Okategoriserade

Ni som följer den här bloggen har tidigare kunnat ana en viss kritik mot nyckelhålsmärkningen. Livsmedelsverket sätter sin gröna nyttighetsstämpel på sötade yoghurts, men lika kaloririka fetare varianter – utan tillsatt socker i – anses onyttiga. Här är ett exempel:

Myndigheten vill alltså att vi hellre äter socker än fett. Och de följer inte ens sina egna råd. I yoghurten kommer 33 procent av alla kalorier från tillsatt socker, men deras rekommendation är max 10 procent.

När jag häromdagen satt på tunnelbanan började jag återigen undra över vad nyckelhålet egentligen står för. Där fanns denna reklam:

Det står RÅG på förpackningen, men brödets ljusa färg fick mig att bli misstänksam. Googlade innehållet och gissa vad första ingrediens är? Jodå. Vetemjöl. Brödet är även sötat med sirap.

Sätter man detta vetemjölsbröd i relation till klassiskt polarbröd, som är sötat med både socker och sirap, är det självklart bättre. MEN. Som Livsmedelsverket skriver på sin sajt: Siktat spannmål som man gör vitt bröd och vanlig pasta av, innehåller mindre vitaminer och mineraler än fullkornsmjöl. Att äta mycket mat baserad på siktat mjöl, sockerrik mat och dryck kan göra det svårare att hålla vikten.

När jag intervjuade den amerikanska nutritionsforskaren Ronald Krauss i samband med att jag skrev Ett sötare blod, menade han att folk behöver lära sig att äta riktigt fullkornsbröd. Alla delar av kornet ska vara med och brödet ska vara osötat. När jag senast handlade bröd till mina barn, köpte jag detta:

Det är också nyckelhålsmärkt. Första ingrediens är grovt fullkornsrågmjöl, andra ingrediens vatten och tredje ingrediens är surdeg på grovt fullkornsrågmjöl. Det innehåller inget socker alls. När min dotter tog en macka innan träningen igår sa hon att hon älskar det brödet. Jag tänker att hon lärt sig göra det, eftersom vi sedan flera år tillbaka helt har slutat köpa vitt och sötat bröd.

Livsmedelsverket menar att nyckelhålet ska göra det enkelt att välja nyttig mat. Och så styr de oss att köpa mat fylld med både socker och vetemjöl. Jag har faktiskt lite svårt att se logiken i detta.

Det sötaste vi har handlar om att allt socker vi får i oss via läsk, godis, kakor och bullar kan orsaka en fettbildning i levern och att detta i längden kan leda till fettlever och typ 2-diabetes. En av tio amerikanska tonåringar har idag misstänkt fettlever, något som tidigare främst drabbade alkoholister. Jag har inte sett någon statistik från Sverige, men personer med fetma och ofta fettlever.

Nu rapporterar New York Times att medellivslängden bland vita amerikaner sjunker eftersom fler dör i unga år: Life Expectancy for White Americans Drops Slightly; Analysts Cite Drug Overdoses. Självmord har blivit vanligare och många avlider av drogöverdoser. Sedan har även dödligheten i leversjukdomar ökat markant – den heldragna gröna linjen i grafen nedan. En orsak till kronisk leversjukdom är att fler dricker mycket alkohol, en annan orsak är sannolikt en hög sockerkonsumtion.

Som ni ser går lungcancer ner, vilket beror på att färre röker. Det amerikaner har vunnit genom kampanjer mot rökning, har nu alltså gått förlorat, delvis på grund av en sämre kosthållning.

Jag tänker att vi noga ska studera dessa grafer och lära av dem. Vi har länge vandrat i amerikanernas fotspår. Förr förfasades vi över deras söta chokladfrukostflingor, nu finns de i alla svenska matbutiker. Vi tyckte att deras stora läskmuggar var helt galna, nu är våra egna lika stora. Och så har deras stora snabbmatkedjor tagit över Sverige. 1973 öppnade McDonald’s sin första restaurang i Sverige. Nu finns det 220 stycken, som dagligen serverar mestadels söt skräpmat till 435 000 svenskar (enligt kedjans egna siffror).

