stamp

Lobbying och industrin

Om socker hade varit en tillsats

Vad hade hänt om socker fick ett E-nummer?

Vi pratar om ”tillsatt socker” i maten, men enligt lagstiftningen är socker inte någon tillsats. Därför har det inget E-nummer. Men vad skulle ha hänt om EU hade krävt att socker skulle genomgå samma säkerhetsgranskning som andra tillsatser? Svaret är att utbudet i våra butiker skulle ha förändrats på ett brutalt vis. En del hyllor hade helt tömts på sina produkter. 

Varför har inte tillsatt socker något E-nummer, som alla andra tillsatser? Den frågan slog mig när jag skrev Fejkmaten. Många tillsatser i vår mat är naturliga ämnen som industrin utvinner från olika grödor. Lutein, E 161b, är ett gult färgämne som de får från ätliga frukter och växter.  Lecitin, E 322, är ett emulgeringsmedel som de får från sojabönor, solrosfrön eller raps. Steviaglykosider, E 960a, är ett sött ämne som de får från växten stevia. Socker är ett sött ämne som de får från sockerbetor eller sockerrör. Men socker har inget E-nummer. Varför?

Socker uppfyller alla krav på att vara en tillsats

Vill man få svar på den frågan, kan man söka sig till den lagstiftning som reglerar tillsatserna i vår mat, EG-förordning 1333/2008. Där står:

Livsmedelstillsatser är ämnen som normalt inte i sig konsumeras som livsmedel men som tillförs livsmedel för ett tekniskt ändamål som beskrivs i denna förordning, som t.ex. konservering av livsmedel.

Andra tekniska ändamål som man nämner i lagstiftningen är bland annat att tillsatsen kan ge en speciell konsistens eller söt smak.

Socker uppfyller detta. Vi äter sällan socker som ett enskilt livsmedel, utan vi har det i maten för att få söt smak, en speciell konsistens eller konservera. Så varför får andra ämnen som fyller dessa funktioner ett E-nummer men inte socker?

Socker är undantaget från lagstiftningen om tillsatser

Svaret på den frågan hittar man i artikel 3, paragraf 2a. Där står:

Följande anses inte vara livsmedelstillsatser:

i) Monosackarider, disackarider eller oligosackarider samt livsmedel som innehåller dessa ämnen och som används på grund av sina sötande egenskaper.

Druvsocker och fruktos är monosackarider. Vanligt socker och mjölksocker är disackarider. Maltodextrin är oligosackarider.

Med en enkel paragraf har man alltså undantagit alla former av socker och sirap från lagstiftningen om livsmedelstillsatser. Varför socker får en specialbehandling framgår inte. Det bara är så. Men låt oss leka med tanken att paragraf 2a i artikel 3 inte hade funnits. Vad hade hänt då? Hur hade socker klarat av de krav som EU ställer på andra livsmedelstillsatser?

Andra livsmedelstillsatser genomgår en hård granskning

Väldigt dåligt, kan man sammanfattningsvis svara på den frågan. Som du kan läsa i Fejkmaten har den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) de senaste åren genomfört en ny riskbedömning av i princip alla befintliga livsmedelstillsatser med E-nummer. Utifrån toxikologiska studier på djur och människor har EFSA:s expertgrupper satt en gräns för hur mycket av olika tillsatser vi maximalt bör få i oss. Experterna kallar det för ett acceptabelt dagligt intag.

Som ett exempel upptäckte EFSA i sin genomgång att sorbinsyra, E 200, tycks kunna påverka fosterutvecklingen hos möss och kaniner. Doser som var lägre än 1 110 milligram per dag och kilo kroppsvikt, var dock säkert för djuren. För att sorbinsyra absolut inte ska ha någon effekt på oss människor under vårt långa liv, använder EFSA en marginal på 100 mot denna säkra nivå. Så de har satt det acceptabla dagliga intaget för oss människor till 11 mg sorbinsyra per dag och kilo kroppsvikt.

Hur klarar socker säkerhetskraven för tillsatser?

Låt oss nu ställa samma krav på socker. I den vetenskapliga litteraturen kryllar det av mus- och råttstudier som visar att tillsatt socker orsakar olika sjukdomar. I en studie från 2013 fick mössen 25 procent av sina kalorier från socker. Det ledde till att mössen oftare dog i förtid, och fick färre avkommor. I en studie från 2016 visade forskarna att möss som fick socker oftare fick bröstcancer. I en sammanställning av många olika djurstudier, kunde forskarna dra slutsatsen att socker bidrar till typ 2-diabetes. Det finns också djurstudier som visar att glukos-fruktossirap kan bidra till tjocktarmscancer, och att fruktos driver på tillväxten av prostatacancerceller och metastaser i levern.  

I vissa studier har forskarna gett djuren extrema mängder socker. I andra ligger mängderna på cirka 25-30 procent av alla kalorier. Låt oss för enkelhetens skull anta att 15 procent av alla kalorier skulle vara en säker gräns. Använder vi EFSA:s säkerhetsmarginal på en faktor 100 borde vi människor alltså få maximalt 0,15 procent av alla våra kalorier från tillsatt socker.

Majoriteten av alla livsmedel innehåller tillsatt socker

Inte ens den mest rabiata sockermotståndaren klarar nog den gränsen med dagens livsmedel. Det skulle innebära att vi bara kunde äta typ 1 gram socker per dag. Det är ungefär en tredjedels sockerbit.

Faktum är att om EU tog bort paragraf 2a i artikel 3 i lagstiftningen om livsmedelstillsatser, så skulle det behöva ske en brutal utrensning i våra butiker. Mängder av livsmedel skulle bli förbjudna.

Det mest uppenbara är kanske att godishyllorna på väg fram mot butikskassorna i princip hade tömts helt. Vissa små öar av sötningsmedelssötat godis skulle bli kvar, men allt annat skulle ha försvunnit.

Andra hyllor som skulle ha blivit ekande tomma är de för sylt, läsk, saft, kakor, bullar, efterrätter och andra sötsaker. I frysdisken hade nästan all glass försvunnit och i mjölkkylen hade typ varannan produkt behövts tas bort.

Flinghyllan hade blivit kraftigt nedbantad. Produkterna med tecknade figurer på – de som företagen marknadsför mot barn – skulle ha rykt all världens väg.

