stamp

Okategoriserade

Santa Marias svar: ska minska mängden socker

I fredags mejlade jag Santa Maria angående deras mat, där vissa produkter mestadels är baserade på socker och vatten. Det blev ett av mina mest delade inlägg någonsin. Det är många som, liksom jag, är trötta på att alltid behöva läsa ingredienslistan på allt man köper. Läs Santa Marias svar nedan och mitt svar till dem. 

Hej Ann, tack för ditt mail. Vi välkomnar verkligen en fortsatt samhällsdebatt om matens innehåll. Santa Maria vill självklart göra produkter som både smakar gott och gör gott. Därför pågår ett intensivt arbete hos oss med att ta bort socker, salt och onödiga tillsatser ur våra produkter. Vi har kommit en bit på vägen. Sedan 2015 har vi tagit bort 395 ton socker och 223 ton salt ur sortimentet. Men vi är inte klara. Till 2020 ska vi ha minskat vårt totala sockerinnehåll med 50% och saltet med 25% jämfört med 2014. Samtidigt är det viktigt att påtala att dessa ingredienser fyller viktiga funktioner i många produkter. Inte bara gällande smak, utan även vad gäller andra egenskaper. Ett exempel: Det finns många olika sätt att ta fram en Rub. Vi har utgått från ett amerikanskt sätt, där råsockret (som förresten är många gånger dyrare än raffinerat vitt socker) används för smaken och karamelliseringens skull. Vill man ha en annan typ av Rub kan man självklart välja ett annat varumärkes, eller göra en själv från grunden.

Sist men inte minst, vad säger du om att komma till oss i Mölndal, så kan vi förklara mer om hur vi jobbar och även få ta del av dina tankar och idéer kring vad vi kan göra annorlunda?

Ha en fin helg,
Eva Berglie

Mitt svar:

Hej och tack! Det är ett lovvärt arbete ni gör med att ta bort socker ur maten. Det framgår inte om de 395 tonnen är per år eller totalt sedan 2015. Det blir i alla fall ungefär 40 gram per svensk.

Min tankar går ut på att den mat som säljs i butiker ska vara säker att äta, även på lång sikt. Vi konsumenter ska inte behöva vara tillsatsdetektiver och lusläsa varenda ingredienslista när vi handlar, utan kunna lita på att exempelvis en guacamole är baserad på avocado och inte vatten, stärkelse, förtjockningsmedel och klorofyll. Vi har ett fantastiskt biokemiskt maskineri inom oss, som har finsliptas under miljontals år av evolution. Det maskineriet behöver smörjas med vitaminer, antioxidanter och mineraler för att fungera. Dessutom behöver våra tarmbakterier de fibrer som finns i riktig mat (exempelvis avokado). Vare sig socker eller framrenad stärkelse bidrar med vitaminer till kroppen. När ni baserar er mat på processade tillsatser blir den alldeles för näringsfattig.

Jag kan gärna komma till er någon gång när jag har vägarna förbi Göteborg. Det skulle vara intressant att höra hur ni arbetar och jag hoppas att ni vill lyssna till det jag har att berätta om den forskning som visar att en hög sockerkonsumtion kan leda till en fettbildning i levern och att levern i längden blir förfettad. Problem med fettlever ökar världen över, också bland barn. Siffror från USA och Europa visar att en av tio unga nu är drabbade, vilket är skrämmande. Fettlever är en grund till typ 2-diabetes och levercancer. Typ 2-diabetes orsakar i sin tur hjärt-kärlsjukdom och är en riskfaktor för diverse olika cancerformer.

Personligen tror jag att ni som verkar inom livsmedelsbranschen har stora möjligheter att förbättra folkhälsan. Om den mat ni tillverkar är bra för människokroppen – om ni exempelvis slutar basera era såser på socker – kommer färre barn och vuxna utveckla fetma och typ 2-diabetes. En bra början kunde vara att frivilligt och tydligt märka ut mängden tillsatt socker på förpackningarna.

Mvh,
Ann Fernholm

Dela & kommentera comments 3

Almedalen – kom till seminarium om alternativa fakta och forskares roll i en tid av populism

Kommer du att vara i Visby och Almedalen i morgon? Titta i så fall in på Uppsala universitets seminarium om populism och alternativa fakta klockan 14.35: When anything can be true – the role of the academic in an age of populism and ‘alternative facts’. Rush Holt från AAAS (American Association for the Advancement of Science)som är chefredaktör för den vetenskapliga tidskriften Science, inleder. Sedan kommer undertecknad att hålla ett (mycket kort) anförande om hur viktigt det är att forskare själva håller sig till vetenskapens spelregler, annars riskerar de att tappa sitt förtroende hos allmänheten. Jag kommer berätta om de slutsatser jag har dragit av att granska kostforskningen och kostråden.

På tisdag är jag moderator för Vetenskapsrådets seminarium om långsiktighet och kortsiktighet i forskningen: Tänka långsiktigt i en kortsiktig värld – vad ställer det för krav? Välkommen dit också!

