stamp

Livsmedelsverket svar om socker och godis: orsakerna till övervikt är komplexa

I förra veckan skrev jag ett öppet brev till Livsmedelsverket, där jag ifrågasatte deras folkhälsoarbete. Nyligen skickade de ut en pressrelease med en lista över den 15 största riskfaktorerna i svenskars matvanor. Där fanns vare sig en för hög socker- eller godiskonsumtion med. Nu har Livsmedelsverkets generaldirektör Annica Sohlström svarat på det öppna brevet.

Under många år har Livsmedelsverket satsat mer på få ner vår saltkonsumtion, än vår sockerkonsumtion. Enligt en prioriteringslista som ligger på deras sajt är det också viktigare att vi ökar vårt intag av fullkorn, än att vi minskar vår höga konsumtion av godis. Här är listan (där vare sig socker eller godis ens nämns):

En orsak till dessa prioriteringar är att Livsmedelsverket baserar mycket av sitt folkhälsoarbete på matvaneundersökningar, där vi rapporterar till dem vad vi äter. Eftersom vi rapporterar ett ganska lågt godisintag, ser Livsmedelsverket inte det som något större problem.

I förra veckan skrev jag ett öppet brev till Livsmedelsverkets generaldirektör Annica Sohlström, där jag ifrågasatte deras syn på godis och socker. Godiskonsumtionen i deras matvaneundersökningar skiljer sig nämligen enormt mycket mot vad som faktiskt säljs. Du kan läsa hela mitt öppna brev via denna länk. Nu har Livsmedelsverkets generaldirektör Annica Sohlström svarat. Här är hennes kommentarer.

Livsmedelsverket: att enbart peka ut sockret är att gör det för enkelt

 Hej Ann, 

Vi på Livsmedelsverket tycker att det är allvarligt att så stor andel av den svenska befolkningen har övervikt och fetma. En av flera orsaker är att det dricks mycket läsk, överkonsumtion av socker är ett problem. Men att bara peka ut sockret är att göra det lite för enkelt, orsakerna till övervikt och fetma är betydligt mer komplexa. 

Det får stora konsekvenser för hälsan att vi äter alldeles för lite frukt, grönsaker och fullkorn och för mycket salt och rött kött. Det är därför vi lyfter fram det i våra kostråd. Men kostråden är också tydliga med att man ska äta mindre läsk, godis och fikabröd. 

Global Burden of Disease (GBD) är en av världens största sammanställningar av vad som kan leda till ohälsa. Den tas fram av forskare från flera länder som sammanställer data om hundratals riskfaktorer och hur de kopplar till sjukdomar, skador eller för tidig död. GBD använder många olika källor, som matvaneundersökningar men även jordbruksstatistik, marknadsstatistik och förstås också vetenskapliga studier om hur olika livsmedel och näringsämnen påverkar hälsan. Den rankar problemet med att vi äter för lite fullkorn och grönsaker och för mycket kött som ett större problem för hälsan än vår konsumtion av socker. 

I våra matvaneundersökningar blir det tydligt att det finns stora skillnader i godis- och läskkonsumtion mellan olika grupper – vissa äter inte godis alls medan andra äter jättemycket. Du kanske har sett att vi gjort en undersökning av ungdomars matvanor som publicerades 2018? I den såg vi en betydligt högre godiskonsumtion än i undersökningen bland vuxna, som du refererar till. De som åt allra mest rapporterade mellan 150–200 gram per dag, vilket skulle motsvara över 1 kg per vecka. 

Livsmedelsverket arbetar med frågor kring socker på flera sätt parallellt, precis som vi gör med andra risker med mat. Därför bad vi regeringen om att få i uppdrag att hitta lösningar för att minska salt- och sockerkonsumtionen. Nyligen fick vi därför uppdraget att undersöka och skapa förutsättningar för en överenskommelse i livsmedelsbranschen om att sänka salt- och sockerhalten i livsmedel. I uppdraget ingår också att undersöka vilka åtgärder som krävs för att minska konsumtionen av mat med mycket kalorier men lite näring.

För att ytterligare säkerställa kunskapen om sockers effekter på hälsan har vi bett Efsa, den europeiska myndigheten för livsmedelsäkerhet, att gå igenom den samlade vetenskapen kring socker och risken för metabola sjukdomar. Deras vetenskapliga värdering går ut på remiss i sommar. Alla som vill kan lämna synpunkter. 

Livsmedelsverket använder statistik från sina matvaneundersökningar för att bland annat följa befolkningens konsumtion av olika livsmedel över tid, för att se om konsumtionen ökar eller minskar. Du har rätt i att det är stor skillnad mellan Jordbruksverkets statistik över hur mycket godis och läsk som finns på marknaden och vad deltagare i matvaneundersökningar säger att de faktiskt äter, blir ibland underrapporterat. Men det tar vi självklart hänsyn till när vi tar fram våra kostråd. 

Vi delar din oro över konsumtionen av socker i Sverige. Även om vi har olika uppfattningar om hur Livsmedelsverket arbetar har vi samma mål som du, nämligen att folkhälsan i Sverige ska förbättras. 

Vänliga hälsningar 

Annica Sohlström GD, Livsmedelsverket 

Mina kommentarer

Här är några av mina tankar när jag läser svaret. För och främst har jag aldrig skrivit att socker är den enda orsaken till övervikt, men att det är en självklar storbov i dramat. Vi är ett av de länder i världen där man äter mest godis, och det är näst intill obegripligt att Livsmedelsverket tycker konsumtionen av salt är ett allvarligare hälsoproblem. Speciellt som stora och välgjorda studier de senaste åren ger skäl att ifrågasätta om salt ens är skadligt i de mängder majoriteten konsumerar.

Det är bra att Livsmedelsverket låter utreda hälsoeffekterna av socker. I tidigare utredningar har EFSA kommit fram till att man inte får övervikt av socker. En granskning från Sveriges Radio år 2016 visade dock att många av ledamöterna i EFSA hade kopplingar till sockerindustrin. När jag slängde ett öga på jävsdeklarationerna för den nuvarande gruppen, verkar den dock ha en bättre sammansättning (men jag hann inte läsa jättenoga).

Kraftig underrapportering av godis även i Riksmaten ungdom

Vad gäller godiskonsumtionen i Riksmaten ungdom från 2016-2017, lyfter Annica Sohlström att vissa unga hade ett extremintag. Det tyder på att en del svarar sanningsenligt i kostundersökningar. Tittar man på genomsnittet i undersökningen anger ungdomarna dock endast att de äter 8,4 kilo godis och choklad per person och år. Samma år såldes strax över 15 kilo godis och choklad per svensk. Även i Riksmaten ungdom måste det alltså finnas en ordentlig underrapportering av godisintaget, något som Livsmedelsverket inte ens nämner på sidan där de presenterar dessa resultat.

Livsmedelsföretagen verkar inte planera branschöverenskommelse kring socker

Annica Sohlström skriver också att de har fått i uppdrag att ”undersöka och skapa förutsättningar för en överenskommelse i livsmedelsbranschen om att sänka salt- och sockerhalten i livsmedel.” När jag i början av april debatterade dessa frågor med Livsmedelsföretagens representant Elisabeth Rytter i SVT:s program Sverige möts, verkade hon dock högst ointresserad av sockret. Hon sa:

”När det handlar om bra och dåliga matvanor, då ska vi komma ihåg att för lite fullkorn och för mycket salt är stora risker för hälsan. Sockersötade livsmedel kommer en bra bit nedanför.”