I brödhyllan hade limpor förbjudits. Pågen och Skogaholm hade behövt halvera sitt sortiment (minst). Polarbröd hade nästan försvunnit som varumärke.

Det hade också varit svårt att hitta någon sill till midsommar, och knappt någon enda barbecuesås till grillningen på kvällen.

Den värsta tillsatsen har inget E-nummer

Faktum är att om EU skulle börja räkna tillsatt socker som en tillsats, hade storleken på våra butiker kunnat krympa avsevärt. Många av oss hade säkert tyckt att det var en eländig förändring, men vi människor är anpassningsbara. Snart hade vi vant oss. Den stora vinstlotten hade blivit en kraftigt förbättrad folkhälsa och kortade vårdköer. Vi som i dagsläget aktivt väljer bort matvaror med många E-nummer i, hade nog också börjat undra varför vi lagt så stor möda på det när en av de värsta tillsatserna inte ens haft något E-nummer.

För så här är det: säkerhetskraven för olika E-nummer är generellt mycket högre än för tillsatt socker. När det gäller tillsatt socker har vi knappt några säkerhetskrav alls, trots att det bidrar till mängder av dödliga sjukdomar i djurförsök.

Dela & kommentera comments

”Allt handlar bara om pengar” – ett vittnesmål från livsmedelsindustrin

Häromdagen kom ett mejl från en person som arbetar i livsmedelsbranschen. Hon har tappat motivationen och menar att det jag skriver om i Fejkmaten är sant. Livsmedelsindustrin skapar billiga och konstgjorda livsmedel, för att sedan sälja dem med diverse budskap som de vet lockar oss konsumenter. Jag tänkte på hennes brev när jag nyligen granskade alla trendiga veganostar. De är själva definitionen på fejkmat.

Ett av huvudbudskapen i min nya bok Fejkmaten är att vår mat börjar bli alldeles för näringsfattig. Livsmedelsbolagens skapar konstgjord mat utifrån ultraprocessade ingredienser, som är mer eller mindre rena kemiska substanser. Men vår fantastiska kropp klarar inte det. På insidan av Fejkmatens omslag finns en bild av livets komplexa kemiska maskineri. Det ser ut så här:

Du kan titta på bilden i full upplösning via denna länk. Gör det. För många blir det en aha-upplevelse. Det du ser är de grundläggande kemiska reaktioner som driver allt liv på jorden. Poängen är att om detta underverk ska fungera, måste du äta de hundratals ämnen som driver ditt maskineri. Det handlar om vitaminer, mineraler, fibrer och mängder av andra ämnen med fantasifulla namn som karnitin, zeaxantin och glycerofosfokolin. (Inget du behöver lära dig, men jag nämner det för att du ska förstå vilken cool kropp du har.)

Livsmedelsindustrin tar genvägar mot billigare mat

Att vår kropp behöver näringsämnen är dessvärre inget som dagens livsmedelsföretag tar hänsyn till när de skapar vår moderna mat. De prioriterar i stället annat. I förra veckan fick jag ett mejl från en person som jobbar inom livsmedelsbranschen. Så här skriver hon:

Det du berättar och varnar om, den så kallade fejkmaten, är precis vad jag hjälper kunderna att utveckla. Jag vet exakt vilka ingredienser och genvägar man ska ta för att få produkten billigare, godare, mer hållbar, ”fri från” och mer attraktiv för konsumenten. Och allt handlar bara om pengar, det är hela auran på företaget även om det aldrig skulle direkt erkännas. Det är absolut intressant och enormt utmanande, men för varje dag tappar jag mer motivation då allt jag gör egentligen helt går emot mina egna värderingar.

Veganprodukter som är fria från allt – även vitaminer

Hennes formulering – att bolagen satsar på att få produkterna ”fria från” – drabbade mig när jag gick förbi de här veganostarna i butiken:

En veganost med cheddarsmak. Skapad av livsmedelsindustrin.
En veganost som är riven. Den innehåller knappt någon näring alls.
En veganost som ska föreställa feta.

De förkroppsligar vad fejkmat verkligen är: mat som låtsas vara något det inte är. De ser ut som ost och smakar som ost, men i själva verket är produkterna något slags ostattrapp. De är skapade med hjälp av kokosolja, konsistensgivare (stärkelse), färgämnen och aromer, som ger smak. That’s it. Att de knappt innehåller några riktiga råvaror gör så klart att de är fria från det mesta. Därför kan de säljas med budskap som dessa:

Problemet är att ostarna i princip är lika näringsfattiga som godis. De innehåller knappt något smörjmedel alls till vårt fantastiska maskineri, förutom lite betakaroten, som används som färgämne, och vitamin B12, som är tillsatt.

I riktig ost finns både betakaroten och vitamin B12 naturligt. Där finns även ämnen som riboflavin, folat, vitamin A, vitamin E, magnesium, zink, kolin och en hel del protein.

Fejkmat är lika dyr som vanlig mat

Ska vi leva och ha hälsan kan vi helt enkelt inte ersätta naturlig mat med konstgjorda substitut. Men vet ni vad det intressant är? Trots att ungefär hälften av dessa ostattrapper består av rent vatten, så säljer företagen dem för ungefär samma pris som vanlig ost. Kilopriset ligger på närmare 130 kronor. Och här finns förklaringen till varför antalet vegoprodukter på butikshyllorna har exploderat. Det är lönsamt att sälja konstgjord mat.

Många tror att all veganmat per automatik är nyttig, men vår kropp behöver naturlig mat. Vill vi äta veganskt behöver vi lägga annat på mackan, kanske lite jordnötssmör med skivad banan på? Eller varför inte vegopastej enligt det här receptet?

Äter vi stora mängder fejkmat blir vi sjuka, oavsett om det står vegan på förpackningen eller inte. Ni får gärna dela och sprida den här informationen. Det är många konsumenter som luras av de här nya produkterna.

Dela & kommentera comments 2

GB:s nya BigPack – ett lågvattenmärke till glass

Är det möjligt att göra en av Sveriges sämsta glassar ännu sämre? Svaret är ja. GB har nu förändrat receptet på sina BigPacks så att de till 90 procent består av vatten, glukos-fruktossirap, socker och glukossirap.  

