stamp

Lobbying och industrin

Sockerindustrin stoppade forskning som visade att socker kan orsaka hjärt-kärlsjukdom

Precis som tobaksindustrin har sockerindustrin påverkat forskningen. 1971 stoppade de studier på råttor som visade att socker påverkar tarmfloran och rubbar blodfetterna. Under ett halvt sekel har industrin lyckats hindra viktig kunskap från att sprida sig. 

År 1965 fick forskare på Harvard betalt av Sugar Research Foundation, en amerikansk organisation sponsrad av sockerindustrin, för att skriva en översiktsartikel som visade att socker är ofarligt för hjärtat. Det visade Cristin Kearns, forskare vid UCSF i San Francisco, förra året: Så lurades vi av sockerindustrin.

Nu har Kearns grävt vidare i arkiven och kan avslöja att Sugar Research Foundation 1967-1971 finansierade djurförsök där forskare vid universitetet i Birmingham skulle undersöka om socker påverkar risken för hjärt-kärlsjukdom. Studien visade att socker rubbar blodfetterna och att tarmfloran var inblandad i processen: Sugar industry sponsorship of germ-free rodent studies linking sucrose to hyperlipidemia and cancer: An historical analysis of internal dokuments. Dessutom höjde socker halten av ett protein som är kopplat till cancer i urinblåsan.

De negativa resultaten fick sockerindustrin att dra in pengarna till projektet som lades ner.

Sockerindustrin har alltså jobbat precis som tobaksindustrin; de har direkt stoppat forskning som kan påverka deras försäljning.

Just nu tänker jag saker som inte passar sig att skriva. Så vi går vidare.

Socker, tarmflora och blodfetter

Intressant med den stoppade studien är att den kopplar ihop socker med en rubbad tarmflora och rubbade blodfetter. I Det sötaste vi har berättar jag att fettbildningen i levern ökar när vi äter mycket av sockerarten fruktos (som finns i det vita sockret). Fettbildningen i levern rubbar blodfetterna och kan i längden sannolikt orsaka fettlever. I en faktaruta i kapitlet En oreda i tarmfloran står sedan följande (för er som inte har läst mina böcker är metabolt syndrom den rubbade ämnesomsättningen som personer med bukfetma och typ 2-diabetes har):

Tarmläckage och bakteriegifter verkar kunna bidra till fettlever

Som du har kunnat läsa tidigare har personer med metabolt syndrom oftare en utarmad tarmflora med många inflammationsdrivande bakterier. Detta är också kopplat till ett tarmläckage. Bakterierna har speciella molekyler, så kallade endotoxiner (betyder inre gift), i ett membran som omger bakterien. Halten av dessa gifter är förhöjda i blodet vid metabolt syndrom och typ 2-diabetes. En del forskare menar att detta är en bidragande orsak till den leverförfettning som jag beskriver i kapitel 3. Om möss matas med fruktos leder det till ett tarmläckage, mer bakteriegifter i blodet och i förlängningen en leverförfettning. Men om mössen samtidigt får antibiotika verkar det kunna skydda mot leverförfettningen. Antibiotika kan få en frisk tarmflora att hamna i obalans, men samtidigt kan antibiotika hjälpa till att slå ut en ohälsosam tarmflora. I det här fallet motverkade antibiotikan de giftproducerande bakterierna. Experimentet tyder på att en rubbad tarmflora kanske påskyndar utvecklingen av fettlever och metabolt syndrom.

Alltså. Den forskning jag refererar till i faktarutan publicerades 2008 och 2009. Men sockerindustrin kände till kopplingen mellan socker, tarmflora och rubbade blodfetter redan i början av 1970-talet.

Ytterligare djurförsök visade i maj i år att fruktos orsakar läckande tarmar på möss. I september publicerade forskare också en översiktsartikel kring fruktos, tarmfloran och risken för fettlever.

Vi tänker att detta är ny kunskap. Sockerindustrin hade den redan för 50 år sedan. I ett halvt sekel har de lyckats hindra kunskapen från att sprida sig. Så mycket sjukdom. Så i onödan. Är det någon mer som känner sig matt?

