stamp

Föredrag om socker: Bjuv och Alingsås

Är du sugen på att lära dig mer om socker och hur det påverkar kroppen? På måndag 4 februari 2019 far jag till Bjuv kommun för att hålla föredag. Tid: 18.00. Plats: Familjecentralen i Bjuv (Mejerigatan 1). Du anmäler dig på familjecentralen och fika kommer att serveras till självkostnadspris

På onsdag 6 februari går tåget (inga fler snöoväder tack…) istället till Alingsås, där den lokala Diabetesföreningen står som värd. Kom till Grand Hotell klockan 18.30! Läs mer här: Alingsås Diabetesförening. (högersplaten).

Välkomna!

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
88
comments

Kan socker orsaka fettlever? Allt mer talar för det.

Nu visar ännu en studie att socker sannolikt är en orsak till varför allt fler unga får fettlever, en sjukdom som tidigare främst förknippades med alkoholism. När 20 barn med fettlever kraftigt reducerade mängden socker i maten, minskade mängden fett i levern med i genomsnitt 30 procent inom loppet av åtta veckor. 

Varför får allt fler fettlever? Den frågan har forskare ställt sig under senare år. Fettlever är allvarligt eftersom det ökar risken för bland annat typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom och levercancer. Hos en del blir levern inflammerad och det i sin tur kan leda till skrumplever, vilket kräver en levertransplantation.

Sockerarten fruktos omsätts i levern

Under lång tid har forskare menat att ökningen av fettlever beror på att vi äter för många kalorier och utvecklar fetma. Men som du kan läsa om i Det sötaste vi har börjar alltfler nu tro att problemen direkt kan orsakas av vår höga sockerkonsumtion. Vitt socker består till hälften av sockerarten fruktos, som liksom alkohol omsätts i levern. När vi överkonsumerar fruktos börjar levern bilda fett.

Sedan jag skrev Det sötaste vi har har hypotesen att fruktos orsakar fettlever fått allt starkare stöd. Nu har forskare testat att låta 20 barn med fettlever kraftigt reducera mängden fritt socker i mat och dryck, utan att minska på kalorierna. Trots att barnen fick fortsätta att äta precis hur mycket de ville, gick de ner i vikt och mängden fett i levern minskade med 30 procent inom loppet av åtta veckor. Kontrollgruppen, som fortsatte att äta som vanligt, hade i princip lika mycket fett i levern efter studien som före.

Inflammationen i levern minskade

Studien publicerades i den medicinvetenskapliga tidskriften Jama och du kan läsa mer om den i New York TimesTo Fight Fatty Liver, Avoid Sugary Foods and Drinks. Så här säger en läkare:

“As a practicing hepatologist, I see children weekly with fatty liver, and I would love to see this kind of improvement in my patients,” said Dr. Vos. “The exciting part was not only did the fat go down, but their liver enzymes also improved. That suggests that they also got a reduction in inflammation.”

Det senare är en riktigt god nyhet för barnen, eftersom risken att de i framtiden ska behöva transplantera en ny lever minskar avsevärt.

Foto: Sandrachile, Unsplash.com

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
978
comments 7

Stora boken om barn och mat – snart är den här!

Äntligen! Idag går mitt nästa verk iväg till tryck: Stora boken om barn och mat. Min medförfattare, Kajsa Lamm, logoped och expert på barns ätande, och jag utlovar en bok som är full av tips, och garanterat fri från tillsatser. Den kommer att finnas i butik från 5 mars, men går att förbeställa redan nu.

Det känns overkligt. Som vi har arbetat med den här boken! Många gånger har jag undrat: varför skulle vi kalla den ”stora boken”? Kunde vi inte ha nöjt oss med ”lilla boken”?

Men vi ville skriva ”Stora boken om barn och mat” eftersom det behövs en sådan. Det finns så enormt mycket kunskap om hur vi föräldrar kan stödja våra barn att lära sig äta riktig mat, men den kunskapen når ut till alldeles för få. Själv hade jag ingen alls när jag skulle lära mina barn att äta, och gjorde i princip alla fel.

