stamp

Lobbying och industrin

Anmälan naturgodis – vit choklad är inte yoghurt

Tillverkare av naturgodis påstår att deras produkter består av yoghurt, när det i själva verket är vit choklad. Nu har jag anmält detta till livsmedelsinspektörerna i kommunerna där tillverkarna har sina huvudkontor. Hallandsposten har skrivit om anmälan. 

För snart två år sedan skrev jag ett öppet brev till alla naturgodistillverkare: Varför kallas vit choklad för yoghurt? Och hur hälsosamt är det? Frågan var vad som egentligen skiljer naturgodis från vanligt godis eftersom ingredienserna ofta är desamma. 

Brevet delades 7000 gånger. Väldigt många blev upprörda när de insåg vilka vilseledande strategier som tillverkarna använder i naturgodishyllan. Och tillverkarna kunde heller aldrig svara på varför de kallar vit choklad för yoghurt (du kan läsa svaren här och här), men de påstår att de följer lagstiftningen.

Fortfarande vilseledande i naturgodishyllan

Nu har det alltså gått två år, och naturgodistillverkarna kallar fortfarande vit choklad för yoghurt. Här är nytagna bilder från affärerna:

Och här är en bild från Parrots sajt:

Eftersom tvivlar på att man följer lagstiftningen har jag nu anmält tillverkarna till livsmedelsinspektörerna i kommunerna där deras huvudkontor ligger. Coop, Axfood och Cloetta (som äger varumärket Parrots) ligger i Solna. Rootfruit (som äger varumärket Exotic Snacks) ligger Laholm. Den senare anmälningen har Hallandsposten skrivit om: Naturgodis anmäls för vilseledande marknadsföring.

Det ska bli spännande att se vad livsmedelsinspektörerna kommer fram till!

Dela & kommentera comments 4

Om bebisar, riktig yoghurt och barnmatsföretagens vilseledande marknadsföring

Låt mig få presentera veckans fredagsmysbebis: Tilja. Hon äter syrlig naturell yoghurt fylld av levande mjölksyrebakterier. Få föräldrar tänker på att barnmatsföretagens yoghurtklämmisar bara innehåller döda bakterier. Det strider egentligen mot livsmedelsföreskrifterna. Nu utreder livsmedelsinspektörer om företagen kanske måste ändra på detta. 

Innan vi kommer in på bakterier i yoghurt, vill jag berätta en annan god nyhet: Semper har blivit tvungna att ta bort vissa vilseledande påståenden på sin barnmat. De saluför varumärket Organix i Sverige, och på förpackningarna med ultraprocessade majssnacks och kakor såg det tidigare ut så här:

Men nu är det felaktiga budskapet borta. Kolla här:

I våras skrev jag ett öppet brev till Semper och frågade varför de säljer skräpmat till bebisar. I samband med det anmälde jag dem för sex olika former av vilseledande marknadsföring. Om du klickar på denna länk kan du läsa brevet som gick till miljö- och bygglovsenheten i Sundbyberg stad, där Semper har sitt huvudkontor. Via denna länk kan du också läsa en komplettering. 

Barnmatsföretag säljer yoghurt med döda bakterier

Det är Sundbybergs roll att granska att Semper sköter sig. För ett par veckor sedan ringde livsmedelsinspektören och berättade att de jobbar med flera av frågorna i min anmälan. En av de saker som de håller på att granska är dessa:

Semper påstår att klämmisen innehåller yoghurt, men eftersom den är upphettad är mjölksyrebakterierna döda. Enligt Livsmedelsverkets föreskrifter ska de nyttiga bakterierna vara kvar i yoghurten. Är den värmebehandlad ska det tydligt framgå på förpackningen. 

Semper är knappast ensamma om denna missvisande marknadsföring. Många barnmatsföretag saluför yoghurtklämmisar utan att berätta att de endast innehåller bakterielik. Livsmedelsinspektören i Sundbyberg har nu kontaktat kommunerna där Nestlé och Hipp är registrerade, för att utreda om de ska kräva av företagen att skriver att yoghurten är värmebehandlad. Så fortsättning följer!

Bebisar gillar olika smaker

Förutom att yoghurtklämmisar är värmebehandlade, är de ofta hiskeligt söta. Som så många andra tror barnmatsföretagen att bebismaten måste vara söt, men det är en fördom. I Stora boken om barn och mat skriver vi om den forskning som visar att majoriteten av alla bebisar är kan vänja sig vid syrliga, beska och kryddiga smaker, bara de får en chans. 

Veckans fredagsmysbebis, Tilja, bekräftar denna regel. Kolla här:

(Klicka på bilden för att spela filmen.) Ni ser rätt! Utan en enda grimas, tuggar hon på citron. Här äter hon istället naturell yoghurt: 

Tiljas mamma, Karolin Karlsson, skriver: 

”Var bara tvungen att delge detta och säga tack för bra böcker😍😍 Vi började tidigt, från 4 månader, att ge henne smaksensationer och nu är hon så öppen för att prova nya smaker och testa. Lyckligtvis tycker även vi själva om broccoli, blomkål, kålpudding, kryddigt osv. Hon älskar även rökt makrill, tonfiskröra och linspasta osv. Tuggar i sig trots sina enbart två undertänder. Fyller ett år om en vecka.

Yoghurten är vanlig naturell yoghurt med normal fetthalt. Satsumas är också en favorit, så får hon danskt grovt surdegsbröd för den beska smakens träning. 

Hon äter inte riktigt med sked ännu så det blir kladdigt. Men hon är nyfiken så det får gå🙈 ”namnamnam” hör vi iallafall😂” 

Barn vill äta själva

Många föräldrar upplever att deras bebisar inte alls vill smaka på mat. Så var det för mig. Men jag skulle ha gjort som Karolin: låtit barnen äta själva. Jag vet, man får tvätta massor! Men ju mer matglädje barnen får uppleva, desto roligare blir det kring matbordet. Och fint bordsskick lär de sig så småningom. När vi skrev Stora boken om barn och mat hittade Kajsa en studie som visar att det i genomsnitt tar sex veckor för bebisar att lära sig äta med sked. Men tiden varierade från två till tio veckor. 

Så bort med döda klämmisar. In med citron och naturell yoghurt. Njut av livet, och ta ett bad som fredagsmys så går kladdet bort. Trevlig helg!

