Övrigt

nika människor är titeln på en ny pod där entreprenören Jojje Borssén, som bland annat avslutat tio ironmans, intervjuar olika personer. Allt ifrån toppidrottare till… mig. Vi hade ett långt snack om allt från Smakäventyret till Kostfonden. Klicka på play-ikonen ovan för att lyssna. Självklart kan du också lyssna via din vanliga app för poddar.

Varför slutar gamla människor sitt liv med en dosett full av piller – utan att egentligen blir så mycket friskare? Vad driver vårdens fixering vid hyfsat ineffektiva läkemedel? Varför utvecklats potentiellt bra behandlingar, som massage, naprapati eller kostbehandlingar, i snigelfart?

Nu har jag en krönika i Vetenskapsrådets tidning Curie: Tidningen Curie – Ann Fernholm: Vi borde betala per botad patient – inte per sålt piller.

Läs och sprid. Det är viktigt att vi förstår att det medicinska innovationssystemet är enormt begränsat av  behovet av patent.

”Ledsen Sverige, vi har haft fel”. Det budskapet tycker Pelle Lindqvist, docent vid Karolinska Institutet, Huddinge, och Håkan Olsson, professor, onkologen/tumörepidemiologen, Lunds universitet, att Strålsäkerhetsmyndigheten borde gå ut med till svenska folket angående råden kring solkrämer. Läs deras debattartikel på SvD.se: Forskare: Ändra felaktiga råd om solkräm | SvD. 

Det hade varit underbart om myndigheter kunde erkänna sina fel, istället för att försöka sopa dem under mattan. Innan jag började granska kostråden, gick jag igenom vetenskapen bakom solkrämer: Solkrämer ger falsk trygghet. Kort sagt kan man säga att rådet om att vi ska smörja oss med solkrämer vilar på en på en lika soggig grund som rådet om att vi ska undvika fett. Rena träskmarken faktiskt.

I går intervjuades Thess Olofsson, som bland annat ligger bakom initiativet ”Fuck sugar”, av Malou på TV4. Det handlade om hennes viktresa, där hon har gått ner cirka 130 kg med hjälp av strikt lågkolhydratkost. Ett otroligt fint samtal! Titta på det.

En ny nordisk undersökning visar att svenska bebisar oftast lever på industritillverkad mat. Endast hälften får hemlagad mat till lunch och middag. Det kan öka risken för att barnet senare under livet får svårare att äta olika former av mat.

Att äta den mat som lagas i den egna familjen är viktigt för att små barn ska få möjlighet att lära sig gilla smaken och konsistensen på maten. Som nybliven förälder hade jag ingen aning om detta. Av bekvämlighet använde jag barnmatsburkar och industritillverkad välling och pulvergröt.

Nu visar en undersökning från barnmatstillverkaren Semper att många föräldrar tänker så som jag gjorde: Semper presenterar ny nordisk barnmatsstudie. Semper har ställt frågor till 1200 nordiska föräldrar med barn i åldrarna 4-18 månader. Här kan ni se hur stor andel bebisar (angivet i procent)  som får hemlagad mat vid olika måltider:

Två grundläggande problem med färdig mat

Majoriteten av alla föräldrar i undersökningen instämde i påståendet ”Färdig barnmat innehåller det mitt barn behöver.” Det är sant ur ett näringsperspektiv. MEN. Det finns två fundamentala problem med den färdiglagade maten som det pratas alldeles för lite om:

1. Föräldern äter oftast inte den industritillverkade maten själv. Bebisar lär sig av sina föräldrar. Varför ska de äta något som du inte gillar? Redan där och då börjar vi bana väg för en speciell ”barnsmak” och att barn under en middag ska äta pasta, ketchup och köttbullar, medan vuxna äter en mustig fisksoppa.

2. Bebisar som lever på barnmatsburkar och välling får aldrig möjlighet att öva sig att tycka om den lite bittra smaken av ren broccoli eller den annorlunda konsistensen av slemmig äggröra, kletig leverpastej, halt fiskkött eller mjöliga bönor.

I 2-årsåldern blir barn naturligt mer kräsna

I Smakäventyret beskriver jag forskning som visar att många bebisar är öppna för att lära sig nya smakar, men när de närmar sig 2-årsåldern inträder ett nytt stadium i livet. Då blir de mer kräsna. För föräldrar som aldrig har smak- eller konsistenstränat sin bebis kan det bli en tung uppförsbacke att först då lära barnet att äta vanlig mat.

Det är klart att småbarnsföräldrar (som ofta är trötta) då och då ska underlätta livet med lite färdig barnmat. Men jag tänker att vi ska låta oss inspireras av danskarna, som har hemlagad mat som en regel och inte ett undantag.

Ibland kan jag uppleva att det offentliga samtalet kring köttets påverkan på klimatet är väldigt endimensionellt. Man drar alla kor över en kam, oavsett om de betar gräs, bidrar till öppna ängsmarker och är en del av det naturliga kretsloppet, eller om de är uppstallade och käkar kraftfoder framtaget med hjälp av oljeslukande jordbruksmaskiner.