Vad jag förstod hade Livsmedelsföretagen inga planer alls på någon branschöverenskommelse kring socker, men vi får hoppas att Livsmedelsverket får dem på andra tankar.

Livsmedelsverket måste bli tydligare med bristerna i deras undersökningar

Sist men inte minst: jag hoppas att Livsmedelsverket blir tydligare med att deras matvaneundersökningar har stora brister när det gäller den uppskattade konsumtionen av godis- och socker. Det senaste året har jag sett två olika forskare citera en lista som ligger på Livsmedelsverkets sajt, där det står att endast 4 av 10 skulle äta för mycket socker.

En av forskarna var Mai-Lis Hellenius, professor vid Karolinska Institutet. Hon visade listan under ett riksdagsseminarium om vad livsmedelsbranschen gör för att förbättra våra matvanor. Hon nämnde inte ett ord om att siffrorna för socker är högst osäkra på grund av en kraftig underrapportering. Därför fick de närvarande riksdagsledamöterna en snedvriden bild av verkligheten.

På Livsmedelsverkets sajt står heller inget om osäkerheterna i dessa siffror. Det är säkert bara en kommunikationsmiss, som jag hoppas åtgärdas snarast. Annars finns en risk att ännu fler forskare och politiker får en verklighetsfrånvänd bild av vår egentliga sockerkonsumtion.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 4

Stora brister i Livsmedelsverkets utredning av energidryck

Unga dricker allt mer energidryck. Därför gav regeringen Livsmedelsverket i uppdrag att undersöka om försäljningen av dem behöver regleras. Livsmedelsverket byggde dock sina slutsatser på vad ungdomarna själva rapporterar att de dricker. Eftersom få ungdomar uppger till Livsmedelsverket att de dricker energidryck, menade myndigheten att dessa drycker inte utgör någon större fara.

I förra veckan skrev jag ett öppet brev till Livsmedelsverket där jag ifrågasatte underlaget för deras folkhälsosatsningar. Myndigheten grundar sitt arbete på matdagböcker, där vi har fyllt i vad vi äter. Eftersom vi anger att vi äter ganska lite sötsaker, tycker Livsmedelsverket inte att vår sockerkonsumtion är något större problem. Istället satsar de på att få oss att äta mindre salt och mer fullkorn. Vägen fram till kassorna i Sveriges livsmedelsbutiker kan alltså fortsätta att se ut så här:

Det jag inte tog upp i det öppna brevet, men som är ett lika stort problem, är att Livsmedelsverket även använde självrapporterade data när de 2018 utredde om försäljningen av energidryck till unga behöver regleras. Först lite bakgrund.

Skolpersonal: elever far illa av energidryck

Många lärare upplever att ungdomar dricker alldeles för mycket energidryck. På vissa skolor, bland annat på Öland, i Timrå och Olofström, har man till och med beslutat att förbjuda energidryck. Enligt personalen i Olofström drack vissa elever upp mot fyra burkar per dag, vilket gjorde dem ”uppspelta, irriterande och störiga”.

En del ungdomar ersätter också frukosten eller lunchen med energidryck, och när Sveriges Radio 2009 samlade vittnesmål från skolsköterskor var deras uppfattning att elever far illa av allt koffein. De blir speedade, får huvudvärk och hjärtklappning.

Enligt en skolsköterska i Olofstorp kollapsade tre elever efter att ha druckit alldeles för mycket energidryck. En av dem hade kraftiga bröstsmärtor och fick åka ambulans till sjukhuset.

En läkare vid barn- och ungdomskliniken i Karlskrona vittnar också om att de varje vecka får in ungdomar som har hjärtklappning och tryck över bröstet.

Livsmedelsverket: energidryck är inget större problem

Eftersom allt fler unga dricker energidryck gav regeringen år 2017 Livsmedelsverket i uppdrag att utreda om tillgången till energidrycker på något vis behöver begränsas. I regleringsbrevet står att Livsmedelsverket ska titta på om man behöver införa en åldersgräns för försäljningen.

Livsmedelsverkets utredning blev klar i november 2018. Då var myndighetens slutsats att ungdomar endast i ”undantagsfall” har ett högt intag av energidryck. Energidryck är ett ”marginellt problem” och den mängd koffein ungdomar får i sig från energidryck är låg. När ungdomar överkonsumerar koffein beror det i stället, enligt Livsmedelsverket, på att de dricker kaffe, te och Coca-cola. I rapportens sammanfattning skriver man:

”Eftersom energidrycker inte är den huvudsakliga källan till koffeinintag bland barn och unga skulle en begränsning av tillgången på energidrycker endast i liten utsträckning påverka det totala koffeinintaget. Ett totalförbud för barn och unga att få köpa energidrycker bedöms därför inte vara en effektiv eller proportionerlig åtgärd för att minska intaget av koffein hos målgruppen. Övriga åtgärder som Livsmedelsverket har utrett inom ramen för detta uppdrag har inte heller på ett effektivt sätt bedömts leda till ett minskat intag av koffein hos barn och unga.”

Slutsatsen är alltså att politikerna i princip inte behöver göra någonting, men man skriver att det är viktigt att informera ungdomar om vilka effekter energidrycker kan ha.

Livsmedelsverket baserar sina slutsatser på självrapporterade data

Frågan är: hur kan skolpersonalens bild av hur mycket energidryck unga dricker skilja sig så mycket från Livsmedelsverkets?

Svaret hittar man om man granskar rapporten. För Livsmedelsverket grundar sina slutsatser på Riksmaten ungdom 2016-17, en matvaneundersökning där 3000 ungdomar i årskurs 5, årskurs 8 och årskurs 2 på gymnasiet har fått fylla i matdagböcker under två olika dagar.

Enligt dessa matdagböcker förekommer knappt energidryck alls i årskurs 5. Bland åttondeklassarna angav 5,6 procent att de hade konsumerat energidryck, men de drack väldigt lite. Siffrorna motsvarar en genomsnittlig årlig konsumtionen på 3,1 liter/person, vilket är en burk (250 ml) energidryck per månad.

Bland gymnasieungdomarna drack dubbelt många, 12,6 procent, energidryck. Den årliga genomsnittliga konsumtionen låg på 8 liter, vilket motsvarar 2,7 burkar energidryck per person och månad.

Livsmedelsverkets siffror underskattar konsumtionen av energidryck

Baserat på dessa siffror räknade Livsmedelsverket ut hur mycket koffein ungdomar fick i sig, och kom fram till intaget är så lågt att unga får i sig mer koffein från kaffe, te och coladryck.

Jämför man siffrorna i Riksmaten ungdom mot Sveriges bryggeriers statistik över hur mycket energidryck som säljs, visar de dock att Livsmedelsverket sannolikt kraftigt underskattar ungdomarnas konsumtion.

År 2016 och 2017 – när Livsmedelsverket genomförde Riksmaten ungdom – såldes totalt 48,4 respektive 62,7 miljoner liter energidryck per år i Sverige. I genomsnitt blir det 55,5 miljoner liter per år. Om vi dividerar denna mängd med gymnasieungdomarnas årliga konsumtion – 8 liter – blir det 6943750. Det innebär att för att dricka upp all energidryck som såldes i Sverige 2016 och 2017, behövdes nästan sju miljoner person, om snittkonsumtionen låg på den som gymnasieungdomarna angav till Livsmedelsverket.

Sju miljoner personer motsvarar ungefär alla svenskar som är mellan 15-65 år. Och det är här som vi kommer till det orimliga. Jag vet ingen i min egen ålder som dricker energidryck. Ska all den energidryck som säljs i Sverige gå åt, får man antingen anta att medelålders personer vattnar blommor med energidryck, eller så dricker ungdomar mer än de anger till Livsmedelsverket.