Greenwashing. Det var det ord som kom till mig när jag nyligen insåg att GB har gjort om sina BigPack–glassar. GB stoltserar med att glassen har ett ”nytt recept med lägre klimatavtryck än tidigare recept.” Samtidigt har de lyckats rationalisera bort i princip alla ingredienser som har burit minsta spår av nyttighet.   

Förut bidrog mjölk med näring

Inte för att GB:s BigPack tresmak tidigare har varit någon hälsobomb. Ingredienslistan såg ut så här:

Skummjölk, glukos-fruktossirap, vatten, socker, kokosolja, glukossirap, dextros, vasslepulver, emulgeringsmedel (mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror), stabiliseringsmedel (fruktkärnmjöl , guarkärnmjöl, karragenan), arom, rödbetsjuice framställd av koncentrat, färgämnen (klorofyllinkopparkomplex, kurkumin, annattoextrakt).

Det var redan då en extremt näringsfattig produkt, men i skummjölken fanns ändå en del vattenlösliga vitaminer, som exempelvis olika B-vitaminer.

Nu består BigPack till 90 procent av vatten och socker

Nu har GB ersatt skummjölken med rent vatten. Den nya, smått fascinerande ingredienslistan ser ut så här:

Vatten, glukos-fruktossirap, socker, glukossirap, kokosfett, ärtprotein, stabiliseringsmedel (guarkärnmjöl, fruktkärnmjöl), arom, emulgeringsmedel (mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror), rödbetsjuicekoncentrat, salt, färgämnen (klorofyllinkopparkomplex, kurkumin, annattoextrakt norbixin).

De enda produkter där företag annars brukar lyckas pressa in tre former av socker bland de fyra första ingredienserna är olika former av godis. Problemet är att i socker finns ingen näring alls. Kokosfett är också i princip tomma kalorier. De enda ingredienser som kan bidra med näringsämnen i det nya receptet är den minimala mängden rödbetsjuice och ärtproteinet, som utgör futtiga 0,6 procent av glassen (det kan man lista ut om man kollar på mängden protein i näringsdeklarationen).

BigPack innehåller ett osäkert E-nummer

När man tidigare skannade GB:s tresmak med vår app Matchecken visade sockerfiltret i alla fall rött. Nu blir det svart:

BigPack blir svart med Matcheckens sockerfilter

Som ni ser varnar appen också för osäkra E-nummer. Det är för att den gröna färgen i glassen kommer från klorofyllkopparkomplex, E 141.

Ni som har läst Fejkmaten vet att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) håller på att granska alla E-nummer. När det gäller klorofyllkopparkomplex har myndigheten flera allvarliga frågetecken. Bland annat saknas studier som undersöker om klorofyllkopparkomplex kan bidra till cancer. Därför har EFSA gett industrin i uppdrag att utreda det. I väntan på resultaten från den utredningen har vi lagt klorofyllkopparkomplex i Matcheckens filter för osäkra E-nummer (läs mer via denna länk).

Vi klarar inte fler näringsbefriade produkter

GB hade säkert som syfte att skapa en klimatsmartare glass, och så klart blir alla produkter som reduceras till vatten och socker mer klimatsmarta. De blir också väldigt billiga att tillverka. Däremot kan de inte tjäna som livsmedel. Vår kropps fantastiska maskineri kräver vitaminer, mineraler, antioxidanter och fibrer för att fungera. Det är liksom så evolutionen har skapat oss.

Dela och sprid detta till alla föräldrar ni känner. Våra barn kan inte äta det här. Många av dem får redan nu i sig för lite näring. Deras kroppar klarar inte att ta hand om fler ekande tomma kalorier. De livsmedel som vi utvecklar för att rädda klimatet, måste också vara hållbara för våra kroppar. 

Dela & kommentera comments 3

Lita aldrig på ordet ”frukt” i butiken

Livsmedel som består av sirapssöta juicekoncentrat kan marknadsföras som ”frukt”. Det har en rad kommunala livsmedelsinspektörer beslutat efter att jag har klagat på flera produkter. Inspektörerna menar att vi konsumenter inte förväntar oss att det som företagen påstår är frukt, verkligen är frukt. Därför får det marknadsföras som frukt.

Låter det snurrigt? Det är det. I Fejkmaten drar jag slutsatsen att vårt språk har förlorat sin betydelse i butiken. Beslutet ovan är en av orsakerna till det. Men låt oss ta det från början.

Livsmedelsverket rekommenderar oss att äta frukt eftersom det är nyttigt. Men många av de produkter som livsmedelsbolag marknadsför som frukt, består egentligen av ohälsosamma juicekoncentrat. Eftersom frukt och juicekoncentrat är två skilda saker, skrev jag i höstas ett öppet brev till en rad livsmedelsföretag där jag frågade hur mycket de kan processa en frukt innan det slutar att vara en frukt.

Exotic Snacks måste ändra sin förpackning

Efter det öppna brevet skickade jag in klagomål på flera produkter till kommunerna som granskar bolagen. En av produkterna var Exotic Snacks ”BARA”-godisar:

Exotic Snacks Bara produkt

Exotic Snacks menar att de säljer ”fruktbitar med mango och ananas”, men egentligen är det ett godis som mestadels består av ett äppeljuicekoncentrat.

Anmälan ledde till ett snabbt beslut från livsmedelsinspektören i Huddinge. Han ålade Exotic Snacks att ändra förpackningarna. I framtiden kommer det att stå: ”fruktiga bitar med smak av mango och ananas” på dem. Dessutom ska Exotic Snacks komplettera bilden på framsidan med bilder av de godisar som förpackningen verkligen innehåller.

Detta var ett rimligt beslut, tycker jag. Ändringarna kommer göra att det blir tydligt för oss konsumenter vad vi köper.

Övriga livsmedelsbolag får kalla juicekoncentrat för frukt

Förvånande nog tog de övriga livsmedelsinspektörerna ett helt annat beslut. De träffades gemensamt för att utvärdera mina klagomål, som gällde följande produkter:

Coop Änglamark fruktgodingar frukt

Coops ”fruktgodingar” som är sötare än hallonbåtar. Huvudingrediensen är äpplejuicekoncentrat, men Coop påstår på framsidan att det är 92 procent frukt.

