stamp

Okategoriserade

Stora boken om barn och mat – snart är den här!

Äntligen! Idag går mitt nästa verk iväg till tryck: Stora boken om barn och mat. Min medförfattare, Kajsa Lamm, logoped och expert på barns ätande, och jag utlovar en bok som är full av tips, och garanterat fri från tillsatser. Den kommer att finnas i butik från 5 mars, men går att förbeställa redan nu.

Det känns overkligt. Som vi har arbetat med den här boken! Många gånger har jag undrat: varför skulle vi kalla den ”stora boken”? Kunde vi inte ha nöjt oss med ”lilla boken”?

Men vi ville skriva ”Stora boken om barn och mat” eftersom det behövs en sådan. Det finns så enormt mycket kunskap om hur vi föräldrar kan stödja våra barn att lära sig äta riktig mat, men den kunskapen når ut till alldeles för få. Själv hade jag ingen alls när jag skulle lära mina barn att äta, och gjorde i princip alla fel.

Handlar om 0-5-årsåldern

Min förra bok, Smakäventyret, handlar ju också om hur man lär bebisar att äta, men det behövs en uppföljare som också omfattar barn i åldern två-fem år. Föräldrar behöver en bok att hålla i handen när barnen blir mer skeptiska mot mat (det som forskare kallar för neofobi). Vad gör man när den viljestarka treåringen plötsligt vägrar att äta det som tidigare var favoritmat? Djupandas man, ler och säger: ”Okej, vad vill min lilla gullunge ha istället?” Eller dänger man näven i bordet och hotar med att barnet får laga sin egen mat om det inte äter upp?

Ingetdera är någon vidare värst framgångsrik strategi, visar forskningen. Så hur gör man?

Det sa klick på Kropp & Själ

Idén till boken kläckte Kajsa för typ fyra år sedan, när vi precis hade lärt känna varandra. Vi träffades när vi var med i radioprogrammet Kropp och Själ. Smakäventyret skulle strax komma ut, och Kajsa hade just gett ut sin första bok: När ditt barn inte äter. Vi insåg att vår kunskap kompletterade varandra. Undertecknad har läst en icke oansenlig mängd forskningsartiklar om gluten, allergier, socker, tarmfloran och vad vi behöver äta för att hålla oss friska. Kajsa kan allt (och då menar jag verkligen allt) om hur det går till när barn lär sig att äta.

Vaddå hur, kanske du tänker nu? Jo, nu ska du få lära dig Kajsas favoritord: oralmotorik. Precis som att bebisar behöver få öva sig på att krypa och gå, måste de få öva på samspelet mellan käke och tunga för att kunna tugga mat. Visste du till exempel att en sexmånaders bebis endast kan röra käke och tunga upp och ner? (Testa en dag att tugga maten på det viset, så fattar du vilka utmaningar de små står inför.)

Problemet är att när bebisar lever på välling, pulvergröt och klämmisar, får de aldrig någon chans att öva sig att tugga maten. Att endast ge barn puread mat är lite som att dra undan den stol de håller sig i när det ska lära sig att gå. Får barnet inga hela bitar mat, kan de inte öva sig att tugga.

Kajsa har också en massa annan viktig kunskap som hon delar med sig av i boken, som hur man hanterar en liten matskeptiker och vad man kan göra när barn utvecklar ätsvårigheter.

Handlar om gluten, processad mat och socker

Boken är indelad i ålderkapitel: 0-4 månader, 4-6 månader, 6-12 månader, 12-24 månader och 2-5 år. Mellan dessa kapitel har vi sprängt in kapitel om gluten, processad mat, socker och ätsvårigheter. I ett kapitel delar också Emma Adlercreutz, läkare och expert på barns allergier, med sig av de bästa knepen för att motverka matallergi hos barn. Dels handlar det om att behandla barns eksem, dels om att tidigt låta dem smaka på mat som lätt framkallar allergier, som jordnötter, fisk och ägg. Och lite till…

Utöver detta finns i boken mängder av konkreta tips och recept på allt från järnrik gröt till glutenfri pizza (den senare fick godkänt av min son, och det vill inte säga lite…)

Bra mat – en förutsättning för hälsa

Vårt mål med boken är att fler barn ska få förutsättningar att äta riktig mat. Den söta och vetemjölsrika kost som många livnär sig på är näringsfattig och allt annat än hållbar för kroppen. Alldeles för många har ont i sina magar, och en del forskare menar till och med att ökningen av psykisk ohälsa och neuropsykiatriska diagnoser delvis kan ha sin grund i näringsfattig skräpmat.

I boken förespråkar vi istället grundbudskapet i Brasiliens kostråd: Njut av vällagad mat baserad på naturliga råvaror i en lugn miljö. Ät gärna i sällskap med andra. Utveckla dina matlagningstalanger, lär dig av din omgivning och dela goda recept.

Som sagt: detta omfattande verk (jag ska aldrig, aldrig, aldrig mer skriva en ”stor bok”) kommer ut den 5 mars. Du kan beställa det via denna länk. Själv ska jag gå och ta mig ett glas bubbel! (Alltså bubbel som i bubbelvatten, det är ju fortfarande morgon…)

Dela & kommentera comments 2

Ledande experter eniga: rådet att begränsa mängden fett i maten saknar grund

1971 fick svensken för första gången rådet att dra ner på mängden fett i maten. Som lägst skulle vi äta maximalt 30 energiprocent fett. Nu har några av världens ledande nutritionsexperter enats om att det ensidiga fokuset på mängden fett i maten har varit skadligt för vår hälsa, framförallt eftersom vi ersatte fettet med raffinerade kolhydrater. 

