Lobbying och industrin

Visste ni att Lantchips har uppfunnit en ”vegansk gräddfil”? Det omöjliga i detta gjorde att jag började grotta ner mig i olika ingredienslistor för chips. Tillsammans med konsumentföreningen Äkta vara anmäler jag nu en hel rad chips som tillverkarna påstår innehålla riktiga smaker men som egentligen är smaksatta med aromer.

Här är det klagomål som Äkta vara och jag i dag har skickat till de granskande myndigheterna.

Klagomål på chips smaksatta med aromer

Detta är ett gemensamt klagomål på flera chipsprodukter som är smaksatta med aromer, men där detta inte tydligt framgår av förpackningen. Klagomålet gäller företagen Lantchips (Södertälje), Premium Snacks Nordic AB (Laholm, äger varumärket Gårdchips), Orkla Confectionery & Snacks Sverige (Solna, distribuerar varumärkena OLW och Pringles) och Santa Maria (Mölndal).

Bakgrund

Chips och andra liknande produkter är ofta smaksatta med dill, lökpulver, ostpulver eller andra naturliga råvaror. De kan följaktligen kallas för dillchips, lökchips eller ”tortilla cheese”, som några exempel.

Många andra chips är dock bara smaksatta med aromer. Detta blir kanske tydligast med Svenska lantchips nya veganchips. Beteckningen på dem är ”Gräddfil & lök”, men de innehåller inte någon gräddfil utan endast mjölksyra och arom. Så här marknadsförs produkten på Lantchips sajt:

Ingredienser: Potatis (65%), solrosolja, maltodextrin, salt, socker, lök, mjölksyra, krydda, jästpulver, vitlök, jästextrakt, arom, surhetsreglerande medel (citronsyra).

Vi menar att det är vilseledande att påstå att chipsen innehåller gräddfil, när de inte gör det. Se artikel 7.1 d i förordning (EU) nr 1169/2011.

Som exempel på en vilseledande beskrivning av ett livsmedel skriver Livsmedelsverket på sin sajt kontrollwiki:

En produkt betecknas citronmuffins trots att den enda smakgivande ingrediensen är citronarom. En rättvisande beteckning skulle kunna vara: muffins med citronsmak.

Följaktligen borde det stå Lantchips ”gräddfilssmak och lök” på chipsen ovan.

Chips där smaken kommer från aromer bör signalera det

På samma vis bör alla följande produkter ändras så att det på framsidan av förpackningen blir tydligt att de endast innehåller en ”smak” av något.

1. OLW ”gräddfil & lök” innehåller ingen gräddfil, utan mjölkpulver och aromer.
2. Estrellas ”västkustchips ranch och sourcream” innehåller ingen ”sourcream”.
3. Estrellas ”havssalt och vinäger” innehåller ingen vinäger utan olika syror och arom av vinäger.
4. Pringles ”vinägerchips” innehåller ingen vinäger utan bara syror och arom.
5. Santa Maria Tortillachips ”sour cream & chives” innehåller ingen sour cream.

Som konstrast till exemplen ovan kan nämnas en chipsprodukt från OLW som heter ”syrad grädde” och som verkligen innehåller creme fraichepulver.

Pringles ”sour cream onion” innehåller verkligen gräddfilspulver.

OLW:s ”Sir salty vinegar” innehåller verkligen vinvinsvinägerpulver.

Det går alltså att framställa chips som innehåller de riktiga råvarorna.

Vi vill också att ni ska granska några chipsprodukter där tillverkarna på framsidan skriver ”med smak av”, vilket kan tolkas som att man verkligen har haft i den riktiga råvaran för att smaksätta.

1. Gårdchips ”brynt smör & havssalt” innehåller inget brynt smör utan gräddpulver, aromer och karamelliserat socker. Därför borde det stå ”brynt smörsmak”.
2. OLW ”smör & havssalt” innehåller inget smör därför bör det stå ”smörsmak” på paketet.

Sammanfattning: För att det ska bli lätt för konsumenten att i butiken veta vilka chips som innehåller riktiga råvaror och vilka som är smaksatta med aromer, bör det tydligt framgå av förpackningen. I de fall aromer används för att framställa en smak, bör det exempelvis stå ”vinägersmak”, ”gräddfilsmak”, ”smörsmak” och så vidare.

Det är självklart att konsumenter – utan att lusläsa ingredienslistor – ska kunna avgöra om en smak kommer från aromer. Kryddor som dill och gräslök kommer troligtvis också att ersättas av aromer i framtiden. Därför behöver kraven på hur smak av aromer presenteras på förpackningen höjas.

Vi vill gärna få återkoppling på vilket beslut ni tar i detta ärende.

Mvh,
Föreningen Äkta vara, Björn Bernhardson
Ann Fernholm, vetenskapsjournalist

Detta inlägg har tillfogats en rättelse. Tidigare stod det att Gårdchips ”sourcream & black garlic” inte innehåller någon svart vitlök. Skälet till detta är att svart vitlök inte skrevs ut i ingredienslistan på Gårdchips sajt. Chipens innehåller dock svart vitlök, vilket skrivs ut på själva förpackningen.

Det är många varor i våra butiker som på olika vis marknadsförs som ”naturliga”. Begreppet har en positiv klang, men vad betyder det egentligen? För mig har det blivit alltmer obegripligt. Är vasslepulver och glukossirap naturligt? Och hur är det med kemiskt tillverkade tillsatser? Läs dagens öppna brev till branschorganisationen Livsmedelsföretagen, där jag undrar hur vi konsumenter ska förstå deras branschlingo.

Kära Livsmedelsföretagen!

Efter att jag skrev klart min bok Fejkmaten förra året har jag haft svårt att släppa en fråga: Hur ska vi konsumenter egentligen tolka ord som ”naturlig” och ”natur” på olika livsmedelsförpackningar? Ju fler varor jag granskar som säljs med dessa budskap, desto svårare har jag att förstå vad ni menar.

Livsmedelsverket: naturliga varor ska växa i naturen

När jag en gång började fundera på den här frågan hittade jag viss vägledning på Livsmedelsverkets hemsida. Enligt dem är ”naturlig” och prefixet ”natur-” så kallade ”säljande uttryck” som bara får användas i vissa fall. Så här skriver de:

En vara som marknadsförs som naturlig ska alltså enligt Livsmedelsverket existera i befintligt skick i naturen. Den kan ha skalats, skivats eller rivits, men ska vara minimalt behandlad.