Dela & kommentera comments 8

Samtal om socker på Riksdagen

Borde livsmedelsföretagen märka ut mängden tillsatta socker i maten de producerar? Ska Sverige ha samma rekommendationer kring socker som WHO? Det är ett par av de frågor som lyftes när riksdagsledamoten Niclas Malmberg (MP) i onsdags bjöd till ett frukostmöte om socker på Riksdagen. Undertecknad var medbjuden för att presentera En liten broschyr om socker

Under frukostmötet var fem riksdagsledamöter närvarande (MP, S, L, KD och V) och alla de som du ser på bilden ovan: Hans Göransson, förbundsordförande Sveriges tandläkarförbund, Inger Ros, förbundsordförande Riksförbundet HjärtLung, Thomas Magnusson, förbundsordförande Diabetesorganisationen i Sverige (DiOS), undertecknad, och Anders Dahlqvist, förbundsstyrelseledamot Sveriges läkarförbund.

Niclas Malmberg (MP), som var värd, hade även bjudit in branschorganisationen Livsmedelsföretagen, som bland annat representerades av nutritionsansvarige Elisabeth Rytter. Allting övervakades av friherre Carl C:son Bonde:

Herr Bonde lyssnade uppmärksamt när jag berättade om hypotesen att socker kan vara en direkt orsak till en ökad fettbildning i levern, rubbade blodfetter, fettlever och typ 2-diabetes.

Under mötet lyftes frågan om Sverige borde ha samma rekommendationer kring socker som WHO, vars hälsomål är att vi bara ska få 5 procent av våra kalorier från fritt socker. Ett annat förslag var att att mängden tillsatt socker i maten borde märkas ut ungefär på samma vis som FDA har föreslagit i USA (se min understrykning med rött):

Elisabeth Rytter från Livsmedelsföretagen menade att det räcker att Livsmedelsverkets förklarar hur konsumenter kan ta reda på ungefär hur mycket socker som är tillsatt i maten på sin sajt. Här protesterade dock en riksdagsledamot eftersom det är alldeles för krångligt och sådant ökar hälsoklyftorna samhället.

Ett annat argument som Rytter hade emot att märka ut mängden tillsatt socker var att EU bestämmer hur näringsdeklarationerna ska se ut och att det är svårt att få EU att ändra sig. När jag pratade med Niclas Malmberg efteråt sa han att juristerna var oense. Vissa menade att Sverige kan införa en märkning av tillsatt socker utan EU:s godkännande, andra inte. Han tyckte att Sverige skulle testa gränserna.

Personligen tänker jag att Livsmedelsföretagen kunde märka ut mängden tillsatt socker frivilligt, som ett led i att hjälpa sina konsumenter att välja bra mat. Men jag gissar att det skulle kunna minska försäljningen radikalt av vissa produkter. Hur många vet exempelvis att en påse gelégodis, typ Gott och Blandat, innehåller ungefär 200 procent av den maximala dagsransonen av socker för en vuxen person? Eller att en halv deciliter teriyakisås på riset till middagen ger runt 40 procent av det maximala dagsintaget?

Niclas Malmberg har lagt flera motioner i Riksdagen om sockermärkning av mat och skatt på läsk. De har röstats ner, men om jag förstod saken rätt så är han envis och tänker inte ge upp. Heja honom!

Dela & kommentera comments

Jo, Livsmedelsföretagen. Socker kan ge fettlever.

Pseudovetenskap. Icke evidensbaserat. Livsmedelsföretagens Elisabeth Rytter har verkligen svingat sin högerkrok mot undertecknad på branschorganisationens hemsida, där hon har ”rättat” onsdagens inslag om socker i SVT Plus: Rytter rättar: flera fel om socker i SVT Plus. (kolla in deras bildmontage – jag har fixat till det ovan så att det blir mer rättvisande). Rytter undrar om jag ”faktiskt” har läst bakgrunden till Livsmedelsverkets kostråd om socker. Citat: ”Det står inte att man ökar risken för fettlever.”

Hon tycker också att jag har ett felaktigt fokus på fruktos. ”Fernholm säger också att det är fruktos som är boven – vilket är ett icke evidensbaserat påstående. Fokusen på fruktos är ännu ett exempel på pseudovetenskap som fått alldeles för stor spridning.”