Grafen ovan tyder på att denna utveckling knappast kommer att göra oss lyckliga.

Under lång tid har forskare försökt transplantera celler som producerar insulin till personer med typ 1-diabetes. Nu har de tagit ett stort steg på vägen. Genom att kapsla in cellerna i ett material från brunalger har de lyckats skydda dem från att brytas ner av immunförsvaret. 

Innan jag började granska det här med kosten, följde jag som journalist utvecklingen inom bioteknik och nanoteknik. En intressant sak jag skrev om var forskare som försökte stänga in celler som producerar insulin i ett slags nanokapsel. Målet var att kunna transplantera insulinproducerande celler till personer med typ 1-diabetes, så att de slipper ta alla dessa sprutor. Om cellerna transplanteras fria attackerar och förstör immunförsvaret dem, men den lilla nanokapseln skulle skydda mot detta. Den skulle se ut ungefär som en innebandyboll, med hål som var tillräckligt stora för att insulin och glukos skulle kunna passera fritt, men tillräckligt små för att hålla immuncellerna borta.

Material från brunalger ledde till genombrott

Under lång tid har man jobbat på att förbättra den där kapseln. Det har dock bildats ärrvävnad kring den som täpper till hålen och bildar som en mur mellan de insulinproducerande cellerna och blodbanan. Nu har dock forskare gjort ett stort genombrott. Medical News Today skriver om det: Diabetes breakthrough: encapsulated pancreas cells could end injections – Medical News Today

De har optimerat ett material från brunalger, som verkar hämma ärrbildningen. När forskarna transplanterade nanokapslarna (som syns på bilden ovan) till möss och primaters maghåla fungerade de under sex månader.

Att gå från primater till människor är ett stort steg. Om dessa nanokapslar ska bytas ut var sjätte månad måste de också vara lätta att transplantera. Det finns säkert mycket utvecklingsarbete kvar att göra, men detta är ändå ett stort steg framåt. Tittar då och då in på Peter Jidhes instagram, där han visar varenda spruta han tar. Då tänker jag på alla dessa barn som tar lika många sprutor. Håll tummarna för att denna teknik fungerar lika väl i människor som i primater, och att den visar sig vara helt fri från biverkningar!

Kostfonden satsar också på typ 1-diabetes nu – med målet att finansiera en studie som utforskar hur kosten kan användas för att stabilisera blodsockret på en låg och jämn nivå. Läs mer här: Kost vid typ 1-diabetes – ett eftersatt område.

En ny nordisk undersökning visar att svenska bebisar oftast lever på industritillverkad mat. Endast hälften får hemlagad mat till lunch och middag. Det kan öka risken för att barnet senare under livet får svårare att äta olika former av mat.

Att äta den mat som lagas i den egna familjen är viktigt för att små barn ska få möjlighet att lära sig gilla smaken och konsistensen på maten. Som nybliven förälder hade jag ingen aning om detta. Av bekvämlighet använde jag barnmatsburkar och industritillverkad välling och pulvergröt.

Nu visar en undersökning från barnmatstillverkaren Semper att många föräldrar tänker så som jag gjorde: Semper presenterar ny nordisk barnmatsstudie. Semper har ställt frågor till 1200 nordiska föräldrar med barn i åldrarna 4-18 månader. Här kan ni se hur stor andel bebisar (angivet i procent)  som får hemlagad mat vid olika måltider:

Två grundläggande problem med färdig mat

Majoriteten av alla föräldrar i undersökningen instämde i påståendet ”Färdig barnmat innehåller det mitt barn behöver.” Det är sant ur ett näringsperspektiv. MEN. Det finns två fundamentala problem med den färdiglagade maten som det pratas alldeles för lite om:

1. Föräldern äter oftast inte den industritillverkade maten själv. Bebisar lär sig av sina föräldrar. Varför ska de äta något som du inte gillar? Redan där och då börjar vi bana väg för en speciell ”barnsmak” och att barn under en middag ska äta pasta, ketchup och köttbullar, medan vuxna äter en mustig fisksoppa.