Dela & kommentera comments 3

Semper satsar på ultraprocessade snacks till bebisar, istället för grönsaker

Ni är många som har reagerat på det öppna brev som jag skrev till Semper tidigare i maj. Från Alexandra har jag fått skräckfilmsartade bilder på spansk barnmat och Blw.with.olivia tipsade om en marknadsundersökning som Semper precis har avslutat. Av omtanke för barn som inte äter så mycket grönsaker, verkar de vilja omvandla grönsaker till snacks. Nu undrar Semper hur bebisföräldrarna helst vill ha snacksen tillagade: friterade eller bakade?

Alltså, varning för högt blodtryck när du läser det här. Vi börjar med bilder från Tess, som har en 6 månaders bebis. Semper har precis hört av sig och frågad om det är…

Förutom rabattkuponger skickade de med några varuprover, bland annat en ”fruktgröt”…

…som om man vänder på förpackningen och läser ingredienslistan…

…inte alls innehåller någon frukt utan 14 procent koncentrerad juice, en form av ”fritt socker” som WHO menar att vi ska begränsa. 

Semper ska omvandla grönsaker till majssnacks

Blw.with.olivia skickade en länk till en marknadsundersökning som Semper just har avslutat. De frågade inledningsvis om hur ofta man gav barnet snacks/mumsbitar (dagligen?), om det är viktigt att snacksen är ekologiska och om man känner till varumärket Organix. Sedan följde denna fråga: 

Vilken föräldrar vill inte att barnen ska äta mer grönt? Och som om Semper kunde läsa tankar, kom de i nästa fråga med en lösning på problemet: 

Sedan undrade de plötsligt följande:

Jag svarade självklart friterade. För vilket barn gillar bakade snacks?

Till slut, vid fråga 15, fick man reda på vad målet med undersökningen egentligen var: 

Jag ser framför mig hur min medförfattare till Stora boken om barn och mat, logopeden Kajsa Lamm, höjer på ögonbrynen när hon läser alternativ fyra:  ”smälter i munnen.” Sådant brukar få henne att hålla en lektion i oralmotorik. Ännu en produkt som hindrar bebisar från att öva in alla de komplicerade tung- och tuggrörelser som krävs för att kunna äta riktig mat. 

När jag kom till fråga 16 passade jag på att i kommentarsfältet berätta för Semper vad jag tycker om idén att omvandla grönsaker till snacks: 

Klämmisar med kaksmak i Spanien

Snacks i olika grönsakssmaker känns ändå som en västanfläkt jämför med de bilder jag fick från Alexandra som är i Spanien. Håll för ögonen nu, för här kommer välling och spädbarnsgröt…

…med smak av Mariekex.

Och mjölk för barn över ett år…

…med smak av Mariekex. 

För att få föräldrar att tro att mariekexmjölk är bra för barn, pryds förpackningen av en rad hälsobudskap: ”Kalcium hjälper till att utveckla ben. Zink hjälper tillväxten. Järn hjälper den kognitiva utvecklingen.” 

Priset för horriblast barnmat tar ändå dessa klämmisar: 

Google translate översatte texten på förpackningen åt mig:

Om klämmisen ändå hade varit smaksatt med kantarelltårta!

Ja, ni. Vad håller vi på med? Sommaren 1993 var jag på Island. Jag minns hur chockad jag blev över att de hade frukostflingor med chokladsmak i sina affärer. Hur kunde de ta efter sådana hemska amerikanska matvanor? 

Nu är frukostflingor med chokladsmak en självklarhet i Sverige. Hur länge tror ni att det dröjer innan våra bebisar får klämmisar med kaksmak? 

Fast vet ni. Vi konsumenter har makt. Det finns ett effektivt sätt att stoppa den här utvecklingen. Vi måste sluta köpa ultraprocessade låtsaslivsmedel!!!

Dela & kommentera comments 9

Felaktig marknadsföring från Semper barnmat?

Bara en liten andel av all havre som växer i Sverige uppfyller de krav som finns på råvaror till barnmat, påstår Semper på sin sajt. Målet är att få småbarnsföräldrar att köpa industriproducerad pulvergröt istället för att laga gröt själva. Nu tillbakavisar den största leverantören av havre i Sverige, Lantmännen, Sempers påståenden. Kvaliteten på havren varierar från år till år, men den håller generellt hög standard.

När mina barn skulle börja äta riktigt mat gav jag dem helst burkmat, för att vara säker på att maten skulle var fri från salt och innehålla all den närings som barnet behöver. Nu i efterhand har jag förstått att dessa rädslor delvis orsakades av barnmatsindustrins marknadsföring. I sina texter lägger de in finstilta skrämselskott, som underminerar föräldrars självförtroende att ge sina barn riktig mat.

Semper barnmat skräms med gifter i maten

Under arbetet med Smakäventyret och Stora boken om barn och mat har jag insett att barnmatsindustrin har hittat på ännu ett knep att skrämma föräldrar: att antyda att den mat som finns i butikerna kan vara för giftigt för barnen. 

Företagen utnyttjar det faktum att kraven är ännu högre på barnmat än i annan mat, och insinuerar att om föräldrar köper annan mat så kan den vara dålig för barnen. Här är exempel på detta från Sempers sajt:

När jag tidigare i veckan skrev ett öppet brev till Semper om att de säljer processad skräpmat till småbarn, försvarade de sig med just detta:

Dessutom är gränsen för bekämpningsmedel extra hård just för barnmat – likadana regler oavsett om varan är ekologisk eller ej. Det tycker vi är bra! Exempelvis kan enbart ca 5 % av den svenska havren som skördas användas till barnmat.”

Under arbetet med Stora boken om barn och mat kontrollerade påståendet om havren med Livsmedelsverket, som sa att svensk havre generellt håller hög kvalitet. När jag kontaktade Semper kunde de inte visa mig några belägg för sina sina siffror, utan refererade istället till ”Sveriges största leverantör av havre”.

Lantmännen: svensk havre håller mycket hög kvalitet

Den största leverantören av havre i Sverige är Lantmännen. Nu har jag kontaktat dem för att få reda på vem som har rätt och fel. Här är deras svar:

”Vi kan bekräfta bilden från Livsmedelsverket att svensk havre håller mycket hög kvalitet. Vad gäller andelen havre med barnmatskvalitet av total mängd havre som odlas är svårt att estimera eftersom det varierar kraftigt från år till år och kräver ett omfattande analysarbete. Vi kan därför inte bekräfta siffran på 6%.

Det odlas runt 750 000 ton havre i Sverige årligen, för människor och till djurfoder. Lantmännen köper in och förädlar cirka 2 000 – 3 000 ton havre av barnmatskvalitet, med de lag- och kundkrav det innebär, per år. Vi kontrakterar särskilda odlare för denna kategori för att möta efterfrågan från våra kunder.”