Om ni frågar mig, tycker jag att det är en rimlig definition. Det är skälet till att jag för några år sedan skickade in ett klagamål på olika havredrycker. Många företag har nämligen påstått att dryckerna innehåller ”naturliga sockerarter från havre”…

…men egentligen har företagen brutit ner stärkelse i havren så att den bildar sockerarten maltos. Därför är havredryck 40 gånger sötare än vad den skulle ha varit om drycken endast hade innehållit de sockerarter som (naturligt) finns i havre.

Oatly har breddat definitionen på vad naturligt är

De kommunala livsmedelsinspektörer som granskade fallet bedömde att Oatly och andra havredryckstillverkare vilseledde sina kunder. De krävde att företagen skulle ändra sina förpackningar. Alla gjorde det, utom Oatly. De överklagade först till länsstyrelsen och sedan till förvaltningsrätten. I sitt 140 sidor långa försvar skrev de bland annat att Livsmedelsverkets definition av begreppet naturlig är ”onyanserad och starkt förenklad”.

Förvaltningsrätten höll med Oatly. Så nu finns en vägledande dom som breddar begreppet ”naturliga”. Och då uppstår frågan: Vad menar ni i livsmedelsbranschen egentligen när ni anspelar på ord som ”naturliga”, ”naturlig” eller ”natur” som prefix?

Helt naturliga salta smålandsgubbar

För att hitta ett svar på den frågan tog jag mig en tur i butiken. Ju längre jag kom, desto svårare hade jag att förstå ert branschlingo. Granskar man till exempel det godis som företaget Hultén kallar för ”ett naturligt val”…

… är det lite svårt att se det naturliga med små salta smålandsgubbar.

Läser man ingredienslistan på den här baren…

… tänker jag att nötter och torkade bär som har klistrats ihop med hjälp av glukossirap och en ”yoghurtsmakbeläggning” väl har förlorat en del av sin naturliga charm?

Kan sirap kallas för naturligt?

Sedan stannade jag till framför den här granolan ”med naturlig sötma från dadlar”…

… som innehåller ett dadeljuicekoncentrat. Om man kan kalla ett sirapssött dadeljuicekoncentrat för ”naturlig sötma”, kan då Skogaholm skriva så här på sina klassiska sirapslimpor?

Är allt som processats fram från naturen naturligt?

Till en början tänkte jag att svaret på den retoriska frågan måste vara ja. För efter att ha flanerat runt i butiken ett tag, tänkte jag att ni i livsmedelsbranschen nog räknar allt som har processats fram från naturen som naturligt. Och då är ju även sirap naturligt.

En sådan tolkning förklarar till exempel hur ni kan marknadsföra en pesto…

…som innehåller vasslepulver, laktos och E 300 (citronsyra) som ”100 % naturlig”. (Det syns kanske inte så tydligt, men runt locket står det 100% NATURALE, italienska för naturlig).

Att ni kallar allt som kommer från naturen för naturligt skulle även kunna förklara hur en bar…

…som innehåller glukossirap, glycerol och kolapulver kan höra hemma i ”naturdalen”.

Är även kemiskt framställda tillsatser naturliga?

Men så fastnade jag vid den här ”naturdieten”…

…och blev lite ställd. För hur odlar ni egentligen fram sötningsmedel som acesulfam K och natriumsackarin? Och hur kan ni få natriumkarboximetylcellulosa att gro i trädgården?

Det är inga enkla frågor, så jag vände mig till ChatGPT som verkar har koll på det mesta. Så här svarade den hjälpsamma AI:n om Acesulfam K:

Intressant va´? Även natriumsackarin och natriumkarboximetylcellulosa framställer ni ju kemiskt, vilket jag först tänkte är helt onaturligt. Men så kom jag på att många av de kemiska grupper som man använder inom den kemiska industrin faktiskt kommer från olja. Och olja var en gång för länge sedan – typ på dinosauriernas tid – gröna och naturliga växter. Så kanske kan man kalla en diet som innehåller acesulfam K, natriumsackarin och natriumkarboximetylcellulosa för en naturdiet? Är det så ni tänker?

Vad ska vi kalla det som på riktigt är naturligt?

Men om ni använder ord som ”naturligt” och prefixet ”natur-” för sådant som framställs med avancerad kemi, vad ska vi då hitta på för begrepp för det som Livsmedelsverket kallar för naturligt? Alltså mat som existerar i sitt befintliga skick i naturen och är minimalt processad?

Det är i och för sig en utdöende grupp av livsmedel, men det hade ändå varit bra om ni kunde ordna något slags branschöverenskommelse kring det. I Fejkmaten finns fler exempel på ord som ni skulle behöva workshoppa kring och förtydliga. Vi konsumenter behöver kunna förstå det språk ni använder i butiken, annars finns en överhängande risk att vi köper något som vi tror är bättre än vad det faktiskt är. Och att vilseleda oss konsumenter är inte bara olagligt utan rent av ohederligt.

Med förhoppning om ett klargörande svar,
Ann Fernholm

I morse rapporterade Sveriges Radio att Livsmedelsverket nu kräver statliga åtgärder mot vår höga sötsakskonsumtion. Myndigheten undersöker också en läskskatt. Hurra ropar jag! Det är verkligen inte en dag för tidigt. Kanske kan godiset då börja kosta mer än 10 kronor per hekto?

Det som gör mig glad är att Livsmedelsverket i dagens medierapportering betonar att samhället behöver ta ett större ansvar för utbudet i våra butiker:

– Vi kan inte lägga allt ansvar på individerna utan det måste bli lättare att äta hälsosamt, säger Åsa Brugård Konde, nutritionist på Livsmedelsverket, till Sveriges Radio.

Samhället behöver ta hänsyn till att vi är människor

Jag håller helt med. I över femtio år har vi mer eller mindre sett det som individens ansvar att vi ska köpa hälsosam mat. Men vi måste ta hänsyn till att vi är människor, med alla de svagheter vi människor har. Alla är exempelvis inte cyniska. Därför har de inte insett att en tredjedel av alla kalorier i det som har kallats för ”hälsofil” utgörs av tillsatt socker. De har också svårt att föreställa sig att det kan finnas mer glukossirap än pecorino i en pesto.