För er som inte vet: till Livsmedelsföretagen, som Rytter representerar, hör bland annat medlemmarna i Föreningen Svenska Glasstillverkare, Svenska Choklad-, Konfektyr- och Kexfabrikantföreningen, Sveriges bagare & konditorer och Sveriges Bryggerier.

Ny studie: Socker gav ökad mängd fett i levern

Elisabeth Rytter, om du läser detta måste jag erkänna att du delvis har rätt. Det var (faktiskt) länge sedan som jag läste bakgrunden till Livsmedelsverkets kostråd. Den senaste uppdateringen gjordes 2012. Det är fem år sedan, vilket är oceaner av tid när det gäller forskning och det har hänt så mycket spännande den senaste tiden! I ärlighetens namn vet jag knappt vart jag ska börja.

Men vi börjar med studien där forskare vid Sahlgrenska medverkar. Upplägg: 71 män med bukfetma fick dricka en liter lemonad (totalt 75 gram fruktos) varje dag under 12 veckor. Resultat: blodfetterna rubbades och mängden fett i levern ökade med 10 procent. Forskarna skriver att ”våra data visar en negativ effekt av en måttlig fruktoskonsumtion under 12 veckor på flera riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, speciellt på halten fett i levern…

Studien har ingen kontrollgrupp, vilket är en stor svaghet. MEN, andra kontrollerade studier visar att fruktos ökar fettbildningen i levern mer än exempelvis glukos.

Mindre fett i levern hos barn som fick (nästan) sockerfri mat

I somras kom också underbara nyheter: mängden fett i levern kan minska radikalt hos barn som undviker socker. 41 barn med fetma ingick i studien. De hade i genomsnitt 7,2 procent fett i sin lever. Sedan fick de under nio dagar äta mat som forskarna gav dem och minskade då konsumtionen av sockerarten fruktos till 4 procent av alla kalorier.

Så vad hände? På nio dagar nästan halverades mängden fett i deras lever.

Håll med om att det är fantastiskt! Fettlever var något som tidigare mest drabbade alkoholister. Nu har en av tio unga i USA och Europa sjukdomen. Det är en riskfaktor för levercancer – en cancersjukdom som ökar. Det är också en orsak till typ 2-diabetes. Om dessa barn får bort fettet ur sin lever, minskar de alltså drastiskt sin risk att dö i förtid.

Det finns en studie till som jag hade tänkt skriva om. Den handlar om att tonåringar med fettlever har en hög halt av speciella enzymer i levern som bryter ner fruktos. Men jag tänker att det är fegt att slå på någon som redan ligger ner. Vi glömmer det där du skrev om pseudovetenskap. Jag tänker varken tjalla för forskarna på Sahlgrenska eller de i San Francisco. Även om deras studier skulle ha kunnat kontrolleras bättre, kan jag tänka att det är lite väl hårt att kalla det för pseudovetenskap.

Ett sista tips till Livsmedelsföretagen: det är generellt bättre att anpassa sina produkter efter vad forskningen visar, än att försöka anpassa forskningen efter sina produkter.

Trevlig helg!

En rättelse: Tidigare stod det i det här inlägget att barnen i studien ovan fick 4 procent av sina kalorier från socker. Det skulle stå 4 procent fruktos. 

Dela & kommentera comments 26

SVT:s Plus om socker ikväll 20:30

Snart går flyget mot Umeå där SVT:s Plus spelas in. Ikväll kommer programmet att handla om tillsatt socker och hur man kan granska de livsmedel man köper. Undertecknad håller en snabb lektion i sockermatematik och svarar på tittarfrågor. Kolla in det!

Dela & kommentera comments 6

Santa Marias svar: ska minska mängden socker

I fredags mejlade jag Santa Maria angående deras mat, där vissa produkter mestadels är baserade på socker och vatten. Det blev ett av mina mest delade inlägg någonsin. Det är många som, liksom jag, är trötta på att alltid behöva läsa ingredienslistan på allt man köper. Läs Santa Marias svar nedan och mitt svar till dem. 