Låga nivåer av mögelgifter i 2018 års skördar

En sak som exempelvis varierar från år till år mängden mögelsvampar i havren. Sedan 2011 har branschorganisationen Foder och spannmål följt halten mögelgifter i svenska spannmål noga. Då var halterna relativt höga. Men sedan dess har de minskat ordentligt och förra året – då sommaren var mycket varm och torr – visade analyserna på rekordlåga nivåer av mögelgifter.

Det tål att poängteras att havre som innehåller för mycket mögelgifter inte får säljas i butiker, utan det används istället som foder till djur. 

Så alla ni småbarnsföräldrar: lyssna inte på skrämselpropagandan från Semper eller andra barnmatsföretag. Svensk mat håller generellt mycket hög kvalitet. Under första året i livet behöver barn få möjlighet att utveckla sina smaklökar och vänja sig att ha mat av olika konsistens i munnen. Självklart kan du då och då underlätta livet med lite burkmat eller pulvergröt, men ju mer fler former av mat din bebis får testa, desto bättre är det. Se till att utnyttja din bebis nyfikenhet och ha ett härligt smakäventyr!

Semper har avböjt att kommentera Lantmännens svar. Jag har anmält deras marknadsföring till Konsumentverket, så att de kan utreda om den strider mot marknadsföringslagen.  

Dela & kommentera comments 3

Svar från Semper: snacks och kakor kan utveckla bebisars fingermotorik

I förra veckan skrev jag ett öppet brev till Semper, som handlade om att de säljer kakor, snacks och godis till bebisar och små barn. Nu har de svarat på brevet. Semper menar bland annat att kakor och snacks kan hjälpa barnen att utveckla finmotoriken. I det fall familjen unnar sig något gott, vill Semper också kunna erbjuda produkter anpassade för bebisar.

Svaret som jag nu har fått från Semper är till stor del ett mönsterexempel i modern mediehantering. Mina frågor lämnar de mestadels obesvarade, istället tar de tillfället i akt att skrämma föräldrar från att köpa vanlig mat till sina småbarn. Läs det fetade stycket i deras svar noga, där insinuerar de att annan mat än kommersiell barnmat skulle kunna vara för giftig för bebisar. Vi återkommer till det.

De produkter jag skrev om i förra veckan var alltså dessa:

Alla är märkta med påståendet no junk promise. Mina frågor var: Hur bra start på livet får små barn när de vid sju månaders ålder börjar äta snacks? För att sedan fortsätta med kakor vid tio månader och godis efter tolv månader? Och hur lever koncentrerad fruktjuice, ultraprocessad majs och upphettad yoghurt (ingredienser i Sempers barnmat) upp till Sempers vision om att med ”skonsam tillagning ta vara på det bästa från naturen”? 

Svaret från Semper

Hej Ann,

Tack för ditt mejl. Vi välkomnar ditt öppna brev till oss. För oss är dialogen med föräldrar som har frågor om våra produkter jätteviktig och vi svarar gärna på dina frågor. Om man har ytterligare frågor kring våra produkter, går det jättebra att kontakta konsumentkontakt så får man svar direkt: 020 – 62 20 00.

Inom produktserien från Organix säljer vi både finger foods men även burkar och klämpåsar med enbart frukt, grönt och gryner. De innehåller inget annat än ekologiska råvaror med naturlig smak, färg och konsistens så att barnen ska kunna lära känna och uppskatta riktig mat och nya smaker. I sortimentet finns också flera ovanligare råvaror för barn att utforska, såsom quinoa, sötpotatis och butternut pumpa.

Produktserien Finger Foods, som du hänvisar till, är utvecklad för att låta barn upptäcka olika smaker, former och texturer och för att uppmuntra dem till att själva plocka upp bitarna. De olika formerna bjuder också in till att utveckla finmotoriken i händer och fingrar. Självklart tycker vi inte att snacks och kakor ska ersätta mat, men i det fall familjen unnar sig något gott vill vi erbjuda alternativa produkter med innehåll, struktur och råvarukvalitet (barnmatskvalitet) anpassad för små barn.

Det som du inte nämner, men säkerligen känner till, är att all barnmat (förpackade matvaror för barn med en åldersangivelse 0–3 år) är strängt reglerad genom svensk lagstiftning. Det finns rekommendationer och gränsvärden om såväl sammansättning, näringsinnehåll och begränsning av icke önskvärda ämnen i barnmat. Barnmat får inte innehålla konserveringsmedel, färgämnen eller sötningsmedel. Dessutom är gränsen för bekämpningsmedel extra hård just för barnmat – likadana regler oavsett om varan är ekologisk eller ej. Det tycker vi är bra!

Exempelvis kan enbart ca 5 % av den svenska havren som skördas användas till barnmat. Detta mot bakgrund av de hårda krav som ställs på åkermarken som havren växer och skördas på, samt efterföljande hantering. Livsmedelsverket har hårda krav på frukter som produceras till barnmat. Visste du att en jordgubbe som säljs i butik exempelvis får innehålla 1000-gånger högre mögelhalter än de jordgubbar vi barnmatstillverkare använder till våra produkter?

Här kommer slutligen svar på din fråga om järn i välling och gröt. Eftersom det medfödda järnförrådet börjar ta slut vid 4–6 månaders ålder så måste det fyllas på genom maten. I den åldern har alla barn inte kommit så lång i sitt ätande än och därför är det oftast svårt att komma upp i rekommenderad nivå. Därför järnberikar vi vår gröt och välling med ett järn som kroppen lätt tar upp och på så sätt tillgodoser barnets behov. 

Om du har fler frågor så är du välkommen att besöka oss i Sundbyberg så kan vi berätta mer om hur vi arbetar med barnmatskvalité.

Mina kommentarer:

Innan vi går in på skrämselpropagandan kring havren och jordgubbarna, vill jag kommentera andra delar av Sempers svar. Det första är det motsägelsefulla i att kalla snacks och kakor för finger foods (fingermat) samtidigt som de poängterar att dessa produkter självklart inte ska ersätta mat. Antingen är något mat, och då kallar man det mat. Eller så är det inte mat, och då kallar man det för något annat. Till exempels snacks och kakor.

Sempers godis är sötare än vanligt godis

Som de skriver får man inte ha sötningsmedel i barnmat. Svensk lagstiftning reglerar dessvärre inte koncentrerad fruktjuice, vilket Semper använder i flera av sina produkter. Dessa godisar som de marknadsför till barn från ett års ålder…

…består mestadels av juicekoncentrat (som säljs till ett mycket högt pris, vi återkommer till det). Mängden sockerarter i jordgubbsvarianten ligger på 65 gram per 100 gram, vilket är mer än vad vanligt gelégodis brukar innehålla, och åtminstone sex gånger mer än vad äpplen och jordgubbar normalt innehåller. Semper säljer alltså extremt söt mat till småbarn, även om de inte använder sötningsmedel.