Handlar om 0-5-årsåldern

Min förra bok, Smakäventyret, handlar ju också om hur man lär bebisar att äta, men det behövs en uppföljare som också omfattar barn i åldern två-fem år. Föräldrar behöver en bok att hålla i handen när barnen blir mer skeptiska mot mat (det som forskare kallar för neofobi). Vad gör man när den viljestarka treåringen plötsligt vägrar att äta det som tidigare var favoritmat? Djupandas man, ler och säger: ”Okej, vad vill min lilla gullunge ha istället?” Eller dänger man näven i bordet och hotar med att barnet får laga sin egen mat om det inte äter upp?

Ingetdera är någon vidare värst framgångsrik strategi, visar forskningen. Så hur gör man?

Det sa klick på Kropp & Själ

Idén till boken kläckte Kajsa för typ fyra år sedan, när vi precis hade lärt känna varandra. Vi träffades när vi var med i radioprogrammet Kropp och Själ. Smakäventyret skulle strax komma ut, och Kajsa hade just gett ut sin första bok: När ditt barn inte äter. Vi insåg att vår kunskap kompletterade varandra. Undertecknad har läst en icke oansenlig mängd forskningsartiklar om gluten, allergier, socker, tarmfloran och vad vi behöver äta för att hålla oss friska. Kajsa kan allt (och då menar jag verkligen allt) om hur det går till när barn lär sig att äta.

Vaddå hur, kanske du tänker nu? Jo, nu ska du få lära dig Kajsas favoritord: oralmotorik. Precis som att bebisar behöver få öva sig på att krypa och gå, måste de få öva på samspelet mellan käke och tunga för att kunna tugga mat. Visste du till exempel att en sexmånaders bebis endast kan röra käke och tunga upp och ner? (Testa en dag att tugga maten på det viset, så fattar du vilka utmaningar de små står inför.)

Problemet är att när bebisar lever på välling, pulvergröt och klämmisar, får de aldrig någon chans att öva sig att tugga maten. Att endast ge barn puread mat är lite som att dra undan den stol de håller sig i när det ska lära sig att gå. Får barnet inga hela bitar mat, kan de inte öva sig att tugga.

Kajsa har också en massa annan viktig kunskap som hon delar med sig av i boken, som hur man hanterar en liten matskeptiker och vad man kan göra när barn utvecklar ätsvårigheter.

Handlar om gluten, processad mat och socker

Boken är indelad i ålderkapitel: 0-4 månader, 4-6 månader, 6-12 månader, 12-24 månader och 2-5 år. Mellan dessa kapitel har vi sprängt in kapitel om gluten, processad mat, socker och ätsvårigheter. I ett kapitel delar också Emma Adlercreutz, läkare och expert på barns allergier, med sig av de bästa knepen för att motverka matallergi hos barn. Dels handlar det om att behandla barns eksem, dels om att tidigt låta dem smaka på mat som lätt framkallar allergier, som jordnötter, fisk och ägg. Och lite till…

Utöver detta finns i boken mängder av konkreta tips och recept på allt från järnrik gröt till glutenfri pizza (den senare fick godkänt av min son, och det vill inte säga lite…)

Bra mat – en förutsättning för hälsa

Vårt mål med boken är att fler barn ska få förutsättningar att äta riktig mat. Den söta och vetemjölsrika kost som många livnär sig på är näringsfattig och allt annat än hållbar för kroppen. Alldeles för många har ont i sina magar, och en del forskare menar till och med att ökningen av psykisk ohälsa och neuropsykiatriska diagnoser delvis kan ha sin grund i näringsfattig skräpmat.

I boken förespråkar vi istället grundbudskapet i Brasiliens kostråd: Njut av vällagad mat baserad på naturliga råvaror i en lugn miljö. Ät gärna i sällskap med andra. Utveckla dina matlagningstalanger, lär dig av din omgivning och dela goda recept.