Dela & kommentera comments

D-vitaminexperimentet – nivåerna har stigit MITT I VINTERN

Men alltså. Så här borde det inte bli. Jag har just fått resultaten från februarianalysen av mina D-vitaminnivåer och de har STIGIT i jämförelse med januarivärdet: från 60 nmol/L till 61 nmol/L. Jag håller med – det är ingen jätteökning – men ändå överraskande. Här ser du utvecklingen hittills:

vitDfeb

En kort resume för er som inte har hängt med från början: I höstas bestämde jag mig för att göra ett experiment tillsammans med företaget Werlabs, som erbjuder olika slags spännande hälsokontroller, bland annat kan man analysera sitt D-vitamin via dem. Min frågeställning: behöver jag, som gärna lapar sol under sommaren och äter mina feta fiskar varma (och kalla) tre-fem gånger i veckan, äta D-vitamintillskott under vinterhalvåret?

Svaret hittills är: NEJ. Jag trodde att mina värden stadigt skulle sjunka under vintern, men så har det alltså inte blivit.

Tillskott har endast effekt vid låga nivåer D-vitamin

När jag påbörjade experimentet gjorde jag en genomgång av vetenskapen på området. Slutsatsen blev att om D-vitaminet ligger över 50 nmol per liter blod är jag på den säkra sidan; då har kroppen mer än tillräckligt för att klara alla viktiga funktioner.

För ett par veckor sedan publicerade forskare också en genomgång av den forskning som finns på D-vitamin och luftvägsinfektioner (som förkylningar): Study reports that vitamin D supplements reduce risk of acute respiratory infections. Deras slutsats: hela 33 personer behöver ta D-vitamintillskott för att en enda luftvägsinfektions ska förebyggas. Effekten är dock mycket större hos de som har väldigt låga D-vitaminnivåer i blodet, under 25 nmol/L. I den gruppen förebyggs en luftvägsinfektion per fyra personer som tar tillskott.

Det ska bli spännande att se om nivåerna fortsätter att ligga lika stabilt. Solen kryper allt högre upp på himlen och om någon månad kommer den kroppsegna D-vitaminproduktionen att dra igång igen. Visst är det underbart att det snart är vår? Samtidigt som isarna ligger spegelblanka. Min plan för morgondagen:

skridskor_2

Trevlig helg på er alla!

Dela & kommentera comments 13

Inflammatorisk tarmsjukdom – kan paleolitisk kost hjälpa?

Inflammatorisk tarmsjukdomar, som ulcerös kolit och Crohns sjukdom, har ökat kraftigt bland barn i Europa. Nu visar en pilotstudie att en typ av paleolitisk kost – fri från processade livsmedel, socker, spannmål och många mjölkprodukter – kan hjälpa drabbade. Åtta av tio barn blev med kostens hjälp mycket friskare. 

När jag läste om den nya studien (Novel diet therapy helps children with crohn’s disease and ulcerative colitis reach remission — ScienceDailykom jag att tänka på Robert Lustig, barnendokrinolog vid UCSF i San Francisco. När han berättade för mig om den kostbehandling som han rekommenderar barn med fetma – en kost fri från socker och snabba kolhydrater – sa han:

– And the diet also has a name. REAL FOOD.

Inflammatoriska tarmsjukdomar är allvar

Nu verkar det som om riktig mat inte bara hjälper barn med fetma, utan också barn med inflammatoriska tarmsjukdomar. Men innan vi går in på detta behöver ni lite bakgrund. Inflammatoriska tarmsjukdomar är nämligen på allvar. Immunförsvaret attackerar slemhinnorna i mage och tarm. Drabbade får ofta magsmärtor, blod i avföringen och näringsbrist. Barn kan sluta växa. En del får så stora skador på tarmarna att delar av dem behöver opereras bort. För att bromsa förloppet av sjukdomarna används idag läkemedel som dämpar immunförsvarets framfart, men dessa ger inte sällan svåra biverkningar.

Kosten lindrade inflammationen i tarmen

Nu visar alltså en ny studie från USA att inflammatoriska tarmsjukdomar istället kan gå att kostbehandla. Och håll i er – här kommer ett nytt namn för en kostbehandling där man tar bort processad mat, socker, mjöl och många mjölkprodukter: the specific carbohydrate diet (SPD). 

Jag skulle kalla detta för en typ av paleolitisk kost eller REAL FOOD. Barnen fick äta naturlig näringsrik mat: grönsaker, frukt, fisk, kött, fågel och nötter. Det som skiljer denna kost från paleolitisk kost är att fermenterad yoghurt och lagrade ostar också är tillåtna. I en paleolitisk kost tar man bort alla mjölkprodukter.

Oavsett namnet kunde forskarna se att barnens tarmflora förändrades av kostbehandlingen och inflammationen i tarmen dämpades kraftigt.

