socker skulle genomgå samma säkerhetsgranskning som andra tillsatser? Svaret är att utbudet i våra butiker skulle ha förändrats på ett brutalt vis. En del hyllor hade helt tömts på sina produkter. 

Varför har inte tillsatt socker något E-nummer, som alla andra tillsatser? Den frågan slog mig när jag skrev Fejkmaten. Många tillsatser i vår mat är naturliga ämnen som industrin utvinner från olika grödor. Lutein, E 161b, är ett gult färgämne som de får från ätliga frukter och växter.  Lecitin, E 322, är ett emulgeringsmedel som de får från sojabönor, solrosfrön eller raps. Steviaglykosider, E 960a, är ett sött ämne som de får från växten stevia. Socker är ett sött ämne som de får från sockerbetor eller sockerrör. Men socker har inget E-nummer. Varför?

Socker uppfyller alla krav på att vara en tillsats

Vill man få svar på den frågan, kan man söka sig till den lagstiftning som reglerar tillsatserna i vår mat, EG-förordning 1333/2008. Där står:

Livsmedelstillsatser är ämnen som normalt inte i sig konsumeras som livsmedel men som tillförs livsmedel för ett tekniskt ändamål som beskrivs i denna förordning, som t.ex. konservering av livsmedel.

Andra tekniska ändamål som man nämner i lagstiftningen är bland annat att tillsatsen kan ge en speciell konsistens eller söt smak.

Socker uppfyller detta. Vi äter sällan socker som ett enskilt livsmedel, utan vi har det i maten för att få söt smak, en speciell konsistens eller konservera. Så varför får andra ämnen som fyller dessa funktioner ett E-nummer men inte socker?

Socker är undantaget från lagstiftningen om tillsatser

Svaret på den frågan hittar man i artikel 3, paragraf 2a. Där står:

Följande anses inte vara livsmedelstillsatser:

i) Monosackarider, disackarider eller oligosackarider samt livsmedel som innehåller dessa ämnen och som används på grund av sina sötande egenskaper.

Druvsocker och fruktos är monosackarider. Vanligt socker och mjölksocker är disackarider. Maltodextrin är oligosackarider.

Med en enkel paragraf har man alltså undantagit alla former av socker och sirap från lagstiftningen om livsmedelstillsatser. Varför socker får en specialbehandling framgår inte. Det bara är så. Men låt oss leka med tanken att paragraf 2a i artikel 3 inte hade funnits. Vad hade hänt då? Hur hade socker klarat av de krav som EU ställer på andra livsmedelstillsatser?

Andra livsmedelstillsatser genomgår en hård granskning

Väldigt dåligt, kan man sammanfattningsvis svara på den frågan. Som du kan läsa i Fejkmaten har den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) de senaste åren genomfört en ny riskbedömning av i princip alla befintliga livsmedelstillsatser med E-nummer. Utifrån toxikologiska studier på djur och människor har EFSA:s expertgrupper satt en gräns för hur mycket av olika tillsatser vi maximalt bör få i oss. Experterna kallar det för ett acceptabelt dagligt intag.

Som ett exempel upptäckte EFSA i sin genomgång att sorbinsyra, E 200, tycks kunna påverka fosterutvecklingen hos möss och kaniner. Doser som var lägre än 1 110 milligram per dag och kilo kroppsvikt, var dock säkert för djuren. För att sorbinsyra absolut inte ska ha någon effekt på oss människor under vårt långa liv, använder EFSA en marginal på 100 mot denna säkra nivå. Så de har satt det acceptabla dagliga intaget för oss människor till 11 mg sorbinsyra per dag och kilo kroppsvikt.

Hur klarar socker säkerhetskraven för tillsatser?

Låt oss nu ställa samma krav på socker. I den vetenskapliga litteraturen kryllar det av mus- och råttstudier som visar att tillsatt socker orsakar olika sjukdomar. I en studie från 2013 fick mössen 25 procent av sina kalorier från socker. Det ledde till att mössen oftare dog i förtid, och fick färre avkommor. I en studie från 2016 visade forskarna att möss som fick socker oftare fick bröstcancer. I en sammanställning av många olika djurstudier, kunde forskarna dra slutsatsen att socker bidrar till typ 2-diabetes. Det finns också djurstudier som visar att glukos-fruktossirap kan bidra till tjocktarmscancer, och att fruktos driver på tillväxten av prostatacancerceller och metastaser i levern.  