Som sagt: detta omfattande verk (jag ska aldrig, aldrig, aldrig mer skriva en ”stor bok”) kommer ut den 5 mars. Du kan beställa det via denna länk. Själv ska jag gå och ta mig ett glas bubbel! (Alltså bubbel som i bubbelvatten, det är ju fortfarande morgon…)

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
1116
comments 2

Ledande experter eniga: rådet att begränsa mängden fett i maten saknar grund

1971 fick svensken för första gången rådet att dra ner på mängden fett i maten. Som lägst skulle vi äta maximalt 30 energiprocent fett. Nu har några av världens ledande nutritionsexperter enats om att det ensidiga fokuset på mängden fett i maten har varit skadligt för vår hälsa, framförallt eftersom vi ersatte fettet med raffinerade kolhydrater. 

Under de senaste dagarna har en rapport i tidskriften Science fått en hel del uppmärksamhet: Dietary fat: From Foe to friend? Fyra ledande nutritionsforskare har gått igenom vetenskapen på kostområdet och dragit slutsatsen att det inte spelar någon större roll hur mycket fett eller kolhydrater vi äter. Det viktigaste är att vi äter mat lagad på bra råvaror.

Rapporten är en uppgörelse med tallriksmodellen (som på bilden ovan, tagen från Livsmedelsverkets hemsida) och de kostråd som vi har fått sedan 1971, där vi har uppmanats att begränsa mängden fett i maten och istället äta mer kolhydrater, som pasta. Som lägst rekommenderade Livsmedelsverket att maximalt 30 procent av våra kalorier fick komma från fett. Den som ville banta skulle till exempel skära ner på livsmedel som avokado och lax, eftersom de är feta. Istället för naturell yoghurt utvecklade också livsmedelsindustrin smaksatta och sötade lågfettyoghurts, som så småningom började nyckelhålsmärkas. Under lång tid spelade det ingen roll hur mycket socker livsmedelsindustrin hällde i lågfettyoghurten, Livsmedelsverket ansåg ändå att den var nyttig. Fram till 2005 kunde till och med glass nyckelhålsmärkas förutsatt att det var lite fett i.

Forskare eniga: Dra ner på socker och raffinerade spannmål

Istället för fet mat uppmanades vi alltså att äta mer socker och raffinerade kolhydrater, som ris, pasta och gärna en skiva bröd till maten. Det vita mjölet ansågs bättre än fett, eftersom det per gram innehöll färre kalorier. I den nya rapporten är det tydligt att detta smala fokus på mängden kalorier i maten har varit illa för vår hälsa:

Current evidence indicates that no specific carbohydrate-to-fat ratio in the diet is best for the general population. Nor do all diets, and calorie sources, have similar metabolic effects in everyone. With attention to diet quality—and specifically a focus on reducing processed foods, including sugar and refined grains—many people do relatively well with substantial variation in macronutrient composition. 

Höj kraven på kostråden

Det är intressant hur denna viktiga rapport vinklas i svenska medier. Journalistens roll är att granska makten, vilket i det här fallet är staten, Livsmedelsverket och de experter som tar fram våra nordiska näringsrekommendationer. Men istället för att lyfta fram hur illa grundade kostråd vi har fått har SVT Nyheter följande rubrik: Nu är det slut på kostkriget mellan fett och kolhydrater.

I artikeln står inte ett ord om att de statliga rekommendationerna sannolikt har bidragit till epidemierna av fetma och typ 2-diabetes. Det är synd, eftersom vi borde dra lärdom av det här hyfsat kostsamma misstaget. Tidigare i år publicerade SvD en serie artiklar av medicinjournalisten Gunilla Eldh och mig där vi gick igenom den vetenskapliga grunden för en rad offentliga kostråd, med målet att se vilka som vilar på så kallade randomiserade och kontrollerade studier. Sådana studier krävs för att bevisa effekten av ett kostråd och identifiera eventuella biverkningar. Inga av våra kostråd vilar på några sådana studier, och när det gäller de tidigare rekommendationerna kring bebisar och gluten kan man misstänka att även de har gjort mer skada än nytta. Rådet att vi ska dra ner på mängden salt är troligtvis också effektlöst, och kan i värsta fall vara skadligt.