Cloetta godis Gott & Blandat äkta frukt

Cloettas nya godis som de menar innehåller ”äkta frukt”, trots att en stor del är juicekoncentrat. Det som de kallar för ”bär” består också av juicekoncentrat.

Orkla Bob Bara bär och frukt

Den här nya formen av sylt från Orkla. De anser att det är ”bara bär & frukt”, men en väldigt stor andel är juicekoncentrat. Sylten är därför två–tre gånger sötare än en produkt gjord på ”bara bär och frukt” borde vara.

Sempers ”fruktgröt med äpple & päron” som vare sig innehåller äpplen eller päron, utan bara juicekoncentrat.

Semper frukt välling

Sempers ”fullkornsvälling med frukt & yoghurt”, som visserligen innehåller bananflingor men också äppeljuicekoncentrat och päronjuicekoncentrat.

Enagos ”havregröt äpple” där det som Enago kallar äpple är ett… äppeljuicekoncentrat.

Ordet frukt betyder inte frukt i butiken

Personligen anser jag att alla dessa produkter är vilseledande eftersom det som kallas för frukt bör bestå av riktig frukt, torkad frukt eller åtminstone en fruktpuré. Men livsmedelsinspektörerna från Malmö, Solna, Alingsås och Sundbyberg, som träffades tillsammans med Livsmedelsverket, tyckte annorlunda. De kom fram till att vi konsumenter inte förväntar oss att dessa produkter ska innehålla riktig frukt. Därför får det kallas för frukt. De avslår klagomålen med motiveringen:   

”…att dessa typer av produkter inte förväntas innehålla hela delar av frukt eller bär. Dessutom finns information om beredningsformen i ingrediensförteckningarna.”

I klartext betyder att vi konsumenter inte kan lita på ordet ”frukt” i butiken. Vill vi veta om livsmedelsbolagen menar riktig frukt, fruktjuice eller fruktjuicekoncentrat, måste vi vända på förpackningen och läsa ingredienslistan.

Vill du avslöja fuskfrukt? Använd Matchecken

Eftersom jag personligen är innerligt trött på att försöka uttyda svårläsliga ingredienslistor, använder jag i stället vår app Matchecken. Om du skannar en varas streckkod, kan du lätt avslöja fejkfrukt och fejkbär med Matcheckens sockerfilter:

Riktiga frukter och bär blir gröna. Fejkfrukt eller fejkbär – som innehåller juicekoncentrat – blir röda eller svarta. Tydligt och bra.

Förutom att det är galet att livsmedelsbolagen får använda vårt svenska språk lite hur som helst i butiken, är det intressant att livsmedelsinspektörerna landade i helt olika beslut. Det säger allt om livsmedelslagstiftningen. Den verkar gå att tolka lite hur som helst.

Slutsatsen är i alla fall att vi konsumenter ska förhålla oss djupt skeptiska till vad som står på olika livsmedelsförpackningar. Livsmedelsbolagen försöker väldigt ofta få sina varor att framstå som nyttigare än vad de egentligen är. Märkligt nog verkar de inte vara så speciellt rädda om sin trovärdighet.

Dela & kommentera comments

Barnmat var vilseledande – måste ändras

I arbetet med boken Fejkmaten har jag klagat på en hel rad livsmedel som marknadsförs till bebisar. Flera har visat sig vara vilseledande, bland annat klämmisar som felaktigt har sålts som ”yoghurt” och ”gröt”. Företagen har också fått i uppdrag att ändra på förpackningar där de har försökt få skräpmat till bebisar att framstå som nyttigt.  

De senaste åren har jag skrivit två öppna brev till barnmatsföretag. Det enda var riktat till Semper, och handlade om den skräpmat som de säljer till bebisar under varumärket Organix. Det andra riktade jag till flera barnmatsföretag som har sålt juicesötat fruktmos under beteckningen ”gröt”.

I samband med de öppna breven har jag skickat in klagomål på barnmat som jag har uppfattat som vilseledande. Nu har de kommunala livsmedelsinspektörerna beslutat att flera produkter bryter mot lagstiftningen och de har ålagt barnmatsföretagen att ändra på dem.

Yoghurt måste innehålla en levande bakteriekultur

Den första förändringen är att klämmisar som har sålts som ”yoghurt” ska tas bort, exempelvis dessa:

Skälet är att barnmatsföretagen har värmebehandlat yoghurten. Därmed har alla nyttiga mjölksyrebakterier dött. Då får produkterna enligt Livsmedelsverkets regelverk inte längre kallas för yoghurt.

Den livsmedelsinspektör som jag har pratat med har sagt att företagen nu ska återkomma med förslag på vad de ska kalla dessa produkter i stället. Tittar man på en värmebehandlad barnyoghurt som Nestlé har sålt, så har den bytt namn till ”YogoFrukt”.

Vad övriga barnmatsföretag kommer att kalla sina produkter återstår att se. Personligen tycker jag att företagen borde hålla sig till att sälja kyld yoghurt, där alla nyttiga mjölksyrebakterier lever och frodas.

Grötklämmisar måste innehålla mer spannmål

Den andra förändringen i barnmatshyllan är att klämmisar som företagen har påstått innehåller ”gröt” måste uppdateras:

När Edward Blom och hans barn blindtestade dessa klämmisar i samband med mitt öppna brev, blev deras slutsats att de smakade mer dessert än gröt. Det är inte så konstigt, eftersom de till ungefär 90 procent har bestått av ett juicesötat fruktmos. Eftersom ett juicesötat fruktmos inte är samma sak som gröt, har livsmedelsinspektörerna kom fram till att produkterna bryter mot barnmatslagstiftningen. Ska företagen få kalla detta för gröt måste de öka andelen spannmål i klämmisarna och minska mängden socker.

Sempers grötklämmisar är nu mindre söta

Detta har bland annat Semper försökt göra. Här är hur de till exempel förändrat sin gröt med smak av blåbär och äpple:

De har tagit bort all juice och använder i stället vatten, vilket har minskat mängden sockerarter med 25 procent. Däremot är det tveksamt om Semper har ökat mängden spannmål. Hade de haft i mer spannmål borde det totala kolhydratinnehållet i produkten ha blivit högre, men det har i stället minskat. (Jag har uppmärksammat livsmedelsinspektören som granskar Semper på detta.)