Mat för fingermotoriken behöver vara hälsosam

Den tredje saken jag vill kommentera är Sempers idé om att skräpmat kan utveckla barns fingermotorik. Om mat ska utveckla finmotoriken, krävs att den är hälsosam. Här är riktig fingermat:

Den fjärde saken handlar om det sista stycket i svaret och järnet. Jag ställde ingen fråga till Semper om järn, utan bad dem förtydliga detta påstående:

Järn från leverpastej tas upp mycket lättare av kroppen än järn från välling, och därför är Sempers jämförelse vilseledande. Jag har anmält den till Konsumentverket. Många föräldrar väljer bort välling, som är en mycket processad produkt, och berikar istället hemgjord gröt med till exempel paltbröd. Det går utmärkt bra. 

Barn kan äta hemgjord havregrynsgröt

Så till det fetade stycket, där Semper menar att bara en liten andel av all havre kan användas i barnmat. Detta är också något de passar på att lyfta på sin sajt:

Vi skriver om denna form av skrämselpropaganda i Stora boken om barn och mat (kapitlet 6-12 månader). I sin marknadsföring utnyttjar flera barnmatsföretag att kraven är höga på råvaror till kommersiell barnmat. I en frågesport, barnmatskollen, som tidigare låg på Nestlés sajt, var flera frågor utformade för att skrämma föräldrar. En av frågorna var: Är grönsaker från butiken inte lika nyttiga som de i barnmat?

Nestlés svar: De kan vara lika nyttiga, men de har inte genomgått kontroller för barnmat gällande pesticidrester o. dyl.

På detta vis planterar de ett frö av oro hos föräldrar. För hur ska de veta om övrig mat i affären är tillräckligt bra?

Som tur är kontrollerar Livsmedelsverket halten bekämpningsmedel, tungmetaller, mögeltoxiner och annat i den mat som säljs. Under arbetet med Stora boken om barn och mat var jag i kontakt med dem för att höra hur illa ställt det egentligen är med svensk havre. Deras budskap var tydligt: kraven är extra höga på barnmat, men det ställs höga krav på all mat i Sverige och svensk mat håller generellt en hög standard. Du kan tryggt ge ditt barn både hemgjord havregrynsgröt och jordgubbar.

Under arbetet med boken bad jag också Semper om ett underlag för påståendet om havren. De svarade att de ”har erhållit uppgiften om havre från sin leverantör.” När jag frågade vem leverantören var blev svaret: ”Av konkurrensskäl berättar vi aldrig vilka leverantörer vi har. Men uppgiften kommer från den största leverantören av havre i Sverige.”

Jag gick aldrig vidare med detta, men nu har jag mejlat Lantmännen för att kontrollera Sempers påståenden.  

Oetiskt av Semper att skrämma föräldrar

Avslutningsvis: Det är oetiskt att skrämma föräldrar från att ge barn vanlig mat. Barn behöver äta riktig mat under sitt första år i livet, både för att utveckla sina smaklökar och sin munmotorik (läs mer om det här).

Under arbetet med Stora boken om barn och mat har jag haft kontakt med allt från bvc-sköterskor till tandläkare och tandhygienister. De är frustrerade över all den skräpmat som nu letar sig in i barnmatshyllan. Små barn ska absolut inte äta kakor, snacks och godis. Men för globala livsmedelskoncerner som Hero, som Semper tillhör, är sådana produkter bra kassakor. Högprocessad mat kräver ingen kylning och har en enormt lång hållbarhet. Och vet ni vad kilopriset är för den skräpmat som Semper säljer till bebisar? Inte? Kolla här:

Man måste ändå beundra dem. Tänk att sälja mestadels koncentrerad äppeljuice för mer än 1000 kronor kilot. Inte ens maten i butikernas delikatessdiskar brukar nå upp till de nivåerna. 

Dela & kommentera comments 10

Öppet brev till Semper: Varför säljer ni processad skräpmat till spädbarn?

Under arbetet med Stora boken om barn och mat fick jag titt som tätt tillfälle att besöka barnmatshyllan i affären. Där säljer numera företaget Semper kakor, snacks och godis till bebisar och små barn. Min slutsats är att de måste ha blivit grundlurade. Här är mitt öppna brev till dem.

Hej Semper,

Ni vet inte detta, men under många år var er välling mina barns sömnpiller och därmed min bäste vän. När vi under ett halvår skulle bo i San Francisco fick jag panik av tanken på att skiljas från vällingen. Så vi fyllde våra resväskor med så många vällingpaket vi bara kunde. För hur skulle vi annars klara oss?

Detta är ganska länge sedan. Numera sover mina barn gott utan välling och jag har inte haft så mycket kontakt med era produkter. Men när jag under förra året skrev Stora boken om barn och mat fick jag återigen anledning att botanisera bland barnmaten i affären. Och… oj!… vilken förändring den hyllan har genomgått! Bebisar måste vara riktigt bra kunder eftersom ni satsar så hårt på dem.

Semper har blivit grundlurade

Skälet till varför jag nu mejlar er är att jag tror att ni som företag har blivit grundlurade. Ert mål är, om jag har förstått saken rätt, att ”erbjuda hälsosamma, näringsriktiga, säkra och högkvalitativa produkter till era konsumenter.” Om mina misstankar stämmer har det brittiska företaget Organix lurat er hela vägen till Skåne (och kanske ännu längre…). På något vis har de fått er att erbjuda era kanske viktigaste konsumenter, bebisar och små barn, mat som är ungefär lika högkvalitativ som en borrmaskin för 49 kronor på Rusta. Vi pratar om detta: 

Hoppas att ni inte tar illa upp, men när jag första gången insåg att man numera marknadsför snacks, kakor och godis till småbarn höll jag på att smälla av. Vem vill göra det?

Semper saluför Organix produkter i Sverige

Döm av min förvåning när jag hittade ett pressmeddelande där ni på Semper berättar att ni ska sälja och distribuera varumärket Organix i Norden.

Till en början undrade jag varför? Hur går Organix utbud ihop med er filosofi som är att tillhandahålla ”naturligt god mat utan konstiga tillsatser”? Men så läste jag texten där Organix VD säger:

– På Organix gör vi bra mat eftersom vi har en passionerad tro på att alla människor, oavsett hur unga, förtjänar att äta bra och vi vill ge barn den bästa starten i livet.