Hur mycket energidryck dricker ungdomar egentligen?

Ett rimligare antagande är att den energidryck som säljs i Sverige konsumeras av personer mellan 15-44 år. En del 50-åringar groggar visserligen då och då på Red Bull. Å andra sidan är det jättemånga 34-åringar som inte alls attraheras av koffeinspetsad läsk.

Gör vi antagandet att endast personer mellan 15–44 år dricker energidryck, blir konsumtionen under 2016 och 2017 14,6 liter per person och år. Det är 80 procent mer än ungdomarna angav att de drack till Livsmedelsverket.

Även detta är en högst osäker siffra, som är baserad på flera antaganden. Men jag ringde lite gymnasieungdomar i min närhet för att kolla om det verkligen bara är 12 procent som dricker energidryck. Svaret blev: ”Nej, majoriteten av alla dricker energidryck”. De flesta är inte högkonsumenter, men runt 10 procent dricker energidryck ”var och varannan dag”.

Numera säljs ännu mera energidryck

Sedan Livsmedelsverket drog slutsatsen att vi inte behöver reglera energidrycksförsäljningen i Sverige, har den ökat ännu mer. År 2019 såldes totalt 78,1 miljoner liter energidryck, vilket motsvarar 20 liter per person och år, om vi antar att allt dracks av personer mellan 15–44 år.

Ett av de varumärken som har tagit många marknadsandelar är också Nocco, som innehåller 550 mg koffein per liter. Det är avsevärt mycket mer än i exempelvis Red Bull, som innehåller 320 mg/l. Noccos burkar är dessutom större. Därför innehåller en Nocco mer än dubbelt så mycket koffein som en Red Bull.

Detta är viktig information. För i sin utredning utgick Livsmedelsverket till stor del från mängderna i Red Bull. Så här skriver de i sin rapport:

”Beräkningen av antal överskridanden orsakade av energidryck har i första hand gjorts på en koffeinhalt på 320 mg/liter. Höjs denna halt stiger överskridandena både till antal och i proportion till övriga drycker.”

För att en vuxen person som väger 70 kilo krävs 2,5 burkar Red Bull för att överskrida gränsvärdet för ett säkert koffinintag. Dricker man Nocco räcker det däremot med 1,5 burkar.

En elvaåring kan dricka en burk Red Bull utan att överskrida gränsen för ett säkert koffeinintag. Dricker elvaåringen en Nocco blir intaget dock för högt. Faktum är att om en elvaåring dricker tre burkar Nocco, blir hen lindrig koffeinförgiftad.

Ska det vara förbjudet att sälja energidryck till barn?

Så vad tänker ni kära läsare? Behöver vi förbjuda att handeln att säljer något till elvaåringar som är lindrigt giftigt för dem? Vad ska åldersgränsen i så fall vara? Och måste vi även förbjuda försäljning av kaffe till barn? Eller borde vi införa en gräns för hur mycket koffein det får finnas i energidryck? Lägg gärna en kommentar och skriv vad ni tycker. Jag kommer att tipsa politikerna som initierade utvärderingen av energidryck om att de borde granska den utredningen och ge Livsmedelsverket bakläxa.

Angående mitt öppna brev om godis och socker i förra veckan, lovade Livsmedelsverkets pressansvarig att jag skulle få ett svar innan måndag. Alltså idag. Jag har fortfarande inte hört något från dem. Vill du liksom jag veta hur de egentligen resonerar när de anser att Sveriges socker- och godiskonsumtion inte är något större problem? Mejla till livsmedelsverket@slv.se och be dem svara. 

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 4

Öppet brev till Livsmedelsverket:
Vart tar allt godis som säljs i Sverige vägen?

Länge har Livsmedelsverket satsat mer på att få ner vår saltkonsumtion än vår sockerkonsumtion. Skälet är att myndigheten bygger sina folkhälsostrategier på vad vi rapporterar till dem att vi äter. Exempelvis uppger vi att vi äter 4,4 kilo godis och choklad per person och år, men industrins statistik visar att det säljs 15 kilo. Läs dagens öppna brev till Livsmedelsverkets generaldirektör Annica Sohlström, där jag undrar om hon tror att det finns ett svart slukhål där alla sötsaker som säljs i Sverige försvinner.

Hej Annica!

Ända sedan Livsmedelsverket grundades för snart 50 år sedan, har ni utfärdat kostråd med målet att hjälpa oss att hålla vikten. Men det har gått ganska dåligt. Numera har 62 procent av alla medelålders svenskar övervikt eller fetma, och det blir bara fler och fler. Vår övervikt ökar risken för allt från högt blodtryck, typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom, till cancer, demens och graviditetskomplikationer. Så det är en allvarlig situation. Den fråga vi måste ställa oss är: vad är det viktigaste vi kan göra för att vända den negativa trenden?

Detta är anledningen till varför jag nu skriver till dig. För vad gör att ni på Livsmedelsverket aldrig tag i elefanten i rummet? Vad gör att ni prioriterar att slåss mot mättat fett, salt och rött kött, när vägen fram mot kassorna i nästan alla svenska matvarubutiker ser ut så här:

Det som säljs här är ekande tomma kalorier, som mättar dåligt och i princip är helt fria från vitaminer och mineraler. Ni på Livsmedelverket lyfter dock sällan detta som ett större problem.

Livsmedelsverket ser inte godis som ett större problem

Nu i maj skickade ni till exempel ut en pressrelease där ni graderade de största riskfaktorerna i våra svenska matvanor. Listan på femton punkter såg ut så här:

Att många svenskar varje helg (och ofta även på vardagarna) köper enorma påsar godis, finns inte ens med som en riskfaktor för sjukdom.

När ni skriver om bra matvanor som kan rädda liv på er sajt, tar ni inte heller upp godiset. Där lyfts istället följande kostproblem:

Att vi äter för lite fullkorn, för mycket salt och för mycket rött kött, menar ni alltså är större problem än att vi äter för mycket socker.

Livsmedelsverket: viktigare att dra ner på saltet än sockret

Till allmänheten förmedlar ni också en bild av att skulle vara viktigare att vi drar ner på saltet än sockret. Ni har till exempel skrivit debattartiklar om vårt behov att salta mindre på maten, och till DN säger en av era dietister:

”När det gäller risker i maten är det salt som kan påverka folkhälsan mest faktiskt.”

När jag nyligen var med i en tevedebatt kring hur vi ska förebygga fetma, refererade Elisabeth Rytter från branschorganisation Livsmedelsföretagen också till er på Livsmedelsverket. Hon menade att hon har full dialog med er och att:

”När det handlar om bra och dåliga matvanor, då ska vi komma ihåg att för lite fullkorn och för mycket salt är stora risker för hälsan. Sockersötade livsmedel kommer en bra bit nedanför.”

Hon sa vidare att företagen har gjort en branschöverenskommelse om att dra ner på saltet, och att de nu ska dra igång ett fullkornspartnerskap. Hennes slutkläm var:

”Vi vill inrikta oss på det som gör verklig skillnad. Det är salt och fullkorn.”