Både Hipp och Alex & Phil har kvar sina produkter med juicesötat fruktmos. Så hur de kommer att ändra dem är ännu ovisst.

Flera onyttiga barnmatsprodukter är borta

Förutom detta finns flera glädjande förändringar i barnmatshyllan. Dessa godisar, gjorda på juicekoncentrat, kan jag inte längre hitta i butikerna:

Semper – som säljer varumärket Organix – kallade dem för ”goodies” som om de skulle vara bra att äta för små barn. Godis gjort på juicekoncentrat är bättre än vanligt godis, men det är absolut inte bra.

De här kakorna har också fått en mycket tydligare förpackning:

Och de här snacksen:

Du ser de gamla förpackningarna till vänster och de nya till höger. Budskapet ”no junk promise” nere till höger försvann för ett par år sedan. Nu har även begreppet ”finger foods” tagits bort, vilket är bra eftersom vare sig kakor eller snacks är mat. Semper borde verkligen inte sälja skräpmat till små barn. Nu är i alla fall förpackningarna mindre vilseledande.

Barnmatshyllan har alltså tagit några små steg i rätt riktning. Tack alla ni som stöttar mig via Patreon. Det här inlägget är finansierat av er och ni kan lita på att jag kommer att fortsätta granska barnmatsföretagens övertramp. Få saker gör mig så arg som när man säljer fejkmat till de allra minsta.

Dela & kommentera comments

Alla Coopbutiker på Gotland ska bli sockersmarta

Nu inför Coop Sockercheckens märkning över hela Gotland. Därmed kommer det att bli mycket lättare för Gotlandsbor att avslöja butikernas alla sockervärstingar. Coops mål är att deras kunder ska bär hem 30 procent mindre tillsatt socker i sina kassar.

Det här är fantastiska nyheter! Sockerchecken går i dag ut med ett pressmeddelande om att Coop inför deras färgmärkning – som undertecknad har varit med att utveckla – på hyllorna i sina nio butiker. I pressmeddelandet säger Carl-Johan Stålhammar, vd på Coop Gotland, att:

– Vi vill alltid vara i framkant och underlätta för våra kunder att göra bra och kloka val. Det här handlar inte om att förbjuda några produkter eller skriva folk på näsan vad de ska äta, utan om att hjälpa de konsumenterna som vill.

Sockerchecken visar tydligt vilka varor som är sockervärstingar

Det var precis vårt mål när vi utvecklade märkningen. Många konsumenter är omedvetna om hur mycket socker det finns i maten som de bär hem. De flesta orkar helt enkelt inte lusläsa ingredienslistor och näringsdeklarationer. Med märkningen är det mycket lättare att bedöma varornas sockerinnehåll. Grönmärkta varor innehåller inget eller väldigt lite tillsatt socker. Gula varor är också helt okej ur ett sockerperspektiv. Röda och svarta varor innehåller däremot mycket eller väldigt mycket tillsatt socker. Här är några jämförelser från butiker som har märkningen på sina hyllor:

Det syns tydligt vilka exotiska såser som innehåller mest socker.

Föräldrar kan också lättare välja frukostflingor till sina barn.

Och det framgår att mjölkchoklad med nötter i är bättre än en vanlig mjölkchoklad, men att en riktigt mörk choklad är bäst.

Sockerchecken avslöjar vinklad marknadsföring

Det jag gillar bäst med Sockercheckens märkning är dock att tillverkarna inte kan kommer undan med sin hårdvinklade marknadsföring. Den yoghurt som marknadsförs som Activia, och som ser supernyttig ut, blir till exempel…

…svart.

Så grattis alla ni som bor på Gotland! Jag hoppas att ni ska utnyttja märkningen i dessa butiker. För alla er andra finns appen MatcheckenAppstore och Google Play. Skannar du streckkoden på en vara med Matchecken kan även den att avslöja butikens sockerbomber. Vi har jobbat otroligt mycket för att få fram den här märkningen. Jag är så glad att den nu kommer till användning!

Dela & kommentera comments

Märkningen “utan tillsatt socker” betyder inget i butiken

På många varor i butiken står det ”utan tillsatt socker” eller ”osockrad”. Men se upp med den märkningen. Det finns en lucka i lagstiftningen som en del livsmedelsbolag utnyttjar. Därför kan de exempelvis skriva ”utan tillsatt socker” på en granola som har havresirap som andra ingrediens.

I arbetet med Fejkmaten har jag skickat in klagomål på mängder av livsmedel, bland annat den här granolan som jag fick tips om via sociala medier:

Trots att det står ”utan tillsatt socker” på förpackningen är havresirap andra ingrediens. Tittar man på sockerinnehållet är det åtminstone fem gånger högre än vad en osockrad granola borde innehålla.    

Eftersom jag anser att det här är vilseledande anmälde jag förpackningen till livsmedelsinspektörerna i Lidköping, kommunen där Frebaco har sitt huvudkontor.

Socker som ger ”mustig smak” räknas inte som tillsatt socker

Utan omsvep kan jag säga att jag trodde att det var öppet mål. Jag var övertygad om att livsmedelsinspektörerna i Lidköping skulle ge Frebaco bakläxa och be dem ändra förpackningen. Informationen på livsmedelsförpackningar får nämligen inte riskera att ge oss konsumenter ”ett missvisande eller felaktigt intryck”, enligt Livsmedelsverkets sajt.

Men tji fick jag. Livsmedelsinspektörernas svar blev att sirapens funktion inte var att söta, utan att ”få till den krispiga karaktären till granolabitarna och mustig smak”. Därför räknades tydligen inte sirapen som tillsatt socker.  

Dessvärre finns ett kryphål i lagstiftningen som Frebaco utnyttjar. I den förordning som reglerar märkningen ”utan tillsatt socker” står att produkten inte får innehålla något tillsatt socker, eller ”något annat livsmedel som används på grund av sina sötande egenskaper”.

Hade tillverkaren sagt att havresirapen användes för att söta granolan, hade märkningen alltså varit olaglig. Men eftersom tillverkaren menar att havresirapen har en helt annan funktion är märkningen okej. Om lagstiftningen gäller eller inte, hänger alltså på hur livsmedelsföretaget definierar syftet med den söta ingrediensen.