Tyvärr inkluderade studien bara tolv barn, varav två hoppade av. Den är alldeles för liten för att kunna leda till att en ny kostbehandling etableras. Jag hoppas i alla fall att forskarvärlden tar den på allvar. Inflammatoriska tarmsjukdomar går i den västerländska kostens fotspår. Att drabbade blir bättre genom att sluta äta söt och vetemjölsrik skräpmat är därför egentligen helt logiskt. Min förhoppning är att Kostfonden i framtiden ska kunna stödja studier likt denna, men som är större och kan leda till förändring. Stöd Kostfonden.

Dela & kommentera comments 2

Hjärtsvikt – kan socker förklara varför sjukdomen ökar?

Gurk. Urk. Och Hua. Det är sällan jag blir rent illamående när jag läser forskningsartiklar. Det torra språket brukar knappast röra upp några känslor. Men idag. Fy sjutton. Det handlar om hjärtsvikt och socker.

Hjärtsvikt ökar kraftigt, även bland unga. Och innan vi går vidare vill jag klargöra problematiken. Det finns inga bra behandlingar. I den form som ökar mest blir hjärtat stelt och orkar inte pumpa ut blod i kroppen. Prognosen är sämre än för många cancersjukdomar.

Fruktos förstör hjärtmuskelcellerna

Nu har forskare en tes som kan förklara varför hjärtat stelnar. Det är en lång och lite krånglig historia, men i korthet går det ut på att personer med bukfetma, prediabetes och typ 2-diabetes (cirka en miljon människor i Sverige) har hjärtmuskelceller som inte längre kan ta upp glukos från blodet. Normalt använder de glukos som energikälla, men nu får de energibrist.

Det leder till att hjärtmuskelcellerna istället börjar suga upp fruktos. Ni som har läst Det sötaste vi har vet att fruktos finns i vitt socker. Normalt ska levern ta hand om den fruktos vid äter – det är en reaktiv molekyl som är skadlig för kroppen. MEN. När vi äter så mycket sötsaker som vi gör idag finns en risk att fruktosen smiter förbi levern och ut i blodomloppet.

De utsvultna hjärtmuskelcellerna börjar alltså suga upp fruktos från blodet. De behöver energi och nöden har ingen lag. Men när den reaktiva sockerarten kommer in i cellerna, klistrar den sig fast på olika proteiner och förstör deras funktion. Det skapas något som kallas för Advanced Glycation End Products (kapitel 18 i Det sötaste vi har). Detta är början på slutet för hjärtmuskelcellerna. I längden klarar de inte av angreppen från fruktos och dör. Forskarna bakom artikeln går så långt att de kallar fruktos toxiskt för hjärtmuskelcellerna. Förra året hittade forskare också en stark koppling mellan en hög konsumtion av sötad dryck och risk att utveckla hjärtsvikt.

Mänskligt lidande och svindlande kostnader

Om ni undrar varför jag blev så illa berörd, är det för att jag nyligen träffade en person som jag gillar väldigt mycket. En omtänksam, skön och underbar person som dessutom har en superskarp hjärna. Nu höll han sig i ett bord när vi pratade. Hjärtat mår inte så bra längre. Det är svagt och han har svårt med balansen.

Det är så ledsamt. Samtidigt blir jag heligt förbannad. Vi är så grymt naiva när det gäller sockret. Vem vill ha ett svagt hjärta när man just har blivit pensionär? Och vet ni vad hjärtsvikt kostar samhället? Cirka tre miljarder kronor varje år. Det är 2 procent av sjukvårdsbudgeten. Så påstår man att det inte behövs någon sockerskatt.

Ps. Missa inte att rösta på Kostfonden som mottagare av Bilias julgåva 2016. Om alla ni minst 1 500 personer som läser detta röstar, får vi julgåvan. Följ länken: Bilias julgåvaLeta upp Kostfonden i listan över alla organisationer. Vi ligger på nästa sista sidan (just nu sid 7). Tryck sedan på den röda knappen! Dela och sprid så att fler kan rösta. 

Dela & kommentera comments 6

Ny statistik: vi konsumerar allt mindre socker

Jordbruksverket har i dagarna släppt 2015 års konsumtionsstatistik för olika livsmedel. Trenden pekar mot en nedåtgående sockerkonsumtion. Myndigheten har också reviderat gamla siffror på sockerkonsumtion eftersom statistiken har varit bristfällig. 

Svensk sockerstatistik har varit full av luckor, något du kan läsa om i Ett sötare blod och tidigare inlägg här på bloggen. Statistiken har bland annat utelämnat nyare former av sockerarter, som glukos-fruktossirap och glukossirap. Men i konsumtionsstatistiken för 2015, som har släppts i dagarna, har Jordbruksverket uppdaterat siffrorna för sockret. De skriver om arbetet här: Vår sockersöta statistik | Jordbruket i siffror

Vi får i oss allt mer socker från juice

Efter Jordbruksverkets bearbetning är sockerstatistiken mer komplett, men vissa källor till socker saknas fortfarande. Livsmedelsindustrin sötar även mat med koncentrerad juice, bland annat spädbarnsmat. På så vis kan industrin skriva ”inget tillsatt socker” på produkten, men ändå göra den söt.