Sa han så till er också när ni förhandlade om ett samarbete? 

Det låter som en karismatisk person. När någon pratar om en ”passionerad tro” kan det vara lätt att svepas med. Det visar inte minst erfarenheter från diverse olika sekter i världen. Ni är ju sprungna ur den svenska myllan (även om ni numera tillhör den internationella livsmedelskoncernen Hero) och som svensk vill man gärna tro andra om gott. Typ att en naiv svensk lätt kan bli förförd när man surfar in på Organix hemsida

…och tittar på filmen om deras ambitioner (inspirerad av Donald Trump?):

Jag är rädd att jag måste göra er desillusionerade. Till skillnad från er på Semper har många andra livsmedelsbolag ganska smutsigt mjöl i påsen, om man säger så. Jag vill ge er samma råd som vi ger till föräldrar i Stora boken om barn och mat: LÄS ALLTID INGREDIENSLISTAN PÅ ALLT NI KÖPER!

Semper köper grisen i säcken

När ni till exempel sitter där i styrelserummet på Organix och VD:n med stolthet visar fram kakorna till bebisar…

…ska ni inte blint lita på budskapet på förpackningen. De skriver ”no junk promise” för att få er att köpa grisen i säcken. Istället vänder ni på paketet och läser ingredienslistan:

En blandning av vetemjöl, juicekoncentrat och palmolja kvalar utan tvekan in under ordet ”junk”, framförallt om det ska ätas av bebisar. (Juicekoncentrat kan låta bra, men WHO menar att vi ska begränsa det. Många företag använder det numera istället för socker, så kan man påstå att maten är osötad, trots att man har sötat den). 

När VD:n sedan langar fram dessa…

…gäller samma sak. Budskapet ”Nothing unnecessary” är ett försäljningstrix. Koncentrerad juice i geléform är nämligen inget annat än…

När han till sist ber er att smaka på det som kallas ”fingermat”…

 … är det bra om ni har med er lite riktiga råvaror att jämföra med… 

…så kan ni lättare bedöma hur väl en produkt lever upp till er filosofi om att med skonsam tillagning ta tillvara det bästa från naturen.

(I vår familj tyckte vi att Organix ”corn puffs with carrot” smakade som ett slags söt ostbåge. Vi undrar: hur många maskiner krävs det egentligen för att få majsen och moroten att anta så fluffig form?)

Har Sempers expertgrupp godkänt detta?

Ni skriver på er sajt: ”Vi är stolta över att vi vet en hel del om vad små barn behöver för att få en bra start. Vi har egna experter på barnhälsa, arbetar nära svenska forskare och kompromissar aldrig på kvalité och säkerhet.” 

En fråga: lät ni era experter granska produkterna från Organix innan ni slöt ert avtal? Håller de med om att kakor, snacks och godis ger en bra start på livet?

Om de gör det, borde de sätta sig in i den senaste statistiken från Organix hemland. I Storbritannien har 22,4 procent av alla barn övervikt eller fetma innan de ens har fyllt fem år, och i oktober konstaterade man att antalet barn med allvarlig fetma har nått rekordnivåer.

Leverpastej är en bättre källa till järn än välling

När jag ändå har er på tråden vill jag ta upp några andra småsaker. På er sajt ger ni denna information:

När jag själv hade småbarn och var trött som en stenad koalabjörn, hade jag läst detta som att välling skulle vara bättre för mitt barn än leverpastej. Och så hade jag begått misstaget att ge barnet välling på mackan, istället för leverpastej.

Jag vet. Självklart menar ni inte att föräldrar ska göra så, men jag tänker att det ändå hade varit bra om ni hade lagt till något i stil med: ”Men eftersom järnet i leverpastej tas upp mycket lättare av kroppen än järnet i välling, får barnet ändå i sig mer järn om du ger det leverpastej”.

(När vi skrev Stora boken om barn och mat hade vi kontakt med forskaren Michael Hoppe på Sahlgrenska, som minst sagt har järnkoll. Så här skrev han till mig:

”Om man jämför upptaget av en och samma mängd järn från leverpastej, respektive välling, så har den sistnämnda ett sämre utgångsläge eftersom det är baserat på sädesslag. De innehåller mycket fytater (ju mer fullkorn, ju mer fytater). Fytater binder till järnet i magtarmkanalen och hämmar därmed upptaget. Så barnet tar inte upp så mycket av järnet i vällingen, jämfört med järnet i leverpastej.”

Det där med järnupptag är komplext, om ni kontaktar Hoppe kan han säkert komma till er på Semper och hålla ett föredrag.)

Klämmisar fulla av bakterielik

Sist men inte minst. Ni skriver på er sajt att ni vill hjälpa föräldrar om ni kan. Mitt förslag är att ni ska göra det lättare för dem att förstå vad som döljer sig i era klämmisar. Så det ni kallar för gröt…

…kan ni kanske istället kalla ”Spätt juicekoncentrat med rismjöl, en gnutta havre och tillsatta vitaminer”?

Och denna upphettade och steriliserade produkt…

…kan ni förslagsvis döpa till kadaveryoghurt. Enligt Livsmedelsverkets föreskrifter får inte yoghurt värmebehandlas. Då dör alla de snälla och nyttiga mjölksyrebakterier som yoghurt ska innehålla och som kan stärka tarmfloran. Kallar ni det istället för ”kadaveryoghurt” blir det tydligt att det ni säljer rent tekniskt är en bakteriekyrkogård.

(Visste ni förresten att forskare från Nya Zeeland har hittat en koppling mellan att äta riktigt yoghurt – sådan som säljs i kyldisken – och en minskad risk för eksem hos bebisar? Ju mer bebisarna åt, desto lägre var risken.) 

Lever ni på Semper upp till era ambitioner? 

Detta blev långt! Jag vill avsluta med att berömma er för alla fina ord ni skriver på er sajt. Men frågan är hur bra start på livet små barn får när de vid sju månaders ålder börjar äta snacks? För att sedan fortsätta med kakor vid tio månader och godis efter tolv månader? Och hur lever koncentrerad fruktjuice, ultraprocessad majs och upphettad yoghurt upp till er vision om att med ”skonsam tillagning ta vara på det bästa från naturen”? 

Ni får gärna svara på detta. Jag publicerar svaret på min sajt. 

Glöm nu inte att ringa VD:n på Organix. Han behöver sig en ordentlig uppläxning. Bryt kontraktet och kräv skadestånd. Det är faktiskt fult att ljuga.