Andra människor är extremt svaga för sötsaker och livsmedelsföretagen vet allt om hur man utnyttjar det för att sälja vinstdrivande varor som godis och läsk. Exempelvis kan man ha ett erbjudande om tre chokladbitar för 12 kronor vid kassan.

Eftersom vi människor inte är några karaktärsstarka superhjältar utan hyfsat luststyrda varelser – som gärna köper tre chokladbitar för 12 kronor – behöver vi inrätta vårt samhälle efter det. Det handlar inte bara om en sockerskatt som kan höja priset på chokladbitarna vid kassan, utan också exempelvis om att förbjuda marknadsföring av sötsaker till barn och unga. En reglering av tillåtna förpackningsstorlekar skulle också göra susen, för konsumtionen av läsk sköt exempelvis i höjden när man införde 1,5-litersflaskor.

Sockerskatt behövs för att finansiera vården

Många är dock emot en sockerskatt och ett vanligt argument är att det inte spelar så stor roll om chokladkakorna kostar 12 eller 24 kronor. Vi kommer köpa dem ändå. Till alla er som tillhör den gruppen vill jag säga: vår höga sockerkonsumtion är enormt kostsam för sjukvården och regionerna. Sötsaker som läsk och godis bidrar otvetydigt till övervikt och folkhälsomyndigheten har beräknat kostnaderna för fetman i samhället till cirka 70 miljarder kronor per år. Det är en hiskelig summa pengar. Så klart behöver vi beskatta de företag som orsakar de kostnaderna.

En grupp som konsumerar mycket godis och läsk är också unga. De är en priskänslig grupp som är viktig att nå med olika hälsoinsatser.

Myndighet håller på att granska sötningsmedel

Ett annat vanligt argument mot framför allt en läskskatt är att det kommer att få oss att dricka mer läsk med sötningsmedel i. En del menar att sötningsmedel är sämre för hälsan än vanligt socker. Men i studier där man har jämfört effekten av att dricka socker och sötningsmedel, tycks socker vara sämst.

Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, håller just nu också på att granska alla livsmedelstillsatser. Genomgången visar att det finns ganska allvarliga frågetecken kring vissa tillsatser, och industrin har fått i uppdrag att genomföra flera säkerhetstester på dem. När det gäller sötningsmedel har dock säkerhetsgenomgången blivit försenad. Så den är ännu inte klar, men jag ser med spänning fram emot resultaten. Det finns exempelvis studier som tyder på att vissa onaturliga sötningsmedel, exempelvis sukralos, har en negativ inverkan på vår tarmflora. Frågan är om dessa sötningsmedel kommer att få finnas kvar?

Förbjudet att informera om tillsatt socker i butiken

Ett tredje argument mot sockerskatt är att staten inte ska lägga sig i vad vi äter. I stället för att hålla på att straffbeskatta oss, tycker många att vi ska få bättre livsmedelsinformation. Men det är svårare än vad många tror. Jag har varit med och utvecklat färgmärkningen Sockerchecken, som förra året infördes på alla Coopbutiker på Gotland. Så här såg det ut i butiken:

Målet med märkningen var att hjälpa konsumenter att avslöja alla sockervärstingar. Den som väljer en grön sås ovan får exempelvis i sig mindre tillsatt socker än den som väljer en röd. Men märkningen har aktivt motverkats av branschorganisationen Livsmedelsföretagen. Nu har dessvärre också livsmedelsinspektören på Gotland kommit fram till att den skulle bryta mot livsmedelslagstiftningen och måste tas bort.

Det verkar alltså vara olagligt att på ett konkret vis hjälpa konsumenter att hålla koll på sockret i butiken.
Jag är så glad att vi i stället har utvecklat appen Matchecken, för den kan varken Livsmedelsföretagen eller livsmedelslagstiftningen stoppa. Med hjälp av den kan vem som helst hålla koll på allt tillsatt socker i butiken. För som den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet kom fram till förra året: ju mindre tillsatt socker vi får i oss, desto bättre för hälsan.

Under 2022 har media på allvar börjat uppmärksamma all ultraprocessad mat. Det är inte en dag för tidigt. Här kommer topplistan över de tio inlägg som spridit sig mest från min sajt och som granskar den konstgjorda fejkmat som fyller våra butiker.

Den 16 januari skrev Svenska Dagbladet om att vi svenskar tillsammans med britterna toppar listan över de som äter mest ultraprocessad mat i Europa. Budskapet spred sig som en löpeld genom media. Sedan dess har den ultraprocessade maten legat högt upp på mediernas agenda. I augusti hade DN en artikel om varför forskare varnar för ultraprocessad mat. I september sände SVT en tänkvärd BBC-dokumentär: Vad matar vi våra barn med?

Det är verkligen på tiden att vi börjar granska hur maten vi äter skapas och vad den innehåller. Här är årets tio mest delade inläggen från min sajt.

1. GB:s nya Big Pack – ett lågvattenmärke till glass

Det utan konkurrens mest delade inlägget handlade om GB:s nya Big Pack-glass. För GB har lyckats göra en av Sveriges absolut sämsta glassar ännu sämre. Glassen – som GB marknadsför som mer klimatsmart – består till 90 procent består av vatten, glukos-fruktossirap, socker och glukossirap. Ni delade detta inlägg 8426 gånger.  

2. ”Allt handlar bara om pengar” – ett vittnesmål från livsmedelsindustrin

Det näst mest delade inlägget var ett vittnesmål inifrån livsmedelsindustrin. En person berättade om hur hon tappat motivationen eftersom hennes jobb mer eller mindre handlar om att lura kunderna. Och apropå lurendrejerier granskade jag i samma inlägg en hel rad veganostar. Detta inlägg delades 5127 gånger.  

3. Fyra skäl att undvika fejkad veganmat – och tips på bra varianter

På bronsplats kom mitt senaste inlägg, som jag skrev i samband med ett inslag i TV4 Nyhetsmorgon där vi pratade om ultraprocessad veganmat. Inslaget fick en otrolig schvung. Både Aftonbladet och Studio Ett tog upp det. I inlägget på min sajt finns exempel på bra veganska alternativ till kött. Jag vill betona att jag på inget vis är emot veganmat. Det jag kritiserar är att man utnyttjar vegantrenden för att skapa billiga köttsubstitut som många köper för dyra pengar eftersom de tror att de är nyttiga.