Under de senaste dagarna har en rapport i tidskriften Science fått en hel del uppmärksamhet: Dietary fat: From Foe to friend? Fyra ledande nutritionsforskare har gått igenom vetenskapen på kostområdet och dragit slutsatsen att det inte spelar någon större roll hur mycket fett eller kolhydrater vi äter. Det viktigaste är att vi äter mat lagad på bra råvaror.

Rapporten är en uppgörelse med tallriksmodellen (som på bilden ovan, tagen från Livsmedelsverkets hemsida) och de kostråd som vi har fått sedan 1971, där vi har uppmanats att begränsa mängden fett i maten och istället äta mer kolhydrater, som pasta. Som lägst rekommenderade Livsmedelsverket att maximalt 30 procent av våra kalorier fick komma från fett. Den som ville banta skulle till exempel skära ner på livsmedel som avokado och lax, eftersom de är feta. Istället för naturell yoghurt utvecklade också livsmedelsindustrin smaksatta och sötade lågfettyoghurts, som så småningom började nyckelhålsmärkas. Under lång tid spelade det ingen roll hur mycket socker livsmedelsindustrin hällde i lågfettyoghurten, Livsmedelsverket ansåg ändå att den var nyttig. Fram till 2005 kunde till och med glass nyckelhålsmärkas förutsatt att det var lite fett i.

Forskare eniga: Dra ner på socker och raffinerade spannmål

Istället för fet mat uppmanades vi alltså att äta mer socker och raffinerade kolhydrater, som ris, pasta och gärna en skiva bröd till maten. Det vita mjölet ansågs bättre än fett, eftersom det per gram innehöll färre kalorier. I den nya rapporten är det tydligt att detta smala fokus på mängden kalorier i maten har varit illa för vår hälsa:

Current evidence indicates that no specific carbohydrate-to-fat ratio in the diet is best for the general population. Nor do all diets, and calorie sources, have similar metabolic effects in everyone. With attention to diet quality—and specifically a focus on reducing processed foods, including sugar and refined grains—many people do relatively well with substantial variation in macronutrient composition. 

Höj kraven på kostråden

Det är intressant hur denna viktiga rapport vinklas i svenska medier. Journalistens roll är att granska makten, vilket i det här fallet är staten, Livsmedelsverket och de experter som tar fram våra nordiska näringsrekommendationer. Men istället för att lyfta fram hur illa grundade kostråd vi har fått har SVT Nyheter följande rubrik: Nu är det slut på kostkriget mellan fett och kolhydrater.

I artikeln står inte ett ord om att de statliga rekommendationerna sannolikt har bidragit till epidemierna av fetma och typ 2-diabetes. Det är synd, eftersom vi borde dra lärdom av det här hyfsat kostsamma misstaget. Tidigare i år publicerade SvD en serie artiklar av medicinjournalisten Gunilla Eldh och mig där vi gick igenom den vetenskapliga grunden för en rad offentliga kostråd, med målet att se vilka som vilar på så kallade randomiserade och kontrollerade studier. Sådana studier krävs för att bevisa effekten av ett kostråd och identifiera eventuella biverkningar. Inga av våra kostråd vilar på några sådana studier, och när det gäller de tidigare rekommendationerna kring bebisar och gluten kan man misstänka att även de har gjort mer skada än nytta. Rådet att vi ska dra ner på mängden salt är troligtvis också effektlöst, och kan i värsta fall vara skadligt.

Vi skulle alltså behöva en ordentligt kravhöjning när det gäller den vetenskapliga grunden för olika kostråd. Det ska bli spännande att se vad som händer nästa gång som de nordiska näringsrekommendationer revideras. Tror ni att gränserna för hur mycket fett och kolhydrater vi bör äta kommer att försvinna?

Dela & kommentera comments 2

Uppropet #sjukmat blir #friskmat – förskolan Gunghästen är ett gott exempel

Över 10 000 personer har nu öppet stöttat FoodPharmacy’s viktiga upprop #sjukmat. I veckan träffade de socialminister Annika Strandhäll för att diskutera behovet av att höja kvaliteten på de offentliga måltiderna. Nu skiftar uppropet fokus till #friskmat. Det är dags att lyfta goda exempel: alla de hjältar som varje dag serverar vällagad och näringsrik mat på förskolor, skolor, äldreboenden och sjukhus. 

Du kan ta del av hela intervjun med Annika Strandhäll via Food Pharmacys podd (avsnitt 33). Jag har själv inte hunnit lyssna, men är grymt nyfiken och jag vill genast dela med mig av ett lysande exempel på #friskmat: förskolan Gunghästen i Västerås där pedagogerna dagligen arbetar för att väcka barnens matglädje.

Ni som har läst Smakäventyret vet vilken förskola jag pratar om. I det näst sista kapitlet i boken kan du läsa om hur pedagogerna på Gunghästen arbetar enligt den franska saperemetoden. Varje vecka har de en samling där barnen får utforska olika mat med sina fem sinnen. När jag var där skar förskolechefen Eva Johansson upp en polkabeta, en gulbeta och en rödbeta. Ett barn tyckte gulbetan såg ut nästan som solen och polkabetan var som ”ett galler i fängelse”.