Livsmedelsverkets lägesbild krockar med verkligheten

Den här bilden av vad ni anser är viktigt för folkhälsan, frontalkrockar ju med hur verkligheten ser ut. Som ett exempel av väldigt många fick jag nyligen en bild från en kompis vars åttaåriga son just fått en present på sitt födelsedagskalas:

När min kompis såg sonens present, var det knappas saltmängden som upprörde henne. En annan symbol för vår urspårade syn på socker är godispåsens utveckling:

Och att godiset ofta blir billigare om man köper ett helt kilo:

Enligt Livsmedelsverket är godiskonsumtionen mindre än ett hekto/vecka

Om jag har förstått saken rätt grundar ni på Livsmedelsverket era folkhälsoprioriteringar på Riksmaten vuxna, en undersökning av hur vi svenskar äter som ni genomför med cirka tio års mellanrum. Den senaste gjordes 2010-2011. Ni bad då flera tusen slumpmässigt utvalda personer att föra matdagbok under fyra dagar. Sedan sammanställde ni vad deltagarna rapporterade att de åt, och resultaten av detta arbete har ni sedan använd som underlag för ert folkhälsoarbete.

Grottar man ner sig i siffrorna från Riksmaten, visar de dock att vi bara skulle ha en daglig genomsnittlig godis- och chokladkonsumtion på 12 gram per dag. Vilket är så här mycket:

Antar vi att allt detta godis äts som lördagsgodis, blir det totalt 84 gram i veckan:

Det är en liten bottenskyla i de stora påsar som finns vid butikernas lösgodishyllor. Åt vi så här lite godis i Sverige, skulle det verkligen inte vara något större problem. Och här kan man välja väg. Antingen kan man inta en nöjd Baloo-attityd, käka en banan och bekymmersfritt tänka att det är skönt att svensken förstår att vara måttfull. Sedan kan man fokusera på något annat, som typ vår saltkonsumtion.

Eller så kan man ställa sig frågan: går dessa siffror verkligen att lita på?

Stor skillnad mellan Riksmaten och vad som säljs i butikerna

Om vi åt i genomsnitt 84 gram godis per vecka, borde det säljas runt 4,4 kilo godis och choklad per person och år i Sverige. Men den mängden stämmer inte alls med industrins försäljningssiffror. Enligt en rapport från Caobisco (en branschorganisation för europeiska sötsaksföretag) ligger den svenska godismarknaden på…

…nästan 8 kilo sockerkonfektyr per person och år, vilket är mest i hela Europa. I tillägg till det handlar vi…

…närmare 5 kilo choklad. Totalt blir det runt 12,5 kilo godis och choklad per capita, vilket är väldigt mycket mer än 4,4 kilo.

Kollar vi istället på de data som livsmedelsindustrin varje år skickar till Jordbruksverket, visar de att industrin årligen säljer runt 15 kilo godis och choklad per capita.

Utveckling av godisförsäljning i Sverige, kg per person och år

Så lite som 4,4 kilo tycks vi inte ha köpt sedan denna statistikseries begynnelse. Betänk också att när per capita-försäljningen räknas ut, inkluderas både bebisar och äldre-äldre, som ju sällan är några stora godiskonsumenter.

Varför är det en så stor skillnad i siffrorna?

Glappet mellan vad vi rapporterar att vi äter till er på Livsmedelsverket och vad som säljs är alltså orimligt stor. Det intressanta är att om vi jämför skillnaden för frukt och grönt, är den betydligt mindre än skillnaden för olika sötsaker och totalmängd tillsatt socker.

När det gäller grönsaker säljs det bara 17 procent mer än vad vi rapporterar att vi äter. För frukt och bär är skillnaden 42 procent, men för godis och tillsatt socker är skillnaden 247 respektive 162 procent.

Vad händer om vi faktiskt äter det socker som säljs?

Självklart ska försäljningsstatistiken vara högre än konsumtionsstatistiken, för en del av allt det vi köper slänger vi. Men svinnet borde vara högre för frukt och grönt än för sötsaker, av den enkla anledningen broccoli ruttnar lättare än karameller.

Så varför är förhållandet det omvända? Här kan vi ju bara spekulera. Min gissning är att vi vill framstå som duktigare än vad vi är inför er på Livsmedelsverket. Vi vet att det är onyttigt att äta godis. De dagar som vi ska fylla i era matdagböcker hoppar vi därför över sådana här erbjudanden:

Och så köper vi lite spenat istället.

Vart tror ni på Livsmedelsverket att allt godis tar vägen?

Riksmaten missar alltså att fånga upp mer än två tredjedelar av allt godis och all choklad som säljs i Sverige, och långt över hälften av allt tillsatt socker. Den fråga jag vill att du Annica Sohlström svarar på är: vart tror du att allt detta socker tar vägen? Finns det ett slags svart slukhål där alla sötsaker försvinner? Eller kan det vara så att en stor del trots allt hamnar i våra magar, utan att vi har rapporterat det till er?

Om vi leker med tanken att vi faktiskt äter majoriteten av de godsaker som säljs, vad betyder det då för folkhälsan? Enligt Jordbruksverkets senaste statistik konsumerade vi svenskar 2018 runt 40 kilo tillsatt socker per person. Låt oss säga att 25 procent av detta slängdes i form av avslagen läsk, torra bullar och gammalt sillspad. Då fick vi ändå i oss 30 kilo tillsatt socker. Det motsvarar 120 000 kcal, vilket är ungefär vad 13,3 kilo kroppsfett innehåller. Ska vi förbränna alla dessa onödiga kalorier krävs ungefär 180 timmar ganska tuff löpträning.

Så om vi antar att vi faktiskt får i oss tre fjärdedelar av allt socker som säljs, hur högt upp på era listor över riskfyllda matvanor skulle då vår sockerkonsumtion hamna?

Vad ska Livsmedelsverket göra för att höja kvaliteten på sitt arbete?

Sist men inte minst: jag vet att ni nu återigen håller på att genomföra undersökningen Riksmaten. Vad ska ni göra för att denna gång hålla en högre vetenskapliga kvalitet? Senast var svarsfrekvensen på era matdagböcker 36 procent, vilket är för lågt. Många forskare skulle döma en sådan vetenskaplig studie som undermålig, och absolut inte lämplig att använda som underlag för ett lands folkhälsoarbete.

Jag hoppas att du tar dig tid att svara på dessa frågor, eftersom Livsmedelsverkets prioriteringar är helt avgörande för om vi ska lyckas vända epidemin av övervikt och fetma. Tänk till exempel om det är viktigare att livsmedelsföretagen flyttar bort godiset från kassorna och satsar på att få ner det dolda sockret i maten, än att de minskar på saltet och ökar matens fullkornsinnehåll?

Ert arbete har stor inverkan på våra liv och vår hälsa. Därför måste ni säkerställa att de insatser ni gör verkligen har största möjliga effekt.

Med vänlig hälsning,

Ann Fernholm 

Tillägg: Livsmedelsverkets generaldirektör Annica Sohlström har svarat. Läs här:

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 37

Oatly har fått avslag: märkningen på deras förpackningar är vilseledande

På sina förpackningar påstår Oatly att deras havredrycker innehåller ”naturliga sockerarter från havre”. I höstas anmälde jag detta som vilseledande, eftersom sockret i Oatlys produkter består av stärkelse som de har brutit ner till maltos. Efter ett överklagande från Oatlys sida, gick ärendet till Länsstyrelsen i Skåne. De har nu beslutat att Oatly behöver ta bort den vilseledande märkningen från förpackningarna, men Oatly har överklagat till Förvaltningsrätten.

I höstas skrev jag ett öppet brev till Oatly, där jag undrade över märkningen i bilden ovan. På baksidan av sina förpackningar påstår de att sockret i havreprodukterna är ”naturliga sockerarter från havre”.