I vissa studier har forskarna gett djuren extrema mängder socker. I andra ligger mängderna på cirka 25-30 procent av alla kalorier. Låt oss för enkelhetens skull anta att 15 procent av alla kalorier skulle vara en säker gräns. Använder vi EFSA:s säkerhetsmarginal på en faktor 100 borde vi människor alltså få maximalt 0,15 procent av alla våra kalorier från tillsatt socker.

Majoriteten av alla livsmedel innehåller tillsatt socker

Inte ens den mest rabiata sockermotståndaren klarar nog den gränsen med dagens livsmedel. Det skulle innebära att vi bara kunde äta typ 1 gram socker per dag. Det är ungefär en tredjedels sockerbit.

Faktum är att om EU tog bort paragraf 2a i artikel 3 i lagstiftningen om livsmedelstillsatser, så skulle det behöva ske en brutal utrensning i våra butiker. Mängder av livsmedel skulle bli förbjudna.

Det mest uppenbara är kanske att godishyllorna på väg fram mot butikskassorna i princip hade tömts helt. Vissa små öar av sötningsmedelssötat godis skulle bli kvar, men allt annat skulle ha försvunnit.

Andra hyllor som skulle ha blivit ekande tomma är de för sylt, läsk, saft, kakor, bullar, efterrätter och andra sötsaker. I frysdisken hade nästan all glass försvunnit och i mjölkkylen hade typ varannan produkt behövts tas bort.

Flinghyllan hade blivit kraftigt nedbantad. Produkterna med tecknade figurer på – de som företagen marknadsför mot barn – skulle ha rykt all världens väg.

I brödhyllan hade limpor förbjudits. Pågen och Skogaholm hade behövt halvera sitt sortiment (minst). Polarbröd hade nästan försvunnit som varumärke.

Det hade också varit svårt att hitta någon sill till midsommar, och knappt någon enda barbecuesås till grillningen på kvällen.

Den värsta tillsatsen har inget E-nummer

Faktum är att om EU skulle börja räkna tillsatt socker som en tillsats, hade storleken på våra butiker kunnat krympa avsevärt. Många av oss hade säkert tyckt att det var en eländig förändring, men vi människor är anpassningsbara. Snart hade vi vant oss. Den stora vinstlotten hade blivit en kraftigt förbättrad folkhälsa och kortade vårdköer. Vi som i dagsläget aktivt väljer bort matvaror med många E-nummer i, hade nog också börjat undra varför vi lagt så stor möda på det när en av de värsta tillsatserna inte ens haft något E-nummer.

För så här är det: säkerhetskraven för olika E-nummer är generellt mycket högre än för tillsatt socker. När det gäller tillsatt socker har vi knappt några säkerhetskrav alls, trots att det bidrar till mängder av dödliga sjukdomar i djurförsök.

I höstas lanserade vi appen Sockerchecken som hjälper dig att avslöja allt dolt socker i butiken. Nu har vi utvecklat den appen till Matchecken. Skannar du streckkoden på en vara kan Matchecken även varna för olika former av tillsatser. Appen innehåller exempelvis filter för onaturliga eller osäkra E-nummer.

I min nya bok Fejkmaten finns ett kapitel om E-nummer. När jag skrev det kände jag ett stort behov att få bättre koll på alla tillsatser. För det visade sig bland annat att mina barns favorittuggummi innehöll titandioxid, E 171, ett ämne som precis har förbjudits och håller på att fasas ut eftersom det är potentiellt cancerframkallande.

Jag insåg också att vi har dekorerat våra chokladgodisar till jul med både titandioxid och aluminium (E 173)…

… och att färgen på Abbas svarta rom inte är alls är naturlig (hur jag nu hade kunnat tro det), utan bland annat innehåller det onaturliga färgämnet briljantblått FCF, E 133.

Efter alla dessa mer eller mindre obehagliga aha-upplevelser, började jag försöka lära mig olika E-nummer. Men det är ju helt omöjligt att komma ihåg vilka tillsatser man kan tänka sig att äta, och vilka man inte vill ha. För vem minnas att E 100 är kurkumin, en naturlig antioxidant som finns i gurkmeja, medan E 123 är det onaturliga färgämnet Amarant?