Barnen fick titta, lukta och smaka på rotfrukterna. De fick också jämföra hela bitar av gulbeta med riven gulbeta. Var det någon skillnad? Ett barn tyckte att den rivna gulbetan var mjukare och tusen god. Polkabetan smakade hallon, jordgubbe, körsbär och rödbeta. Lite sött också. Rödbetan såg ut som blod och den var lika god som polkabetan, tyckte något barn. Ett annat barn konstaterade att det var mycket vatten i den. Och ett tredje barn sa: ”Min mamma köper inte så här goda frukter. Det finns inte på min affär.”

Förskola med egen trädgård

Barnen på Gunghästen odlar också sin egen mat. Det växer jordgubbar, morötter, tomat, squash, gurka, lök, vitlök, jordärtskocka, rabarber, mynta, citronmeliss, koriander, timjan och bladpersilja i krukor och lådor på gården (däremot hade deras experiment att odla banan misslyckats).

Gunghästens kock, Linda Pettersson, lagar mat på det som växer på gården. Hon är en central del av förskolans verksamhet och det är hos henne som barnen får fira sina födelsedagar. Presenten är att hjälpa till i köket: skära grönsaker, krydda maten, vispa och röra i kastruller. Bättre finns inte, tycker barnen.

Min starkaste minnesbild från Gunghästen är lilla Agnes, som var ett år och fyra månader gammal. Även de mindre barnen hade en saperesamling och de utforskade färsk och torkad dragon. Agnes hade fått smak för den torkade varianten. Efter samlingen satt hon kvar på golvet, lite lätt snorig, och stoppade nypor av torkad dragon djupt in i sin mun. Vem hade trott att ett så litet barn skulle fatta smak för torkad dragon? Arbetet på förskolan Gunghästen är ett underbart exempel på hur det går att väcka barns lust för mat och matglädje!

Det behövs forskning på vad som är #friskmat

En liten kommentar innan jag avslutar. Målet för #friskmat är att maten på äldreboenden, skolor, förskolor och sjukhus ska uppfylla de offentliga näringsrekommendationerna. Det är ett bra första steg. Följer man de offentliga näringsrekommendationerna ska man till exempel inte servera söt dryck och kakfika varje dag på äldreboenden och sjukhus. När folk har delat med sig av bilder på sjukhusmaten via #sjukmat ser också ofta de grönsaker som ligger på tallriken för sorgliga ut och uppfyller knappast kraven på näringsrik mat.

Ett grundläggande problem är dock att det saknas bevis för att de offentliga näringsrekommendationerna är hälsosamma för personer med till exempel bukfetma, diabetes, hjärt-kärlsjukdom, demens och cancer. När en person med typ 2-diabetes äter en Wallenbergare med potatismos och lingonsylt, krävs läkemedel för att sänka blodsockret efter måltiden. Den krassa sanningen är att den mängd kolhydrater som serveras på sjukhus och äldreboenden snabbt skulle ta kål på personer med typ 2-diabetes, om de inte hade tillgång till en hel arsenal av olika blodsockersänkande piller. Här tål att tilläggas: ungefär hälften av alla som läggs in på sjukhus med akuta hjärtproblem har diabetes.

Höga insulinnivåer i blodet är också en vetenskapligt etablerad riskfaktor för cancer och en av förklaringarna till varför fetma orsakar cancer. När personer med bukfetma och typ 2-diabetes äter en tallrik som till en tredjedel fylls av stärkelserik mat (som potatis, ris och pasta) kan deras insulinnivåer bli upp till tio gånger högre än hos en frisk person. Insulin triggar igång kroppens tillväxtsystem och fungerar också i sig som ett tillväxthormon som driver tillväxt av cancerceller.

Att det finns stora kunskapsluckor kring vilken mat som får oss att må bra, är skälet till varför vi grundade Kostfonden. För att vi ska få #friskmat krävs att kostrekommendationerna vilar på en vetenskapliga grund. När det behövs läkemedel för att kunna följa kostråden är något i systemet sjukt. Det är som en varig böld som dränerar vårt samhälle på enorma resurser.

Men även variga bölder kan läka. Alla goda initiativ kan till slut att leda till att sjukt blir friskt. Vad har ni för goda berättelser att dela? Skicka dem till friskmat@foodpharmacy.se.

Dela & kommentera comments

Om matlycka, fett och mättnadshormoner

Att slippa räkna kalorier är en av de saker jag uppskattar med att ha lagt om kosten. Av riktig mat blir jag mätt och nöjd. Om detta skrev jag för fyra år sedan i ett förord till Birgitta Höglunds kokbok Långkok för LCHF och Paleo. Höglunds recept och mitt förord har nu fått nytt liv i nyutkomna Gammeldags husmanskost på nytt sätt. Här är förordet som handlar om matlycka, fett och hormoner som ger mättnad: 

”Daddy, daddy – can I have the tail to play with”. Pappan hugger snabbt av svansen och kastar till den sex år gamla flickan, som lycklig börjar leka tillsammans med sin lika gamla kompis. De vispar i den röda jorden med svansens penselaktiga topp. Pappan fortsätter att flå och stycka kon. Det måste gå fort. Det är hett ute och köttet förfars snabbt. Det öra som är märkt skär han av och slänger ut i bushen. Ingen får se vem som ägde det döda djuret. Det är grannens ko som har förvirrat sig in på markerna till Hayfield Shenandoah Cattelstation. Köttet är alltså helt gratis. På markerna betar annars över tjugotusen djur. De anställda äter biff till frukost.