Dessutom dricker vi allt mer fruktjuice. I Jordbruksverkets statistik redovisar man ”Saft och juice av köksväxter, frukter och bär, naturlig, även koncentrerad”. Konsumtionen har ökat från 3,7 kg per person år 1960 till 23,5 kg år 2015.

WHO menar att juice ska räknas till fritt socker och att vi – för hälsans skull – behöver minska konsumtionen av sådant socker också.

Ett steg i rätt riktning för statistiken alltså – men än finns mycket kvar att göra innan vi har full koll på hur mycket socker svensken egentligen konsumerar.

En sak till: missa inte att rösta på Kostfonden som mottagare av Bilias julgåva 2016. Vi ligger nu på tredje plats. En klick från dig betyder mycket! Följ länken: Bilias julgåva. Leta upp Kostfonden i listan över alla organisationer. Sist jag tittade låg fonden på sidan fem. Tryck sedan på den röda knappen! Dela och sprid så att fler kan rösta. (Har du röstat tidigare? Kostfonden har blivit inlagd flera gånger i listan på organisationer och då har Bilia tagit bort dessa – rösta därför igen så att din röst säkert finns med!)

Dela & kommentera comments 1

D-vitamin – hur låg kan nivån bli innan vi behöver tillskott?

D-VITAMINEXPERIMENTET. Nu har jag fått resultatet från novembertestet av D-vitaminnivån i mitt blod. Den ligger på 66 nmol/l. Är det tillräckligt högt? Hur lågt kan D-vitaminet sjunka innan jag börjar bli förkyld eller – ännu värre – riskerar benskörhet?

Som jag skrev tidigare under veckan har jag påbörjat ett D-vitaminexperiment med hjälp av företaget Werlabs. Varje månad detta år ska jag mäta D-vitaminnivån i mitt blod. Idag har jag fått svaret från novembertestet: 66 nmol/l.d-vitamin_novemberSom ni ser sjunker nivån stadigt. Frågan är hur låg den får bli innan jag riskerar att bli sjuk. Skulle jag behöva äta tillskott redan nu?

Debatt kring gränsvärdena

Att svar på den frågan är allt annat än enkelt. Det råder en enorm förvirring kring vilka gränsvärden som är relevanta. Under lång tid har vården ansett att alla bör ligga över 75 nmol/l. Men när amerikanska Institutet of Medicine (IOM) gjorde en genomgång av vetenskapen år 2011 menade de att den gränsen är för hög, något som exempelvis Uppsalaforskarna Håkan Melhus och Karl Michaëlsson höll med om i en artikel i Läkartidningen: Evidensbristen är det stora problemet. Om alla behöver ligga över 75 nmol/l lider majoriteten av alla personer i USA och Europa brist på D-vitamin, vilket dessa forskare menar är orimligt. Svenska Osteoporossällskapet har sedan dragit slutsatsen att en nivå under 50 nmol/l ska räknas som insufficiens medan en nivå under 25 nmol/l räknas som brist: D-vitamin­behandling och skeletthälsa – svenska riktlinjer behövs.

Tillskott rekommenderas i Storbritannien

Nyligen utvärderade en expertgrupp i Storbritannien också vilka D-vitaminnivåer som krävs för att bevara ben- och muskelhälsa. De landade i en gräns om 25 nmol/L och rekommenderar att alla över fyra år bör få i sig 10 μg D-vitamin per dag. Eftersom mat generellt innehåller ganska lite D-vitamin har Public Health of England gett befolkningen rådet att ta D-vitamintillskott under höst och vinter. Personer som tillbringar väldigt lite tid i solen ska ta tillskott året runt.

Tim Spector, professor i genetisk epidemiologi och författare av boken Matmyten, har dock reagerar på de nya tillskottsrekommendationerna. I förrgår publicerade han en kommentar i den medicinvetenskapliga tidskriften BMJ: Should healthy people take a vitamin D supplement in winter months? Han menar att ett generellt knaprande av D-vitaminpiller kan göra att vissa personer får i sig för mycket D-vitamin. Förr gav vi bebisar A-vitamindroppar, men vi har slutat med det bland annat eftersom A-vitamin har kopplats till en högre risk för benskörhet. E-vitamintillskott har kopplats till en ökad risk för prostatacancer. Nyligen hittade forskare också ett samband mellan kalciumtillskott och en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom.

Är det säkert att äta tillskott?

Kan vi då vara säkra på att det är okej att äta D-vitamintillskott? Nej, menar Spector. I vissa studier har höga engångsdoser av D-vitamin resulterat i en ökad risk för fallskador hos äldre.