Matchecken hjälper dig att hålla koll på tillsatserna

För att vi konsumenter ska slippa plugga E-nummer har vi nu förbättrat appen Sockerchecken och döpt om den till Matchecken. Precis som tidigare kan appen uppskatta mängden tillsatt och fritt socker i en vara, och du kan använda den för att hålla koll på mängden kolhydrater. Utöver det kan du också slå på filter för följande kategorier av E-nummer: citronsyra, fosfater, nitriter, onaturliga ämnen, osäkra E-nummer, smakförstärkare och sötningsmedel.

I appen finns förklaringar till de olika filtren och vilka E-nummer som ingår. De filter jag personligen kommer att använda mig av är de för sötningsmedel, onaturliga ämnen och osäkra E-nummer. Du ser inställningarna i min app till vänster, och hur det ser ut när jag har skannat tre slumpmässigt valda varor:

Onaturliga tillsatser med E-nummer

Skälet till att jag vill få varningar om onaturliga ämnen är att jag helt enkelt inte har lust att äta saker som silver, aluminium eller konstgjorda färgämnen. Alla tillsatser har visserligen testats i djurförsök. Får man en effekt av en tillsats, lägger man det acceptabla dagsintaget för oss människor 100 gånger lägre än den nivå som påverkade djuren. Mängderna vi får i oss blir därför väldigt små. Samtidigt vet man att exempelvis aluminium kan ackumuleras i kroppen, framför allt i benvävnaden. Konstgjorda så kallade azofärgämnen misstänker vissa forskare i stället kan påverka barns beteenden. Även om vetenskapen bakom dessa misstankar är svag, har jag svårt att förstå varför vi alls ska ha sådana ämnen i vår mat. Därför kommer detta filter, som varnar för drygt 60 olika E-nummer, vara påslaget i min mobil.

Osäkra tillsatser med E-nummer

Filtret för osäkra tillsatser har tagit mycket tid att utveckla. Det har vi baserat på rapporter från den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA. De håller på att gå igenom säkerhetsdokumentationen för alla E-nummer. Under det arbetet har de identifierat en massa svagheter i materialet. Som ett exempel av många har de frågetecken kring karragenan, E 407. Det är ett förtjockningsmedel som bland annat finns i alla dessa produkter:

Karragenan är ett ämne som renas fram från alger. Naturligt består det av stora molekyler, som sannolikt är ofarliga för oss. Men om molekylerna bryts ner till mindre delar tyder forskning på att de skulle kunna orsaka en inflammation i tarmen. I djurförsök har de mindre molekylerna även bidragit till utvecklingen av förstadiet till typ 2-diabetes.

EFSA har gett livsmedelsindustrin i uppdrag att utreda hur stora karragenanmolekylerna som används i våra livsmedel är. Företagen måste också utreda om karragenan kan förvärra inflammatoriska tarmsjukdomar. Personligen vill jag minimera mängden karragenan i min mat tills man vet att det är säkert att äta.

Varnar för ämnen som kan innehålla nanopartiklar

Andra ämnen som EFSA har frågetecken kring är exempelvis kiseldioxid, E 551, och talk, E 553b, som kan forma minimala nanopartiklar. Man har dålig koll på hur nanopartiklar av olika ämnen påverkar vår kropp. Därför har EFSA bland annat krävt att industrin ska ta reda på hur mycket nanopartiklar som finns i tillsatserna. EFSA:s oro för nanopartiklar är skälet till att osäkerhetsfiltret varnar för vissa kryddblandningar, men inte andra:

Med allt detta sagt vill jag poängtera att ingen kommer att dö av att då och då välja matvaror med onaturliga eller osäkra E-nummer i. Som jag skrev ovan är mängderna ofta väldigt små. Men när möjlighet finns, kommer jag personligen att välja varor som blir gröna i appen. Om jag ska köpa pressad citron kommer jag till exempel välja en variant utan kaliumdisulfit, E 224, i:

I nuläget finns 27 olika E-nummer i osäkerhetsfiltret, men vi kommer att uppdatera och utveckla filtret i takt med EFSA:s arbete.

Matchecken kostar som en kopp kaffe per månad

Som sagt: det finns info om alla filter i appen. Klicka på namnet för själva filtret, så kommer mer info upp. Du laddar ner Matchecken från Appstore eller GooglePlay. Det går att skanna 15 produkter gratis, sedan kostar appen som en kopp kaffe varje månad. Önskar du att appen ska varna för någon speciell ingrediens? Lägg en kommentar nedan. Vi kommer att utveckla den med fler filter. Hoppas att ni ska finna Matchecken användbar!