Vi skulle alltså behöva en ordentligt kravhöjning när det gäller den vetenskapliga grunden för olika kostråd. Det ska bli spännande att se vad som händer nästa gång som de nordiska näringsrekommendationer revideras. Tror ni att gränserna för hur mycket fett och kolhydrater vi bör äta kommer att försvinna?

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
1223
comments 2

Föredrag i Partille 8 november 2018

Bor du i Partille, Göteborg eller någonstans i närheten? På torsdag 8 november 2018 blir det föredrag om socker i Kulturum i Partille. Kom och lär dig om hur godis, kakor, bullar, läsk, saft och andra sötsaker påverkar kroppen. Tid: 18.30-20.00. Mer info via denna länk.

Välkommen!

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
277
comments

Föredrag i Örebro 8 oktober

Bor du i Örebro eller dess omnejd? I morgon 8 oktober 2018 blir det föredrag om socker i Vivalla. Kom och lär dig om hur godis, kakor, bullar, läsk, saft och andra sötsaker påverkar kroppen. Plats: Vivalla kulturarena. Tid: 18.00. Det finns info om hur du anmäler dig om via denna länk.

Det ska bli extra roligt att komma till Vivalla eftersom jag bodde där under mina första fyra år i livet.

Välkommen!

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
153
comments

Svar från GB: ”vissa tillsatser är nödvändiga”

Kära läsare, jag är lite överväldigad. Inte kunde jag tro att en genomgång av ingredienslistan för en GB:s Magnum Double Raspberry skulle skapa så mycket uppmärksamhet. Fler personer än vad som ryms i Friends Arena och Globen tillsammans har läst det. Nu till den glada nyheten: vi har fått ett svar från GB Glace.

Slutsatsen i mitt inlägg var att de 32 ingredienserna i glassen borde kunna strykas ner till 12-13 stycken. Om ingredienslistan blev kortare skulle den dessutom kunna skrivas med större bokstäver på förpackningen, så kunderna kunde läsa den. Och GB skulle kunna marknadsföra en nyhet: MAGNUM – NU MED RIKTIG GLASS.

Jag undrade vad de trodde om detta och varför de valde att göra sina glassar på så hårdprocessade råvaror och tillsatser. Här är svaret:

Tack Ann för ditt mejl till oss. Glassen som du har gjort hemma ser jättegod ut!

När glassen tillverkas är vissa tillsatser nödvändiga för att glassen ska kunna hålla en bra kvalité genom hela fryskedjan, speciellt i pinnglass. Stabiliseringsmedel tex, behövs då de minskar risken för iskristaller, som inte skulle ge en trevlig upplevelse för konsumenten.

Innehållsförteckningen blir längre och ingredienserna fler när det gäller glassar som innehåller såsrippel, chokladöverdrag m.m. då alla ingredienser i den färdiga produkten ska redovisas. Detta betyder för produkten i fråga att till exempel samtliga ingredienser i både hallonsås och överdrag med mjölkchoklad redovisas separat.

Önskar dig en trevlig vecka och njutsamma stunder i köket med fler glassiga recept!

Med vänlig hälsning,

Riitta Jantunen

Communications Manager, Sustainable Business & Communications

Har ställt en följdfråga

Det här var inte riktigt svar på mina fråga om de kunde göra en riktig glass. Därför har jag skickat en följdfråga till Riitta Jantunen:

Hur ställer ni er till att tillverka en glass baserad på färsk mjölk/grädde och det naturliga och näringsrika emulgeringsmedlet äggula, så som man gjorde förr?

Vi får hoppas på ytterligare ett klargörande! Är ni också nyfikna på detta kan ni alltid mejla samma fråga till Konsumentkontakt@gb.se.

En sista sak: tack för alla glada hejarop och uppmuntrande ord. Det har värmt enormt.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
491
comments 19

Stort intresse för riktig glass (alltså annan glass än Magnum)

Helt otroligt! Jag har lyckats skapa en överbelastningsattack på min egen blogg. Ni var så grymt många som ville läsa om innehållet i en Magnum Double Raspberry och hur man gör riktig glass, att sajten låg nere igår kväll. Jag har inte hört ett knyst från GB Glace, men många har velat ha receptet på glassen. Här kommer det. 