Vänliga hälsningar,

Ann Fernholm

Ps. Jag har skickat vidare detta brev till reklamombudsmannen tillsammans med en anmälan. Är lite nyfiken på vad hon tycker om er marknadsföring, och om den håller den höga etiska nivå som reklam bör göra. 

Till alla läsare: Vill ni också veta hur Semper resonerar? Mejla och fråga: anne.lindfeldt@semper.se. Tagga @semperbarnmat om ni gör inlägg i sociala medier, så ska det enligt Semper hamna på deras sajt

Dela & kommentera comments 26

Svar från GB: ”vissa tillsatser är nödvändiga”

Kära läsare, jag är lite överväldigad. Inte kunde jag tro att en genomgång av ingredienslistan för en GB:s Magnum Double Raspberry skulle skapa så mycket uppmärksamhet. Fler personer än vad som ryms i Friends Arena och Globen tillsammans har läst det. Nu till den glada nyheten: vi har fått ett svar från GB Glace.

Slutsatsen i mitt inlägg var att de 32 ingredienserna i glassen borde kunna strykas ner till 12-13 stycken. Om ingredienslistan blev kortare skulle den dessutom kunna skrivas med större bokstäver på förpackningen, så kunderna kunde läsa den. Och GB skulle kunna marknadsföra en nyhet: MAGNUM – NU MED RIKTIG GLASS.

Jag undrade vad de trodde om detta och varför de valde att göra sina glassar på så hårdprocessade råvaror och tillsatser. Här är svaret:

Tack Ann för ditt mejl till oss. Glassen som du har gjort hemma ser jättegod ut!

När glassen tillverkas är vissa tillsatser nödvändiga för att glassen ska kunna hålla en bra kvalité genom hela fryskedjan, speciellt i pinnglass. Stabiliseringsmedel tex, behövs då de minskar risken för iskristaller, som inte skulle ge en trevlig upplevelse för konsumenten.

Innehållsförteckningen blir längre och ingredienserna fler när det gäller glassar som innehåller såsrippel, chokladöverdrag m.m. då alla ingredienser i den färdiga produkten ska redovisas. Detta betyder för produkten i fråga att till exempel samtliga ingredienser i både hallonsås och överdrag med mjölkchoklad redovisas separat.

Önskar dig en trevlig vecka och njutsamma stunder i köket med fler glassiga recept!

Med vänlig hälsning,

Riitta Jantunen

Communications Manager, Sustainable Business & Communications

Har ställt en följdfråga

Det här var inte riktigt svar på mina fråga om de kunde göra en riktig glass. Därför har jag skickat en följdfråga till Riitta Jantunen:

Hur ställer ni er till att tillverka en glass baserad på färsk mjölk/grädde och det naturliga och näringsrika emulgeringsmedlet äggula, så som man gjorde förr?

Vi får hoppas på ytterligare ett klargörande! Är ni också nyfikna på detta kan ni alltid mejla samma fråga till Konsumentkontakt@gb.se.

En sista sak: tack för alla glada hejarop och uppmuntrande ord. Det har värmt enormt.

Dela & kommentera comments 19

Brev till GB: Vad är det ni har i glassen?

Glukos-fruktossirap, modifierad stärkelse, vasslepulver, guarkärnmjöl, tistelkoncentrat, ammoniumfosfatider och polyglycerolpolyricinoleat. GB:s glassar är fulla av mystiska substanser. Här är mitt öppna brev till glasstillverkaren kring hur de kan förenkla sina glassar och samtidigt göra dem ätliga. 

Hej GB! Vilken sommar det har varit – det måste ha varit århundrades glassäsong för er! Jag gissar att ni är rätt sugna på pusta ut innan det är dags att utforma nästa säsongs nyheter.

Det är lite därför jag kontaktar er – för att ni till nästa år ska hinna förenkla era recept. Kanske trampar jag er på tårna (det är ju ni som är glassproffsen), men faktum är att jag tror att ni skulle kunna stryka mer än hälften av alla fantasifulla ingredienser i era glassar och dessutom göra innehållslistan begriplig för oss kunder. Win-win!

Hur håller ni reda på allt?

Allt började egentligen med att mina barn ville köpa er Magnum Dubbel Raspberry, men jag är lite snål. 52 kronor för två glassar kan tyckas vara en spottstyver, men för samma summa pengar kan man få åtminstone två ekologiska ägg, två deciliter ekologisk grädde, ett paket ekologiska hallon och lite fairtrade choklad. Så jag tänkte: kanske kan man göra glassen själv?

För att kunna läsa ingredienslistan köpte vi ändå en glass. Men det ska sägas, när jag skulle läsa på förpackningen höll jag på att ge upp direkt:

Inte ens med barnens förstoringsglas gick det att luska ut vad som stod. Det är nästan så att man skulle kunna tro att ni har något att dölja, men ni redovisar som tur är alla ingredienser på er sajt:

SKUMMJÖLK, socker, hallonpuré (12%), glukos-fruktossirap, kokosolja, kakaomassa¹, kakaosmör¹, HELMJÖLKSPULVER, glukossirap, MJÖLKFETT, fettreducerat kakaopulver¹, SKUMMJÖLKSPULVER eller koncentrat, hallonjuicekoncentrat, modifierad stärkelse, emulgeringsmedel (E471, E442, E476), vasslepulver (MJÖLK), stabiliseringsmedel (E440(i), E412, E410), SKUMMJÖLKSPULVER, morotskoncentrat, arom, surhetsreglerande medel (E270, E330, E331(iii)), salt, rödbetsjuicekoncentrat, tistelkoncentrat, svartvinbärskoncentrat, citronkoncentrat.

Så många olika saker! 32 stycken. Hur håller ni egentligen reda på allt?

Varför pulvriserar ni mjölken?

Till en början snurrade det lite i hjärnan, men så började jag strukturera upp saker och ting. Först listade jag allt som har med mjölk att göra:

Skummjölk, helmjölkspulver, mjölkfett, skummjölkpulver och vasslepulver.

En nyfiken fråga: varför delar ni först upp mjölken i sina beståndsdelar, när ni ändå sedan blandar ihop dem i glassen? Skummjölk är ju mjölk från vilken fettet har separerats, men ni har ju ändå i mjölkfett i glassen. Kan man inte lika gärna bara använda fet mjölk eller grädde?

Sedan undrar jag lite över den där pulvriserade mjölken. Nyligen blev jag tipsad om en mycket spännande avhandling från Lunds universitet, som beskriver vad som händer med mjölk när den torkas till ett pulver i en het kammare. Det bildas ungefär samma kemiska substanser som när man bränner kött på grillen. Kolhydrater (i detta fall mjölksockret) reagerar med proteiner och det formas så kallade advanced glycation end products.