Detta minne från norra Australiens stora vidder kommer över mig när jag 30 år senare står i en saluhall i Stockholm. Biträdet i köttdisken har just plockat fram en förpackning med oxsvans från frysen. Den är skuren i åtta bitar. Att det är en svans syns tydligt. Bitarna blir allt tunnare ju längre bort från svansroten man kommer. Jag skrattar för mig själv. I min frys finns mest kycklingfilé och lax. Aldrig har jag köpt oxsvans. Köttet är fettsprängt och mitt i varje bit sitter svansbenet. Det här är början på något nytt, tänker jag, och knallar hem. Det är ett steg mot ett mål som jag har satt upp för mig själv: att utforska nya smaker.

Skär ner på sockret – upptäck en ny värld

Alla recept i den här kokboken innehåller väldigt lite kolhydrater och Birgitta Höglund snålar inte på fettet. Sedan jag började äta lågkolhydratkost har intressant nog min känsla för olika smaker förändrats. Efter något år upptäckte jag att bullar och kakor inte är så goda längre. Den söta smaken blir för intensiv. Saker jag förut älskade, faller nu ganska platt i munnen. Annat har istället börjat smaka mer. Varje krydda har på något vis fått fler dimensioner.

Insikten om att fet mat vare sig påverkar min vikt eller risken att drabbas av hjärtinfarkt, har också bidragit till att jag tycker att det är roligare att laga mat. Förut var varje kalori ett dåligt samvete. Nu njuter jag av varje tugga och mår bra. Dessutom: maten blir mycket godare när man slipper snåla på fettet. Jag byter gärna bullar mot gräddsåser. Allt detta har väckte ett intresse för matlagning och kryddor. När jag fick uppdraget att skriva förordet till den här kokboken blev jag därför väldigt glad. Det är avsparken till ett nytt äventyr: att lära mig långkoka. Jag vill upptäcka nya råvaror, nya kryddor och nya ingredienser. Som oxsvans.

Men till långkok duger inga vanliga kastruller. Min man hittade en stekgryta från Skeppshults i en second handbutik. 375 kronor. I den brynte jag steklök och vitlök, första steget i Birgitta Höglunds ”Oxsvans Stifado”. När tomatpurén fick puttra med löken kom den första ljuvliga doftsensationen. Sedan följde: apelsin, kanel, nejlikor och lagerblad. Mumma för näsan. Oxsvansbitarna stekte jag i en vanlig panna innan allt fick landa tillsammans i stekgrytan. Under åtta timmar fick sedan alla kryddiga smaker gifta sig med varandra i ugnen. Temperatur: 100 °C.

Det kändes väldigt franskt på något vis när jag på kvällen plockade fram grytan. Den mörka färgen, det möra köttet och de mustiga kryddorna gav associationer till en julig variant av boeuf bourguignon. Jag bad mina barn beskriva vad det smakade. ”Pepparkakor, men med riktig peppar i”, svarade min sexåriga son. Min dotter, som verkligen gillade grytan, plockade upp apelsinsmaken och kanelen. Oxsvans Stifado nådde en extra dimension när jag blandade grytan med den rekommenderade myntayoghurten. Smakerna rundades till och landade mjukt på tungan. Först kom apelsinen, sedan nejlika och kanel, efter det den kraftiga smaken av köttet. Tillsammans med rödvinet gav det ett lugn i själen.

Fett – en nyupptäckt sjätte smak på vår tunga

Att vi blir lugna av god och fet mat kan delvis ha att göra med små molekylära mottagare för fett som forskare har upptäckt på våra smaklökar. I skolan lärde vi oss att tungan bär på fyra grundsmaker: sött, salt, surt och beskt. Sedan upptäckte forskare att vi också kan känna av aminosyran glutamat, som är en del av proteinrik mat. Denna smak kallas för umami efter det japanska ordet för ”god smak”.

Men detta är alltså inte slutet på berättelsen om vårt sinne för smak. Fett har visserligen egentligen ingen riktig smak. Forskarna menar därför att det kanske är fel att kalla den nyupptäckta mottagaren på tungan för en smak. Men den gör helt klart att vi känner av att det finns fett i maten. Det är som en liten registrator. När vi stoppar fett i munnen kommer mottagaren se till att nervsignaler skickas upp i hjärnan. Forskning tyder på att både dopamin och endorfiner frisätts; signalämnen som leder till en avslappnad känsla i kroppen.

När jag äter Oxsvans Stifado händer alldeles säkert detta. Endorfinerna far ut i blodet. Men så upptäcker jag att jag äter allt långsammare och långsammare. Kroppen börjar tycka att det får räcka med mat.