Hej Ann, tack för ditt mail. Vi välkomnar verkligen en fortsatt samhällsdebatt om matens innehåll. Santa Maria vill självklart göra produkter som både smakar gott och gör gott. Därför pågår ett intensivt arbete hos oss med att ta bort socker, salt och onödiga tillsatser ur våra produkter. Vi har kommit en bit på vägen. Sedan 2015 har vi tagit bort 395 ton socker och 223 ton salt ur sortimentet. Men vi är inte klara. Till 2020 ska vi ha minskat vårt totala sockerinnehåll med 50% och saltet med 25% jämfört med 2014. Samtidigt är det viktigt att påtala att dessa ingredienser fyller viktiga funktioner i många produkter. Inte bara gällande smak, utan även vad gäller andra egenskaper. Ett exempel: Det finns många olika sätt att ta fram en Rub. Vi har utgått från ett amerikanskt sätt, där råsockret (som förresten är många gånger dyrare än raffinerat vitt socker) används för smaken och karamelliseringens skull. Vill man ha en annan typ av Rub kan man självklart välja ett annat varumärkes, eller göra en själv från grunden.

Sist men inte minst, vad säger du om att komma till oss i Mölndal, så kan vi förklara mer om hur vi jobbar och även få ta del av dina tankar och idéer kring vad vi kan göra annorlunda?

Ha en fin helg,
Eva Berglie

Mitt svar:

Hej och tack! Det är ett lovvärt arbete ni gör med att ta bort socker ur maten. Det framgår inte om de 395 tonnen är per år eller totalt sedan 2015. Det blir i alla fall ungefär 40 gram per svensk.

Min tankar går ut på att den mat som säljs i butiker ska vara säker att äta, även på lång sikt. Vi konsumenter ska inte behöva vara tillsatsdetektiver och lusläsa varenda ingredienslista när vi handlar, utan kunna lita på att exempelvis en guacamole är baserad på avocado och inte vatten, stärkelse, förtjockningsmedel och klorofyll. Vi har ett fantastiskt biokemiskt maskineri inom oss, som har finsliptas under miljontals år av evolution. Det maskineriet behöver smörjas med vitaminer, antioxidanter och mineraler för att fungera. Dessutom behöver våra tarmbakterier de fibrer som finns i riktig mat (exempelvis avokado). Vare sig socker eller framrenad stärkelse bidrar med vitaminer till kroppen. När ni baserar er mat på processade tillsatser blir den alldeles för näringsfattig.

Jag kan gärna komma till er någon gång när jag har vägarna förbi Göteborg. Det skulle vara intressant att höra hur ni arbetar och jag hoppas att ni vill lyssna till det jag har att berätta om den forskning som visar att en hög sockerkonsumtion kan leda till en fettbildning i levern och att levern i längden blir förfettad. Problem med fettlever ökar världen över, också bland barn. Siffror från USA och Europa visar att en av tio unga nu är drabbade, vilket är skrämmande. Fettlever är en grund till typ 2-diabetes och levercancer. Typ 2-diabetes orsakar i sin tur hjärt-kärlsjukdom och är en riskfaktor för diverse olika cancerformer.

Personligen tror jag att ni som verkar inom livsmedelsbranschen har stora möjligheter att förbättra folkhälsan. Om den mat ni tillverkar är bra för människokroppen – om ni exempelvis slutar basera era såser på socker – kommer färre barn och vuxna utveckla fetma och typ 2-diabetes. En bra början kunde vara att frivilligt och tydligt märka ut mängden tillsatt socker på förpackningarna.

Mvh,
Ann Fernholm

Dela & kommentera comments 4

Santa Maria – hur man säljer (mestadels) socker och salt för 359 kr/kg

Nyligen fick jag anledning att titta lite närmare på livsmedelsföretaget Santa Marias sortiment – de som förser typ hela Sverige med fredagstacos. Det föranledde ett visst nagelfarande av ingredienslistor och slutade med mejlet nedan, som undertecknad idag har skickat till Santa Maria. 

Hej Santa Maria! Sedan en tid tillbaka har jag följt er verksamhet och nu mejlar jag för att uttrycka min beundran för ert sinne för affärer. Det började egentligen med att jag skulle köpa en rub i affären och föll för den här:


Bara ordet chipotle får mig på gott humör, men som vanligt (en förvärvad yrkesskada) kunde jag inte låta bli att granska ingredienserna:

Och näringsdeklarationen:

Alltså? Enligt mig bör nog en rub främst bestå av kryddor. Min första tanke var ganska syrlig, det ska erkännas. Men så föll min blick på kilopriset:

Det är smått genialt. Ni gör en kryddblandning där en tredjedel utgörs av socker, som har ett världsmarknadspris på typ tre kronor, och blandar det med salt (som jag gissar är ännu billigare), lite citronskal och kryddor och så blir det en produkt där socker och salt säljs för mer än HUNDRA gånger pengarna.