2. Bebisar som lever på barnmatsburkar och välling får aldrig möjlighet att öva sig att tycka om den lite bittra smaken av ren broccoli eller den annorlunda konsistensen av slemmig äggröra, kletig leverpastej, halt fiskkött eller mjöliga bönor.

I 2-årsåldern blir barn naturligt mer kräsna

I Smakäventyret beskriver jag forskning som visar att många bebisar är öppna för att lära sig nya smakar, men när de närmar sig 2-årsåldern inträder ett nytt stadium i livet. Då blir de mer kräsna. För föräldrar som aldrig har smak- eller konsistenstränat sin bebis kan det bli en tung uppförsbacke att först då lära barnet att äta vanlig mat.

Det är klart att småbarnsföräldrar (som ofta är trötta) då och då ska underlätta livet med lite färdig barnmat. Men jag tänker att vi ska låta oss inspireras av danskarna, som har hemlagad mat som en regel och inte ett undantag.

För några veckor sedan pratade jag med Anna Sparre, som gör podcasts kring kost och hälsa. Här är resultatet av vårt samtal: Ann Fernholm – Kostråden, forskning, socker i kroppen, och mat till barn | 4Health.se by Anna Sparre. Det handlar om socker, mat till barn, hälsa och om varför Kostfonden är så otroligt viktig. Plugga in lurarna i telefonen, ta en lång promenad och lyssna på det!

I morse hoppade jag upp lite extra tidigt för att åka till radiohuset och prata om Smakäventyret – att lära små barn äta mat med Josefin Sundström och Johan Kindmark på P4 Morgon. Vi snackade om allt från salt och välling, till hur en del urfolk kör mun-mot-mun metoden när de matar sina barn (och att det finns teorier som säger att pussen och kyssen uppkom så). Börja lyssna vid 2:16:30 i klippet ovan eller följ denna länk och tryck på play-knappen uppe till vänster.

Ibland kan jag uppleva att det offentliga samtalet kring köttets påverkan på klimatet är väldigt endimensionellt. Man drar alla kor över en kam, oavsett om de betar gräs, bidrar till öppna ängsmarker och är en del av det naturliga kretsloppet, eller om de är uppstallade och käkar kraftfoder framtaget med hjälp av oljeslukande jordbruksmaskiner.

Precis före jul skrev Jenny Jewert en väldigt bra ledare i DN som nyanserar synen på kornas miljöpåverkan. Läs den: Jenny Jewert: Köttets lustar i juletid – DN.SE. 

Citat: En tredjedel av Sveriges åkermark utgörs av vallodling. Vad ska vi göra med allt gräs och all klöver, om vi inte har nötkreatur? Visst, vi kan göra biogas av en del. Men att transportera gräs över långa avstånd är knappast ekonomiskt eller miljömässigt försvarbart.

Det bör också tilläggas att det ekologiska jordbruket behöver kor som producerar gödsel. Här är Jordbruksverkets krav på vilken växtnäring som får användas för ekogrödor.

Fram för en mer nyanserad debatt, som exempelvis också kan handla om hur vi bäst tar tillvara alla delar av de djur som vi faktiskt föder upp. Vi borde återuppta gamla tiders seder och bruk, där man åt alla delar av djuret (även om jag har svårt att se mig själv äta grisfötter).

”För barn under ett år är det bra med berikad pulvergröt, eftersom den ger mer vitaminer och mineraler än hemlagad gröt.  Bland annat är den rik på järn, som små barn kan ha svårt att få tillräckligt av.” Så skriver Livsmedelsverket i sin broschyr Bra mat för spädbarn under ett år. Bvc ger också många föräldrar strikta råd om att de MÅSTE ge sina spädbarn välling och pulvergröt eftersom de annars kan få järnbrist.