Men sockret är inte alls naturligt, utan bildas när Oatly bryter ner stärkelse i havren till maltos. Jag anmälde därför deras märkning som vilseledande till livsmedelsinspektören i Malmö stad.

Oatly överklagade beslutet…

Eftersom många producenter av havredryck har haft liknande märkningar på sina produkter, diskuterades ärendet i en nationell grupp av livsmedelsinspektörer. De kom fram till att märkningen bröt mot lagstiftningen och var vilseledande.

De andra producenterna beslöt då att ta bort sina vilseledande påståenden, men Oatly överklagade beslutet till Länsstyrelsen i Skåne, vilket blev en riksnyhet.

…men har fått avslag från Länsstyrelsen

För att följa upp detta, har jag nu kontaktat Länsstyrelsen i Skåne som skickade sitt beslut. Där står att Länsstyrelsen också bedömer att märkningen är vilseledande. Citat: ”Detta då sockerarten maltos inte naturligt finns i havre utan istället uppstår under tillverkningsprocessen när stärkelsen i havren omvandlas till maltos.”

Oatly har dock återigen överklagat beslutet. De skriver i ett mejl till mig att:

”Som vi nämnt tidigare har vi valt att överklaga eftersom vi anser att vi följer Livsmedelsverkets rekommendationer gällande märkning av socker, och det är viktigt för oss att få beslutet ordentligt prövat. Vi tillsätter inte något socker i vår tillverkningsprocess. Får det inte heller benämnas som naturliga sockerarter från havre så blir det tokigt tycker vi. För det är ju naturliga enzymer i vår tillverkningsprocessen som bryter ner stärkelsen i havre till maltos – precis som vår kropp bryter ner havren till maltos när vi äter havre.”

Det ska bli intressant att se om Förvaltningsrätten håller med Oatly. Personligen tänker jag att det är onaturligt att ett företag tar över våra kroppars jobb.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 6

Så slapp Tage utveckla allergi mot ägg

Minns ni lille Tage som fick en allergisk reaktion mot ägg? Jag skrev om honom här på sajten i november 2019. Tack vare de tips som barnallergiläkaren Emma Adlercreutz ger i Stora boken om barn och mat, kunde Tages mamma fortsätta att ge honom ägg. Numera käkar Tage ägg i alla olika former och har sluppit allergi. För att fler föräldrar ska få kunskaper kring hur de kan förebygga bebisars matallergi, har vi nu utvecklat en webbkurs kring detta.

Under lång tid har antalet barn med matallergier bara ökat och ökat, och allt fler behöver specialkost. För att skydda barnen mot framtida problem har läkare sagt att de ska undvika att äta mat som lätt ger allergier. Men nu har det visat sig vara precis tvärt om! Först när barn får ner fisk, ägg och jordnötssmör i magen tycks immunförsvaret kunna få en chans att utveckla en tolerans mot dessa livsmedel.

Muffins är mindre allergiframkallande

I Stora boken om barn och mat skriver vi om dessa nya insikter, och intervjuar barnallergologen Emma Adlercreutz, som är verksamhetschef vid barnläkargruppen Sparta i Lund. Hon brinner för att motverka barns allergier. Lyckas vi stämma allergierna i bäcken, kan barn nämligen slippa framtida problem.

När Tages mamma Therese hörde av sig hösten 2019 och frågade vad hon skulle göra eftersom Tage fick blossande utslag kring halsen när han åt äggröra, skickade jag hennes fråga vidare till Emma. Svaret blev: fortsätta att ge ägg, men i små doser och i en form som är ordentligt ungsgräddade, exempelvis matmuffins.

I äggröra finns det ofta lite färskt ägg kvar, och det ger kraftigare allergireaktioner än ordentligt ugnsbakade ägg. Tages mamma följde rekommendationen och bakade muffins (du hittar hennes recept här). Det fungerade finfint! Tage kunde äta dem.

Stegvis introduktion motverkade äggallergi

Efter att ha ätit muffinsen flera gånger under några veckor, fick Tage testa kokt ägg, vilket gick bra. Det åt han under ett par månader, och först efter det fick han återigen äta äggröra.

Numera är Tage två år, och gillar ägg i alla olika former. På bilden ovan ser du honom äta favoritgröten: en havregrynsgröt med banan, blåbär, kanel, rapsolja och ett rått ägg.

Så här skriver hans mamma Therese: ”Jag är så glad att jag tack vare er bok fick kunskap om detta med allergi och vågade testa mig försiktigt fram och inte ge upp hoppet om att han en dag skulle kunna äta ägg”.

Hjälp oss att sprida kunskapen till fler!

För att fler föräldrar ska få kunskaper kring hur viktigt det är att bebisar får äta mat som lätt framkallar allergier, har vi nu utvecklat en webbkurs kring detta: Bebisar, matallergier och gluten. Där finns texterna från Stora boken om barn och mat, recepttips och bonusmaterial i form av intervjuer med Emma Adlercreutz, som delar med sig av sina stora erfarenheter.

Känner du någon bebisförälder? Tipsa dem om kursen och hjälp oss att sprida informationen till fler. Man uppskattar att 5–8 procent av alla barn har någon form av födoämnesallergi. Vi föräldrar har alla möjligheter att minska den siffran om vi bara börjar i tid!

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 3

Nu släpper vi ”Stora boken om barn och mat” som webbkurs

Stora boken om barn och mat har fått ett fantastiskt mottagande av er föräldrar. Ni vittnar om att era bebisar glatt slukar allt från fransk blodkorv till starka etiopiska grytor. För att vi ska nå ut till ännu fler föräldrar , har vi nu omvandlat boken till webbkurser. Idag släpper vi kurserna om 4–6 månader, och bebisar, matallergier och gluten.

Det finns så otroligt mycket kunskap kring hur man bäst lär små barn äta mat, men som aldrig når ut till föräldrar. Få har exempelvis koll på hur det går till när bebisar lär sig att tugga och svälja mat, och många blir onödigt rädda för att barnen ska sätta i halsen.

När vi skrev ”Stora boken om barn och mat” ville Kajsa Lamm och jag sprida den kunskap som behövs för att föräldrar ska kunna ge sina barn en bra matintroduktion. Vår ambition var ett skapa ett heltäckande verk, om allt från tuggträning och magproblem, till allergier och näringslära. Och som vi jobbade. När vi väl var klara lovade vi oss själva en viktig sak: att aldrig mer skriva en bok som heter ”Stora boken”. För det tar en enorm tid.

Bästa belöningen: matglada barn

Men vi har fått den bästa belöningen: en fantastisk respons från alla er föräldrar som skriver till oss att boken verkligen har varit till stor hjälp. ”Det är nog den billigaste och bästa investeringen jag kommer att ha gjort för mitt barn”, menar en mamma. En annan skickade en bild från en restaurang i Frankrike där lilla Elsa väckte uppmärksamhet när hon smällde i sig blodkorv. En tredje berättade om sin son som (tack vare boken) fick smaka på en kryddstark etiopisk gryta och slukade den.

Vi har blivit lika varma om hjärtat varje gång ni har hört av er. Men en sak har förvånat oss: ingen har klagat på bokens tyngd! För hur kunde vi komma på att skriva en bok som väger 950 gram till en målgrupp som helst vill kunna amma/ge ersättning samtidigt som den läser?

”Stora boken om barn och mat” blir webbkurs

För ett år sedan beslöt vi att råda bot på detta tunga problem. Tillsammans med FoodPharmacy, har Kajsa och jag nu omvandlat boken till ett gäng webbkurser. Idag släpper vi de två första kurserna: 4–6 månader: dags att börja smakträningen och Bebisar, matallergier och gluten.