En vinstmaskin

Jag hoppas att ni inte uppfattar mig som påträngande eller så, men redan i affären var jag tvungen att kika in på allabolag.se för att kolla er årsrapport. Rackarns vad kosing ni gör – år efter år! 217 miljoner i vinst och en vinstmarginal på 13,16 procent förra året. Ekonomi är inte min starka sida – men visst är ni väl nöjda med det? Ni klår Nordic Sugars vinstmarginal på 8,87 procent med råge. Arla och Dafgårds är superakterseglade med sina 4,8 respektive 6,03 procent.

Er lönsamhet väckte en viss nyfikenhet. Hur får man egentligen ett så livskraftigt bolag i den tuffa livsmedelsbranschen?

Kemi istället för råvaror

I ert fall måste det ha handlat om att anställa kemister istället för kockar. Ta er guacamoledipp. I butik håller Tóp och ni ungefär samma kilopris, men de har 95 procent avokado i sin guacamole medan ni har lyckats få ner mängderna till 1,5 procent. Det är bara att bocka och buga: självklart är det bättre business att sälja en röra färgad med klorofyll (e141), som mestadels utgörs av vatten och som fått sin konsistens med hjälp av stärkelse och förtjockningsmedel, än att kränga en riktig avokadoröra (som dessutom måste kylas). Folk är så gnälliga när det gäller e-nummer – klorofyll är ju helt naturligt.

4 procent ost istället för 62 procent

Sammansättningen av Cheddar Cheese-dippen måste ni också känna er nöjda med. Återigen lyckas ni hålla samma pris som konkurrenterna, men utan att slösa pengar på dyra råvaror. Era huvudingredienser: skummjölk, vatten, solrosolja, modifierad stärkelse (tapioka), cheddarost (4%), salt…

Texas Longhorns huvudingredienser: vatten, ost (cheddarost (48%), ost (14%), vatten, smörmjölkprotein…

En långnäsa åt långhornen, som har 15 gånger mer ost i sin dipp. LOSERS!

Såser baserade på vatten och socker

Kilopriset på vissa av er såser är också imponerande. Jag uppfattar typ Pad Thai-såsen (124 kr/liter i butik), Sweet Chili (52 kr/l) och American BBQ (96 kr/l) som ett slags produktutveckling av ketchup (25 kr/l). Era såser kostar en rundlig slant mer än ketchup, men istället för dyr tomatpuré baserar ni såserna på vatten och socker, eller socker och vatten. Lite variation är det i alla fall!

Druvsocker – tacokryddans egentliga huvudingrediens

Sedan har ni ju varit grymt kluriga när det gäller redovisningen av ingredienserna i er storsäljare tacokryddan (355 kr/kg):

Först undrade jag lite varför ni hade slagit ihop chilipeppar, spiskummin och vitlök till gruppen ”kryddor”. Men så klart: det är för att druvsocker inte ska hamna först i listan. Hade ni redovisat kryddorna var och en för sig (som ni ju ändå gör inom parentes) hade alla kryddor hamnat efter druvsocker. Då blir listan:

Druvsocker, lök (19%), chilipeppar (11%), spiskummin (10%), vitlök (6%), salt, oregano (4%), jästextrakt, potatisstärkelse, potatisfiber, klumpförebyggande medel (e551), kryddextrakt (paprika).

Klart att kryddblandningen säljer bättre om ni lyckas dölja att den främst är baserad på socker. Ett tips: oregano är också en krydda, som ni kan lägga i parentesen (före druvsocker).

Är ledsen om detta blev långrandigt. Innan jag avslutar vill jag bara säga att jag saknar en del i ert Tex Mex-sortiment: själva köttfärsen. Kan man inte tillverka den också av vatten, socker och modifierad stärkelse?

Vänliga hälsningar,

Ann Fernholm

Ps. Jag köpte till slut en annan rub som gav mer kryddor per krona.

Dela & kommentera comments 23

Har du också SOCKERSKRÄCK?