Bob osötade sylt är sötad med juicekoncentrat

Det här kryphålet i lagstiftningen används också ofta av företag som säljer produkter med sirapsöta juicekoncentrat i. Orkla utnyttjar det till exempel i marknadsföringen av BOB:s ”Bara bär och frukt”:

Namnet på produkten indikerar att den endast skulle innehålla bär och frukt. På framsidan står ”inget tillsatt socker”, men andra ingrediens är ett sirapssött äpplejuicekoncentrat. Därför är sylten mer än dubbelt så söt som den skulle ha varit om den verkligen innehöll ”bara bär och frukt”.

Sempers osockrade barngröt innehåller juicekoncentrat

Andra exempel på företag som utnyttjar luckan i lagstiftningen är Risenta och Semper:

Deras varor är märkta med ”no sugar added” och ”osockrad”, men båda innehåller juicekoncentrat. Det är inga stora mängder, men i müslin används det helt uppenbart för att söta tranbären.

Företagen använder juicekoncentratet för allt annat än att söta

När jag anmälde dessa tre varor blev livsmedelsinspektörernas gemensamma svar att:

Fruktjuicens primära syfte i produkterna, enligt företagen, är att förbättra konsistens, färg och/eller medföra en fruktsmak till produkterna. Under dessa förutsättningar bedöms det därmed vara relevant att använda märkningen utan tillsatt socker eller liknande i de fall det används. I ingrediensförteckningarna framgår vilka ingredienser som finns i produkten.

Utan att ifrågasätta låter livsmedelsinspektörerna alltså företagen själva bestämma varför de har juicekoncentratet i sina produkter. Detta trots att det i fallet med sylten och tranbären utan tvekan bidrar till en söt smak.

Vi konsumenter kan alltså inte lita på märkningar som ”utan tillsatt socker” och ”osötad”. I stället måste vi bli cyniska och lusläsa ingredienslistan. Visst är det lite märkligt att livsmedelsföretagen inte är mer rädda om sin trovärdighet?

Dela & kommentera comments 1

Fejkmat – vad är det egentligen?

I dag släpps min nya bok Fejkmaten. Men vad menar jag egentligen med fejkmat? Vad är det? Och varför skulle det vara så illa för oss?

Det är en och annan journalist som har ringt inför dagens släpp av min nya bok, Fejkmaten. En av dem undrade: Vad är egentligen fejkmat? En bra fråga som har fått mig att fundera en del. För hur definierar jag egentligen fejkmat på ett enkelt vis? 

Fejkmat: mat som låtsas vara något som det inte är

Jag har landat i att fejkmat är mat som låtsas vara något som det inte är. Ett exempel på fejkmat är det som Norrmejerier har kallat för ”hälsofil”:

Runt en tredjedel av alla kalorier i den här filen kommer från tillsatt socker. Att påstå att det är hälsosamt är fel och fejk. Det är något som jag anmälde under arbetet med boken, och Norrmejerier har nyligen ändrat sina förpackningar.

En vegokorv som absolut inte är någon korv

Många av de nya produkter som börjar fylla butikernas vegohyllor är också till stor del fejk. I boken har jag till exempel med den här produkten:

Med hjälp av vatten, rapsolja, modifierad potatisstärkelse, lite protein och diverse olika förtjockningsmedel, har Coop lyckats skapa något som har en konsistens som liknar den hos korv. Färgen får de från ett koncentrat av rädisa, och smaken tar de fram med hjälp av kryddor och aromer. Visst liknar det en korv till utseendet, men det är absolut ingen korv när det gäller innehållet av vitaminer och mineraler. Huvudingredienserna – rapsolja och modifierad potatisstärkelse – är extremt näringsfattiga. Vanlig korv, speciellt köttrika varianter, ger mycket mer smörjmedel till vår kropp.

Bebisyoghurt och gröt som är egentligen juicesötat fruktmos

Även i bebishyllan säljs det fejkmat. Länge har barnmatsföretagen påstått att de har sålt gröt och yoghurt till bebisar:

Men dessa produkter har mestadels bestått av juicesötade fruktmos. Mängden spannmål i gröten har varit minimal och den lilla mängd yoghurt som verkligen finns i dessa produkter har värmebehandlats. Alla nyttiga mjölksyrebakterier är därför döda. Ska bebisar må bra behöver de äta riktig gröt och riktig yoghurt. Jag har anmält dessa produkter som vilseledande och det lutar åt att de kommer att förbjudas. Skriver mer om det här på sajten snart!

Glutenfri mat kan vara fejk

Bland allt det glutenfria i butiken säljs också en del fejkmat. Här är ett exempel:

Även här använder tillverkaren ren stärkelse, vatten och diverse olika förtjockningsmedel för att skapa något som liknar mat, men som inte alls innehåller alla de vitaminer och mineraler som vi behöver för att må bra. Tillverkaren kallar brödet för ”grova”, trots att det innehåller mer sirap än fibrer.

”Klassisk svampsoppa” innehåller mer salt än svamp

Några varor som jag ännu inte har hunnit anmäla, men som står på min att-göra-lista är olika pulverprodukter från Blå Band. De säljer den här champinjonsoppan som en ”klassisk soppa”, men den innehåller mer salt än champinjoner:

Frågan är om man verkligen får kalla en soppa som till stor del består av glukossirap och palmfett för ”klassisk”? Enligt mig är det fejk.

Hallondryck utan hallon

Så till Gainomax ”recovery drink”. Förpackningen är den prydd med bilder av hallon och jordgubbar. Det står också ”raspberry” och ”strawberry”, men drycken innehåller inga bär alls, utan bara aromer:

Tittar man på ingredienslistan är det också svårt att förstå vad som gör att den kvalar in som ”recovery drink”. Egentligen är det värmebehandlad mjölk som innehåller lite extra mjölkprotein, maltodextrin och tillsatt socker. Den kostar fyra gånger mer än för vanlig mjölk, så den som köper vanlig mjölk får faktiskt mer protein för pengarna.

En ”komplett måltid” som egentligen är godis

Till sist det som för mig har blivit symbolen för dagens skruvade syn på mat. Det är den här produkten, som Nutrilett marknadsför som en ”komplett måltid”:

På förpackningen står: ”All you need in a meal. No more. No less”. Men det är ju inte sant. Vår kropp behöver väldigt mycket mer än vad som ryms i den här baren. Egentligen är det som att käka godis med ett tillskott av vitaminer, mineraler, fibrer och proteiner. Ingen kan leva på det och må bra i längden.