4. Fejkmaten: boken som granskar livsmedelsindustrin

Det fjärde mest delade inlägget handlade om att jag skulle släppa min bok Fejkmaten. I inlägget får du en inblick i vad boken handlar om.

5. Matchecken – ny app som håller koll på E-nummer och socker

På femte plats kom inlägget om att vi har utvecklat appen Matchecken. Målet med appen är att göra det lättare för oss konsumenter att hålla reda på otrevliga E-nummer och allt tillsatt socker i butiken. När du skannar streckkoden på en vara gör appen en analys av ingredienslistan. Det är så lätt att barn kan välja sina frukostflingor själva!

6. Fejkmat – vad är det egentligen?

På sjätteplats kom inlägget från dagen när Fejkmaten släpptes. Där gav jag en rad exempel på vad fejkmat är. Är du nyfiken på boken? Fram till 31 december får du 20 procents rabatt hos Bokus. Följ länken och använd kampanjkoden FEJKMATEN.

7. Norrmejerier får inte längre sälja ”hälsofil” och ”hälsoyoghurt”

På sjunde plats kom ett inlägg om att Norrmejerier blivit tvungna att döpa om det som företaget under lång tid har kallat för ”hälsofil” och ”hälsoyoghurt”. Produkterna är fyllda med tillsatt socker, vilket är allt annat än hälsosamt. Därför har undertecknad anmält dem.

8. Misstänkt skadlig tillsats fasas ut ur norska livsmedel – finns kvar i Sverige

Det åttonde mest delade inlägget handlade om att många norska livsmedelsbolag har börjat fasa ut förtjockningsmedlet karragenan, E 407. Det finns nämligen misstankar om att det kan förvärra tarmsjukdomar och orsaka typ 2-diabetes. Karragenan fyller i dagsläget tusentals olika livsmedel. Slår man på filtret för ”osäkra E-nummer” i Matchecken kommer appen att varna för tillsatsen.

9. Sockerkonsumtionen går ner – men vi behöver välja bort ännu fler sockerbomber

På nionde plats hamnade den glädjande nyheten om att sockerkonsumtionen är på väg ner. Men vi äter fortfarande alldeles för mycket tillsatt socker. Enligt den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, bör vi minimera mängderna. Ju mindre tillsatt socker, desto bättre, säger dom.  

10. Barnmat var vilseledande – måste ändras

På tionde plats kom ett inlägg om alla de anmälningar jag har gjort av vilseledande budskap på barnmat. Livsmedelsindustrin har begått extremt många olagligheter i barnmatshyllan. En del av dem har nu rättats till.

Tack för allt stöd

Det var årets tio-i-topp-lista. Jag vill avsluta med att tacka alla er som stöttar mig via Patreon. Ni som uppskattar mina granskningar av livsmedelsindustrin får gärna bidra via denna länk. Även mindre summor betyder mycket i längden. Det hjälper mig att driva den här sajten och granska livsmedelsindustrin. Min att-göra-lista är lång, ska ni veta. Närmast planerar jag att skriva ett inlägg om vissa luckor som finns i lagstiftningen som reglerar E-nummer. Jag förbereder också fler öppna brev till olika livsmedelsföretag. Men det får bli nästa år.

Dela gärna detta, så att fler får upp ögonen för all den fejkmat som säljs i våra butiker. Gott Nytt År på er!

I morse på TV4 Nyhetsmorgon pratade vi om de nya veganprodukter som allt fler äter i tron att de är nyttiga. Faktum är att vissa av dem är mer näringsfattiga än hotdogs. Här kommer en fördjupad analys av varför köttfria köttbullar och växtbaserade nuggets knappast är hållbar mat för vår kropp.

Som väldigt många andra oroar jag mig för de ökande utsläppen av växthusgaser i atmosfären. Inte bara för att vi står inför kaosartade klimatförändringar, utan också för att haven försuras. När koldioxid i atmosfären löser sig i vattnet bildas kolsyra, som sänker havens pH-värde. Om vi låter försurningen fortgå kommer våra hav att förvandlas till en blöt öken.  

Så vi måste få ner utsläppen av växthusgaser. Det innebär bland annat att vi behöver äta mindre men bättre kött (läs svenskt naturbeteskött). Men att ersätta kött med en massa konstgjorda köttsubstitut är allt annat än hållbart för oss.  

Skäl 1: Veganost är lika näringsfattigt som godis

 I Nyhetsmorgon (du kan se inslaget via denna länk) inledde vi med att prata om vegansk ost. Det är produkter som jag har skrivit om tidigare. De byggs av vatten, kokosfett, stärkelse, färgämnen och smakämnen – extremt vitaminfattiga ingredienser. Därför är veganostar precis lika näringsfattiga som godis. Det enda egentliga vitamin de innehåller är vitamin B12, som är tillsatt. I Nyhetsmorgon visade vi en grafik där du ser skillnaden mot riktig ost:

Skäl 2: veganindustrin skapar ett stort matsvinn

Efter genomgången av ostarna dök vi in bland köttsubstituten, som också ofta är näringsfattiga. De är visserligen inte lika illa som godis, men en del av dem är sämre än hotdogs. I Fejkmaten tar jag exempelvis upp Coops veganska grillkorv. Den görs huvudsakligen av vatten, rapsolja och modifierade potatisstärkelse:

Andra produkter är något bättre, men gemensamt för de flesta är att företagen bygger dem av protein och stärkelse som de har extraherat fram från naturliga råvaror, exempelvis sojabönor, ärtor eller potatis. I den processen skapar industrin mängder av matrester, som i dagsläget väldigt ofta blir djurfoder.

Följer du den här länken kan du exempelvis se hur Lyckeby – Sveriges största producent av potatisstärkelse – marknadsför modifierad potatisstärkelse för växtbaserat kött. Följer du sedan den här länken upptäcker du att Lyckeby också marknadsför ett ”näringshaltigt” djurfoder som bygger på resterna av potatisen.

Att omvandla naturliga råvaror till ultraprocessade ingredienser – som proteinisolat och stärkelse – är resursslöseri. Många äter ju också veganmat eftersom de ogillar djurindustrin. Att företagen säger sig stötta veganrörelsen, samtidigt som de är stora djurfoderproducenter, tycker jag är hyckleri.

