Barn och socker

Om någon har jobbat hårt för att få livsmedelsbolagen att ha mindre socker i barns mat är det Louise Ungerth, chef för konsument- och miljöfrågor vid Konsumentföreningen Stockholm. I Det sötaste vi har följer jag henne när hon granskar mat som marknadsförs mot barn, exempelvis frukostflingor, yoghurts och kakor. Sedan 2005 har hon följt sockerhalten i sådana varor och gjort mycket för att få bort värstingarna från marknaden (stora applåder här).

Debattartikel i Icanyheter

Nu har hon skrivit en debattartikel i Icanyheter där hon uppmanar livsmedelsbutikerna att ta bort godiset nära kassorna. Citat: Hur många av oss skriver upp att vi ska köpa lösgodis eller chokladbitar på vår inköpslista när vi ska handla mat? Få, om ens någon enligt en egen högst ovetenskaplig studie. Vi spontanshoppar. Kombinationen av trötthet och lågt blodsocker under en inköpsrunda ger dålig impulskontroll. Och vad ter sig då som läckrast? Kanske en påse lösgodis på väg mot kassan eller tre chokladbitar för en tjuga i kassakön.

Gör det bara!

Enligt en undersökning genomförd av Konsumentföreningen Stockholm vill åtta av tio konsumenter  ha bort det lockande godiset vid kassorna. Louise Ungerths råd till butikerna är: Gör det bara! Låt oss få avfört denna evighetsfråga från dagordningen. Det skulle visa att handeln verkligen menar allvar med sina ambitioner att stötta kunderna att göra hälsosammare val. 

Rakt på sak. Och jag håller fullständigt med. Självklart ska godiset bort.

Två nyheter från igår och idag bildar tillsammans en urdeppig ekvation: barnfetma x 40 år=hjärtsvikt+skrumplever.

Igår hade DN följande rubrik: Övervikt i ungdomen ökar risken för leversjukdom. Forskare kartlagt 45 000 män som mönstrade år 1970. De som då hade övervikt löpte 64-procents ökad risk att ha drabbats av allvarlig leversjukdom 40 år senare. Till allvarlig leversjukdom räknas till exempel skrumplever och död i leversjukdom.

Nu till de riktigt deppiga siffrorna. Då – på 1970-talet – hade bara 7 procent av alla mönstrande män övervikt och endast 1 procent hade fetma. Nu – år 2016 – ser Folkhälsomyndighetens siffror för män i åldern 16-29 år ut så här:

Det är sju gånger fler som har fetma och nästan fyra gånger fler som har övervikt. Vi kan alltså räkna med en kraftig ökning av antalet fall av allvarlig leversjukdom framöver.

Hjärtsvikt ökar bland unga personer

Så till nästa humörsänkare, en nyhet på Vetenskapsradion: Fetma i tonåren kan ge hjärtsvikt i 45-årsåldern. Återigen har forskare kartlagt män som har mönstrat (vilken guldgruva alla dessa data utgör). Studien visar kort och gott att ju mer en person väger, desto högre risk för hjärtsvikt i 45 årsåldern. Personer med fetma löper 6,5 gånger högre risk att utveckla hjärtsvikt i medelåldern, i jämförelse med personer som har ett bmi på 18.5–20.0 kg/m2.

När det gäller hjärtsvikt syns redan effekten av fetmaepidemin. Hjärtsvikt ökar bland yngre personer.

En fet lever kan leda till ett brustet hjärta

För att knyta ihop säcken vill jag poängtera att hjärtats och leverns välmående går hand i hand. De är visserligen två separata organ, men påverkar varandra. Nyligen skrev forskare en artikel om detta: Leder en fet lever till ett brustet hjärta?

Sambandet är ganska enkla: fett i levern rubbar ämnesomsättningen, vilket orsakar ett högt blodsocker och inflammation. Det i sin tur driver åderförkalkning och skadar hjärtat.

Vad orsakar då fettlever? Ganska många olika saker. Men när det gäller fettlever kopplat till fetma finns det en kandidat som är starkare än andra. Du får en ledtråd: i sin absolut renaste form är det vitt och kornigt.

Till alla föräldrar vill jag säga: se för sjutton till att ge ditt barn bra mat hela sommarlovet och att ni badar, springer och spelar mycket fotboll. Glass varje dag är helt ute.

Är det dags för Sverige att införa en sockerskatt? Den frågan diskuterades i gårdagens Agenda på SVT: Agenda – 5 jun 21.15 | SVT Play (diskussionen är i början av programmet).

Återigen fick en representant för livsmedelsindustrin, denna gång VD:n för branschorganisationen Livsmedelsföretagen, oemotsagd påstå att vi inte äter mer socker idag än vad vi gjorde på 1960-talet. Så här sa VD Marie Söderqvist: ”Då kan vi ju utesluta socker som en orsak till fetmaepidemin.” Hon tyckte också att: ”…det ligger ett visst ansvar hos de här som driver den här debatten att hålla ordning på fakta i sammanhanget.”