Han menar också att befolkningens minskade D-vitaminnivåer sannolikt är orsakade av fetmaepidemin. D-vitamin lagras i fettväven och generellt har personer med fetma lägre nivåer i blodet. Det kan förklara sambanden mellan lågt D-vitamin och exempelvis hjärt-kärlsjukdom och cancer. Många har tolkat det som att en D-vitaminbrist kan orsaka farliga sjukdomar, men när forskare har försökt behandla hjärt-kärlsjukdom och cancer med D-vitamin, har effekten uteblivit. Kanske är det fetman, och den ofta tillhörande insulinresistensen, som är farlig, inte de låga D-vitaminnivåerna?

Ska vi nå samma D-vitaminnivå som urfolk?

Å ena sidan visar alltså stora genomgångar att en D-vitaminnivå på 50 nmol/l borde vara tillräcklig. Å andra sidan finns det forskare som menar att vi borde uppnå samma D-vitaminnivå som urfolk. Deras ingång är att vårt moderna leverne inomhus, dåliga kost, en felaktigt tarmflora och brist på sömn har lett till lägre halter D-vitamin i kroppen och att urfolkens nivåer skulle kunna fungera som ett slags riktmärke till vilka nivåer vi borde uppnå. Medelnivåerna hos massajer är exempelvis 119 nmol/l och hos hadzafolket 109 nmol/l.

Forskare som står för den här synen på D-vitamin menar att bristen på effekter i många studier beror på att man behandlar med alldeles för små doser. För att få effekt behöver vi få upp D-vitaminet i en urfolksnivå. Dessutom har man i flera studier gett D-vitamin i stora engångsdoser, vilket verkar vara sämre än att ge små doser varje dag.

Vem ska man tro på?

Detta är alltså de två sidorna. Så vem ska man tro på? Spannet ligger mellan 25 nmol/l och över 100 nmol/l. En gräns på 50 nmol/l tycker jag låter som att vi är på den säkra sidan utan att överdriva. Så här motiverar jag det:

Tittar man på vetenskapliga genomgångar som har gjorts på studier av luftvägsinfektioner, nedstämdhet, benskörhet eller hjärt-kärlsjukdom, har effekten av D-vitamintillskott generellt uteblivit (det kan dock hjälpa vid hjärtsvikt och vid riktiga depressioner). Många gånger förklaras detta med att man i studierna inte har valt ut personer med låga D-vitaminnivåer i blodet. Om en studie inkluderar många personer som har tillräckligt med D-vitamin i blodet blir effekten av tillskott självklart minimal.

MEN. Skulle vi behöva ligga på en nivå över 1oo nmol/l (som urfolken) skulle majoriteten av alla personer i nordliga länder lida D-vitaminbrist under årets alla månader. Då borde man ha fått en effekt i de studier som har gjorts.

Stora svagheter i de hypoteser som omgärdar D-vitamin

Jag tycker D-vitaminfältet lider av samma vetenskapliga svagheter som kostområdet. De flesta hypoteser vilar på studier som endast kan slå fast korrelationer. Det finns till exempel en tydlig korrelation mellan vinterns låga D-vitaminnivåer och en ökad risk för förkylningar. Det behöver dock inte innebära att låga D-vitaminnivåer bidrar till förkylningar, utan problemet kan vara att vi under vintern är inomhus mycket eller tar tunnelbanan till jobbet istället för att cykla. När vi är ute mer, minskar smittriskerna. Hänger ni med i hur jag tänker?

Med allt detta sagt vill jag tillägga att D-vitamin absolut har många viktiga funktioner i kroppen. Forskare skulle behöva göra studier där de specifikt väljer ut personer med riktigt låga D-vitaminnivåer och undersöker vilken effekt tillskott kan få då.

SLUTSATS: Än så länge verkar jag inte behöva tillskott och snart är julen här. Då brukar de bli mycket fet fisk för min del. Fortsättning följer i december…

Dela & kommentera comments 13

Följ vinterns experiment: behöver jag äta D-vitamintillskott?

Personer som skyddar sig mot solen får låga halter D-vitamin i kroppen. En del behöver äta tillskott. Men hur är det för mig som gärna är ute i solen utan skydd under sommaren? Hur länge räcker mina D-vitamindepåer? Följ mitt experiment där jag kommer att mäta halten D-vitamin i blodet varje månad under ett år.

Under senare tid har jag blivit nyfiken på alla dessa tillskott som vi äter. Behöver vi dem? För någon vecka sedan hade jag ett par inlägg om omega-3. Nu har jag börjat titta lite närmare på D-vitamin. Försäljningen av D-vitamintillskott har ökat ordentligt de senaste åren. Jag tillhör själv dem som under vinterhalvåret har knaprat D-vitamin, mest i förhoppning om att slippa alla dessa förkylningsvirus som barnen drar hem från skolan. Samtidigt har jag börjat ifrågasätta om det verkligen hjälper. Näsan rinner ändå titt som tätt, ibland även under september månad när halten D-vitamin i kroppen är hög efter sommaren.

Om ett par dagar kommer jag att skriva lite mer om olika studier som har gjorts på D-vitamin. Nu tänker jag berätta om det experiment som jag har påbörjat med hjälp av blodanalysföretaget Werlabs. Först lite bakgrundsinfo.