I Smakäventyret – att lära små barn äta mat ägnar jag ett kapitlet åt att nagelfara dessa rekommendationer. I svensk välling och pulvergröt finns ofta en hel del vetemjöl, som är rikt på gluten. Det kan förklara varför svenska spädbarn oftare än barn i andra delar av världen drabbas av celiaki (glutenintolerans), en autoimmun sjukdom där tarmluddet förstörs.

Mycket gluten ökar bebisars risk för celiaki

Nu kommer ännu en studie som visar att för mycket glutenrik välling och pulvergröt kan vara direkt skadligt för bebisar. Forskare vid Lunds universitet har följt bebisar som har en genetisk risk att utveckla glutenintolerans. De har undersökt halten gluten i deras mat och dryck vid 9, 12, 18 och 24 månader. Resultaten visar en tydlig koppling mellan att äta mycket gluten och att drabbas av glutenintolerans. De små barn som åt mest gluten löpte mer än dubbelt så hög risk att få celiaki innan två års ålder, i jämförelse med barn som åt mindre gluten.

Jag vill poängtera att studien gällde bebisar med genetiskt risk för celiaki. Bebisar som är genetiskt skyddade från celiaki drabbas sannolikt inte. Å andra sidan är det omöjligt för en förälder att veta vilken grupp bebisen tillhör om man inte gör ett gentest.

Celiaki kopplat till högre risk för andra sjukdomar

Att svenska bebisar så ofta får glutenintolerans är illa. Glutenintolerans är kopplat till en ökad risk för en hel rad andra autoimmuna sjukdomar, som exempelvis typ 1-diabetes, sköldkörtelinflammation, den reumatiska sjukdomen SLE och psoriasis.

Återigen har vårt Livsmedelsverk med tvärsäker hand infört råd och rekommendationer som de aldrig har utvärderat effekten av. Bebisar behöver få i sig järn, men det finns i vanlig mat som exempelvis inälvsmat, rött kött och aprikoser. Att äta hemlagad mat är mycket bättre för bebisar än att leva på processade spannmålsprodukter.

Det rör på sig i Storbritannien. En expertgrupp har föreslagit regeringen att rekommendera befolkningen att halvera sockerintaget, dessutom diskuterar man på allvar att införa en sockerskatt. Nu kommer ännu ett pragmatiskt förslag. Chefen för britternas nationella hälsomyndighet, NHS, vill ha skatt på alla sötsaker som säljs i automater och kafeterior på landets sjukhus: NHS chief to introduce sugar tax in hospitals to tackle UK obesity crisis | Society | The Guardian. 

Även DN skriver om detta: Sjukhus inför sockerskatt för att hejda fetmakrisen.

Under arbetet med Smakäventyret önskade jag ofta att jag hade haft en egen liten bebis att testa alla teser på. Jag menar – det är en sak att ge en massa råd utifrån vad vetenskapliga studier och forskare säger. En annan att våga vägra välling och pulvergröt och istället ge riktig mat i verkligheten.MEN. Min man sa tvärnej. Han tyckte att det fick finnas gränser för mitt researcharbete.

Oliver ställde upp

Så i julas kom chansen. Vi träffade Oliver, 11 månader. När jag kvällen före handlade, letade jag mig så långt bort från vällinghyllan som möjligt. Och vad fanns där? Jo, hummer. Oliver fick den gratinerad med fänkål. Dra på ljudet och se hur det gick:

Det enda som grämde mig under den lilla middagen var:

1. Att mina egna barn aldrig fick uppleva detta. Inte en enda gång fick de gnaga på en hummerklo, eller ens en liten kräftstjärt. Varför höll jag hela tiden de där barnmatsburkarna i handen?
2. Att jag inte hejdade Oliver i tid. Försent insåg jag att han hade ätit upp precis allt. Som tur var kunde han inte knäcka klon, så den snodde Olivers pappa och jag åt oss.

Vill du ställa till smakfest för någon bebis? Passa på nu när affärerna säljer ut nyårets överblivna hummer. Här är receptet: Gratinerad hummer med fänkålssmör (men stryk saltet till bebisen).

Ett sista tips. Hoppa över flugan. Den luktade typ skunk efteråt.