Våra butiker fylls av mängder av osanna budskap

Det här är bara några exempel på mat som låtsas vara något som det inte är. I arbetet med Fejkmaten har jag anmält mängder av produkter för att se var gränsen går för vad företagen får göra. Slutsatsen är att gråzonerna är enorma och att vårt språk har förlorat sin betydelse i butiken. Ordet natur betyder inte att något är naturligt. Ordet grovt betyder inte att brödet är grovt. Ordet frukt använder företagen för att beskriva sirapssöta juicekoncentrat. Inte ens märkningen ”utan tillsatt socker” är fredad, för det finns ett kryphål i lagstiftningen som företagen utnyttjar.

Mer om det en annan gång. Nu ska jag snart in i TV4:as Nyhetsmorgon. Men i kväll ska jag luta mig tillbaka med ett glas bubbel och känna mig fri. För det är en stor frihetskänsla att släppa en bok efter så enormt mycket jobb. Jag är väldigt spänd på att höra vad ni ska tycka om den!

Dela & kommentera comments 3

Matchecken – ny app som håller koll på E-nummer och socker

I höstas lanserade vi appen Sockerchecken som hjälper dig att avslöja allt dolt socker i butiken. Nu har vi utvecklat den appen till Matchecken. Skannar du streckkoden på en vara kan Matchecken även varna för olika former av tillsatser. Appen innehåller exempelvis filter för onaturliga eller osäkra E-nummer.

I min nya bok Fejkmaten finns ett kapitel om E-nummer. När jag skrev det kände jag ett stort behov att få bättre koll på alla tillsatser. För det visade sig bland annat att mina barns favorittuggummi innehöll titandioxid, E 171, ett ämne som precis har förbjudits och håller på att fasas ut eftersom det är potentiellt cancerframkallande.

Jag insåg också att vi har dekorerat våra chokladgodisar till jul med både titandioxid och aluminium (E 173)…

… och att färgen på Abbas svarta rom inte är alls är naturlig (hur jag nu hade kunnat tro det), utan bland annat innehåller det onaturliga färgämnet briljantblått FCF, E 133.

Efter alla dessa mer eller mindre obehagliga aha-upplevelser, började jag försöka lära mig olika E-nummer. Men det är ju helt omöjligt att komma ihåg vilka tillsatser man kan tänka sig att äta, och vilka man inte vill ha. För vem minnas att E 100 är kurkumin, en naturlig antioxidant som finns i gurkmeja, medan E 123 är det onaturliga färgämnet Amarant?

Matchecken hjälper dig att hålla koll på tillsatserna

För att vi konsumenter ska slippa plugga E-nummer har vi nu förbättrat appen Sockerchecken och döpt om den till Matchecken. Precis som tidigare kan appen uppskatta mängden tillsatt och fritt socker i en vara, och du kan använda den för att hålla koll på mängden kolhydrater. Utöver det kan du också slå på filter för följande kategorier av E-nummer: citronsyra, fosfater, nitriter, onaturliga ämnen, osäkra E-nummer, smakförstärkare och sötningsmedel.

I appen finns förklaringar till de olika filtren och vilka E-nummer som ingår. De filter jag personligen kommer att använda mig av är de för sötningsmedel, onaturliga ämnen och osäkra E-nummer. Du ser inställningarna i min app till vänster, och hur det ser ut när jag har skannat tre slumpmässigt valda varor:

Onaturliga tillsatser med E-nummer

Skälet till att jag vill få varningar om onaturliga ämnen är att jag helt enkelt inte har lust att äta saker som silver, aluminium eller konstgjorda färgämnen. Alla tillsatser har visserligen testats i djurförsök. Får man en effekt av en tillsats, lägger man det acceptabla dagsintaget för oss människor 100 gånger lägre än den nivå som påverkade djuren. Mängderna vi får i oss blir därför väldigt små. Samtidigt vet man att exempelvis aluminium kan ackumuleras i kroppen, framför allt i benvävnaden. Konstgjorda så kallade azofärgämnen misstänker vissa forskare i stället kan påverka barns beteenden. Även om vetenskapen bakom dessa misstankar är svag, har jag svårt att förstå varför vi alls ska ha sådana ämnen i vår mat. Därför kommer detta filter, som varnar för drygt 60 olika E-nummer, vara påslaget i min mobil.

Osäkra tillsatser med E-nummer

Filtret för osäkra tillsatser har tagit mycket tid att utveckla. Det har vi baserat på rapporter från den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA. De håller på att gå igenom säkerhetsdokumentationen för alla E-nummer. Under det arbetet har de identifierat en massa svagheter i materialet. Som ett exempel av många har de frågetecken kring karragenan, E 407. Det är ett förtjockningsmedel som bland annat finns i alla dessa produkter:

Karragenan är ett ämne som renas fram från alger. Naturligt består det av stora molekyler, som sannolikt är ofarliga för oss. Men om molekylerna bryts ner till mindre delar tyder forskning på att de skulle kunna orsaka en inflammation i tarmen. I djurförsök har de mindre molekylerna även bidragit till utvecklingen av förstadiet till typ 2-diabetes.

EFSA har gett livsmedelsindustrin i uppdrag att utreda hur stora karragenanmolekylerna som används i våra livsmedel är. Företagen måste också utreda om karragenan kan förvärra inflammatoriska tarmsjukdomar. Personligen vill jag minimera mängden karragenan i min mat tills man vet att det är säkert att äta.

Varnar för ämnen som kan innehålla nanopartiklar

Andra ämnen som EFSA har frågetecken kring är exempelvis kiseldioxid, E 551, och talk, E 553b, som kan forma minimala nanopartiklar. Man har dålig koll på hur nanopartiklar av olika ämnen påverkar vår kropp. Därför har EFSA bland annat krävt att industrin ska ta reda på hur mycket nanopartiklar som finns i tillsatserna. EFSA:s oro för nanopartiklar är skälet till att osäkerhetsfiltret varnar för vissa kryddblandningar, men inte andra:

Med allt detta sagt vill jag poängtera att ingen kommer att dö av att då och då välja matvaror med onaturliga eller osäkra E-nummer i. Som jag skrev ovan är mängderna ofta väldigt små. Men när möjlighet finns, kommer jag personligen att välja varor som blir gröna i appen. Om jag ska köpa pressad citron kommer jag till exempel välja en variant utan kaliumdisulfit, E 224, i:

I nuläget finns 27 olika E-nummer i osäkerhetsfiltret, men vi kommer att uppdatera och utveckla filtret i takt med EFSA:s arbete.