Först måste ni bara få ta del av en kommentar på Facebook från sajten Äkta vara. Så här stod det:

”Bra skrivet! Den ingrediensförteckningen, liksom flera andra glassars, borde kunna kortas avsevärt. Hoppas att du får ett bättre svar än när de svarade på ett av våra glasstest för några år sedan. Då sa de i Tv4 Nyhetsmorgon att tillsatser i glassen är en kvalitetsstämpel.”

Följ länken och titta på innehållet i den glass de granskade. Intressant nog behövde man bara 23 olika ingredienser för att göra en Magnum hallon 2015. Nu behöver man 32. Man kan undra varför det har blivit så mycket svårare att göra glass?

Strunta i rödbetssaften

Så till den glass undertecknad fixade till. Först mixade jag 200 gram hallon med 2 msk morotsjuice, 2 msk rödbetsjuice, tio svarta vinbär och saften från en citronklyfta. Men det var hyfsat knöligt att få fram morots- och rödbetsjuice:

Rödbetssaften ger ju fin färg, men om jag var ni skulle jag hoppa det och bara ta:

200 gram hallon

3 msk socker (eller honung)

2 dl grädde

2 äggulor

1/2 tsk vaniljpulver

1/4 tsk pektin

1/2 tsk guarkärnmjöl

2-3 msk mjölk

2 bitar (20 gram) mörk choklad, 70 procent

0,75 msk kokosfett med neutral smak

Jag har aldrig haft i pektin eller guarkärnmjölk i min hemgjorda glass tidigare. Så det kan också uteslutas, men det bidrog till en mjukare konsistens och glassen blev mindre isig.

Gör i alla fall så här: Mixa hallonen. Vill du bli av med hallonkärnorna (inget måste), pressa moset genom en sil eller linnehandduk. Koka sedan hallonen med 2 msk socker eller honung tills såsen har koncentrerats till ungefär 1 dl. Låt svalna.

Vispa 2 dl grädde. Blanda sedan pektin och guarkärnmjöl med 2-3 msk mjölk och vispa ner i grädden. Här måste du vara snabbare än blixten, annars klumpar det sig. Det finns säkert något mycket smartare sätt att göra detta på, men det var så jag gjorde och det fungerade (eftersom jag är snabbare som blixten).

Rör i äggulorna, vaniljpulvret, 1 msk socker och cirka 3/4 delar av den avsvalnade hallonsåsen i grädden. Pytsa ner i en burk och ställ i frysen. Det tar typ tre timmar innan glassen är lagom frusen (min stod i frysen över natt).

När det är dags att servera: smält choklad och kokosfett på låg effekt i mikron. Blir det för varmt kommer chokladen att gryna sig. Låt svalna lite. Så till sista steget:

Skopa upp glassen i små kulor i tre små skålar. Garnera med några hallon. Ringla över resten av hallonsåsen och chokladsåsen, lägg på ytterligare ett par hallon och pynta med ett litet myntablad på toppen. Pricken över i:et.

En glass ger totalt runt 13 gram tillsatt socker. För ett barn som är fem år är det den maximala dagsransonen. Detta är alltså inget man ska äta varje dag, men tack vare äggulorna, hallonen och chokladen är glassen rik på vitaminer, mineraler och antioxidanter.

Njut!

Ps. Alla ni som har kommenterat att ni vill ha svar från GB Glace, mejla dem och be om det: Konsumentkontakt@gb.se De kan må bra av att höra att vi är många som undrar varför de har så många tillsatser i glassen.

Tillägg: GB har svarat. Läs här: ”Vissa tillsatser är nödvändiga”

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
1602
comments 3

Brev till GB: Vad är det ni har i glassen?

Glukos-fruktossirap, modifierad stärkelse, vasslepulver, guarkärnmjöl, tistelkoncentrat, ammoniumfosfatider och polyglycerolpolyricinoleat. GB:s glassar är fulla av mystiska substanser. Här är mitt öppna brev till glasstillverkaren kring hur de kan förenkla sina glassar och samtidigt göra dem ätliga. 