Kära läsare, under de senaste åren har jag känt att nått är fel. Jag beter mig inte riktigt som andra och stundvis är det ganska jobbigt. Igår – när jag började hyperventilera framföra bullarna som en kompis bjöd på –  blev hon sårad. Men idag känner jag lättnad. Branschtidningen Svenska Måltider har ställt en diagnos: Utbredd sockerskräck bland svenska kvinnor.

Bingo! Hur det yttrar sig? Den är utan tvekan jobbigast i affären. Om jag råkar gå förbi Frostisarna och Coco-Popsen formas en klump i magen. Tigeryoghurten får kallsvetten att tränga fram i pannan och kakhyllorna undviker jag helt. Men längorna med godis är svåra att undkomma. I alla fall om man ska betala för sig (och det ska man ju). Har ni sett de där blickarna från gelégrodorna? Eller känt hallonsnörena forma en snara kring halsen? Vissa dagar behöver jag vända tillbaka till grönsakshörnan för att lugna mig. Det är egentligen bara bland spenaten och palsternackorna som jag känner trygghet (förr var också köttdisken okej, men så upptäckte jag socker i leverpastejen).

Och nu är våren här. Alla ni som går och slickar på era glassar – fattar ni hur det känns för en med sockerskräck? I måndags var jag tvungen att stanna inne. Så visa lite hänsyn, PLEASE!

Eller så flyttar ni till Danmark. Där verkar ingen lida av att se er.

Ett förslag till undersökningsföretaget YouGov som genomförd Food & Health-rapporten: fråga konsumenter vilka tillsatser de vill ha bort ur maten istället för vad som ”oroar” dem. Det är en ganska löjlig fråga. 

Dela & kommentera comments

När sockerindustrin sponsrar forskare påverkas resultaten

Socker står högt upp på New York Times agenda. Nu har de återigen en artikel om hur sockerindustrins pengar påverkar forskningen: Studies Linked to Soda Industry Mask Health Risks.

Här är storyn: När San Francisco beslutade att all reklam för läsk skulle ha en varningstext på sig stämde sockerindustrin staden. Med anledning av det gav staden forskaren Dean Schillinger vid UCSF i uppdrag att utvärdera de studier som har gjorts på kopplingarna mellan läsk och olika hälsoproblem. Under arbetets gång fick han en känsla av att oberoende studier och studier som hade finansierats av sockerindustrin ofta landade i helt olika resultat.

Nu har Dean Schillinger gjort en mer strukturerad kartläggning av 60 studier på området. RESULTAT: I studier ledda av en oberoende forskare syntes en tydlig koppling mellan läskkonsumtion, fetma och metabolt syndrom. Av de 26 studier där det saknades en koppling mellan läsk och olika hälsoproblem hade ALLA sponsrats av industrin.

Tillägg: Läskindustrin menar att denna rapport i sig är vinklad eftersom Dean Schillinger var betald av San Franciscos stad. Man ska även snart rösta om en läskskatt i Kalifornien och läskindustrins sista kommentar i artikeln lyder: “This paper is the latest in a trend of pro-tax forces writing speculative opinion papers to influence voters a week before a vote on several ballot initiatives to tax beverages,” the association said. “Clearly pro-tax forces are worried that the voters are skeptical of their demands for regressive and discriminatory taxes.”

Dela & kommentera comments 1

Sponsorpengar från Coca-Cola och Pepsi – nya avslöjanden

Man baxnar. Nyligen publicerade forskare en artikel där de kartlagt korrespondens mellan amerikanska Sugar Association och forskare vid Harvard. Harvardforskarna fick år 1967 fick en rundlig summa pengar för att skriva en översiktsartikel som skönmålade sockret och samtidigt varnade för mättat fett.

Nu har forskare vid Boston University granskat hälsofrämjande organisationer som tagit emot sponsorpengar från Coca-Cola och Pepsi. New York Times skriver om studien: Coke and Pepsi Give Millions to Public Health, Then Lobby Against It

(Från och med nu läser du vidare på egen risk. Blodtrycket kommer rusa i höjden).

Dietister tog emot över 800 000 dollar från Coke

En ideell organisation som har fått pengar är Save the Children. För att rädda barn från fetma gav de i många delstater sitt stöd till kampanjer för skatt på läsk. Men år 2010 vände organisationen i frågan. Det råkade sammanfalla med att den fick 5 miljoner dollar från Pepsi och även sökte anslag från Coke.