Precis före jul skrev Jenny Jewert en väldigt bra ledare i DN som nyanserar synen på kornas miljöpåverkan. Läs den: Jenny Jewert: Köttets lustar i juletid – DN.SE. 

Citat: En tredjedel av Sveriges åkermark utgörs av vallodling. Vad ska vi göra med allt gräs och all klöver, om vi inte har nötkreatur? Visst, vi kan göra biogas av en del. Men att transportera gräs över långa avstånd är knappast ekonomiskt eller miljömässigt försvarbart.

Det bör också tilläggas att det ekologiska jordbruket behöver kor som producerar gödsel. Här är Jordbruksverkets krav på vilken växtnäring som får användas för ekogrödor.

Fram för en mer nyanserad debatt, som exempelvis också kan handla om hur vi bäst tar tillvara alla delar av de djur som vi faktiskt föder upp. Vi borde återuppta gamla tiders seder och bruk, där man åt alla delar av djuret (även om jag har svårt att se mig själv äta grisfötter).

Det rör på sig i Storbritannien. En expertgrupp har föreslagit regeringen att rekommendera befolkningen att halvera sockerintaget, dessutom diskuterar man på allvar att införa en sockerskatt. Nu kommer ännu ett pragmatiskt förslag. Chefen för britternas nationella hälsomyndighet, NHS, vill ha skatt på alla sötsaker som säljs i automater och kafeterior på landets sjukhus: NHS chief to introduce sugar tax in hospitals to tackle UK obesity crisis | Society | The Guardian. 

Även DN skriver om detta: Sjukhus inför sockerskatt för att hejda fetmakrisen.

Nu har SVT Nyheter ett inslag om Miljöpartiets förslag om att märka ut mängden tillsatt socker i mat. Läs mer här: Socker i maten bör märkas ut tydligare.

Aldrig har ett inlägg på den här bloggen spridits så mycket som det igår om riksdagsmotionen om socker. Det är uppe i över 2700 gillningar och delningar. Underbart!

Fortsätt att sprida inlägget så att riksdagsledamöterna Stefan Nilsson och Niclas Malmberg kan känna vind i seglen när motionen tas upp i riksdagen. Det är precis sådant här som behövs för att bromsa ner fetman bland barn. Få föräldrar har koll på hur mycket socker deras barn får. Faktum är att inte ens Livsmedelsverket följer sina egna rekommendationer när de nyckelhålsmärker mat. De menar att vi ska få maximalt 10 procent av alla kalorier från tillsatt socker. Men i denna nyckelhålsmärkta havrecrunch kommer 12 procent av kalorierna från enkla sockerarter:

Föräldrar som köper nyckelhålsmärkt lättyoghurt har sannolikt heller ingen aning om att 30 procent av kalorierna (nä, du behöver inga glasögon, du läser rätt, det är 30 procent) kommer från tillsatt socker:

Och gissa hur stor andel av alla kalorier som kommer från socker i denna till synes nyttiga sojayoghurt: Runt 50 procent. Första ingrediens är vatten, andra ingrediens är socker. Först på tredje plats kommer sojabönorna. Sen är det lite blåbär och så toppas yoghurten med lite glukos-fruktossirap. Men – som producenten noga anger – alla ingredienser är växtbaserade.

En märkning av mängden tillsatt socker i livsmedel skulle utan tvekan vara till stor hjälp för konsumenter som vill göra medvetna val i affären. Så sprid inlägget om motionen vidare!

Märk alla livsmedel med mängden tillsatt socker – det är förslaget i en motion som riksdagsledamöterna Stefan Nilsson (MP) och Niclas Malmberg (MP) har lämnat till riksdagen: Motion till riksdagen 2015/16:1601. Under våren kommer riksdagen att ta beslut i frågan. Dela och sprid detta inlägg för att ge ditt stöd.

Stefan Nilsson och Niclas Malmberg motiverar sin motion med att människor har rätt att kunna ta informerade beslut i affären. Livsmedelsverket rekommenderar idag att maximalt 10 procent av alla kalorier ska komma från tillsatt socker, men för den enskilde konsumenten är det i dagsläget omöjligt att veta hur mycket tillsatt socker ett livsmedel innehåller. Mat märks endast med mängden ”sockerarter,” som även inkluderar socker som finns naturligt i frukt, grönsaker eller mjölk. När du exempelvis köper ketchup kan du inte avgöra hur mycket av sockret som kommer från tomaterna och hur mycket som är näringsfritt tillsatt socker.

Amerikanska Food and Drug Administration (FDA) har utarbetat ett förslag där mängden tillsatt socker ska anges på de livsmedel som säljs i USA. På bilden är bredvid ser du hur FDA vill utforma den framtida märkningen.

Jag tycker absolut att något liknande borde införas i Sverige och ställer mig bakom denna motion. Det gör även Andreas Eenfeldt som driver kostdoktorn.se och Lina Nertby Aurell och Mia Clase som driver bloggen foodpharmacy.se.

Vill du också att livsmedel ska märkas med mängden tillsatt socker? Hjälp i så fall till att skapa en opinion för motionen. Gilla, dela och sprid detta inlägg på Facebook. Kommentera gärna med ditt namn och skriv varför du vill att mängden tillsatt socker ska anges på alla livsmedel!