Fördelarna med webbkurserna är många: Ni slipper styrketräna när ni läser och ni kan välja att endast köpa det kursmaterial som passar ert barn här och nu. Dessutom (bäst av allt) har vi kunnat lägga in videos och poddar, som komplettering till all text.

Följ Eddas smakintroduktion

I webbkursen 4–6 månader: dags att börja smakträningen finns all information från kapitlet om 4–6 månader i boken. Ni får också träffa FoodPharmacys formgivare Anna Lindelöw och hennes lilla Edda (sötnosen ovan). Anna berättar om allt från Eddas första tugga riktig mat, till hur hon blev bästa kompis med vitlökspressen och råkade utsätta Edda för en liten chilichock. Alla bebisar är olika, men Edda tog inte illa upp alls av chilin. Tvärtom. Numera har hon helst senap i sin mat, och för att fler bebisar ska få vidga sina smakvyer delar hon med sig av några recept i kursen.

I kursen Bebisar, matallergier och gluten har den information som finns ”Stora boken om barn och mat” uppdaterats med den senaste forskningen inom området. Vi har också lagt in en poddintervju med barnallergologen Emma Adlercreutz, som brinner för att förebygga matallergier hos barn. Och här finns massor att vinna! Om vi föräldrar blir bättre på att följa Emmas alla knep och tips, kommer färre barn att behöva specialkost. 

I början av juni kommer vi att släppa kurser om 6-12 månader och om socker och processad mat. Sedan kommer kurser för äldre barn och om ätsvårigheter!

Sprid och dela nu denna information med alla bebisföräldrar, bvc-sköterskor och barnläkare som ni känner. Ger vi våra barn en möjlighet att lära sig äta riktig mat från början, är chansen större att de ska känna matglädje under sin uppväxt. Som en liten bonus, kommer vi föräldrar också få en trevligare tillvaro kring matbordet. Win, win, win!

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 1

Naturgodistillverkare får bakläxa – måste ändra i sitt sortiment

Vit choklad får inte längre kallas för yoghurt och vanligt godis måste rensas bort från naturgodishyllan. Det har en nationell grupp av livsmedelsinspektörer bestämt, efter att undertecknad skickat in ett klagomål. Exotic Snacks, Parrots, Coop och Hemköp har nu fram till sommaren på sig att rätta till sitt sortiment.

För snart tre år sedan skrev jag ett öppet brev till alla producenter av naturgodis. Jag undrade två saker: varför kallar ni vit choklad för yoghurt?

Och vad skiljer egentligen naturgodis från vanligt godis? Som exempel tog jag den här bananlakritsen…

… som vare sig innehåller banan eller några andra naturliga ingredienser (om man räknar ”naturligt” som något som existerar i sitt befintliga skick i naturen, vilket man bör göra enligt Livsmedelsverket)

Brevet delades 7000 gånger från min sajt, och företagen svarade med en och annan undanflykt. Parrots skulle exempelvis se över sitt sortiment. Men när naturgodistillverkarna efter två år fortfarande inte hade förändrat något, anmälde jag dem till livsmedelsinspektörerna i kommunerna där företagen har sina huvudkontor.

Vit choklad får inte längre kallas för yoghurt

Nu har företagens granskats och blivit ålagda att genomföra två förändringar. För det första får de inte längre kalla vit choklad för yoghurt, vilket är logiskt. Det är trots allt två helt olika saker. Företagen har också torkat de mikroskopiska mängder yoghurt som de verkligen har i sin vita choklad till ett pulver. När yoghurten värmebehandlas dör alla nyttiga mjölksyrabakterier, och då är det inte längre yoghurt enligt regelverket.

Här ser ni exempelvis hur Exotic snacks har ändrat beteckningen på sitt naturgodis:

År 2018 och 2021

Istället för ”yoghurt” står det numera ”vit cholkad med yoghurtsmak” vilket är en sannare beskrivning.

Vanligt godis ska rensas bort från naturgodiset

Den andra förändringen som företagen måste genomföra är att rensa bort allt vanligt godis från naturgodishyllan. Naturgodis är en så kallad vedertagen livsmedelsbeteckning. Det innebär att konsumenter har en viss uppfattning om vad det är, och enligt livsmedelsinspektörerna innebär det att produkterna måste innehålla någon form av nöt eller frukt.

Därför får vanliga godisbitar som denna…

…inte längre ingå i naturgodissortimentet, enligt den livsmedelsinspektör jag har talat med. Här syns dock ännu ingen förändring i hyllorna (vad jag sett). Producenterna har fram till sommaren på sig att se till att de följer alla lagar och regler.

Så var det med det. Ni får ursäkta, men det känns lite så här 💪 .

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 7

Svar från barnmatsföretag:
Svårt att göra vanlig gröt i klämmis

I förrgår skickade jag ett öppet brev till Alex & Phil, Semper och Hipp och frågade varför deras bebisgröt innehåller mer juice än spannmål. När Edward Blom och hans barn blindtestade dessa grötprodukter, menade de att purén smakade mer dessert än gröt. Så varför kallar barnmatsföretagen juicesötade fruktpuréer för gröt? Här är de tre företagens svar.

WHO Europe, tyska barnläkare, brittiska barnläkare och norska myndigheter har alla varnat för klämmisar som innehåller söt fruktpuré. För det första ska bebisar inte suga i sig mat, utan lära sig att tugga och svälja den. De söta puréerna är också skadliga för tänderna, som är extra känsliga precis när de tittar fram. Till sist är det viktigt att bebisar vänjer sig vid andra smaker än den söta.

Det här bakgrunden till varför jag nappade på ett mejl från Isabell Nicklasson, som skickade den här bilden…

…och undrade hur något som till störst del består av frukt och juice kan kallas gröt.

I mitt öppna brev skickade jag hennes fråga vidare till olika barnmatsföretag som kokar sin gröt på juice och frukt. Vi börjar med svaret från Hipp, vars gröt till en tredjedel består av juice.

Hipp: ska vara tydligt att klämpåsen innehåller spannmål

Svar från Hipp: ”Tack för ditt mejl och ditt öppna brev angående benämningen ”gröt” på HiPPs klämpåsar.

Vi använder oss av namnet ”gröt” för att tydliggöra för konsumenten att dessa klämpåsar innehåller cerealier, till skillnad från våra andra klämpåsar som enbart innehåller frukt.

På baksidan av förpackningen finns en benämning av produkten som tydliggör innehållet – ”fruktpuré med havre och vete”. 

Utöver det så kategoriseras produkten som ett mellanmål, inte menat att serveras som frukost. Det hittas tydligt här på vår hemsida.

Hoppas ovanstående svarar på dina frågor. Önskar dig en fin påsk!

Vänliga hälsningar, Monica Wadell, Business Unit Manager

Min kommentar: Hipp är alltså noga med att tydliggöra för föräldrar att produkten innehåller spannmål. Det är svårt att förstå varför företaget inte lägger lika mycket energi på att lyfta fram att grötens huvudingrediens är juice. På förpackningens framsida står istället att gröten innehåller apelsin, trots att det är apelsinjuice. De bör skriva att det är juice eftersom det är viktig information för föräldrar.

47 procent av kalorierna i gröten kommer från socker, vilket är för mycket för att vara mat till ett spädbarn.

Semper: juice från koncentrat lägger grunden för bra matvanor

Svar från Semper: Hej Ann, Tack för uppdatering om ditt inlägg gällande gröt på klämpåse, vi välkomnar ditt öppna brev till oss.