Personligen kan jag tänka att Agenda borde ha faktakollat VD:n bättre. Tittar man på Jordbruksverkets statistik ser det visserligen ut som om sockerkonsumtionen har legat konstant de senaste decennierna:

MEN. Jordbruksverkets statistik inkluderar inte den glukossirap och glukos-fruktossirap som industrin använder i inhemsk produktion av livsmedel. Jordbruksverkets statistik är till för att följa situationen i sockerindustrin (vilket länge var en av våra viktigaste industrier). Dessa nya former av socker tillverkas från stärkelse, därför är de inte med.

Dessutom är inte koncentrerad fruktjuice med i statistiken. Om industrin använder koncentrerade juicer kan de skriva ”osötat” eller ”osockrat” på produkten och ändå tillsätta massor med socker. Detta knep används på många former av livsmedel, bland annat spädbarnsmat. Hur mycket koncentrerad juice vi konsumerar har jag inte hittat någon statistik på.

En mer rättvis graf över vår sockerkonsumtion är denna:

Grafen börjar på 1850-talet och den röda streckade linjen representerar de nutida osäkerheterna. Det är också viktigt att komma ihåg att de äldre personer som nu har fetma och diabetes föddes på 1940- och 1950-talen. Det var under denna tid som vi började äta extrema mängder socker. Fetma är inget som utvecklas över en natt. Det dröjer i många fall årtionden. 1980-talets fetmaökning speglar alltså mycket sannolikt 1950-talets stigande sockerkonsumtion.

Utöver detta tillbringar många av dagens barn väldigt mycket tid stillasittandes framför diverse skärmar, vilket gör att de tål socker ännu sämre.

Folkhälsoministern vill utreda istället för att agera

Folkhälsominister Gabriel Wikström sa i Agenda att han vill utreda vad vi ska göra åt fetman. Uppdraget har gått till Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet. Jag vet inte vad han hoppas uppnå med detta. Livsmedelsverket har arbetat mot fetman sedan 1970-talet. Under tiden har antalet personer med fetma fördubblats. Med tanke på hur misslyckat det arbetet har varit, är det märkligt att ministern har något förtroende kvar för den myndigheten.

Det var synd att Agenda valde fetmaläkaren Claude Marcus som motpart till Gabriel Wikström. SVT kallar ofta in Claude Marcus när det handlar om socker, eftersom han är för en sockerskatt. Det är bra, men hans argumentation kunde vara betydligt spetsigare. Dels kunde han lyfta de luckor som finns i sockerstatistiken (som jag har beskrivit ovan.) Dels kunde han lyfta det faktum att socker sannolikt kan orsaka fettlever, vilket i sin tur är en orsak till fetma och typ 2-diabetes. Allt fler internationella experter står bakom den bilden, men Claude Marcus tycks inte följa med i utvecklingen.

Föräldrarna är nyckeln till barnens hälsa

Samtidigt tycker jag att Claude Marcus var bra när han flera gånger poängterade att man redan har utrett problemet med fetma. Nu är det dags att agera. Han jämförde socker med tobak och alkohol, där man idag använder punktbeskattning. Socker är ett minst lika stort folkhälsoproblem. Gabriel Wikström vill istället ta ”ett helhetsgrepp”. Så luddigt. Han pratade om skolans arbete. Det är mycket viktigare att nå ut till föräldrar och far- och morföräldrar. Barn får större delen av all läsk och allt godis från vuxna utanför skolan. Ska vi få bukt med fetmaepidemin, måste föräldrar börja ta ansvar för sina barns hälsa.

Vad gör vi med våra barn? Det fick jag lust att skrika när jag lyssnade på Vetenskapsradion i morse. Nu har en tredjedel av alla barn i Europa övervikt eller fetma: Barnfetman ökar i Europa – Vetenskapsradion.

Organisationen United European Gastroenterology (UEG) har gjort en genomgång av hälsotillståndet bland Europas barn: Paediatric Digestive Health Across Europe. Early Nutrition, Liver Disease and Inflammatory Bowel Disease. Utöver fetman ökar en rad tarmsjukdomar, som glutenintolerans, irritable tarm (IBS), Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Sverige ligger i topp när det gäller Crohns sjukdom, som exempelvis ökar risken för mag- och tarmcancer sex gånger. 

Fettlever ökar bland barn

Utöver detta ökar fettlever bland barn, något jag skriver om i Det sötaste vi har. Statistik från USA visar att en av tio tonåringar har misstänkt fettlever. Enligt den nya rapporten är det precis lika illa i Europa. Ungefär en av tio unga européer har fettlever, vilket kraftigt ökar risken för exempelvis typ 2-diabetes, åderförkalkning, levercancer och behov av levertransplantation. Studier från Tyskland och Italien visar att upp till 44 procent av alla barn med fetma har fettlever.