Hej GB! Vilken sommar det har varit – det måste ha varit århundrades glassäsong för er! Jag gissar att ni är rätt sugna på pusta ut innan det är dags att utforma nästa säsongs nyheter.

Det är lite därför jag kontaktar er – för att ni till nästa år ska hinna förenkla era recept. Kanske trampar jag er på tårna (det är ju ni som är glassproffsen), men faktum är att jag tror att ni skulle kunna stryka mer än hälften av alla fantasifulla ingredienser i era glassar och dessutom göra innehållslistan begriplig för oss kunder. Win-win!

Hur håller ni reda på allt?

Allt började egentligen med att mina barn ville köpa er Magnum Dubbel Raspberry, men jag är lite snål. 52 kronor för två glassar kan tyckas vara en spottstyver, men för samma summa pengar kan man få åtminstone två ekologiska ägg, två deciliter ekologisk grädde, ett paket ekologiska hallon och lite fairtrade choklad. Så jag tänkte: kanske kan man göra glassen själv?

För att kunna läsa ingredienslistan köpte vi ändå en glass. Men det ska sägas, när jag skulle läsa på förpackningen höll jag på att ge upp direkt:

Inte ens med barnens förstoringsglas gick det att luska ut vad som stod. Det är nästan så att man skulle kunna tro att ni har något att dölja, men ni redovisar som tur är alla ingredienser på er sajt:

SKUMMJÖLK, socker, hallonpuré (12%), glukos-fruktossirap, kokosolja, kakaomassa¹, kakaosmör¹, HELMJÖLKSPULVER, glukossirap, MJÖLKFETT, fettreducerat kakaopulver¹, SKUMMJÖLKSPULVER eller koncentrat, hallonjuicekoncentrat, modifierad stärkelse, emulgeringsmedel (E471, E442, E476), vasslepulver (MJÖLK), stabiliseringsmedel (E440(i), E412, E410), SKUMMJÖLKSPULVER, morotskoncentrat, arom, surhetsreglerande medel (E270, E330, E331(iii)), salt, rödbetsjuicekoncentrat, tistelkoncentrat, svartvinbärskoncentrat, citronkoncentrat.

Så många olika saker! 32 stycken. Hur håller ni egentligen reda på allt?

Varför pulvriserar ni mjölken?

Till en början snurrade det lite i hjärnan, men så började jag strukturera upp saker och ting. Först listade jag allt som har med mjölk att göra:

Skummjölk, helmjölkspulver, mjölkfett, skummjölkpulver och vasslepulver.

En nyfiken fråga: varför delar ni först upp mjölken i sina beståndsdelar, när ni ändå sedan blandar ihop dem i glassen? Skummjölk är ju mjölk från vilken fettet har separerats, men ni har ju ändå i mjölkfett i glassen. Kan man inte lika gärna bara använda fet mjölk eller grädde?

Sedan undrar jag lite över den där pulvriserade mjölken. Nyligen blev jag tipsad om en mycket spännande avhandling från Lunds universitet, som beskriver vad som händer med mjölk när den torkas till ett pulver i en het kammare. Det bildas ungefär samma kemiska substanser som när man bränner kött på grillen. Kolhydrater (i detta fall mjölksockret) reagerar med proteiner och det formas så kallade advanced glycation end products.

Känner ni till dessa ämnen? Forskare är lite oense om hur nyttiga de är för kroppen. En del menar att de är dåliga, andra att de är helt okej att äta. Men för sjutton – vi lever ju i ett land där det finns ett överflöd av färsk mjölk och grädde. Varför ska barnen då slicka i sig hårdprocessat mjölkpulver?

Det kanske är lite helylle, men jag beslöt mig för att i min glasskopia ersätta skummjölk, helmjölkspulver, mjölkfett, skummjölkspulver och vasslepulver med vanlig simpel grädde. Fem flugor i en smäll.

Nöjde mig med en form av socker

I nästa steg listade jag det socker som finns i glassen: vanligt socker, glukos-fruktossirap och glukossirap.