D-vitamin tillverkas när solen lyser på vår hud

Studier visar att en relativt stor andel svenskar får låga D-vitaminnivåer i blodet under vintern, men samtidigt spelar det stor roll vilka solvanor vi har. D-vitamin bildas när sommarens starka solstrålar träffar vår hud och lagras sedan i fettväven inför årets mörka månader.

När vi under de senaste decennierna har fått uppmaningar om att skydda oss mot solen med kläder och solkrämer, har våra kroppar börjat tillverka mindre D-vitamin. Det har lett till att många har fått en brist under vintern. Det jag undrar nu är vad som händer i mig, som har slängt ut solkrämer ur mitt liv?

Solkrämer ger ett falskt skydd mot solen

För några år sedan granskade jag vetenskapen bakom solkrämer. Det falska skydd som solkrämer ger oss är en av flera möjliga förklaringar till varför malignt melanom ökar. Dessutom innehåller krämerna kemikalier som absorberas av huden och är dåliga för miljön. Numera förlitar jag mig istället på kroppens naturliga skydd mot solen. Under våren vänjer jag huden vid solen i takt med att UV-strålningen blir starkare. När huden har blivit brun och tjocknat (ett viktigt skydd mot UVA-strålning) klarar min hud svensk sol, som är relativt svag.

Ett experiment för att få reda på fakta

Producerar då min kropp – som får vara mycket i solen – D-vitamin så att det räcker över vintern? Det är detta jag nu ska undersöka. Werlabs sponsrar experimentet där jag varje månad ska mäta D-vitaminhalten i mitt blod. Via Werlabs kan man beställa diverse olika blodanalyser, sedan kilar man iväg till en vårdcentral i närheten för att ta själv provet. I våras gjorde jag deras stora hälsokontroll och mätte blodfetter, blodsocker, olika mineraler och D-vitamin. Läs mer här: Mina finfina blodfetter efter tio år på lågkolhydratkost. Nu kommer jag endast att mäta D-vitamin och kalciumnivåer (D-vitamin påverkar kalciumupptaget från tarmarna) och jag har redan tjuvstartat. Här är mina värden hittills:

d-vitamin-oktober

I maj månad lågt mitt D-vitamin på 70 nmol/L. Sedan hade jag ett långt sommarlov och tillbringade dessutom tio dagar vid italienska Amalfikusten. I september hade nivåerna stigit till 85 nmol/L och nu i oktober låg de på 75 nmol/L.

I morgon är det dags för novembertestet och om ett par dagar får jag resultatet. I samband med det kommer jag att gå igenom en del av den forskning som finns på D-vitamin, vilka nivåer som behövs i blodet och effekterna av att äta tillskott. Det kommer att handla om typ förkylningar, benskörhet och hjärt-kärlsjukdom. Innan jag avslutar dagens inlägg behöver vi dock gå igenom hur man får i sig D-vitamin via maten.

Svårt att få i sig tillräckligt med D-vitamin från maten

Livsmedelsverket rekommenderar att vi ska äta ungefär 10 mikrogram D-vitamin varje dag, men det är ganska svårt att komma upp i den mängden. De bästa D-vitaminkällorna är fisk (framförallt lax, sill, makrill, abborre, gös och tonfisk), ägg, fet le­verpastej och mejeriprodukter. För att vi ska få i oss 10 mikrogram krävs att vi varje dag äter antingen 75 gram lax (de portionsbitar man kan köpa väger 125 gram), över 10 ägg, ett och ett halvt paket leverpastej eller två kilo smör. Lättmjölk och mellanmjölk berikas med vitamin D, eftersom vitami­net försvinner när man tar bort fettet ur mjölken. Men det behövs fortfarande ungefär två liter berikad mjölk för att nå upp i 10 mikrogram. Av standardmjölk, som innehåller naturligt D-vitamin, behöver man dricka ännu mer.

Jag dricker personligen aldrig mjölk, däremot äter jag ganska mycket lax och annan fisk, ungefär 300-500 gram i veckan. Jag skulle tippa att jag får i mig ungefär 40-60 mikrogram D-vitamin varje vecka, alltså mindre än vad som rekommenderas. Men kan mina solvanor kompensera för det?

Det ska bli enormt spännande att se hur långt mitt D-vitaminlager räcker! Fortsättning följer snart…

Dela & kommentera comments 12

Omega-3 – behöver vi äta tillskott?

Många äter tillskott av omega-3 för att inte få i sig för lite av den fettsyran, men mycket talar nu för att vi slänger våra pengar i sjön. Kroppen tillverkar mer omega-3 än vad vi tidigare har trott. Det överskott som vi äter från tillskott bränns upp som energi.

Omega-3 har länge varit hett som hälsotillskott. För 11 år sedan skrev jag själv i DN om fettsyrans alla hälsofördelar: En fet revolution kan rädda hälsan. En av mina artiklar om omega-3 hamnade också på löpsedeln. Den såg jag senare i skyltfönstret till en hälsobutik som sålde tillskott.