När vi utvecklar barnmat anpassar vi alltid råvaruval och sammansättning så att våra livsmedel bidrar till att ge barn god näringsstatus, samtidigt som de kan lägga grunden till goda matvanor för en bra start i livet. Vi erbjuder livsmedel för barnets hela matresa, från födseln fram till de äter familjens vanliga mat.

Gröt består av förhållandevis lite cerealier i förhållande till vätska i vikt procent. Vi brukar räkna att i en barnportion hemlagad havregrynsgröt med äppelmos, utgör havren ca 10 % (dvs innan den läggs i vatten) av den tillredda gröten med äppelmos. Semper gröt i klämpåse innehåller motsvarande mängd spannmål ca 9% cerealier. Dessutom innehåller den frukt, vatten och fruktjuice samt berikad med värdefulla vitaminer och mineraler.

Vi tycker att var tråkigt att Edward inte gillade vår gröt, men tackar för tipset till hans bok. 

Gröt är ett bra mellanmål och kompletterar barnets övriga kost. När det gäller märkning av all vår barnmat så är den i enlighet med lagstiftningen.

För oss är dialogen med föräldrar som har frågor om våra produkter jätteviktig och vi svarar gärna på frågor. Om man har ytterligare frågor kring våra produkter, går det jättebra att kontakta oss direkt så får man svar om våra produkter: 020 – 62 20 00.

Vänliga Hälsningar Semper

Min kommentar: 36 procent av kalorierna i Sempers klämmisgröt kommer från enkla sockerarter, vilket är mycket. En gröt ska inte smaka dessert. Har man juice från koncentrat i produkten missar man att lägga den grund för goda matvanor som Semper säger sig vilja stödja.

Semper påstår också att de följer lagstiftningen när det gäller märkning av deras barnmat. Men det utreds just nu om exempelvis deras yoghurtklämmisar är rätt märkta. Yoghurten är värmebehandlad och alla nyttiga bakterier döda. Därför är det inte längre en yoghurt. Frågan är ännu inte avgjord, men om jag har förstått saken rätt lutar det åt att Semper och andra barnmatsföretag måste märka om sina produkter.

En annan produkt som Semper har fått ändra på är dessa:

Det är Semper som saluför varumärket Organix i Sverige, och påståendet att dessa kakor till bebisar skulle vara ”no junk” har fått tas bort. (I Storbritannien används det dock fortfarande.)

Att Semper skulle följa lagstiftningen går alltså att på goda grunder att ifrågasätta.

Alex & Phil: vanlig gröt fungerar inte i klämpåse

Alex & Phil valde att svara via ett brev i pdf-format, som du kan läsa via denna länk. I korthet går svaret ut på att en vanlig gröt, kokt på havregryn och vatten som serveras med mjölk, blir stel, hård och oätlig när den fått stå en stund. Samma sak skulle hända med klämmisgröten om Alex & Phil hade mer havre i. Innehållet skulle inte gå att få ur förpackningen.

Alex & Phil menar att de har i rikligt med frukt i gröten, och använder juice från pressad frukt (ej koncentrat), eftersom de vill att maten ska innehålla så mycket naturlig näring som möjligt.

De håller med läkarna som varnar för klämmisar, och ser sina produkter som ett komplement till hemlagad mat. De vill vara en bra alternativ när tiden tryter.

I brevet finns också en lista där de tyska barnläkarna analyserat sockerinnehållet i klämmisar. Värstingarna ligger på 80-88 procent av alla kalorier. Som jämförelse ligger Alex & Phils på 25-35 procent. De använder aldrig juicekoncentrat i sina produkter, just för att hålla nere sockerhalten.

Min kommentar: Jag tänker att om det inte går att göra en god gröt i klämplåse, så kanske man inte ska göra det. Vill man göra en fruktpuré med juice och havre, kanske man ska skriva fruktpuré med juice och havre? Men Alex & Phils gröt är den som innehåller minst socker (27 procent av alla kalorier) och även den som innehåller mest fett, vilket är bra. Många bebisar behöver energität mat.

För att få lite perspektiv på alla söta fruktpuréer som barnmatsföretagen tillverkar till barn, berättade Gunilla Kinn Blom för mig att deras barn gärna äter havregrynsgröt med rena lingon (alltså inte sylt utan bär). Om barn bara får en chans, kan de vänja sig vid många olika smaker, även sura och beska. Vi vuxna måste helt enkelt göra upp med våra fördomar om vad som är barnsmak.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 3

Öppet brev till barnmatsföretag:
Vad är det för annorlunda gröt ni säljer?

Kan man kalla något som består av juice och frukt för ”gröt”? Det undrade Isabell Nicklasson efter att hon köpt en grötklämmis till sin bebis. Med hjälp av gastronomen Edward Blom och hans familj har jag nu utrett detta. Läs dagens öppna brev till barnmatsföretagen Semper, Hipp och Alex & Phil, där jag tipsar dem om att barnläkare varnar för juicesötade klämmisar och att gröt ska smaka gröt, inte dessert.

Kära barnmatstillverkare,

Jag kontaktar er eftersom vi behöver reda ut vad som kan säljas under beteckningen ”gröt”. Det är ju en traditionell nordisk rätt som många anser vara ett styrkemål: den bästa födan att inmundiga inför en dag i skidbacken eller andra kraftansträngningar.

Nyligen blev jag kontaktad av Isabell Nicklasson. När hon skulle köpa en klämmis till sitt barn, var det ordet gröt som avgjorde hennes val. Varje morgon brukar hon laga gröt till frukost, men familjen skulle ut och resa och behövde komma iväg tidigt. Så det fick bli en klämmis som matsäck.

När hon i efterhand läste ingredienslistan på gröten, upptäckte hon att 89 procent av förpackningens innehåll bestod av frukt och juice. Mängden spannmål var minimal. Hon mejlade den här bilden till mig…

…och undrade: ”Kan du inte skriva ett öppet brev till detta barnmatsföretag och fråga hur det ens kan marknadsföras som gröt?”

Eftersom Alex & Phil inte är ensamma om att laga gröt på juice och frukt skriver jag även till er på Hipp och Semper, för vi måste gå till botten med den här frågan. Är det som ni säljer som gröt till bebisar verkligen gröt?

Edward Blom och barnen eniga: ni säljer ett fruktpuré

Här kan säkert olika personer tycka lite olika. Men för att vi inte ska förfalla i ett tyckande, har jag fått hjälp av en gastronomisk proffsfamilj: Edward Blom, Gunilla Kinn Blom och deras barn Melchior 5 år, Wilhelmina 3 år och Zacharias 2 år. Förutom att de har vältränade smaklökar, har de också bra koll på barnmat. I er produktutveckling borde ni faktiskt ta inspiration från den fantastiska bok de skrivit tillsammans med måltidskreatören Henrietta Anefalk: Mums för minigourmeter och matgladisar. Genom den kan ni få idéer till lite smakrikare barnmat, som blomkålspuré med champagnevinäger, midsommarpuré med dill och kummin, eller varför inte en räkmackepuré?

Nåväl. För att få ett objektivt utlåtande kring era grötklämmisar, skickade jag några av dem till Gunilla, som sedan riggade ett blindtest med Edward och barnen.