I augusti förra året släppte den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, en preliminär rapport kring socker. Nu har rapporten varit ute på remiss och EFSA:s tidigare slutsats står sig. Ju mindre socker vi äter, desto bättre. Detta rimmar illa med det faktum att socker är den andra vanligaste ingrediensen i våra livsmedel.

Livsmedelsverket skriver i dag om EFSA:s rapport om socker: Tydligt samband mellan tillsatt socker och ohälsa. Det är våra nordiska länder som har bett EFSA att göra genomgången. Den dom som EFSA fäller över sockret är den tuffaste hittills av en myndighet. EFSA konstaterar att vetenskapen är för osäker för att kunna dra en säker gräns för hur mycket socker vi kan äta. I stället menar de att ju mindre tillsatt och fritt socker vi äter, desto bättre är det. Så här skriver de:

Based on available data and related uncertainties, the intake of added and free sugars should be as low as possible in the context of a nutritionally adequate diet.

Socker är den andra vanligaste ingrediensen i våra livsmedel

Skälet till att vi ska hålla nere på sockret är att det bidrar till karies, bukfetma och typ 2-diabetes. Men att hålla sockret så lågt som möjligt är lättare sagt än gjort. Under arbetet med min kommande bok Fejkmaten, har jag lyckats få fram en unik lista över de hundra vanligaste ingredienserna i vår mat. På andra plats, efter salt, kommer just socker. Det är till och med vanligare att industrin har socker i ett livsmedel än vatten. Utöver detta rymmer 100-i-topp listan också druvsocker (plats 8), glukossirap (plats 11), sirap (plats 64), glukos-fruktossirap (plats 71), laktos (plats 72) och invertsocker (plats 97).

Dessutom har livsmedelsindustrin börjat fylla vår mat med olika former av juice och sirapssöta juicekoncentrat. Detta är också något som EFSA varnar för. De menar att vi behöver dra ner på det som de kallar för ”fritt socker”.

Matchecken ger dig koll på sockret

Eftersom majoriteten av alla våra livsmedel innehåller någon form av tillsatt eller fritt socker, är det svårt för oss konsumenter att hålla koll på hur mycket vi egentligen får i oss. Det är skälet till varför vi utvecklade appen Sockerchecken. Om du skannar streckkoden på en vara, gör appen en uppskattning av hur mycket tillsatt och fritt socker varan innehåller. På så vis kan du mycket lättare hålla koll på sockret. Exempelvis blir det lättare att se vilken soja du ska köpa:

Eller hur mycket socker som rågbrödet innehåller:

Under våren kommer vi att släppa en ny version av Sockerchecken. Den kommer att utvecklas till ”Matchecken” och då även gå att använda för att hålla koll på olika tillsatser. Men vi har större planer än så. Målet är att den ska kunna varna för fler former av ultraprocessade ingredienser, exempelvis ren stärkelse.

Livsmedelsverket måste börja jobba mot sockret

Min förhoppning är att den nya rapporten ska få Livsmedelsverket att också börja jobba mot sockret. Förra året skrev jag ett öppet brev till dem. Det gick ut på att Livsmedelsverket allvarligt underskattar mängden socker vi får i oss. De baserar sitt arbete på enkätundersökningar, där vi själva rapporterar vad vi äter. Det leder till en väldigt snedvriden bild av det svenska folkets sockerkonsumtion. Generaldirektörens svar skvallrade dock om att hon inte förstod vidden av kritiken. Kanske kan EFSA:s rapport öppna hennes ögon för detta gigantiska folkhälsoproblem.

Foto av bullarna: Daniel Masajada.

Det känns smått overkligt, men nu har min nästa bok gått till tryck: Fejkmaten. Det är en granskning av den moderna livsmedelsindustrin och ultraprocessade livsmedel. Du kommer bland annat att få ta del av en unik (och skrämmande) lista över de 100 vanligaste ingredienserna i vår mat. Dessutom följer jag upp de klagomål på olika livsmedel som jag har skickat in till kommunala livsmedelsinspektörer. En av mina slutsatser är att vårt språk har förlorats sin betydelse i butiken.

Att skriva en bok är typ som att klättra upp för Mount Everest. Mot slutet blir luften tunnare och tunnare, och man vill bara vända om och strunta i alltihop. Men nu har jag nått toppen. Sista punkten i det sista kapitlet är satt. Boken är på väg till tryck och jag springer lättfotad nerför berget. Den 25 mars släpps Fejkmaten och du kan redan nu förbeställa den hos Adlibris. Men vad handlar den då om?