Nu behöver den hajpade bilden av omega-3 nyanseras. För något år sedan tipsade jag om en artikel i New York Times som ifrågasatte om omega-3 kan skydda mot hjärt-kärlsjukdom. Nyligen träffade jag också Anna Maria Pauter från Stockholms universitet, som i morgon kommer att försvara en avhandling kring omega-3. Hennes studier visar att möss som saknar omega-3 är skyddade mot fetma. Mer om det i morgon. Idag blir det ett kritiskt inlägg om behovet av omega-3-tillskott.

Omega-3 – en viktig molekyl i kroppen

Storyn kring omega-3 har varit att kroppen inte kan göra tillräckligt av den form av omega-3 som kallas DHA. Vår hjärna behöver DHA för att fungera ordentligt och från DHA bildas även molekyler som dämpar inflammation i kroppen. Det är utan tvekan en viktig fettsyra för oss.

DHA finns främst i mat från havet, men också i kött från djur som betar gräs. När djur nuförtiden äter kraftfoder istället för gräs, har halten omega-3 i kött minskat. Tanken är att vi därför får i oss alldeles för lite DHA, speciellt personer som inte äter fisk. Samtidigt har halten av omega-6 fettsyror i vår kost ökat betydligt eftersom vi äter mer majs- och solrosolja. Från omega-6 bildar kroppen molekyler som driver inflammation. Antagandet har varit att när förhållandet mellan omega-3 och omega-6 har ändrats, har maten blivit mer inflammationsdrivande. Därför skulle vi exempelvis få mer hjärt-kärlsjukdom. Bristen på omega-3 skulle också kunna påverka hjärnan och tillskott skulle därmed kunna hjälpa vid exempelvis Alzheimers sjukdom och depression.

Marginella effekter i vetenskapliga studier

MEN. Man brukar prata om anomalier inom en vetenskaplig hypotes – observationer som inte passar in i tesen. En viktig anomali är att omega-3-tillskott i studier vare sig har påverkat risken för hjärt-kärlsjukdom eller utvecklingen av Alzheimers sjukdom. De studier som finns på depression ger en splittrad bild; det verkar finnas en effekt men den är relativt liten. Även vid adhd kan tillskott hjälpa, men effekten är också här liten. När forskare nyligen undersökte om omega-3-tillskott har en inflammationsdämpande effekt hos friska personer, såg de ingen skillnad mot kontrollgruppen.

Samtidigt som effekten har uteblivit eller är liten i många studier behöver vi lägga in en brasklapp. En del av dessa studier är små och har svagheter i sin design. Det pågår större och mer välgjorda studier. Kanske får vi anledning att omvärdera detta igen, men omega-3 har i alla fall ingen tydlig och revolutionerande effekt på hälsan (som jag skrev i rubriken i DN).

Kroppen gör mer omega-3 än vi tidigare trott

En annan anomali i paradigmet kring omega-3 är en av mina bästa vänner. Under sin uppväxt åt hon i princip aldrig fisk, men när vi läste Fourieranalys (vacker matematik) på universitetet blev hon kursetta. Bristen på omega-3 i hennes mat borde ha förvandlat hennes hjärna till en dysfunktionell skrumpen klump, men bland 110 studenter på denna hyfsat avancerade mattekurs var hon bäst (och jag hade aldrig klarat kursen utan hennes hjälp). Så vad finns det för förklaring?

Anna Maria Pauters forskning på möss visar att de vid behov gör mer DHA än vad man tidigare har trott och detta verkar även gälla oss människor. I till exempel rapsolja finns en form av omega-3 som kallas för ALA. Det är ett förstadium till DHA i kroppen. När forskare har gett personer ALA som har varit inmärkt med vissa isotoper, har de sett att väldigt lite ALA omvandlas till DHA. Därför har de dragit slutsatsen att vi måste äta DHA för att få tillräckligt av den fettsyran.

MEN. När forskare istället har tittat på vegetarianer eller personer som inte äter fisk (som min kompis) har dessa personer ändå relativt mycket DHA i kroppen. Slutsatsen är att kroppen måste tillverka mer DHA när den verkligen behöver.

Kroppen hushållar också med det DHA som finns att tillgå. Halveringstiden för DHA i hjärnan är ungefär två år. En del av det DHA som du åt under sillunchen vid midsommar för över ett år sedan, finns alltså fortfarande kvar i dina nervceller.

Gravida kvinnor kan behöva tillskott

Anna Maria Pauter menar att forskningen inom omega-3 området visar att friska personer generellt inte behöver äta tillskott. Däremot kan gravida kvinnor som inte äter fisk behöva lite extra omega-3. Under en graviditet överförs mycket omega-3 till fostret. Om mamman får i sig för lite omega-3 kan hennes depåer bli utarmade. Intressant nog har forskare sett att mer ALA omvandlas till DHA under en graviditet. Kvinnor tillverkar också generellt mer DHA än vad män gör, sannolikt eftersom vi behöver ha större depåer när vi blir gravida.