Fett – gör dig nöjd under längre tid

Vid det laget har oxsvansen spridit sig i magen och en rad andra hormoner är på väg ut i mitt blod. Det finns en uppsjö molekyler som påverkar hur mätta vi känner oss: leptin, ghrelin, peptid YY, glukagonlik peptid-1 och cholecystokinin. Du behöver absolut inte lägga alla dessa på minnet, men jag nämner dem för att visa att kroppen tar det här med mättnadskänslor på allvar. Hormoner far kors och tvärs mellan mage, tarmar, fettväv, muskler och hjärna. Allt för att se till att vi tar hand om alla näringsämnen på bästa vis.

Ett av dessa mättnadshormon är dock värt lite extra uppmärksamhet, framförallt om man betänker de råd som vi har fått kring att äta fettsnålt. Hormonet heter oleoyletanolamid. Forskarna förkortar det OEA. Så här fungerar det: exakt samma smakmottagare som känner fett på vår tunga, finns också i våra tarmar. Men här har mottagaren en annan funktion. När fettet kopplar till mottagaren i tarmarna frisätts OEA. Detta mättnadshormon är alltså specifikt för fett och forskning visar att det har en speciell egenskap: det ger en långvarig nöjdhet. När forskare har sprutat in OEA i möss äter de mer sällan och går ner i vikt. De verkar helt enkelt stå sig längre på maten som de äter.

När jag åt den rekommenderade lågfettdieten blev jag ofta hungrig bara några timmar efter lunchen. Under fikastunden på eftermiddagen kunde det bli både två och tre kakor. På väg hem från jobbet kurrade magen så att det nästan gjorde ont. Jag fick skynda mig att laga mat.

Mindre hunger på lågkolhydratkost

På en lågkolhydratkost håller sig hungern borta under en längre tid. Jag kan inte påstå att jag är mätt hela tiden. Men jag är liksom inte längre lika upptagen av att tänka på hunger och mat. Det är många som vittnar om de här känslorna. En förklaring kan vara att mer OEA frisätts i kroppen när man äter mer fett. Frånvaron av kolhydrater håller också blodsockret på en låg och jämn nivå. Runt en miljon människor i Sverige har idag så kallat metabolt syndrom. Det är en rubbning i ämnesomsättningen som gör att man lätt får höga blodsocker och dessutom rubbade blodfetter. Ett kännetecken på metabolt syndrom är bukfetma, men ganska många normalviktiga människor är också drabbade. Höga blodsocker göra att kroppen blir inflammerad. Forskarna kallar det för en ”låggradig inflammation”. Det pyr ständigt från immunförsvaret och det leder till en sjukdomskänsla och trötthet, framförallt mot eftermiddagen. Många får värk i sin kropp och blir lätt deprimerade.

Länge har vi trott att enda vägen ut ur detta har varit att snåla på kalorierna och att banta. Forskare har tänkt, kanske helt logiskt, att mängden energi som vi äter är avgörande för hur mycket fett vi lagrar på oss. Men de har aldrig utvärderat detta antagande med vetenskapliga metoder, förrän under senare år. Nu visar forskning istället att personer som får rådet att kraftigt begränsa mängden kolhydrater, automatiskt äter lagom mycket och går ner i vikt. Kanske för att den feta maten bland annat gör att mer OEA frisätts från våra tarmar. När Livsmedelsverket gav oss råd om att dra ner på fettet på 1970-talet, var det så mycket man inte visste om kroppen. Man tänkte till exempel inte på att våra mättnadskänslor påverkas olika av olika former av mat.

Äter med gott samvete

När jag nu har gått över till en lågkolhydratkost upplever jag en stor befrielse. Det är så skönt att slippa räkna kalorier. Att få äta med gott samvete är en ny upplevelse. För Birgitta Höglund har lågkolhydratkost betytt än mer. Hon har sluppit inflammation och värk i sin kropp och är mycket piggare. Det är bra det. För då har hon ork att skriva sina läckra kokböcker som gör att alla vi andra kan ge oss ut på smakäventyr. Om du ska prova en lågkolhydratkost för första gången, tänk inte bara att du ska banta eller få ner ditt blodsocker. Då är det lätt att fokusera på alla sötsaker som man inte längre får äta. Tänk istället på allt det nya du nu kan uppleva. I fettsnål mat blommar aldrig kryddorna ut på samma vis. Nu kan du med gott samvete nå de högre höjderna.

God mat är lycka. Nu ska jag gå iväg till saluhallen för att inhandla älgstek och pumpa. I helgen kommer stekgrytan att få jobba igen.”

Ett tillägg

Det har gått fyra år sedan jag skrev detta förord, men det gäller fortfarande. En sak vill jag lägga till: den fettsyra som gör att OEA frisätts i kroppen är oljesyra, en enkelomättad omega-9-fettsyra. Det finns rikligt av oljesyra i exempelvis olivolja, mandel, olika former av nötter, grisfett (fläsk) och avokado. Ungefär en fjärdedel av fettet i mjölk är oljesyra.

Blir du sugen på att laga Oxsvans Stifado? Här hittar du receptet: Gammeldags husmanskost på nytt sätt.

Dela & kommentera comments 4

Santa Marias svar: ska minska mängden socker

I fredags mejlade jag Santa Maria angående deras mat, där vissa produkter mestadels är baserade på socker och vatten. Det blev ett av mina mest delade inlägg någonsin. Det är många som, liksom jag, är trötta på att alltid behöva läsa ingredienslistan på allt man köper. Läs Santa Marias svar nedan och mitt svar till dem. 