Känner ni till dessa ämnen? Forskare är lite oense om hur nyttiga de är för kroppen. En del menar att de är dåliga, andra att de är helt okej att äta. Men för sjutton – vi lever ju i ett land där det finns ett överflöd av färsk mjölk och grädde. Varför ska barnen då slicka i sig hårdprocessat mjölkpulver?

Det kanske är lite helylle, men jag beslöt mig för att i min glasskopia ersätta skummjölk, helmjölkspulver, mjölkfett, skummjölkspulver och vasslepulver med vanlig simpel grädde. Fem flugor i en smäll.

Nöjde mig med en form av socker

I nästa steg listade jag det socker som finns i glassen: vanligt socker, glukos-fruktossirap och glukossirap.

Det där med socker har jag också läst lite avhandlingar om. I en enda av era Magnum med hallonsmak…

…är det 20 gram sockerarter, vilket motsvarar nästan sju sockerbitar. Det är visserligen schysst att ni värnar om tandtrollen, men ska man nå Världshälsoorganisationen (WHO) hälsomål – där helst bara 5 procent av alla kalorier ska komma från ”fritt socker” – motsvarar detta en stor del av ett barns hela dagsranson av socker.

Mina barn vill gärna ha lite lingonsylt på sin gröt till frukost, så för att inte hela sockerkvoten ska ätas upp av glassen, drog jag ner en del på sockermängden. Sedan fick både glukos-fruktossirapen och glukossirapen stryka på foten. Tre olika varianter av socker på en och samma gång känns lite väl lyxigt för en vanlig medelklassfamilj som vår.

Bra att ni har i så mycket frukt och grönt!

Efter detta tog jag mig an alla ingredienser som har med frukt och grönt att göra och där är ni värda beröm. Ni har sannerligen tagit Livsmedelsverkets uppmaning att vi ska äta en variation av vegetabilier på allvar: hallonpuré, hallonjuicekoncentrat, morotskoncentrat, rödbetsjuicekoncentrat, tistelkoncentrat, svartvinbärskoncentrat och citronkoncentrat.

Så trendkänsligt av er att ha i lite ogräs!  Tyvärr hade tistlarna i min trädgård vissnat, så jag fick hoppa över det koncentratet. Däremot mixade jag…

…typ 200 gram hallon, 2 msk morotsjuice, 2 msk rödbetsjuice, tio svarta vinbär och saften från en citronklyfta. Sedan silade jag allt genom en linneduk (ett gammalt husmorsknep), tillsatte 2 msk (24 gram) socker och kokade till ett koncentrat. Otroligt vilken vacker färg det fick! Det såg ut som att jag hade använt mycket mer hallon än vad jag egentligen hade gjort.

Vad är polyglycerolpolyricinoleat?

Så här långt hade jag koll på läget. Så kom emulgeringsmedlen: E471, E442, E476. Vad är det liksom? Sidovägar till E4:an? Inte blev jag så mycket klokare när jag sökte på nätet och fick tre kemiska namn till svar: mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror, ammoniumfosfatider och polyglycerolpolyricinoleat.

Hur jag än letade i min affär hittade jag inget av detta och när jag frågade kassörskan om hon visste vad polyglycerolpolyricinoleat var, såg hon ut som om hon trodde att jag tagit något. Alltså inte snattat tagit. Utan tagit knark. Fast det har jag aldrig gjort.

När jag sedan sökte efter försäljare av polyglycerolpolyricinoleat och ammoniumfosfatider på internet, dök följande text upp om ammoniumfosfatider på sajten Äkta vara: ”Fosfater utgör en betydande del av dagens höga fosforintag, vilket i en amerikansk studie från 2013 misstänks kunna fördubbla risken att dö i förtid. Ytterligare forskning behövs dock för att kunna bevisa sambandet.”

Det larmas så mycket om farligheter nuförtiden och man bör ta det mesta med en nypa salt, men lusten att hälla ammoniumfosfatider i mina barns glass dämpades onekligen.

Så vad göra istället? Här kom jag och tänka på majonnäs. När man gör majonnäs använder man ju vanlig hederlig äggula som emulgeringsmedel. Det är något som både är lätt att stava till och finns i min affär. Dessutom innehåller det en massa vitaminer. Så jag hoppade över dessa E-nummer och knäckte istället fram ett par äggulor.

Hur stabil behöver en Magnum egentligen vara?

Nöjd med emulgeringskompromissen läste jag vidare: stabiliseringsmedel (E440(i), E412, E410). För alla oss som saknar en utbildning i livsmedelskemi är det tur att sajten Äkta vara finns. På min handelslista skrev jag upp deras översättning: pektin, guarkärnmjöl och fruktkärnmjöl.

På väg till affären kunde jag inte låta bli att undra varför ni måste stabilisera glassen så mycket? Det är väl ingen motorvägsbro ni ska bygga? Jag hittade i alla fall både pektin och guarkärnmjöl. Fruktkärnmjölet såldes bara tillsammans med en massa andra konstiga tillsatser, så det hoppade jag över.

De surhetsreglerande medlen strök jag

Väl hemma igen vilade jag en kvart för att orka ta itu med nästa omgång E-nummer: de surhetsreglerande medlen. Också tre till antalet. Varför alltid tre?

Vid de här laget började barnen undra om glassen var klar någon gång. Så jag struntade i E270, E330 och E331(iii) (som visade sig vara mjölksyra, citronsyra och natriumcitrat) och satte  igång att blanda det jag fått fram:

Jag vispade 2 dl grädde med 1 msk (12 gram) socker. Sedan tog jag 1/4 tsk pektin och 1/2 tsk guarkärnmjöl och blandade ut i ungefär 2-3 msk mjölk, som jag sedan vispade ner i grädden (man var tvungen att vara attans snabb för att det inte skulle klumpa sig – gissar att ni har maskiner som sköter sånt…).

Medan jag rörde ner de två äggulorna kom jag som tur var på att jag hade glömt en sak: ingrediens nummer 24 – aromer! Det fanns inte så mycket aromer i mitt skafferi, men jag pytsade i 0,5 tsk vaniljpulver:

Sedan rörde jag ner ungefär 3/4 av hallonsåsen och började fundera på hur jag skulle få fast glassen på en pinne. Hur gör ni? Bestämde mig för att livet på en pinne (så som Edward Blom definierar det) inte måste innebära att man äter på pinnar och hällde istället allt i en burk.

Visst såg det lite proffsigt ut?