Efterlyser sockerskatt

I SR:s reportage efterlyser Claude Marcus, professor och barnläkare vid Karolinska Institutet, en sockerskatt. Det tycker jag är en bra idé. Det ironiska är att Claude Marcus är en av de forskare som står bakom den sockerrapport som industrisponsrade Swedish Nutrition Foundation (SNF) släppte år 2014. Där hade forskarna ett utmärkt tillfälle att lyfta det faktum att en hög sockerkonsumtion sannolikt kan orsaka fettlever. Inne i rapporten citeras både djurstudier och studier på människor som pekar på detta, men dessa studier sköt forskarna snabbt i sank med en ihålig argumentation. Risken för fettlever lyftes inte heller offentligt. Istället drog man den gamla vanliga visan: socker är inte värre än andra kalorier och vikt handlar endast om en balans mellan kalorier in och kalorier ut. Du kan läsa min kritik av rapporten i denna debattartikel i Aftonbladet: Öppna ögonen för faran med socker.

Prestige hindrar nya teorier från att utvecklas

Varför gör då forskare så här? Enligt mig handlar det om prestige. I dagens DN skrev Hanne Kjöller en utmärkt ledare om Macchiariniaffären: I nedblodade läkares sällskap. Utan tvekan kan forskare och läkare gå långt för att dölja obekväma sanningar och för att skydda sina kollegor. Det är precis samma mekanismer som gör att teoribygget kring kalorier, fett och fetma lever kvar. Och – skulle jag vilja påstå – det kommer att orsaka bra många fler fall av förtidig död än vad vi har sett i Macchiariniaffären. Om inget görs kommer de 10 procent av Europas barn som nu har fettlever med största sannolikhet att dö många år för tidigt av typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom och cancer.

Om politiker, läkare, forskare och dietister däremot agerar mot sockret (innan det är för sent) kan barnens fettlever gå tillbaka. Jag hoppas verkligen på en massiv aktion. Barn har rätt att få leva friska.

Det börjar gå åt pipan med barns tänder igen. Här i Sverige är bra tandhälsa en klassfråga. I Liverpool är de så illa ställt i barnens munnar att staden har dragit igång en kampanj (ovan) där de visar hur mycket socker det är i olika drycker. BBC skriver om satsningen: Soft drinks named in Liverpool tooth decay battle. 

När jag såg kampanjen fick jag en deja vu från Nordiska museets sockerutställning. Affischen nedan utvecklades av svenska myndigheter efter att forskare hade bevisat att socker förstör tänderna genom de så kallade Vipeholmsexperimenten (lyssna på radiodokumentären, den är lysande bra).

Så ser ruttna tänder ut på affischer. Om ni undrar hur barnen har det i verkligheten, ser det ut så här:

Jämför de tänderna med Bäckaskogkvinnans tänder (Sveriges äldsta skelett):

Betänk att denna kvinna – som levde som jägare och samlare – aldrig hade en tandborste under sin livstid. Hennes tänder är typ 9000 år gamla ändå är de helare än tänderna ovan som bara har några år på nacken. Det säger en del om hur vitt raffinerat socker påverkar oss.

Det är nästan så man svimmar. En studie från Adelaide i Australien visar att barn i i 9-10 års ålder äter ungefär 160 gram socker varje dag. Det är 53 sockerbitar, eller 640 kcal socker, eller över 1 kg i veckan: Kids’ eating habits highlight need for healthier lunchboxes. Så här mycket:

I februari sände SVT That Sugar Film där australiensaren Damon Gameau satte i sig 160 gram socker per dag. Han gick upp flera kilo i vikt och hans levervärden försämrades. En del bloggare som kritiserade filmen menade att den mängd socker Damon Gameau åt var alldeles för extrem. Men tydligen var det inte så. Barnen i Adelaide äter i genomsnitt en så extrem mängd socker varje dag.

Intressant nog påstår de i pressreleasen från universitetet i Adelaide att barnen äter mycket mat som är ”high in fat, salt and sugar”. Men när det kommer till totalandelen fett så följer de kostrekommendationerna. Endast en tredjedel av kalorierna kommer från fett.

Forskare kallar ofta skräpmat för ”high fat food”. Det har liksom blivit ett skällsord som man använder för all slags skräpmat, även om den mestadels består av läsk och andra söta drycker som inte innehåller något fett alls.

Alldeles oavsett är det inte konstigt att en av tre australiensare har fettlever. Det gör ont i hjärtat att läsa om dessa barn. Man undrar hur deras kroppar ska få all den näring som behövs för barnen ska utvecklas och hålla sig friska.