Skäl 3: veganmat är full av tveksamma tillsatser

I det som i dagsläget blir djurfoder går också mycket nyttigheter förlorade. Att grönsaker och baljväxter är är bra att äta beror ju på att de är fylld av vitaminer, mineraler och antioxidanter, som smörjer vårt fantastiska maskineri. Men nu får alltså djuren mycket av det. I Fejkmaten kallar jag det som försvinner ur ultraprocessad mat för frånsatser.

Så vegankött är fullt av frånsatser. De innehåller också ofta mängder av tillsatser. Med hjälp av dem är det lättare att ge växtproteinet en konsistens som liknar den hos en korv eller schnitzel. Många av de tillsatser som företagen använder är dessvärre av tveksam karaktär. Nyligen skrev jag om karragenan, E 407, som forskare misstänker kan bidra till typ 2-diabetes och möjligen förvärra inflammatoriska tarmsjukdomar. Den tillsatsen finns bland mycket annat i dessa burgare:

Burgarna innehåller också en annan populär tillsats: metylcellulosa, E 461. Tidigare i år publicerade amerikanska och franska forskare en vetenskapliga studie som indikerar att även metylcellulosa kan påverka tarmfloran negativt. Metylcellulosa finns i coopkorven ovan och även i exempelvis den här:

Skäl 4: veganmat kan bidra till järnbrist

Så till sist det kanske största problemet med den nya ultraprocessade veganmaten: kroppen har svårt att ta upp järn från den. Enligt Livsmedelsverkets mätningar hade ungefär en tredjedel av alla unga tjejer järnbrist redan innan den ultraprocessade vegantrenden slog till. Järnbrist påverkar inte bara blodvärdena, utan också den psykiska hälsan. Vår kropp behöver till exempel järn för att kunna tillverka må-bra-hormoner som dopamin och serotonin (något myndigheter borde ta upp när de larmar om att unga tjejer oftare mår psykiskt dåligt än killar).  

Eftersom rött kött utan konkurrens är vår viktigaste källa till järn, måste den mat som vi ersätter köttet med vara en bra järnkälla. Dessvärre innehåller bönor, baljväxter och spannmål något som kallas för antinutrienter. Det är ämnen som hindrar kroppen från att ta upp mineraler som järn och zink från maten.

För att få bort antinutrienter har vi människor traditionellt blötlagt, fermenterat och groddat baljväxter och spannmål. Då bryts antinutrienter ner och järn och zink blir mer tillgängligt för kroppen. Men i den moderna veganmaten finns ofta stora mängder antinutrienter kvar, visade nyligen en avhandling från Chalmers. Därför är många moderna veganprodukter riktigt dåliga järnkällor.

Tips på bättre former av veganmat

Nog med gnäll. Nu till de goda nyheterna! Det finns tillverkare som gör bättre former veganmat. Till de hör Färsodlarna, Bärta och Oh Mungood. De bemödar sig om att bevara så mycket som möjligt av den naturliga råvaran, exempelvis ärtor, gråärter, mungbönor och sötlupiner. Då minimerar de mängden frånsatser och det skapas väldigt lite djurfoder. De blötlägger också baljväxterna, och vissa företag fermenterar och groddar dem. Det gör att näringen blir mer tillgänglig för kroppen. De använder också råvaror från Sverige och stöttar därmed svenska bönder. Hurra för den omtanken!

Bäst av allt: det går att laga väldigt god mat på de här produkterna. I Nyhetsmorgon fick jag testa Joel Åhlins vegetariska köttfärssås gjort på Färsodlarnas färs. Här ser ni honom fixa till maten:

Det var utan förbehåll svingott. Receptet finns via denna länk.

Summa summarum: Ska du köpa veganmat behöver du läsa ingredienslistan. Undvik mat som består av proteinisolat, stora mängder stärkelse och tillsatser. Köp i stället de produkter som består av naturliga råvaror.

Vill du veta mer om vad som döljer sig i vår moderna mat? Skriva upp Fejkmaten på önskelistan till tomten. Eller följ den här länken och köp boken direkt med kampanjkoden FEJKMATEN som ger dig 20 procent rabatt. Gäller fram till 31 januari.

Dela nu och sprid detta, för det finns många där ute som har dålig koll på vad deras kropp behöver för att må bra.

Det är vilseledande att sälja något som mestadels består av ett juicesötat fruktmos som bebisgröt. Det slog en rad livsmedelsinspektörer fast för ett år sedan. Företag som Semper och Hipp accepterade beslutet och började förbättra kvaliteten på bebisgröten. Alex & Phil valde i stället att överklaga. Nu har de lyckats urholka betydelsen av ordet gröt i bebishyllan.

De senaste åren har barnläkare och forskare runt om i världen varnat för att kommersiell bebismat är för söt. Bebisars tänder är känsliga och en hög sockerhalt i maten kan skada dem. När barnen vänjer sig vid söta smaker fastnar i de också lätt i ett sött smakspektrum. Det kan leda till att de senare får svårt att äta riktig mat.

Till de kommersiella barnmatsprodukter som länge har varit för söta hör bebisgröt. Våren 2021 började jag undra om det ens kan kallas för gröt? Gunilla och Edward Blom och deras barn hjälpte mig då att blindtesta diverse grötklämmisar. Ingen av dem förstod att de åt gröt. De trodde att det var ett slags fruktkompott.

Alex & Phil överklagade beslut om bebisgröt

Efter blindtestet anmälde jag grötklämmisarna eftersom det är vilseledande att kalla juicesötade fruktmos för gröt. De kommunala livsmedelsinspektörer som granskar företagen höll med. I många av produkterna kommer över 30 procent av kalorierna från socker. Inspektörerna konstaterade att gröt ska kokas på vatten eller mjölk – inte juice – och ålade företagen att ändra innehållet i klämmisarna.

Semper och Arvid Nordquist (som äger varumärket Hipp) godtog beslutet. De har nu tagit bort juicen vilket har lett till att sockerhalten har minskat från 8,5–10 gram per 100 gram, till cirka 5–6 gram, vilket är en vinst för bebisars tänder och smakutveckling.