Hej Ann, tack för ditt mail. Vi välkomnar verkligen en fortsatt samhällsdebatt om matens innehåll. Santa Maria vill självklart göra produkter som både smakar gott och gör gott. Därför pågår ett intensivt arbete hos oss med att ta bort socker, salt och onödiga tillsatser ur våra produkter. Vi har kommit en bit på vägen. Sedan 2015 har vi tagit bort 395 ton socker och 223 ton salt ur sortimentet. Men vi är inte klara. Till 2020 ska vi ha minskat vårt totala sockerinnehåll med 50% och saltet med 25% jämfört med 2014. Samtidigt är det viktigt att påtala att dessa ingredienser fyller viktiga funktioner i många produkter. Inte bara gällande smak, utan även vad gäller andra egenskaper. Ett exempel: Det finns många olika sätt att ta fram en Rub. Vi har utgått från ett amerikanskt sätt, där råsockret (som förresten är många gånger dyrare än raffinerat vitt socker) används för smaken och karamelliseringens skull. Vill man ha en annan typ av Rub kan man självklart välja ett annat varumärkes, eller göra en själv från grunden.

Sist men inte minst, vad säger du om att komma till oss i Mölndal, så kan vi förklara mer om hur vi jobbar och även få ta del av dina tankar och idéer kring vad vi kan göra annorlunda?

Ha en fin helg,
Eva Berglie

Mitt svar:

Hej och tack! Det är ett lovvärt arbete ni gör med att ta bort socker ur maten. Det framgår inte om de 395 tonnen är per år eller totalt sedan 2015. Det blir i alla fall ungefär 40 gram per svensk.

Min tankar går ut på att den mat som säljs i butiker ska vara säker att äta, även på lång sikt. Vi konsumenter ska inte behöva vara tillsatsdetektiver och lusläsa varenda ingredienslista när vi handlar, utan kunna lita på att exempelvis en guacamole är baserad på avocado och inte vatten, stärkelse, förtjockningsmedel och klorofyll. Vi har ett fantastiskt biokemiskt maskineri inom oss, som har finsliptas under miljontals år av evolution. Det maskineriet behöver smörjas med vitaminer, antioxidanter och mineraler för att fungera. Dessutom behöver våra tarmbakterier de fibrer som finns i riktig mat (exempelvis avokado). Vare sig socker eller framrenad stärkelse bidrar med vitaminer till kroppen. När ni baserar er mat på processade tillsatser blir den alldeles för näringsfattig.

Jag kan gärna komma till er någon gång när jag har vägarna förbi Göteborg. Det skulle vara intressant att höra hur ni arbetar och jag hoppas att ni vill lyssna till det jag har att berätta om den forskning som visar att en hög sockerkonsumtion kan leda till en fettbildning i levern och att levern i längden blir förfettad. Problem med fettlever ökar världen över, också bland barn. Siffror från USA och Europa visar att en av tio unga nu är drabbade, vilket är skrämmande. Fettlever är en grund till typ 2-diabetes och levercancer. Typ 2-diabetes orsakar i sin tur hjärt-kärlsjukdom och är en riskfaktor för diverse olika cancerformer.

Personligen tror jag att ni som verkar inom livsmedelsbranschen har stora möjligheter att förbättra folkhälsan. Om den mat ni tillverkar är bra för människokroppen – om ni exempelvis slutar basera era såser på socker – kommer färre barn och vuxna utveckla fetma och typ 2-diabetes. En bra början kunde vara att frivilligt och tydligt märka ut mängden tillsatt socker på förpackningarna.

Mvh,
Ann Fernholm

Dela & kommentera comments 4

Almedalen – kom till seminarium om alternativa fakta och forskares roll i en tid av populism

Kommer du att vara i Visby och Almedalen i morgon? Titta i så fall in på Uppsala universitets seminarium om populism och alternativa fakta klockan 14.35: When anything can be true – the role of the academic in an age of populism and ‘alternative facts’. Rush Holt från AAAS (American Association for the Advancement of Science)som är chefredaktör för den vetenskapliga tidskriften Science, inleder. Sedan kommer undertecknad att hålla ett (mycket kort) anförande om hur viktigt det är att forskare själva håller sig till vetenskapens spelregler, annars riskerar de att tappa sitt förtroende hos allmänheten. Jag kommer berätta om de slutsatser jag har dragit av att granska kostforskningen och kostråden.

På tisdag är jag moderator för Vetenskapsrådets seminarium om långsiktighet och kortsiktighet i forskningen: Tänka långsiktigt i en kortsiktig värld – vad ställer det för krav? Välkommen dit också!

Dela & kommentera comments

D-vitaminexperimentet – nivåerna har stigit MITT I VINTERN

Men alltså. Så här borde det inte bli. Jag har just fått resultaten från februarianalysen av mina D-vitaminnivåer och de har STIGIT i jämförelse med januarivärdet: från 60 nmol/L till 61 nmol/L. Jag håller med – det är ingen jätteökning – men ändå överraskande. Här ser du utvecklingen hittills:

vitDfeb

En kort resume för er som inte har hängt med från början: I höstas bestämde jag mig för att göra ett experiment tillsammans med företaget Werlabs, som erbjuder olika slags spännande hälsokontroller, bland annat kan man analysera sitt D-vitamin via dem. Min frågeställning: behöver jag, som gärna lapar sol under sommaren och äter mina feta fiskar varma (och kalla) tre-fem gånger i veckan, äta D-vitamintillskott under vinterhalvåret?