I helgen skrev Karin Bojs (som var min chef när jag jobbade på DN) en krönika om barn, vikt och risken att utveckla hjärt-kärlsjukdom: Därför är det så bra att svenska barn håller sig smala – DN.SE. Den goda nyheten är att viktökningen bland svenska barn har avstannat. De blir inte längre bara tyngre och tyngre, vilket är positivt. Samtidigt har fortfarande vart femte barn övervikt eller fetma och den sorgliga nyheten är att alla dessa löper en relativt hög risk att redan i medelåldern avlida hjärt-kärlsjukdom.

Karin skrev om en studie publicerad i New England Journal of Medicine. Forskare har följt majoriteten av de 2,5 miljoner personer som genomgått Israels obligatoriska värnplikt mellan 1967 och 2010. Studien visar att de som hade övervikt och fetma när de mönstrade vid cirka 17 års ålder i högre utsträckning avled i hjärt-kärlsjukdom innan de ens var 60 år fyllda.

Figuren ovan visar utvecklingen. Den röda linjen representerar de 5 procent som hade högst BMI och fetma. De gröna linjerna representerar personer med normal vikt. Personer som har fetma löper alltså mycket högre risk att i unga år få en hjärtinfarkt eller stroke. Karins slutsats i krönikan är att: Det finns alltså skäl att lyssna på anti-socker-, och anti-köra-barn-till-skolan-i-bil-propagandan, även om den kan upplevas som irriterande moralistisk ibland.

Kloka ord må jag säga. Hade jag fått bli Häxan Surtant (ni har väl sett världens suraste, argaste och elakaste häxa i Barnkanalen?) en enda dag, hade jag utan tvekan trollat bort allt godis och all läsk i hela världen. Om de två värsta sockerbovarna försvann, skulle vi slippa hålla på med irriterande moralism.

Louise Ungerth på Konsumentföreningen i Stockholm skriver intressant idag om att Sydkorea har startat krig mot sockret. De vill stävja barnfetman i sin linda. Läs mer här: Krigsförklaring mot sockret | Louise Konsumentkoll

”Därför blir det ingen sockerskatt i Sverige” är rubriken på ett debattinlägg från folkhälsominister Gabriel Wikström på aftonbladet.se idag, där han med anledning av införandet av en sockerskatt i Storbritannien diskuterar möjligheterna att genomföra en liknande åtgärd i Sverige. Så här skriver han: Det ska bli intressant att följa utvecklingen och resultaten av den sockerskatt som Storbritannien nu inför. Samtidigt vet vi att skatter av den typen kan vara problematiska. Just nu är det därför inte aktuellt att införa någon särskild skatt på socker. 

Sedan skuldbelägger han förra regeringen för barnfetmans utveckling: ”…efter åtta år med en borgerlig regering som har blundat för utvecklingen och lagt allt ansvar på individen. Till skillnad från den tidigare regeringen är jag övertygad om att det här är en fråga där hela samhället behöver ta ansvar.”

Som om inte tidigare socialdemokratiska regeringar har en lika stor skuld i den ökning av barnfetma som har pågått under flera decennier.

Vad tänker då Gabriel Wikström göra åt problemet? Han ska ta ett helhetsgrepp. Regeringen förbereder därför att ge Folkhälsomyndigheten i uppdrag att ta fram underlag till insatser för minskad ohälsa relaterad till övervikt och fysisk inaktivitet.

Det låter mycket pragmatiskt. Som något vi inte har prövat tidigare.

Jag önskar att Gabriel Wikström kunde ta till sig den brittiske finansministerns ord:

’I am not prepared to look back at my time here in this Parliament, doing this job and say to my children’s generation: ‘I’m sorry – we knew there was a problem with sugary drinks. We knew it caused disease. But we ducked the difficult decisions and we did nothing’.

Att utan närmare förklaring avfärda en sockerskatt med att ”den typen av skatter kan vara problematiska” är just att ducka. Det är fegt. Vi har skatt på alkohol, vi har skatt på cigaretter, vi har skatt på bensin. Varför skulle det vara mer problematiskt att införa en skatt på socker?

Personligen tycker jag att det är bra mycket mer problematiskt att en av fyra tioåringar har övervikt och att vi idag fetmaopererar tonåringar i Sverige. Det behövs en skatt på läsk och godis, ordentlig information till föräldrar och att vårt Livsmedelsverk slutar att nyckelhålsmärka yoghurtar som är rena sockerbomber. Det kan så lätt misstolkas som att socker skulle vara nyttigt.

Anna Dunér – bibliotekarie i Täby – har varit ute på vift. Här är hennes filmade tips om Det sötaste vi har. Efter att ha läst boken blev det andra bullar till mellis…

Tack Anna!