Alex & Phil valde däremot att överklaga, vilket är överraskande. Företaget bygger sitt varumärke på att de säljer ”ärlig ekologisk barnmat”. I överklagandet lyfter de att det inte finns någon lagstadgad definition på vad en gröt egentligen är. Därför tycker de att även juicesötade fruktmos kan räknas som gröt. Så här skriver de i ett mejl till livsmedelsinspektören:

”Gröt” är ju inte på något sätt skyddat och förekommer i ett oändligt antal varianter över hela världen, inklusive EU där det också är ytterst tveksamt om er ensidiga, subjektiva tolkning av vad som får betecknas som ”gröt” skulle godkännas.

Länsstyrelsen gick emot Alex & Phil

När länsstyrelsen bedömde överklagandet gick de på livsmedelsinspektörernas linje. Domstolen framhöll att gröt är en vedertagen beteckning för en maträtt som består av mjöl, gryn eller flingor och är kokt på vatten eller mjölk. De menade också att informationen på barnmat bör vara så tydlig som möjligt och ålade Alex & Phil att ändra sina förpackningar.

Det var en rimlig dom, tycker jag. För visst har man väl aldrig hört om någon vuxen som kokar sin morgongröt på juice och frukt? Varför ska man då göra det till bebisar, som är mer känsliga?

Förvaltningsrätten tycker att gröt kan kokas på juice

Alex & Phil anlitade dock en advokat och överklagade ännu en gång. Återigen betonade företaget att det saknas en lagstadgad definition på vad en gröt egentligen är. Dessutom menade de att det finns recept på internet där man kokar gröt på juice och i Svenska Akademins ordlista står det att man ”i vissa trakter” kan kalla en maträtt kokt på vatten och frukt, redd med mjöl, för en gröt.

Förvaltningsrätten tyckte att argumentationen höll. Deras bedömning var att sammansättningen på en gröt kan variera. Därför är kan en gröt till nästan 90 procent bestå av juice och frukt, tycker domstolen.
På detta vis har nu alltså Alex & Phil sett till att förändra definitionen på vad en gröt är. Efter detta kan barnmatsföretag kalla lite vad som helst för gröt.

Ordet gröt betyder inte längre gröt

I sista kapitlet i Fejkmaten – där jag går igenom alla anmälningar jag gjorde under arbetet med boken – landar jag i slutsatsen att vårt språk har förlorat sin betydelse i butiken. Ordet ”grovt” i brödhyllan betyder sällan att brödet verkligen är grovt. Ordet ”frukt” betyder ofta att något innehåller ett sirapssött juicekoncentrat. Prefixet ”natur” har inget med natur att göra, utan finns på mat som rakt igenom består av ultraprocessade ingredienser.

Nu har alltså även ordet ”gröt” tappat sin betydelse. Katalysatorn var ingen global livsmedelsjätte, som man kan tro, utan ett företag som vill att deras varumärke ska förknippas med socialt ansvar och högkvalitativ barnmat. På sin sajt skriver de: ”Inga hemligheter – bara naturligt näringsrik mat för barn.” Jag tänker att Alex & Phil borde anlita en varumärkesstrateg i stället för en massa dyra advokater.

Dela gärna detta. Föräldrar behöver känna till att de ska närma sig barnmatshyllan med en sund portion misstänksamhet.

I Norge stormar det kring tillsatsen karragenan, E 407. Forskare tror att ämnet kan bidra till inflammatoriska tarmsjukdomar, som Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Nu har flera företag, bland annat Coop och Orkla Food Norge, beslutat att ta bort karragenan från norska livsmedel. Här i Sverige fyller tillsatsen tusentals olika varor.

Karragenan, E 407, är ett ämne som livsmedelsindustrin extraherar från rödalger. Det används som förtjocknings- och stabiliseringsmedel i över tretusen olika svenska livsmedel. Som du kan läsa i Fejkmaten håller den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, på att granska alla redan tillåtna E-nummer. När det gäller karragenan har myndigheten hittat flera frågetecken. Bland annat tyder djurförsök på att nedbrytningsprodukter av karragenan kanske kan orsaka inflammatoriska tarmsjukdomar, som Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Det finns också tecken på att det kan bidra till typ 2-diabetes.

Upprop i Norge mot karragenan i barns chokladmjölk

Misstankarna om att karragenan kan skada våra tarmar har fått norska Riksförbundet mot matsmältningssjukdomar (LMF) att agera. För ett par år sedan drog de i gång ett upprop mot flera konsistensgivare i maten, bland annat karragenan. I juni i år uppmanade Barnematbyen – en sajt som stöttar föräldrar till bra matval – att bojkotta en populär chokladmjölk som många barn får i skolan. Det ledde till att tillverkaren Tine bestämde sig för att ta bort karragenan från chokladmjölken. Även företag som Orkla och Coop har lovat att sluta använda karragenan i sina livsmedel.

E 407 finns i många svenska chokladdrycker

Här i Sverige har problemen med karragenan knappt uppmärksammats. Men förra helgen tog jag mig en tur i lite olika butiker för att undersöka hur vanlig tillsatsen är i svenska chokladdrycker. Jag skannade produkterna med vår app Matchecken som fångar upp karragenan om man slår på filtret för ”osäkra E-nummer”. Här är screenshots av det jag hittade:

Till vänster ser du hur jag har ställt filtren i min app. Jag har även på filter för tillsatt socker, mängd kolhydrater, onaturliga ämnen och sötningsmedel. När jag skannade Skånemejeriers chokladmjölk, Arlas Yalla milkshake och Alpros chokladsojadryck fick alla rött för ”osäkra e-nummer” eftersom de innehåller karragenan. Alpros dryck blir dessutom svart i sockerfiltret, vilket innebär att appen uppskattar att mer än 35 procent av kalorierna kommer från tillsatt socker.

Tillsatsen är vanlig i proteinshakes

Proteinshakes från Barebells, Valio, ProBrands och Njie innehåller också karragenan. Dessutom fastnade de i filtret för ”onaturliga ämnen” och sötningsmedel. Skälet är att de är sötade med acesulfam K, sukralos eller både och. Dessa onaturliga sötningsmedel har EFSA ännu inte har granskat, men det finns vissa indikationer på att även de kan ställa till det i tarmfloran. (Ett tips: för samma pris som du köper en proteinshake för kan du få ett sexpack ägg. De innehåller tillsammans mycket mer protein; du slipper konstiga tillsatser och på köpet får du mängder av näring som musklerna också behöver.)

Havredal kakao, Oatlys chokladdryck och Pucko får grönt i E-nummerfiltret. De är fria från misstänkt skadliga E–nummer.