Svaret hittills är: NEJ. Jag trodde att mina värden stadigt skulle sjunka under vintern, men så har det alltså inte blivit.

Tillskott har endast effekt vid låga nivåer D-vitamin

När jag påbörjade experimentet gjorde jag en genomgång av vetenskapen på området. Slutsatsen blev att om D-vitaminet ligger över 50 nmol per liter blod är jag på den säkra sidan; då har kroppen mer än tillräckligt för att klara alla viktiga funktioner.

För ett par veckor sedan publicerade forskare också en genomgång av den forskning som finns på D-vitamin och luftvägsinfektioner (som förkylningar): Study reports that vitamin D supplements reduce risk of acute respiratory infections. Deras slutsats: hela 33 personer behöver ta D-vitamintillskott för att en enda luftvägsinfektions ska förebyggas. Effekten är dock mycket större hos de som har väldigt låga D-vitaminnivåer i blodet, under 25 nmol/L. I den gruppen förebyggs en luftvägsinfektion per fyra personer som tar tillskott.

Det ska bli spännande att se om nivåerna fortsätter att ligga lika stabilt. Solen kryper allt högre upp på himlen och om någon månad kommer den kroppsegna D-vitaminproduktionen att dra igång igen. Visst är det underbart att det snart är vår? Samtidigt som isarna ligger spegelblanka. Min plan för morgondagen:

skridskor_2

Trevlig helg på er alla!

Dela & kommentera comments 13

Inflammatorisk tarmsjukdom – kan paleolitisk kost hjälpa?

Inflammatorisk tarmsjukdomar, som ulcerös kolit och Crohns sjukdom, har ökat kraftigt bland barn i Europa. Nu visar en pilotstudie att en typ av paleolitisk kost – fri från processade livsmedel, socker, spannmål och många mjölkprodukter – kan hjälpa drabbade. Åtta av tio barn blev med kostens hjälp mycket friskare. 

När jag läste om den nya studien (Novel diet therapy helps children with crohn’s disease and ulcerative colitis reach remission — ScienceDailykom jag att tänka på Robert Lustig, barnendokrinolog vid UCSF i San Francisco. När han berättade för mig om den kostbehandling som han rekommenderar barn med fetma – en kost fri från socker och snabba kolhydrater – sa han:

– And the diet also has a name. REAL FOOD.

Inflammatoriska tarmsjukdomar är allvar

Nu verkar det som om riktig mat inte bara hjälper barn med fetma, utan också barn med inflammatoriska tarmsjukdomar. Men innan vi går in på detta behöver ni lite bakgrund. Inflammatoriska tarmsjukdomar är nämligen på allvar. Immunförsvaret attackerar slemhinnorna i mage och tarm. Drabbade får ofta magsmärtor, blod i avföringen och näringsbrist. Barn kan sluta växa. En del får så stora skador på tarmarna att delar av dem behöver opereras bort. För att bromsa förloppet av sjukdomarna används idag läkemedel som dämpar immunförsvarets framfart, men dessa ger inte sällan svåra biverkningar.

Kosten lindrade inflammationen i tarmen

Nu visar alltså en ny studie från USA att inflammatoriska tarmsjukdomar istället kan gå att kostbehandla. Och håll i er – här kommer ett nytt namn för en kostbehandling där man tar bort processad mat, socker, mjöl och många mjölkprodukter: the specific carbohydrate diet (SPD). 

Jag skulle kalla detta för en typ av paleolitisk kost eller REAL FOOD. Barnen fick äta naturlig näringsrik mat: grönsaker, frukt, fisk, kött, fågel och nötter. Det som skiljer denna kost från paleolitisk kost är att fermenterad yoghurt och lagrade ostar också är tillåtna. I en paleolitisk kost tar man bort alla mjölkprodukter.

Oavsett namnet kunde forskarna se att barnens tarmflora förändrades av kostbehandlingen och inflammationen i tarmen dämpades kraftigt.

Tyvärr inkluderade studien bara tolv barn, varav två hoppade av. Den är alldeles för liten för att kunna leda till att en ny kostbehandling etableras. Jag hoppas i alla fall att forskarvärlden tar den på allvar. Inflammatoriska tarmsjukdomar går i den västerländska kostens fotspår. Att drabbade blir bättre genom att sluta äta söt och vetemjölsrik skräpmat är därför egentligen helt logiskt. Min förhoppning är att Kostfonden i framtiden ska kunna stödja studier likt denna, men som är större och kan leda till förändring. Stöd Kostfonden.

Dela & kommentera comments 2

Hjärtsvikt – kan socker förklara varför sjukdomen ökar?

Gurk. Urk. Och Hua. Det är sällan jag blir rent illamående när jag läser forskningsartiklar. Det torra språket brukar knappast röra upp några känslor. Men idag. Fy sjutton. Det handlar om hjärtsvikt och socker.

Hjärtsvikt ökar kraftigt, även bland unga. Och innan vi går vidare vill jag klargöra problematiken. Det finns inga bra behandlingar. I den form som ökar mest blir hjärtat stelt och orkar inte pumpa ut blod i kroppen. Prognosen är sämre än för många cancersjukdomar.