När New Yorks bormästare Michael Bloomberg försökte införa ett förbud av försäljning av extremt stora läskedrycker, skrev Academy of Nutrition and Dietetics (världens största organisation för verksamma dietister och nutritionister) ett inlägg som argumenterade mot detta. Samma år tog organisationen emot 525 000 dollar från Coke. Året efter fick de 350 000 dollar.

När en läskskatt var på förslag i Philadelphia år 2010, lovade läskindustrin donera 10 miljoner dollar till Children’s Hospital of Philadelphia om förslaget röstades ner. Så blev det och sjukhuset fick sina pengar (men i somras röstades ändå en sockerskatt igenom).

Om du läser artikeln i New York Times ser du att listan kan göras ännu längre. Det som fick mig att sätta morgonteet i halsen var att självaste National Institute for Health – USA:s folkhälsomyndighet – tagit emot 2 miljoner dollar från Coke. Man kan inte låta bli att undra – är det inte sådant som kallas för korruption? Graden av korruption i ett land har ett starkt samband med befolkningens hälsa. Ju mer korruption, desto sämre mår befolkningen.

Dela & kommentera comments 6

Socker och mättat fett – så fälldes ett historiskt avgörande

Förra veckan missade svensk media att plocka upp det som blev en världsnyhet: att sockerindustrin under 1960-talet betalade forskare för att tona ner studier som visade att socker var skadligt. Igår skrev dock Karin Bojs en bra krönika i DN: Så sockrade lobbyn dina näringsråd – DN.SE.

Mättat fett och socker gick hand i hand

För att ni läsare ska fatta hur enormt bräcklig den vetenskapliga grunden var för att sätta varningstriangel på mättat fett, vill jag visar er denna graf som ligger i en vetenskapliga kommentar i Jama Internal Medicine. 

korrelation-mattat-fett-och-socker

Den visar data från 1967 på hur mycket socker och mättat fett folk åt i olika länder. Marion Nestlé, amerikansk professor som granskar livsmedelsindustrin, har tagit fram grafen utifrån historiska data. Som ni ser korrelerar intaget av socker och mättat fett perfekt. De befolkningar som åt mycket mättat fett, åt också mycket socker. Utifrån detta antog man ändå att det var mättat fett som låg bakom den ökning av hjärt-kärlsjukdom man såg i vissa länder.

Det finns liknande bilder en artikel skriven av Ancel Keys, den amerikanska forskare som hårdast drev tesen att mättat fett skulle vara livsfarligt. År 1971 menade han att det inte alls var socker som orsakade hjärtsjukdom. Men i hans grafer korrelerade intaget av socker i olika länder…

1971-ancel-keys-socker

…i princip lika väl med risken att utveckla hjärt-kärlsjukdom som intaget av mättat fett.

1971-ancel-keys-mattat-fett

En kritiskt tänkande forskare skulle i detta osäkra läge ha genomfört en studie som jämförde effekten av mättat fett och socker i maten. Men Ancel Keys slog utan tvekan fast att socker var okej och att mättat fett skadade hjärtat.

Sockerindustrin såg en chans att ta marknadsandelar

I artikeln i Jama Interna Medicin beskrivs vilken potential sockerindustrin såg i lågfettkosten. År 1954 höll Henry Hass’s som ledde Sugar Research Foundation ett tal där han säger följande: ”If the carbohydrate industries were to recapture this 20 percent of the calories in the US diet (the difference between the 40 percent which fat has and the 20percent which it ought to have) and if sugar maintained its present share of the carbohydrate market, this change would mean an increase in the per capita consumption of sugar more than a third with a tremendous improvement in general health.”

Någon ”tremendous improvement in general health” blev det dessvärre inte. År 1971 fick vi svenskar det första rådet om att dra ner på mängden mättat fett i maten. Hur mycket socker vi åt spelade mindre roll. Livsmedelsverket satte till och med sin nyckelhålsmärkning på glass. Bara det var lågfettglass, så ansågs det vara nyttigt.

Detta ledde såklart till att sockerindustrin tog stora marknadsandelar. Och idag är vi där vi är.

Dela & kommentera comments 7