Karragenan finns i allt från rismellanmål till vegokorvar

Som ni ser är det vanligt med karragenan i svenska chokladdrycker. Tillsatsen fyller också allt från rismellanmål och grädde, till vegokorvar och charkuterier. Men vet ni vad det sjuka är? När Orkla Foods Norge förklarade varför man har karragenan i en populär barnleverpastej var orsaken att man ville ersätta mättat fett med rapsolja. För att kunna göra det behövdes ett stabiliseringsmedel och då valde man karragenan. Det är så typiskt för livsmedelsområdet. Våra myndigheter varnar för det som egentligen är helt naturlig mat. Det leder till att industrin börjar manipulera maten och har i saker som är onaturliga för oss att äta.

EFSA har krävt att livsmedelsindustrin ska göra fler toxikologiska texter på karragenan. De har fram till 31 december i år på sig. Efter det kommer myndigheten att gå igenom dokumentationen. Det kan ta ett tag. Under tiden kommer jag personligen att bojkotta alla livsmedel med karragenan i. Det finns så mycket annat gott att äta! Dela gärna det här inlägget, så kanske vi kan skapa en liten storm här i Sverige också.

Saltå Kvarn och Coop har nu svarat på gårdagens öppna brev. Båda företagen håller på att ändra sina förpackningar. Som ni ser ovan kommer Saltå Kvarn att ta bort att rabarberna, körsbären och jordgubbarna är ”sötade med äpple”. Men istället för att skriva ”sötade med juicekoncentrat”, vilket hade varit tydligast för konsumenten, väljer Saltå Kvarn att endast skriva ”ekologiska rabarber softa”. Hur Coop kommer att ändra sina förpackningar framgår inte.

Så här svarar Saltå Kvarn på gårdagens öppna brev, där jag undrade varför de efter ett år ännu inte har ändrat sina förpackningar:

Tack för att du hör av dig till oss igen för att följa upp vår kontakt från förra året.

I vårt svar till dig förra året så lovade vi att se över märkningen av Softa-serien. Det har vi gjort. Vi har tagit bort ”sötad med äpple” på framsidan av förpackningarna och Softa Rabarber är den produkt som du och konsumenterna kommer att se det först på inom ett par månader. 

Varför tar det då så lång tid undrar du? Det har att göra med prognoser, minimumbatcher vid beställning av emballage, lägre försäljning än förväntat och att vi som ett ekologiskt matföretag har en strikt syn och policy kring resursslöseri – vi vill aldrig kassera material så som emballage då vi anser att vi har ett ansvar vad gäller hållbar hantering av vår jords resurser.

På grund av lägre försäljning än förväntat (du har säkert också hört att försäljningen av ekologiska produkter bromsat in) så kommer vi inte att se nya Softa Rabarber-förpackningar förrän i början av nästa år. Vad det gäller de övriga två produkterna Softa Jordgubbar och Softa Körsbär så kommer emballaget skiftas till slutet av nästa år. Detta är för att vi precis hade fått nytt emballage strax innan du tog kontakt med oss 2021 och att det förpackningsmaterialet räcker till slutet av nästa år enligt prognoserna som ligger nu. Men därefter lanserar vi ny design där vi tagit bort ”sötad med äpple”.

Jag tycker att det känns tråkigt att du utgår från och tar avstamp i att vi vill lura konsumenterna med våra produkter. Vi är ett företag som sen starten 1964 alltid varit väldigt noggranna med kvaliteten på våra produkter och är transparenta med hur vi arbetar med våra leverantörer och vad våra produkter innehåller. Vi strävar alltid efter att bli ännu bättre och att erbjuda våra konsumenter de godaste ekologiska produkterna av högsta kvalitet och jag vill därför understryka att du alltid är välkommen att kontakta oss för att föreslå förändringar som leder till förbättringar till konsumenterna!

Coop ska också ändra förpackningen

Så här svarar Coop:

Det stämmer att vi kommer att uppdatera informationen på våra förpackningar till Fruktgodingar. Anledningen till att det inte hänt ännu är att vi inväntar att vi ska ha använda färdigt de förpackningar som vår leverantör redan har tryckt upp. Vi anser det inte vara ekonomiskt, eller miljömässigt, försvarbart att eventuellt slänga redan tillverkat förpackningsmaterial och vill därför ändra på förpackningarna när redan tryckt material är slutförbrukat. Prognosen är att materialet ska börja bytas ut nästa sommar. 

Min kommentar:

Först och främst tycker jag det är hdervärt av Saltå Kvarn och Coop att verkligen vilja ändra sina förpackningar. Cloetta kommer till exempel inte ändra det godis som de påstår innehåller ”äkta frukt”. Samtidigt hade det varit mer transparent av Saltå Kvarn att skriva ”sötade med juicekoncentrat” på framsidan av förpackningen. Det hade speciellt behövts på ”softa jordgubbar” och ”softa körsbär”. Det är inte alls självklart att ungefär hälften av det som de kallar för jordgubbar och körsbär ska bestå av koncentrerad juice. Men varför undviker Saltå Kvarn det? Min gissning är att ”juicekoncentrat” helt enkelt inte låter så nyttigt och därför skulle produkterna sälja ännu sämre.

I Fejkmaten leker jag med tanken att alla livsmedelsföretag skulle vara tvungna att trycka hela ingredienslistan för ett livsmedel med läsbara bokstäver på framsidan av förpackningen. Vad tror ni då skulle hända med våra konsumtionsmönster?

Efter ett av mina öppna brev förra hösten lovade Coop och Saltå Kvarn att se över sina förpackningar med juicegodis. På förpackningarna påstår de att godiset är ”frukt” eller ”sötat med äpple”, när det egentligen till stor del består av ett sirapssött juicekoncentrat. Nu kontaktar jag dem igen eftersom förpackningarna fortfarande ser likadana ut. Har företagen glömt vad de lovade? Eller var deras svar bara tomma ord?

Hej Coop och Saltå Kvarn!

Minns ni mig, den jobbiga författaren bakom boken Fejkmaten? Vi var i kontakt förra året när jag skrev ett öppet brev till er och undrade hur mycket man kan processa ett äpple innan det slutar att vara ett äpple? När blir det godis?