Glassen fick stå i frysen över natten (den som väntar på något gott…). Dagen efter smälte jag två chokladbitar (20 gram) med cirka 0,75 msk doftfritt kokosfett (5 gram) på låg värme i mikron. Sedan skopade jag upp glassen, dekorerade med några riktiga hallon. ringlade resten av hallonsåsen och chokladen ovanpå. Pricken över i:et fick bli ett litet myntablad. Vad tycks?

Kanske inte riktigt lika fint som en pinne, men min sons kommentar var: WOW!

Vi jämförde vår glass mer er och nu vill jag inte förhäva mig, men vår smakade mer hallon. Dessutom räckte glassen till tre personer, istället för två och den var ekologisk.

Long story. Varför jag mejlar er är för att säga att ni kan stryka glukos-fruktossirap, glukossirap, modifierad stärkelse, mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror, ammoniumfosfatider, polyglycerolpolyricinoleat, fruktkärnmjöl, mjölksyra, citronsyra och natriumcitrat från listan över era ingredienser. Det går utmärkt att göra glass utan allt detta.

Ni kan också strunta i morotskoncentrat, rödbetsjuicekoncentrat, svartvinbärskoncentrat och kanske även citronkoncentrat. Om ni istället har i lite mer hallon i glassen, kommer den nog att smaka mer.

Fattar ni så enkelt det kan bli? 32 ingredienser kan strykas ner till typ 12-13 stycken. Och om ingredienslistan blir kortare kan ni dessutom skriva den med större bokstäver på förpackningen, så era kunder vet vad de äter. Nästa år kan ni sedan marknadsföra en nyhet: MAGNUM – NU MED RIKTIG GLASS.

Vad tror ni om det? Mejla gärna er syn på saken. Det skulle också vara spännande att få veta varför ni väljer att göra era glassar på hårdprocessade råvaror och tillsatser? Och vad fyller egentligen alla dessa ingredienser för syfte?

Med förhoppningar om att ni vill förbättra er glass för alla barns skull,

Ann Fernholm

Tillägg: GB har svarat. Läs här: ”Vissa tillsatser är nödvändiga”

Dela & kommentera comments 174

Sockerreklam från 1969

Tänk vilka idéer vi människor haft. Bilden ovan är från Life magazine, juli 1969. Den är alltså bara ett par månader äldre än vad jag själv är.

No further comments, förutom ett stort tack till Fredrik Söderlund (hjälten som sprang genom eld och is för Kostfonden) som skickade den.

Dela & kommentera comments

Sockerföretagets broschyr används i skolan

För ett par år sedan kunde du läsa en granskning av Nordic Sugars informationsmaterial till skolan här på bloggen. En elev på en folkhögskola har nu hört av sig och berättat att hon har rekommenderats att ta information om mat och hälsa direkt från en annan av sockerjättens broschyrer. 

Har ni läst boken Socker och söta saker av Ulrika Torell på Nordiska museet? Boken handlar bland annat om hur socker och sötsaker blev en del av vår vardag. Ulrika Torell beskriver hur Sockerbolaget på 1930-talet pumpade ut propaganda kring hur förträffligt sockret var. En viktig målgrupp var hushållslärarinnor, som skulle förmå sina elever att använda socker i matlagningen.

Det som en gång var Sockerbolaget, köptes 1992/1993 av Nordic Sugar. Via sajten utbudet.se kan dagens lärare beställa Nordic Sugars broschyr Mat, vikt och fysisk aktivitet gratis till hela klassen. För några dagar sedan fick jag följande brev och bild:

Hej, jag läser naturkunskap på en folkhögskola och blev förfärad av vår senaste uppgift. Vi ska skriva om mat och hälsa och fick denna broschyr att söka fakta i. Har du sett denna? Den är utgiven av Nordic Sugar! Jag kommer i min text att kritisera en del saker i den. Vet du om livsmedelsverket möjligen är sponsrat av någon sockerfabrikant eller liknande? Mvh Tina Wingårdh

En gissningstävling – hur framställs socker i broschyren?

Låt oss ha en gissningstävling. Vilka av följande påståenden kommer från broschyren och vilka kommer från mig? Är ni redo? Då kör vi.

1: Under normala omständigheter kommer kolhydrater (däribland socker) inte att omvandlas till fett. När socker och andra kolhydrater lagras som fett går det åt 25 % av energin, medan motsvarande siffra för fett är 4 %. Därför är kroppen mer benägen att lagra fett än socker.

(Bara så att ni vet: enligt Ulrika Torells kartläggningar började man inse att socker är fetmaframkallande redan under 1800-talet.)

2. Ju mindre socker du äter, desto mindre blir sockersuget. Ett liv utan tårtor, bullar, kakor, godis och läsk kan vara precis lika underbart som ett liv med alla dessa sötsaker.

(Rätt. Detta var mitt påstående. Vid närmare eftertanke tycker jag personligen att livet utan en massa sötsaker är bättre än livet med.)

3. Godis och kakor ersätts ibland med torkad frukt som ett ”nyttigare” alternativ. Torkad frukt har ett högt innehåll av naturligt förekommande sockerarter och innehåller också mycket energi per 100 gram. Det är inte bara energin från tillsatt socker som man ska vara uppmärksam på om man vill bibehålla sin vikt eller gå ner i vikt.

(Älskar den finstilta lobbyingen. Bra, tänker föräldrar. Då kan mina barn lika gärna få godis på filen som russin.)

4. När företag som Nordic Sugar renar fram socker från sockerbetor eller sockerrör, tar de bort alla fibrer, vitaminer, antioxidanter och mineraler. Godis är därför i princip helt vitaminfritt. Torkade frukt kan visserligen vara sött, men innehåller fibrer, mineraler och annat som är nyttigt för kroppen.

(Jag ger mycket hellre mina barn torkad frukt än godis).

5. Undersökningar visar att det finns ett samband mellan övervikt och låg utbildningsnivå samt låg inkomst. Men det är svårt att säga om det är övervikten som är orsaken till de övriga förhållandena eller om det är dessa förhållanden som gynnar övervikt.

Läste ni ovanstående noga? Man undrar lite hur dom tänkte. Behöver jag säga att en en pinfärsk undersökning från Livsmedelsverket visar att ungdomar som har föräldrar med låg utbildning och/eller låg inkomst dricker mer läsk än andra ungdomar?

Detta var bara ett litet axplock av broschyrens innehåll. Vill du läsa hela? Följ den här länken.

Man undrar lite varför Nordic Sugar har tagit på sig ansvaret att informera lärare och elever om mat, vikt och fysisk aktivitet? När de inte ens producerar något som kan kallas mat.

Dela & kommentera comments