Det där med socker har jag också läst lite avhandlingar om. I en enda av era Magnum med hallonsmak…

…är det 20 gram sockerarter, vilket motsvarar nästan sju sockerbitar. Det är visserligen schysst att ni värnar om tandtrollen, men ska man nå Världshälsoorganisationen (WHO) hälsomål – där helst bara 5 procent av alla kalorier ska komma från ”fritt socker” – motsvarar detta en stor del av ett barns hela dagsranson av socker.

Mina barn vill gärna ha lite lingonsylt på sin gröt till frukost, så för att inte hela sockerkvoten ska ätas upp av glassen, drog jag ner en del på sockermängden. Sedan fick både glukos-fruktossirapen och glukossirapen stryka på foten. Tre olika varianter av socker på en och samma gång känns lite väl lyxigt för en vanlig medelklassfamilj som vår.

Bra att ni har i så mycket frukt och grönt!

Efter detta tog jag mig an alla ingredienser som har med frukt och grönt att göra och där är ni värda beröm. Ni har sannerligen tagit Livsmedelsverkets uppmaning att vi ska äta en variation av vegetabilier på allvar: hallonpuré, hallonjuicekoncentrat, morotskoncentrat, rödbetsjuicekoncentrat, tistelkoncentrat, svartvinbärskoncentrat och citronkoncentrat.

Så trendkänsligt av er att ha i lite ogräs!  Tyvärr hade tistlarna i min trädgård vissnat, så jag fick hoppa över det koncentratet. Däremot mixade jag…

…typ 200 gram hallon, 2 msk morotsjuice, 2 msk rödbetsjuice, tio svarta vinbär och saften från en citronklyfta. Sedan silade jag allt genom en linneduk (ett gammalt husmorsknep), tillsatte 2 msk (24 gram) socker och kokade till ett koncentrat. Otroligt vilken vacker färg det fick! Det såg ut som att jag hade använt mycket mer hallon än vad jag egentligen hade gjort.

Vad är polyglycerolpolyricinoleat?

Så här långt hade jag koll på läget. Så kom emulgeringsmedlen: E471, E442, E476. Vad är det liksom? Sidovägar till E4:an? Inte blev jag så mycket klokare när jag sökte på nätet och fick tre kemiska namn till svar: mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror, ammoniumfosfatider och polyglycerolpolyricinoleat.

Hur jag än letade i min affär hittade jag inget av detta och när jag frågade kassörskan om hon visste vad polyglycerolpolyricinoleat var, såg hon ut som om hon trodde att jag tagit något. Alltså inte snattat tagit. Utan tagit knark. Fast det har jag aldrig gjort.

När jag sedan sökte efter försäljare av polyglycerolpolyricinoleat och ammoniumfosfatider på internet, dök följande text upp om ammoniumfosfatider på sajten Äkta vara: ”Fosfater utgör en betydande del av dagens höga fosforintag, vilket i en amerikansk studie från 2013 misstänks kunna fördubbla risken att dö i förtid. Ytterligare forskning behövs dock för att kunna bevisa sambandet.”

Det larmas så mycket om farligheter nuförtiden och man bör ta det mesta med en nypa salt, men lusten att hälla ammoniumfosfatider i mina barns glass dämpades onekligen.

Så vad göra istället? Här kom jag och tänka på majonnäs. När man gör majonnäs använder man ju vanlig hederlig äggula som emulgeringsmedel. Det är något som både är lätt att stava till och finns i min affär. Dessutom innehåller det en massa vitaminer. Så jag hoppade över dessa E-nummer och knäckte istället fram ett par äggulor.

Hur stabil behöver en Magnum egentligen vara?

Nöjd med emulgeringskompromissen läste jag vidare: stabiliseringsmedel (E440(i), E412, E410). För alla oss som saknar en utbildning i livsmedelskemi är det tur att sajten Äkta vara finns. På min handelslista skrev jag upp deras översättning: pektin, guarkärnmjöl och fruktkärnmjöl.

På väg till affären kunde jag inte låta bli att undra varför ni måste stabilisera glassen så mycket? Det är väl ingen motorvägsbro ni ska bygga? Jag hittade i alla fall både pektin och guarkärnmjöl. Fruktkärnmjölet såldes bara tillsammans med en massa andra konstiga tillsatser, så det hoppade jag över.