Att jag skrev brevet beror på att ni inom livsmedelsbranschen allt oftare blandar ihop äpplen med sirapssöta juicekoncentrat på ett vis som ingen annan gör. Om jag till exempel ber min man att köpa äpplen skulle han aldrig komma hem med det här:

Men när ni påstår att era produkter består av frukt, är det egentligen en massa juicekoncentrat som vi konsumenter får i oss. Ur ett hälsoperspektiv är det mycket sämre än frukt, enligt både WHO och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA.

Coop kallar juicegodis för ”fruktbitar”

Ni på Coop menar till exempel att ni säljer ”mjuka bitar av frukt” som till 92 procent består av ”frukt” vilket ju låter nyttigt…

… men läser man den finstilta ingredienslistan på baksidan är det ett juicegodis ni säljer. Det består mestadels av ett sirapssött juicekoncentrat. Era ”fruktbitar” är därför sötare än geléhallon.

Saltå Kvarn kallar äpplejuicekoncentrat för ”äpple”

Samma sak gäller er på Saltå Kvarn. Ni menar att ni säljer rabarber som är ”sötade med äpple”…

…när de egentligen är sötade med ett äpplejuicekoncentrat. På det viset blir rabarberna också söta som godis.

Coop och Saltå Kvarn har inte hållit vad de lovat

Efter det öppna brevet förra året – där jag kritiserade er märkning – återkom ni på Saltå Kvarn snabbt. Ni skrev så här:

Vi håller med om att äppeljuicekoncentrat inte är samma sak som ett äpple och att vi varit otydliga på framsidan av våra produkter Softa rabarber och bär. Vi kommer titta på hur vi ska skriva för att göra detta tydligare för våra konsumenter framöver.

Ni på Coop dröjde lite längre med ert svar, men när jag fick det skrev ni så här:

Vi ska vara transparanta med vad våra livsmedel innehåller och om förpackningen är otydlig så är det inte bra. Vi ser nu över hur vi kan förtydliga informationen på förpackningen till Änglamark Fruktgodingar.

Båda era svar gav hopp (till skillnad från Cloettas svar som visade att de mindre eller mindre struntar i konsumenten). Så här ett år senare känner jag mig dock inte alls hoppfull längre. För ingenting har hänt med era förpackningar. De ser precis likadana ut:

Det jag undrar är: Vad har hänt? Har ni glömt vad ni lovade? Eller var era svar bara tomma ord?

Exotic Snacks säljer numera bara ”fruktiga bitar”

Som inspiration kan jag berätta att Exotic Snacks har ändrat sina förpackningar. Visserligen inte frivilligt utan för att de tvingades av den livsmedelsinspektör som granskade dem efter mitt klagomål. Men ändå. Det gick.

Precis som ni påstod de tidigare att deras juicegodis var ”fruktbitar med mango och ananas”. Eftersom det stod ”BARA” precis ovan ”fruktbitar” var det lätt att få intrycket att påsen bara innehöll frukt. Nu säljer de ”fruktiga bitar med smak av mango och ananas”. De skriver också att det är ”BARA snacks”. Håll med om att det är tydligare för konsumenten?

Enago har ändrat receptet på sin äpplegröt

En annat företag som ni kan inspireras av är Enago. Deras förpackning ser typ likadan ut som tidigare, men de har ändrat ingredienser. Juicekoncentratet är borta och istället använder de ett pulver av äpple, vilket ju är bättre för bebisar eftersom äpplets alla fibrer är bevarade. Dessutom har vällingen blivit mindre söt.

Så hur kommer ni att göra framöver? Ska ni ändra förpackningen? Eller väljer ni att fortsätta vara otydliga mot era kunder? Det hade varit toppen att veta. Era svar finns med i Fejkmaten. Var det tomma ord ni skrev behöver jag förtydliga det i framtida upplagor. Det är viktigt att boken ger en korrekt bild av er som företag. För mig är det en hederssak att inte medvetet vilseleda någon.

I morgon 12 oktober är det den sockerfria dagen. Med start i dag kommer därför vår app Matchecken – som hjälper dig att hålla koll på allt dolt socker – att vara gratis under tre dagar. Ladda ner den från Appstore eller Google Play och skanna maten du har hemma. Eller varför inte låta barnen gå på sockerbovsjakt i butiken?

Du kanske redan vet det, men det tål att upprepas med riktigt stora bokstäver: SOCKER ÄR DEN ANDRA VANLIGASTE INGREDIENSEN I VÅR MAT. Det är sjukt, men sant. Bland de hundra vanligaste ingredienserna finns också druvsocker, glukossirap, sirap, laktos, glukos-fruktossirap och invertsocker. Därför innehåller majoriteten av alla våra livsmedel någon form av tillsatt socker. Eftersom få orkar lusläsa alla ingredienslistor när de handlar, får många i sig mycket mer socker än vad de egentligen tål.

Appen Matchecken är fri under tre dagar

Det är skälet till att vi har utvecklat appen Matchecken: det måste bli mycket lättare att avslöja sockervärstingarna i butiken! I samband med den sockerfria dagen gör vi nu appen helt fri att använda 11 oktober till 13 oktober. Så ladda ner den och ta chansen att skanna streckkoden på maten i din kyl och ditt skafferi. Finns det något där som märks med rött eller svart och innehåller mer socker än du tror?

Låt barnen jaga sockerbovar

Testa också att släppa lös dina barn, syskonbarn eller barnbarn i butiken med appen. Vi har upptäckt att barn gillar att skanna olika varor. Kanske blir de lika arga som jag när de upptäcker att mycket av den mat som marknadsförs till barn tillhör de absolut värsta sockerbovarna?

Eller så upptäcker de att sådant som vi vuxna konsumerar för att det är ”naturligt”, ”fiberrikt” eller på annat vis marknadsförs som nyttigt inte alls är så vidare värst bra:

Hittar barnen några riktigt hemska sockerbovar? Dela dem med oss alla andra i sociala medier under #sockerbov. Men viktigast av allt: ge barnen i uppdrag att hitta sockersmart mat till vardagen. Äter man varor som appen märker med grönt eller gult kommer man inte att överskrida sockerrekommendationerna.

Vill du veta mer om socker? Häng med på kvällseventet under den sockerfria dagen. Där kommer bland annat undertecknad berätta hur livsmedelsindustrin har börjat missbruka märkningen ”utan tillsatt socker”. Du hittar programmet via denna länk.

Ha nu kul med appen och hoppas att vi ses i morgon kväll!