Råvaror har förvandlats till oigenkännlighet

Ni som följer mig vet att jag de senaste åren har skrivit en rad öppna brev till olika livsmedelsföretag. Boken bygger delvis på de breven, men den kommer också förklara vad ultraprocessad mat är och varför moderna livsmedel gör oss sjuka. Så här beskriver mitt förlag Natur & Kultur boken:

Vi har lagt mycket energi på att debattera hur många ägg vi kan äta per dag och hur farligt potatis egentligen är. Samtidigt har maten vi köper i butiken genomgått en fullständig förvandling. Det är som att en plastikkirurg har satt kniven i de ursprungliga råvarorna och gett dem ett helt nytt ansikte. De bryts ner till sina minsta beståndsdelar och blandas med aromer, färgämnen och förtjockningsmedel innan de kläs i en säljande förpackning.

I Fejkmaten presenterar Ann Fernholm en unik lista över de vanligaste ingredienserna i vår mat, där över hälften utgörs av ultraprocessade ämnen. Hon blottlägger hur livsmedelsindustrin marknadsför näringsfattig mat som nyttigare än vad den egentligen är. I flera fall har hennes granskningar lett till att företagen har fått ändra på sina vilseledande förpackningar.

I bästsäljaren Ett sötare blod undersökte Ann Fernholm vad socker gör med våra kroppar. I Fejkmaten bjuder hon på kunskaper som varje person som går in i en modern livsmedelsbutik behöver.

Fejkmaten fylls av näringsfattigt skräp

Den där unika listan över de vanligaste ingredienserna är framtagen med hjälp av en databas där majoriteten av all svenska livsmedel finns registrerade. Helt ärligt: jag blev själv chockad när jag såg resultatet. Bland de 100 vanligaste ingredienserna finns inte mindre än sju former av rent socker, sju former av ren stärkelse och 26 olika tillsatser med E-nummer.

Bokens huvudpoäng är dock inte att modern mat innehåller en massa tillsatser, utan du kommer att få bekanta dig med ett nytt begrepp: frånsatser. Det är tillsatsernas motsats. Vi behöver bli mer medvetna om all den näring som försvinner hur maten när den processas. För att du ska hänga med i resonemanget kommer du att få följa hur livsmedelsindustrin ”förädlar” ett från början näringsrikt vetekorn så att det formar helt näringsfria ingredienser, exempelvis modifierad stärkelse, maltodextrin, glukossirap och druvsocker. Från detta skapar sedan industrin allt från kryddblandningar och vegomat, till glass och godis.

Språket har förlorat sin betydelse i butiken

Du kommer också att få en inblick i hur livsmedelslobbying fungerar och hur livsmedelsindustrin har påverkat våra kostråd. Intressant nog kommer du att kunna ertappa Marabou med fingrarna i syltburken. År 1973 bjöd chokladtillverkaren in den internationella näringseliten för att diskutera ”Sockrets roll i modern nutrition” med svenska experter. Du kommer att få tjuvlyssna på vad man pratade om.

I slutet av boken följer jag till sist upp en rad klagomål på olika livsmedel som jag har skickat till kommunala livsmedelsinspektörer. De är dom som ska se till att livsmedelsbolagen följer lagstiftningen. Mitt mål har varit att se hur skyddade vi konsumenter är mot den tillskruvade marknadsföringen på olika livsmedelsförpackningar. Slutsatsen är att vi konsumenter måste bli cyniska, för vårt språk har förlorat sin betydelse i butiken.

Hur kommer livsmedelsindustrin att reagera på boken?

Det ska bli spännande att se hur livsmedelsindustrin reagerar på boken. När jag släppte Det sötaste vi har – om socker och växande kroppar upplät Aftonbladet sin debattsida åt branschorganisationen Livsmedelsföretagen. I Sveriges största dagstidning fick Livsmedelsföretagen utrymme att beskriva hur överdriven boken var, trots att de har enorma ekonomiska intressen i att vi fortsätter äta sötsaker.

Utan tvekan kommer Livsmedelsföretagen att tycka att även denna bok är fullständigt överdriven. Men jag hoppas och tror att du som konsument kommer att finna den är läsvärd. Annars har ju min syrebrist varit helt i onödan.