Omega-3-tillskott kan hjälpa vid vissa sjukdomar

Med allt detta skrivet vill jag poängtera att det fortfarande kan finnas sjukdomar eller tillstånd där tillskott av omega-3-fettsyror har en betydelsefull effekt. Det finns till exempel studier som visar att omega-3 har en positiv inverkan vid cystisk fibros, som är en inflammatorisk sjukdom.

Men är du frisk, äter fisk och i övrigt näringsriktig mat finns det inget som talar för att du behöver ett tillskott av omega-3. Ett överskott av omega-3 brännas upp som energi i kroppens celler. Att äta omega-3 kapslar blir därför mest ett slöseri med pengar.

I morgon kommer ett inlägg om de resultat som Anna Maria Pauter fick när hon studerade möss som inte själva kan tillverka DHA. En liten cliffhanger: socker kommer att finnas med som en ingrediens i storyn…

Dela & kommentera comments 16

Livsviktig forskning – nu satsar Kostfonden på typ 1-diabetes

Vilken vecka det har varit! Först kom den häpnadsväckande nyheten i New York Times om att sockerindustrin betalat forskare för att skönmåla sockret och fälla det mättade fettet på 1960-talet. Sedan fick jag stipendium för att skriva bok om cancer. Men vet ni vad jag känner mig absolut gladast och stoltast över? Att Kostfonden nu kan satsa på en studie av hur mängden kolhydrater i maten påverkar blodsockret vid typ 1-diabetes.

En av de viktigaste sakerna ever

Sällan har något känts så viktigt som den studien. Förra året vid den här tiden strömmade det plötsligt in en rad minnesgåvor till Kostfonden. Marie Nehagen hade gått bort, grundare av Smarta Diabetiker. Hon var endast 38 år gammal. Sedan tonåren hade hon haft diabetes och njurarna var slut. Ett högt blodsocker mer än halverade hennes livslängd. För sent upptäckte hon att en lågkolhydratkost kunde sänka blodsockret.

Hennes historia berörde mig – och många andra – djup. Kostfondens vetenskapliga råd skulle i samma veva bestämma vad fonden skulle satsa på härnäst.  Jag beslöt mig för att lyfta frågan om kost vid typ 1-diabetes. Borde vi inte satsa på en utvärdering av det? Det blev ett rungande ja i rådet. Alla var ense. I vårt vetenskapliga råd sitter bland annat Jonas Lindblom, som projektledde den statliga genomgången ”Mat vid diabetes.” Slutsatsen var att det vetenskapliga underlaget för att ge kostråd vid typ 1-diabetes är väldigt bräckligt.

Tack alla fantastiska bidrags- och månadsgivare…

Och nu har alla ni underbara bidrags– och månadsgivare donerat pengar så att vi kan göra denna satsning! Ni ska vara grymt stolta över er själva. Ni har gjort att vi på Kostfonden nu beräknar att vi kan satsa 600 000 kronor på studien, som totalt kommer att kosta cirka 3,6 miljoner kronor (vi och forskarna arbetar just nu på att hitta medfinansiärer som pytsar in resten).

…era pengar kan förlänga livet på många personer

Varför ska vi då utvärdera effekten av en lågkolhydratkost vid typ 1-diabetes? Jo,  idag finns det tusentals barn och vuxna med typ 1-diabetes i Sverige, som får precis samma kostråd som Marie Nehagen fick: 50-60 procent av alla kalorier ska komma från kolhydrater. Visar Kostfondens studie att en lågkolhydratkost sänker och stabiliserar blodsockret på deltagarna, utan att ge biverkningar, kan kostråden komma att förändras. Det i sin tur kan förlänga livet på enormt många människor. Typ 1-diabetes har krupit ner i åldrarna. Vissa är bebisar när de drabbas. Det är otroligt viktigt att de får bästa möjliga hjälp att hålla blodsockret i schack, annars riskerar de att förkorta livet med många, många år.

Den senaste tiden har det också varit en debatt om en strikt lågkolhydratkost vid typ 1-diabetes kan orsaka farliga blodsockerdippar och ketoacidos, ett livshotande tillstånd där blodet blir surt. En del läkare varnar för lågkolhydratkost, medan personer som har testat att skära ner på kolhydraterna tvärt om menar att de får ett jämnare blodsocker och färre dippar. Endast en välgjord vetenskaplig studie kan visa vem som har rätt.

Sällan har något känts så viktigt som detta. Kostfonden har samlat in 400 000 kronor av de 600 000 som behövs. Jag hoppas att du som läser det här också vill vara med och bidra. Donerar du en summa som motsvarar ett glas vin på krogen varje månad, kan du – tillsammans med alla andra – göra en enormt skillnad.

Ge en engångsdonation, eller bli månadsgivare. PRONTO!

Dela & kommentera comments 1