Matchecken kostar som en kopp kaffe per månad

Som sagt: det finns info om alla filter i appen. Klicka på namnet för själva filtret, så kommer mer info upp. Du laddar ner Matchecken från Appstore eller GooglePlay. Det går att skanna 15 produkter gratis, sedan kostar appen som en kopp kaffe varje månad. Önskar du att appen ska varna för någon speciell ingrediens? Lägg en kommentar nedan. Vi kommer att utveckla den med fler filter. Hoppas att ni ska finna Matchecken användbar!

Dela & kommentera comments

Saltlakrits i mjölkchoklad är ”naturgodis” enligt Malmös livsmedelskontroll

Nu har följetången kring naturgodis tagit en ny och lite oväntad vändning. Det har visat sig att Malmö stads livsmedelskontroll tycker att även saltlakrits är naturgodis. Om vi konsumenter tror att naturgodis skulle vara nyttigare än vanligt godis har vi fel, enligt den livsmedelsinspektör som jag har pratat med. Att naturgodis har marknadsfört som nyttigare är inget hon vill kännas vid.

Ni som följer mig vet att jag för några år sedan skrev ett öppet brev till olika naturgodisförsäljare där jag undrade vad som skiljer ”naturgodis” från vanligt godis. Efter det skickade jag ett klagomål till de kommuner som har till uppgift att granska naturgodisföretagen. Skälet var att jag tycker att det är vilseledande att sälja produkter som de här som naturgodis:

Naturgodis från Coop
Naturgodis från Parrots/Cloetta
Naturgodis från Exotic Snacks

Det ledde till en lång process. De kommunala livsmedelsinspektörerna hade många möten, men i maj förra året fick jag reda på att de hade beslutat att allt naturgodis måste innehålla något som är naturligt, exempelvis en nöt, en frukt eller ett bär. Jag skrev om det här på sajten.

Malmö drev igenom att lakrits skulle få vara naturgodis

Nu har det visat sig att den information som jag fick inte var komplett. Livsmedelsinspektören i Malmö stad drev tydligen igenom att även vanlig lakrits ska få säljas som naturgodis. Inte för att det är naturligt, utan för det har funnits så länge i naturgodishyllan att det har blivit en del av den vedertagna beteckningen naturgodis.

När jag fick höra detta, i oktober förra året, tyckte jag att det lät helknasigt. Bara för att företagen på ett olagligt vis har marknadsfört lakrits som naturgodis, kan det väl inte plötsligt bli lagligt? Det är som att en jury skulle säga under en rättegång att: ”Lille Kalle har snattat under så många år nu, så det har blivit en vedertagen del av hans beteende. Därför måste han få fortsätta att snatta”.

Att marknadsföra naturgodis som nyttigare är olagligt

Eftersom granskningen av naturgodisföretagen är en del av min kommande bok, Fejkmaten, ringde jag upp livsmedelsinspektören i Malmö för att höra hur hon tänker. Det blev ett samtal som gick i cirklar. Hon hävdade att naturgodis är vanligt godis och inget annat. Då påpekade jag att många konsumenter uppfattar det som nyttigare än vanligt godis, eftersom det har marknadsförts så. Här är en bild tagen av Exotics Snacks hylla som den såg ut när jag började granska detta:

Och här är en bild av Parrots sajt från april 2018:

Att naturgodis har marknadsförts som nyttigare än vanligt godis, var dock inget som Malmös livsmedelsinspektör ville kännas vid. ”Det är olagligt”, sa hon.

Den olagligheten borde hon ha satt stopp för. Så jag var ihärdigt och sa att vissa konsumenter verkligen uppfattar naturgodis som bättre än annat godis. Då var hennes motargument att det inte finns något bevis för att det skulle vara någon allmän uppfattning.

Ordet natur betyder ingenting

När jag till sist frågade livsmedelsinspektören i Malmö varför ordet ”natur” alls ska finns med som beskrivning av vanligt godis, hamnade vi på ruta ett igen. Återigen menade hon att det har blivit vedertaget och då ska det få vara så.

Efter mitt första öppna brev beslutade alltså livsmedelsinspektörerna egentligen att även saltlakrits är ”naturgodis”. MEN. Eftersom jag hade fått bristande information och trodde att saltlakritsen skulle tas bort från naturgodishyllan, skrev jag ett uppföljande brev till alla naturgodisförsäljare i september förra året. Efter det skickade jag återigen in ett klagomål på naturgodishyllan och då hade spelplanen ritats om. Den livsmedelsinspektörer som granskade Exotic Snacks hade bytts ut och han tog ett eget beslut. Det ledde till att hashtaggen ”naturgodis” försvann från Exotic Snacks sociala medier och företaget kallar numera sitt sortiment för ett ”lösviktskoncept”.

Livsmedelsinspektörer tolkar lagen helt olika

Livsmedelsinspektören i Stockholm, som granskar Axfood, hade också bytts ut. Enligt henne är frågan kring vad som får säljas som naturgodis ännu inte avgjord. När jag pratade med henne i januari ville hon träffa de övriga inspektörerna och diskutera detta ännu en gång.

Jag vet sedan tidigare att Solnas livsmedelsinspektör, som granskar Coop, tycker att det är fel att lakrits ska få säljas som naturgodis. Men eftersom Malmö stads livsmedelsinspektör stred så hårt för lakritsens plats i naturgodishyllan fick det bli så.

Hur detta med naturgodis kommer att sluta vet vi alltså ännu inte. Kanske kommer vi en dag att få se både djungelvrål och piratpengar i naturgodishyllan, vem vet? En av de slutsatser jag har dragit efter allt arbete med Fejkmaten är att enskilda kommunala livsmedelsinspektörer har lite för stor makt över vad som får säljas i landets butiker. Jag kommer att återkomma till Malmö stads livsmedelskontroll, för en sak är säker: den har tagit fler beslut som inte är på konsumentens sida.

Dela & kommentera comments