De surhetsreglerande medlen strök jag

Väl hemma igen vilade jag en kvart för att orka ta itu med nästa omgång E-nummer: de surhetsreglerande medlen. Också tre till antalet. Varför alltid tre?

Vid de här laget började barnen undra om glassen var klar någon gång. Så jag struntade i E270, E330 och E331(iii) (som visade sig vara mjölksyra, citronsyra och natriumcitrat) och satte  igång att blanda det jag fått fram:

Jag vispade 2 dl grädde med 1 msk (12 gram) socker. Sedan tog jag 1/4 tsk pektin och 1/2 tsk guarkärnmjöl och blandade ut i ungefär 2-3 msk mjölk, som jag sedan vispade ner i grädden (man var tvungen att vara attans snabb för att det inte skulle klumpa sig – gissar att ni har maskiner som sköter sånt…).

Medan jag rörde ner de två äggulorna kom jag som tur var på att jag hade glömt en sak: ingrediens nummer 24 – aromer! Det fanns inte så mycket aromer i mitt skafferi, men jag pytsade i 0,5 tsk vaniljpulver:

Sedan rörde jag ner ungefär 3/4 av hallonsåsen och började fundera på hur jag skulle få fast glassen på en pinne. Hur gör ni? Bestämde mig för att livet på en pinne (så som Edward Blom definierar det) inte måste innebära att man äter på pinnar och hällde istället allt i en burk.

Visst såg det lite proffsigt ut?

Glassen fick stå i frysen över natten (den som väntar på något gott…). Dagen efter smälte jag två chokladbitar (20 gram) med cirka 0,75 msk doftfritt kokosfett (5 gram) på låg värme i mikron. Sedan skopade jag upp glassen, dekorerade med några riktiga hallon. ringlade resten av hallonsåsen och chokladen ovanpå. Pricken över i:et fick bli ett litet myntablad. Vad tycks?

Kanske inte riktigt lika fint som en pinne, men min sons kommentar var: WOW!

Vi jämförde vår glass mer er och nu vill jag inte förhäva mig, men vår smakade mer hallon. Dessutom räckte glassen till tre personer, istället för två och den var ekologisk.

Long story. Varför jag mejlar er är för att säga att ni kan stryka glukos-fruktossirap, glukossirap, modifierad stärkelse, mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror, ammoniumfosfatider, polyglycerolpolyricinoleat, fruktkärnmjöl, mjölksyra, citronsyra och natriumcitrat från listan över era ingredienser. Det går utmärkt att göra glass utan allt detta.

Ni kan också strunta i morotskoncentrat, rödbetsjuicekoncentrat, svartvinbärskoncentrat och kanske även citronkoncentrat. Om ni istället har i lite mer hallon i glassen, kommer den nog att smaka mer.

Fattar ni så enkelt det kan bli? 32 ingredienser kan strykas ner till typ 12-13 stycken. Och om ingredienslistan blir kortare kan ni dessutom skriva den med större bokstäver på förpackningen, så era kunder vet vad de äter. Nästa år kan ni sedan marknadsföra en nyhet: MAGNUM – NU MED RIKTIG GLASS.

Vad tror ni om det? Mejla gärna er syn på saken. Det skulle också vara spännande att få veta varför ni väljer att göra era glassar på hårdprocessade råvaror och tillsatser? Och vad fyller egentligen alla dessa ingredienser för syfte?

Med förhoppningar om att ni vill förbättra er glass för alla barns skull,

Ann Fernholm

Tillägg: GB har svarat. Läs här: ”Vissa tillsatser är nödvändiga”

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
29516
comments 173

Sockerreklam från 1969

Tänk vilka idéer vi människor haft. Bilden ovan är från Life magazine, juli 1969. Den är alltså bara ett par månader äldre än vad jag själv är.

No further comments, förutom ett stort tack till Fredrik Söderlund (hjälten som sprang genom eld och is för Kostfonden) som skickade den.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
212
comments