Fruktos förstör hjärtmuskelcellerna

Nu har forskare en tes som kan förklara varför hjärtat stelnar. Det är en lång och lite krånglig historia, men i korthet går det ut på att personer med bukfetma, prediabetes och typ 2-diabetes (cirka en miljon människor i Sverige) har hjärtmuskelceller som inte längre kan ta upp glukos från blodet. Normalt använder de glukos som energikälla, men nu får de energibrist.

Det leder till att hjärtmuskelcellerna istället börjar suga upp fruktos. Ni som har läst Det sötaste vi har vet att fruktos finns i vitt socker. Normalt ska levern ta hand om den fruktos vid äter – det är en reaktiv molekyl som är skadlig för kroppen. MEN. När vi äter så mycket sötsaker som vi gör idag finns en risk att fruktosen smiter förbi levern och ut i blodomloppet.

De utsvultna hjärtmuskelcellerna börjar alltså suga upp fruktos från blodet. De behöver energi och nöden har ingen lag. Men när den reaktiva sockerarten kommer in i cellerna, klistrar den sig fast på olika proteiner och förstör deras funktion. Det skapas något som kallas för Advanced Glycation End Products (kapitel 18 i Det sötaste vi har). Detta är början på slutet för hjärtmuskelcellerna. I längden klarar de inte av angreppen från fruktos och dör. Forskarna bakom artikeln går så långt att de kallar fruktos toxiskt för hjärtmuskelcellerna. Förra året hittade forskare också en stark koppling mellan en hög konsumtion av sötad dryck och risk att utveckla hjärtsvikt.

Mänskligt lidande och svindlande kostnader

Om ni undrar varför jag blev så illa berörd, är det för att jag nyligen träffade en person som jag gillar väldigt mycket. En omtänksam, skön och underbar person som dessutom har en superskarp hjärna. Nu höll han sig i ett bord när vi pratade. Hjärtat mår inte så bra längre. Det är svagt och han har svårt med balansen.

Det är så ledsamt. Samtidigt blir jag heligt förbannad. Vi är så grymt naiva när det gäller sockret. Vem vill ha ett svagt hjärta när man just har blivit pensionär? Och vet ni vad hjärtsvikt kostar samhället? Cirka tre miljarder kronor varje år. Det är 2 procent av sjukvårdsbudgeten. Så påstår man att det inte behövs någon sockerskatt.

Ps. Missa inte att rösta på Kostfonden som mottagare av Bilias julgåva 2016. Om alla ni minst 1 500 personer som läser detta röstar, får vi julgåvan. Följ länken: Bilias julgåvaLeta upp Kostfonden i listan över alla organisationer. Vi ligger på nästa sista sidan (just nu sid 7). Tryck sedan på den röda knappen! Dela och sprid så att fler kan rösta. 

Dela & kommentera comments 6

Ny statistik: vi konsumerar allt mindre socker

Jordbruksverket har i dagarna släppt 2015 års konsumtionsstatistik för olika livsmedel. Trenden pekar mot en nedåtgående sockerkonsumtion. Myndigheten har också reviderat gamla siffror på sockerkonsumtion eftersom statistiken har varit bristfällig. 

Svensk sockerstatistik har varit full av luckor, något du kan läsa om i Ett sötare blod och tidigare inlägg här på bloggen. Statistiken har bland annat utelämnat nyare former av sockerarter, som glukos-fruktossirap och glukossirap. Men i konsumtionsstatistiken för 2015, som har släppts i dagarna, har Jordbruksverket uppdaterat siffrorna för sockret. De skriver om arbetet här: Vår sockersöta statistik | Jordbruket i siffror

Vi får i oss allt mer socker från juice

Efter Jordbruksverkets bearbetning är sockerstatistiken mer komplett, men vissa källor till socker saknas fortfarande. Livsmedelsindustrin sötar även mat med koncentrerad juice, bland annat spädbarnsmat. På så vis kan industrin skriva ”inget tillsatt socker” på produkten, men ändå göra den söt.

Dessutom dricker vi allt mer fruktjuice. I Jordbruksverkets statistik redovisar man ”Saft och juice av köksväxter, frukter och bär, naturlig, även koncentrerad”. Konsumtionen har ökat från 3,7 kg per person år 1960 till 23,5 kg år 2015.

WHO menar att juice ska räknas till fritt socker och att vi – för hälsans skull – behöver minska konsumtionen av sådant socker också.

Ett steg i rätt riktning för statistiken alltså – men än finns mycket kvar att göra innan vi har full koll på hur mycket socker svensken egentligen konsumerar.

En sak till: missa inte att rösta på Kostfonden som mottagare av Bilias julgåva 2016. Vi ligger nu på tredje plats. En klick från dig betyder mycket! Följ länken: Bilias julgåva. Leta upp Kostfonden i listan över alla organisationer. Sist jag tittade låg fonden på sidan fem. Tryck sedan på den röda knappen! Dela och sprid så att fler kan rösta. (Har du röstat tidigare? Kostfonden har blivit inlagd flera gånger i listan på organisationer och då har Bilia tagit bort dessa – rösta därför igen så att din röst säkert finns med!)

Dela & kommentera comments 1