Utan att veta annat än att de åt någon form av barnmat, fick först barnen och sedan Edward pröva innehållet i klämmisarna. Först när de hade smakat alla varianterna fick de veta att de hade ätit gröt. Då fick de gradera livsmedlets likhet med gröt på en skala från 1-5. Gunilla protokollförde resultatet (och för att vi ska förstå barnens referenser tipsar hon om att de fick en superpuré med osötat äpplemos och krossat paltbröd när de var små).

1. Alex & Phils drottninggröt mixas med äpplejuice

Först ut i blindtestet var Alex & Phils drottninggröt, vars första ingrediens är äppeljuice. Här är smakpanelens utlåtande:

Wilhelmina: ”Det luktar som en slags god lera!”
Melchior: ”Det smakar som äpplemos och paltbröd. Eller … det smakar björnbär.”
Wilhelmina: ”Och körsbär!”
Edward: ”Detta luktar svarta vinbär, men smakar matolja. Det är en märkligt mjölig konsistens, kanske det är malda kärnor av något slag i. Det är väldigt lite fruktsmak, det är visserligen en svag smak av svarta vinbär men desto kraftigare av matolja.

Gröt på en skala 1–5: 1

2. Hipps gröt består till en tredjedel av juice

Nästa produkt var en gröt från Hipp, som till en tredjedel utgörs av juice:

Melchior och Wilhelmina: ”Det smakar banan, aprikos och mango!”
Edward: ”Detta smakar lite mango, ganska mycket banan och så någon tropisk frukt.”

Gröt på en skala 1–5: 1

3.Sempers gröt sämst i test

Sist ut var Sempers blåbär- & äpplegröt, som kokas på tre olika former av juice.

Wilhelmina: ”Det smakar äppelmos med paltbröd!”
Melchior: ”Den smakar aprikos!”
Edward: ”Den här är helt annorlunda! Här är det knappt märkbar frukt, och härsken matolja. Det är tjockt med cerealier, som om de malt ner rågbröd eller knäckebröd i purén. Kan det vara någon form av välling? Den här hade jag svårt för. Jag gillade den inte alls.”

Gröt på en skala 1–5: 2

Mer dessert än gröt

Visst är det imponerande att Edward Blom kände smaken av matolja? Mina smaklökar är alldeles för outvecklade för sådant. Något vidare värst bra grötbetyg fick dock ingen av er. Barnen Blom är relativt vana grötätare, och de tyckte inte alls att detta kan kallas för gröt. Edward menar att en gröt ska vara kokad, inte mixad. Det ni säljer definierar han mer som en dessert.

NE om gröt: det är en urgammal maträtt

Personligen är jag benägen att hålla med. Slår man upp begreppet gröt i Nationalencyklopedien skriver de att gröt är: ”urgammal maträtt av mjöl, gryn eller flingor, kokt på vatten eller mjölk.” Där står ingenting om att gröt kan mixas av juice och frukt.

Svenska Akademiens orbok definierar istället gröt som: 1) maträtt av degliknande (mjuk, lös) beskaffenhet, vanl. bestående av i vatten l. mjölk kokt(a) gryn l. mjöl; äv. (i vissa trakter) om liknande maträtt av i vatten kokt(a) frukt (bär), avredd(a) med mjöl: kräm; stundom (i ssgr), övergående i 2, om mos av växtdelar m. m.

Texten är aningens svårtydd, men i vissa trakter tycks man kunna kalla en kräm kokt på frukt eller bär för en gröt. Men era klämmisar säljs ju i alla trakter i Sverige, och beteckningen behöver därför förstås korrekt av konsumenter hela vägen från Ystad till Haparanda.

Barnläkare varnar för söta barnpuréer

Men vad spelar det för roll då om föräldrar råkar köpa lite god dessert till sina små istället för fattigmanskost från torpartiden, kanske ni tänker nu? Problemet är att om barn vänjer sig vid att frukosten ska smaka dessert, kommer de att vilja äta dessert till frukost hela uppväxten. I längden blir det inte alls bra. Det tyska sällskapet för barnläkare tar avstånd från juicesötade klämmisar av bland annat den anledningen.

Så vad borde ni då kalla er produkt? Edward Bloms förslag är ”fruktkompott” eller ”fruktpuré med olja och cerealier.” Jag tänker att man för tydlighetens skull även borde lägga till något med juice. Kanske juicekompott med mjöl och olja?

Vad tror ni om det? Och – en nyfiken fråga – hur kom ni ens på att kalla dessa livsmedel för gröt?

Det ska bli spännande att få höra era tankar kring detta!

Vänliga hälsningar, Ann Fernholm 

Tillägg: Du kan läsa de tre barnmatsföretagens svar via denna länk.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 8

Ny studie: Barn som får en bra smakintroduktion äter mer frukt och grönt

Bebisar som tidigt får smaka grönsaker, frukt och bär, fortsätter äta mer grönt när de blir äldre. Det visar nu en studie genomförd vid Umeå universitet. Resultaten bekräftar vad tidigare studier visar: första året i livet är otroligt viktigt för att barn ska lära sig äta riktig mat. 

Stora boken om barn och mat peppar vi föräldrar att redan från fyra månaders ålder introducera barn för olika smaker. Forskning visar nämligen att bebisar som vänjer sig vid en myriad av olika smaker och konsistenser, lättare accepterar ny mat.

Bebisar har lätt för att lära sig nya smaker

Nu bekräftar en studie från Umeå universitet detta. Barn som redan mellan 4-6 månader fick öva sig att äta exempelvis gröna ärtor, blomkål, kålrot, lingon och hallon, åt mer frukt och grönt vid både 12 och 18 månaders ålder, än de barn som fick en vanlig matintroduktion.

Forskaren bakom studien, dietisten och forskaren Ulrica Johansson, säger till SVT Nyheter:

– Vi fokuserade mycket på bittra och sura smaker från norden. Det är ofta inte det man introducerar. Söt smak har vi redan utvecklat i fosterstadiet, så det behöver vi inte träna på. När barnet är mellan fyra månader upp till ett år är hjärnan mottaglig för de smakerna.

Mycket att vinna på tidig smakintroduktion

Föräldrar har helt enkelt mycket att vinna på att låta bebisarna testa olika smaker tidigt. Och de ska inte bara fokusera på bittra och sura smaker, utan även på olika kryddor och konsistenser.

Missar föräldrar det första viktiga året (så som jag själv gjorde), är det mycket svårare att lära barnen äta olika former av mat. Studien visar att mellan 12 och 18 månaders ålder minskade barnen i båda grupperna sitt intag av frukt och grönt. Det är ett välkänt faktum att barn under andra året i livet blir allt mer skeptiska mot mat, framförallt mat de aldrig smakat. Det kallas neofobi.

Första året i livet är viktigt för ätandet

Så ju mer mat barnen får träna sig att äta under första året, desto större är chanserna att de ska äta många olika former av mat även under det neofobiska stadiet. Sprid därför kunskapen om hur viktig en bra smakintroduktion är till alla bebisföräldrar. Dietisten bakom studien säger till SVT Nyheter:

– Föräldrar behöver mer stöd än de får idag. Önskan är att de får mer föräldrastöd och utbildning än att du får en broschyr. Många blir konfunderade och vet inte var man ska börja. Vi önskar att det fanns en guidning till en smakinlärning. Det finns absolut inte idag.

Hennes sista påstående är faktiskt felaktigt. Mig veterligen finns det två superböcker som ger just den guidning föräldrarna behöver. Jag får mängder av mejl från glada mammor och pappor som följt tipsen i Smakäventyret och Stora boken om barn och mat. De vittnar om barn som älskar att äta, och varje gång jag hör det blir jag lika varm om hjärtat.

Foto: Christian Hermann

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 2